B5 är din debut som deckarförfattare men du har skrivit böcker tidigare, vad har det varit för något?
Böcker inom ledarskap och medarbetarskap. Boken innan B5 var en case-studie över ett äldreboende som fått pris som Sveriges bästa arbetsplats. En annan av mina böcker Chefen och medarbetaren handlar om samspel på arbetsplatsen. Den boken fick jag utmärkelsen ”Årets Ledarbok” för.
Hade du användning av kunskaperna från ditt tidigare skrivande när skrev B5?
Ja, i B5 finns en chef, Jennifer Wall. Runt henne plockar jag fram lite av mitt kunnande och låter henne fundera över sitt chefskap mitt upp i allt annat som händer i B5.
Vad fick dig att vilja skriva en deckare och hur kom du på idén till just B5?
Det började i Italien. Jag var där på en skidresa med min fru . Under en middag fick vi höra att en person mördats på hotellet där vi bodde några år tidigare. Det fick oss att börja fantisera. Och när middagen var slut hade jag bestämt mig för att anta utmaningen att försöka skriva spännande. Jag tror att alla författare har en ”personlig skrivskola” och det kändes som om det var dags att utmana mig själv bortom faktaböckerna. Sedan växte historien fram inom mig under det kommande året. Några grundbultar som jag drog upp på vägen var. Ingen småstadsdeckare och inga mysmord. Det skulle bli internationellt och brutalt. Under året gick jag också på en helgkurs för Arne Dahl. Han sa att läsaren tål mycket mer intriger och spår än man tror. Man behövde inte vara så försiktig. Det tog jag fasta på. Så när jag väl satt där och skrev hade jag följande plattform: MTV tempo, bombastiskt, brutalt och lite episkt med en krydda kunskap om främlingslegionen, konstvärlden och kriget i Rwanda. Grundidén B5 kom ur att jag ville ha ett ”nytt brott”, inget vanligt mord. Och brottet skulle vara fruktansvärt, obehagligt och brutalt.
Något av det första som slog mig när jag började läsa boken var hanteringen av personnamn. Karaktärerna benämns nästan uteslutande med både för- och efternamn. Finns det en tanke bakom detta?
Nej, mer ett val. Som nybörjare i deckarbranschen kikade jag i ett antal deckare. Hur gör andra, de stora? En del skriver konsekvent ut för och efternamn andra inte. En del mixar. Jag valde att köra på de stora ryska författarnas linje. De skriver ofta ut hela namnet.
Hur skulle du själv kortfattat beskriva karaktären Douglas Porter?
En sargad själ som lider svårt av posttraumatisk stress. En man som glömt allt som är värt att leva för, utom kärleken. En man som mekaniskt försöker härma ett vanligt liv i syfte att överleva ännu en dag. Väldigt komplex: Farlig, empatisk, sökande, kärleksfull, avtrubbad.
Men trots allt någon jag skulle vilja hålla i handen när ondskan knackar på dörren.
Läser du mycket själv?
Jag är allätare. Tycker mycket om att läsa poesi. Bruno K Öijer är en favorit. (skriver lite själv också) Just nu läser jag Lena Einhorn, Vad hände på vägen till Damaskus? Boken innan var Aarto Paasilinna, Skojarna i örtagården. Nästa bok jag tänkte ge mig i kast med är Lars Rambes nya bok, Kvinnorna i sjön. Bra månader blir det en bok i veckan.
Så när kommer uppföljaren?
Stressande fråga när den första boken inte ens har kallnat 😉 Men om jag har nedförsbacke, sol och vind i ryggen räknar jag med att den ska finnas ute hösten 2013.
Bärande delar i boken kommer att bli: Face-book, Amnesty, Kina, USA, Coca-Cola, Svenska Ambassaden och naturligtvis Douglas Porter, Jennifer Wall och GSS (Gruppen för Särskild Spaning).
Med det tackar vi Christer för att han tog sig tid att svara på våra frågor! 🙂
(…och i morgon kommer vår recension av B5 Update: Kommer först under veckan pga förkylning)
