Den osynlige (Postmortem) är första boken i Patricia Cornwells serie om Kay Scarpetta (jessica har tidigare bloggat (låååångt) om Scarpetta här). Råa, snabba, skrämmande är böckerna (särskilt de första)!
Författararkiv: Kim
Läckberg
Stenhuggaren – Camilla Läckberg
Kristian har gång på gång försökt få mig att läsa Läckberg och efter några av hennes deckare kan jag väl säga – okej… Den här boken utspelar sig som de andra i Fjällbacka och behandlar mordet på en liten flicka. Det jag gillar bäst med de Läckbergsdeckare jag läst är de personliga relationerna som ligger som en bakgrundssåpa genom böckerna (av just detta skäl skulle jag rekommendera eventuella läsare att läsa böckerna i den rätta kronologiska ordningen). Det är underhållande på ett ganska enkelt vis, mordmysteriet flyter på och man läser vidare. Sammanfattningsvis inget mästerverk i mina ögon men ok underhållning.
Osannolika sammanträffanden
En sak jag bara inte fixar i deckare är de osannolika sammanträffanden som leder till gåtans lösning. Visst, verkligheten överträffar dikten och allt det där, men hallå… Det värsta exempel jag läst (tänker inte tala om i vilken deckare, så jag inte spoilar något för någon annan, men en deckare var det i alla fall) var när en av poliserna som var involverade i lösandet av en traffickinghärva var en exakt kopia av storskurkens stora kärlek (något sådant i alla fall – det var något år sedan jag läste den och detaljerna är luddiga i mitt minne nu) och hon därför kunde gå under cover och få honom förälskad i henne. Vips, så har polisen i princip all information de behöver – ja, men kom igen!
En sak som kan vara godkänt om det görs snyggt är ”associationsleken” där hjälten löser mysteriet på grund av vad någon annan säger i ett helt annat sammanhang som hjälten sedan inte kan släppa för det är ju någon detalj i det nyss sagda som far runt i bakhuvudet… Och där! Där är lösningen! Som sagt: godkänt om det bara är en gång i en bok och dessutom görs snyggt och trovärdigt, men det ligger ofta i gråzonen…
Jag, överkritisk? Kan jag väl aldrig tänka mig… 🙂
Julklappstips…
…till den ovane läsaren blir Änglar och demoner (Angels and Demons) av Dan Brown, som även skrivit Da Vinci-koden (The Da Vinci Code). Änglar och demoner är första delen av två: Da Vinci-koden är således egentligen uppföljaren, men klart mer känd. Som att läsa en actionfilm: enkelt, rakt och underhållande utan finesser – både på svenska och engelska!
Första julklappstipset!
…blir på en pusseldeckare. 🙂 Agatha Christie är ju drottningen av denna genre, så tipset får bli Dolken från Tunis (The Murder of Roger Ackroyd), en Hercule Poirot-deckare som nått klassikerstatus.
Kims Jultips!
Ja, snart är det dags att börja tänka på julklappar och ska man beställa är det dags för att vara säker på att få varorna i tid! Tänkte försöka tipsa om lite deckare i bokform för olika smaker:
Till den som gillar att försöka klura ut gåtan själv
Agatha Christie är ju drottningen av pusseldeckare, så tipset får bli Dolken från Tunis (The Murder of Roger Ackroyd), en Hercule Poirot-deckare av högsta rang!
Till den som inte vill bli skrämd men som vill ha en riktigt bra deckare
(engelska mysdeckare)
Elizabeth Georges första bok om Thomas Lynley och Barbara Havers är Pappas lilla flicka (A Great Deliverance) och denna serie ska läsas i rätt ordning!
Colin Dexters serie om kommisarie Morse och hans sidekick Lewis börjar med Sista bussen till Woodstock (Last Bus to Woodstock) och därför får denna bli rekommendationen (ordningen är i mitt tycke mindre viktig här än i Georges böcker).
P.D. James serie om Adam Dalgliesh börjar med Slut hennes ögon (Cover Her Face). Boken utkom redan 1962 men det kommer fortfarande nya böcker om Dalgliesh (14 utgivna på engelska hittills). Det verkar svårt att få tag i de äldre P.D. James på svenska, kolla antikvariat, hör med din bokhandel om de kan beställa in den eller börja med en av de senare, exempelvis Fyren då ordningen även här är mindre viktig.
Patient 67 (Shutter Island). En av de deckare jag blivit mest imponerad av under senare år. Vill inte avslöja i stort sett någonting om den, för att inte förstöra din läsupplevelse (som garanterat blir större ju mindre man vet och förväntar sig!)
Fruset offer (Forty Words for Sorrow) av Giles Blunt. Om försvunna tonåringar i ett kallt Kanada – läskigt bra.
Den osynlige (Postmortem) är första boken i Patricia Cornwells serie om Kay Scarpetta (jessica har tidigare bloggat (låååångt) om Scarpetta här). Råa, snabba, skrämmande är böckerna (särskilt de första)! Cornwells andra deckare (exempelvis de om Judy Hammer) skulle jag dock inte rekommendera.
Till den ovane läsaren
Änglar och demoner (Angels and Demons) av Dan Brown, som även skrivit Da Vinci-koden (The Da Vinci Code) Änglar och demoner är första delen (Da Vinci-koden är således egentligen uppföljaren, men klart mer känd). Som att läsa en actionfilm: enkelt, rakt och underhållande utan finesser.
Till den som gillar psykologiska romaner i skol- och universitetsmiljö
(inga klockrena deckare, men mystiska och spännande!)
Den hemliga historien (The Secret History) av Donna Tartt. Otroligt bra om en grupp studenter vid ett litet universitet med en karismatisk lärare och mentor. Kan vara lite svår att få tag på på svenska men väl värd det – en av mina favoritböcker, alla kategorier! (The Little Friend som kom 10 år efter Den hemliga historien gillade jag dock inte alls…)
Illusionisten (The Magus – A Revised Version) av John Fowles. Om en ung engelsman som kommer till en grekisk ö för att undervisa i engelska, men snart finner sig inblandad i en massa mystiska händelser och psykologiska spel. (För övrigt av författaren till bland annat Den Franske Löjtnantens Kvinna, som inte alls är någon deckare)
Händelser vid Kirkstone Abbey (The Wishing Game) av Patrick Redmond. Om mobbing, avundsjuka och ondska på en engelsk internatskola för pojkar.
Till den som gillar udda, annorlunda böcker
New York-trilogin (The New York Trilogy) av Paul Auster. Jag vet faktiskt inte hur jag ska beskriva den här boken (egentligen de här böckerna: det är tre romaner som hänger ihop samlade i en, nämligen Stad av glas, Vålnader och Det låsta rummet – City of Glass, Ghosts och The Locked Room) mer än att det inte är som något annat jag läst, särskilt inte inom deckarvärlden. Intressant, snyggt, tankeväckande och bra, men inget för den som är på jakt efter en gammal hederlig deckare.
Morden i Midsomer
The Killings at Badger’s Drift (Morden i Badger’s Drift) från 1997
Det här är det allra första avsnittet av serien Morden i Midsomer (Midsomer Murders), en deckarserie med inte mindre än nio säsonger än så länge! Serien är baserad på Caroline Grahams deckare om Tom Barnaby på den engelska landsbygden (den första säsongen följer deckarna, resterande är endast baserade på karaktärerna, tror jag). The Killings at Badger’s Drift är ett riktigt bra avsnitt – min filmkompanjon och jag listade ut cirka 60 % av mysteriet vilket var precis lagom mycket för att vi skulle få känna oss lite smarta och duktiga, men inte så mycket att det blev alltför tråkigt och förutsägbart. Precis som en bra tv-deckare ska vara med andra ord!