Författararkiv: Kriss

Om Kriss

Namn

Kristina Jägfeldt

 

Roll

Bloggskribent på Deckarhuset och Bokdetektiven.se

 

Om mig

31-årig Lundabo som arbetat som socionom inom socialtjänst och som kurator, men som nyligen sa upp sig från jobbet för att ägna sig åt drömmen – bokbranschen! Går nu förlags- och bokmarknadsutbildningen i Lund. Arbetar även extra på ett bokprojekt.

 

Bor

Med sambo i sned sekelskifteslägenhet i Lund, där jag tillbringar stor del av vaken tid i älskad skrivhörna. Tillbringar lediga perioder i vit stuga i Småland.

 

Böcker

Besatt av bokomslag i allmänhet och i synnerhet dem till 50-talets alla mysdeckare. Favoritformgivare: Lars Sundh. Lever med en inre ”böcker-jag-måste-läsa-lista” som aldrig tycks ta slut. Gillar böcker som kretsar kring en gåta; det kan vara ett mord, men lika gärna det mänskliga mysteriet i relationer som spårar ur (tänk The Talented Mr. Ripley). Som socionom är jag såklart intresserad av psykologi, sociologi, kriminologi, psykiatri (psykiatrihistoria!) och destruktiva förhållandens tendens att sluta i ond, bråd död. Älskar även spökhistorier, mysrysare och viss romance.

 

Typ av deckare/subgenrer:

Hellre suggestiva och lite romantiska pusseldeckargåtor (gärna i historisk miljö) och cozy crime än trist kaffeautomatsrealism på poliskontor. När jag läser vill jag hellre ägna mig åt befriande eskapism än att tvingas in på ännu ett dammigt kontor. Dock inte rädd för det obehagliga och hyllar t.ex. ”Sankta Psyko” av Johan Theorin. Psykologiska motiv är en självklarhet. Agatha Christie har i min värld hård konkurrens av dåtida kollegan Dorothy L Sayers. Annars gäller bl.a. Karin Fossum, Dennis Lehane, Stieg Trenter, Patricia Highsmith (tips!), Maria Lang och true-crime-miraklet Ann Rule.

Recension: ”Den heta sommaren” av Jenny Berthelius

Publicerat av

Som avslutning på denna ovanligt heta sommar fick jag ett enormt sug efter att läsa en av ”retrodeckarna”, som med sina underbara omslag står fint uppställda på några hyllor i mitt hem. Vad är då inte mer passande än en deckare som heter just Den heta sommaren!

MYSIGA RETRODECKARE!

Deckarförfattaren Jenny Berthelius skrev deckare från slutet av 60-talet och in på 80-talet (en 1991 och ännu en 2007), helt i dåtida myspusseltappning. Den här boken köpte jag dels för att omslaget är så snyggt, dels för att handlingen utspelar sig i ett ruffigt gammalt hyreshus i Malmö. Det är något alldeles speciellt med hyreshus. Relationer hyresgäster emellan är inte alltid helt okomplicerade och som vi tyvärr fått se kan det ibland till och med leda till våld människor emellan (därav begreppet ”tvättstugevåld”). Mordoffret i den här boken överlever tvättstugan, men får istället möta döden i ett tomt hisschakt. Att något mordiskt börjat röra på sig i det gamla huset är det ingen tvekan om och skräcken sprider sig i grannskapet…

BLINKNINGAR BAKÅT I TID

Det här var min första bok av Berthelius och jag vill absolut läsa fler. Boken skrevs år 1969, året efter Bo Baldersons Statsrådet och döden (som Joachim recenserar lite längre ner) och det märks även i denna bok att berättelsen är till åren kommen; en del underliga ordval, några smått rasistiska beskrivningar – något som inte sällan förekommer i äldre böcker – och en lite klichéartad mordgåta. Efter lite suckande lyckades jag ändå ha överseende med dessa bitar och tillslut blev det en riktigt trevlig läsupplevelse! I början verkade boken ganska oskyldig, men den tuffar faktiskt till sig och efter ett tag börjar det märkas att den är skriven under den politiskt omvälvande tiden i slutet av 60-talet.

Dessutom har Berthelius en ganska speciell berättarröst; det är dovt och suggestivt, i kombination med en allvarsam form av galghumor – ett allvar som jag ibland kan sakna i till exempel Maria Langs helylledeckare. Boken får ett plus i kanten för att den utspelar sig i Malmö och även har några scener från Lund och Köpenhamn (själv bor jag i Lund). Om någon känner till affischen Hasch Girl av Sture Johannesson och vet vilken uppståndelse det blev när den ställdes ut på Lunds konsthall, som av en händelse faktiskt samma år som denna deckare kom ut, så förstår man blinkningarna till konstverken som beskrivs i Den heta sommaren. Nu är jag definitivt sugen på att läsa fler retrodeckare (äkta sådana) och jag har redan börjat rota i hyllorna…

Trevlig fredag önskar Kriss!

Rekommenderad sommarläsning: Kriss

Publicerat av

Ibland blir läsupplevelser desto starkare just för att boken passar så bra ihop med sommar och sol! Och kanske vill vi på sommaren ha extra mycket litterärt mörker eftersom det skapar en så mysig kontrast till midsommar, grillaftnar och annan idyll?

SOMMARMYS PÅ HÖG NIVÅ

För några år sedan snubblade jag över den där typen av läsupplevelse som ”matchar” sommaren på ett alldeles utmärkt sätt. Den brittiska författaren Sarah Waters är mest känd för sin debutroman Kyssa sammet och för den psykologiska thrillern Ficktjuven (som för övrigt blev en riktigt bra BBC-serie). Men det var inte förrän hon skrev Främlingen i huset som jag upptäckte henne. Precis som hennes tidigare böcker utspelar det sig i en svunnen tid, den här gången på 1940-talets engelska landsbygd. I en stor park med vidsträckta ägor ligger herresätet Hundreds Hall, där den rika släkten Ayres bott under flera hundra år. Som barn bodde doktor Faraday i den lilla byn i närheten, men när han som vuxen får återse platsen har tiderna förändrats. Det stora huset vittrar sönder och platsens forna glans är nu ett minne blott. Men är det bara följderna av andra världskriget som får huset att förfalla? Samtidigt som allt fler underligheter inträffar får man som läsare en känsla av att det kanske inte är doktor Faraday som är bokens huvudperson – utan huset självt…

 

SPÖKHISTORIA MED SKRÄCKINSLAG

Jag minns att jag tyckte mycket om den här boken. Både stämning och handling påminner om barndomens ”Mysrysare”, om än mycket mer välskrivet. Waters får även in en liten kärlekshistoria (även om den inte är lesbisk, som i hennes tidigare böcker) och jag minns den som väldigt fint beskriven och utan klichéer. På några ställen blev boken lite långrandig, den är ändå över 500 sidor. Men över lag var det väldigt trevligt att läsa en klassisk spökhistoria som denna, som dessutom har inslag av skräck och mystiska gåtor som ligger nära deckargenren.

Plus i kanten: klockren för hängmattan, gräsmattan i parken eller en stund i sängen när sommarregnet plaskar och porlar utanför. Glöm inte att tända ett stearinljus…

Ännu ett litet plus för ett mysigt bokomslag med tydlig retrokänsla!

Glad sommar önskar Kriss

Recension: ”The Shining” av Stephen King

Publicerat av

Tänk att jag aldrig läst The Shining tidigare! Det blev en minst sagt ojämn läsupplevelse, men som nog ändå slutade gott…

HANDLING

När Jack Torrance får ett jobberbjudande om att ta hand om det gamla anrika hotellet Overlook, som ligger Colorados imponerande bergsområde, tar han chansen. Han har på grund av sin alkoholism misslyckats med allt annat; förlorat sitt lärarjobb, lyckas aldrig avsluta sina skrivprojekt och relationen med frun Wendy och sonen Danny går utför – bland annat på grund av en händelse i hemmet som han inte kan göra ogjord… Det blir inte lättare av att deras son verkar ha en dold förmåga, som vid ankomsten till Overlook gör sig alltmer påmind. När mystiska saker börjar hända dras gamla konflikter upp till ytan – men vems är egentligen skulden? Vilka fasor har utspelat sig i rum 217? Och kommer ondskan inifrån – eller från någonting i själva hotellet?

KRÅNGLIG BÖRJAN

Det tog faktiskt flera veckor för mig att ta mig igenom The Shining. Det beror till viss del på att jag helt enkelt inte tagit mig tid att läsa den – och istället läst en massa annat istället – men även på att översättningen inte är den bästa, vilket hindrat min läsning. Riktigt synd. Samtidigt är berättelsen väldigt ordrik. Intrigen är full av läskigheter, något annat kan man inte säga, men jag tycker ändå att Mr. King här använder alldeles för många ord. Är det inte alltid så med King? Nej, faktiskt inte, jag har läst ett flertal tegelstenar av honom där jag ändå njutit av mängden sidor. Men det är svårt att veta varför läsningen blev så spretig den här gången; kanske hade mina sinnen helt enkelt inte riktigt ork.

ANGELÄGNA HEMSKHETER!

Samtidigt är det en väldigt intressant berättelse. Jag håller med verkligen med Yukiko Duke som så träffande beskrivit King som en stor berättare. Berättarglädjen sprutar ut på sidorna och ger i det här fallet inte bara en skräckstory. Jag kan faktiskt förstå varför Stephen King aldrig tyckte om filmatiseringen med Jack Nicholson, som enbart är skräck och inte ägnar någon uppmärksamhet åt familjerelationerna som utgör en stor del av boken. Och Wendy i boken är inte alls samma skrikande våp som i filmen. Och utöver att motsättningarna utgår från Jacks alkoholism berör intrigen även teman som arvsynd och sorgebearbetning. Jag hade hört tidigare att boken handlar om Kings egna problem med spriten – men jag har aldrig hört att det även handlar om kärleken till och sorgen efter en förlorad förälder. Sådant gör att jag som läsare vaknar till liv – skräcken blir verklig och berättelsen angelägen! Jag skrev häromdagen på Bokdetektiven om min syn på realism och tror nu att jag kommit fram till att jag, trots viss förkärlek till litterär eskapism, inte alls har något emot varken realism eller tragik. Det är den trista vardagligheten som gör vissa moderna deckare så tråkiga, tycker jag. Första gången jag i förfäran slår handen för munnen medan jag läser The Shining är under en scen där Jack tänker tillbaka på sin barndom, på när hans far misshandlade hans mor. Det är verkligen en bestialisk scen, men så fruktansvärt bra skriven att den konkurrerar med våldsscenerna i Mörka platser av Gillian Flynn.

 

Våldet är intrikat, ja. Men det fyller ett syfte – och det är att sätta in karaktärerna i sitt sammanhang!

 

Det blev en krånglig läsupplevelse, men jag kommer minnas The Shining som en både hemsk och intressant bok. Läs om du känner dig nyfiken! Och dela gärna med dig av dina åsikter om boken!

/Kriss

Recension: ”Svenska mord” av Jan-Öjvind Swahn

Publicerat av

Tiden går fort när man har roligt, och roligt har jag haft sedan senaste inlägget  – närmare bestämt på förlaget Historiska Media där jag gjort min förlagspraktik! Nu är det tillbaka till förlagsstudierna, men först fick jag faktiskt vara ledig några dagar – och det innebär såklart fler böcker! Passar perfekt ihop med den plötsligt uppdykande vårsolen!

 

KRIMINALHISTORISK KLASSIKER!

 

När den splitter nya Maria-Lang-biografin (jippi!) dök upp på tamburmattan i förra veckan passade jag på att kolla in förlagets hemsida, nämligen Ordalaget Bokförlag. Där hittade jag till min överraskning den ”gamla” klassikern Svenska mord – märkliga mordfall ur den svenska kriminalhistorien av Jan-Öjvind Swahn, som jag läste för ca 10 år sedan då den kom ut.

Glädjande nog finns den fortfarande att köpa, nu som pocket – ett måste för alla som är fascinerade av verkliga mord i den svenska kriminalhistorien! ”Fascination” är en underdrift för min del, så självklart var jag tvungen att dra ut mitt ex ur bokhyllan och läsa om! Omslaget har på förlagets hemsida blivit ett annat, men innehållet är detsamma. Kanske dags för del 2 snart?

 

INNEHÅLL

 

Boken tar upp en rad verkligt intressanta och spännande mordfall i vårt land, från medeltid till början av 1900-talet. Vi får läsa om mitt ”arkeologiska favoritlik”, nämligen Bockstensmannen vars kvarlevor från början av 1300-talet senare hittades i en mosse, genomborrat av tre träpålar – vem var denne elegant klädda unga man och kan de lokala folkmyterna ge några ledtrådar? Läsaren reser vidare genom historien via Anckarströms radikala inställning till kung Gustav III, vilka ledde till det spektakulära mordet under maskeradbalen i slutet av 1700-talet, och vidare mot 1800-talet då vi får ta del av berättelsen om prästen i Silbodal som tog livet av bygdens fattiga befolkning genom att hälla arsenik i nattvardsvinet…

 

MODERN TAPPNING PÅ TEMAT

 

Denne präst är förresten temat i Caroline Erikssons nästa deckare, bok nr 2 i serien ”Svenska mord”, som började med Djävulen hjälpte mig förra året – den recenserades förresten helt nyligen här på Deckarhuset! Scrolla bara ner eller klicka HÄR. Den som är nyfiken kan läsa mer om andra boken genom att klicka på dess kommande titel: Inga gudar jämte mig (fin titel, förresten!).

Svenska mord av Jan-Öjvind Swahn innehåller ett trettiotal mordfall och är ett måste för den historieintresserade mordgåtenörden. I baksidestexten till vänster ser ni fler exempel på mordfall, men det finns som sagt många fler.

Mycket nöje!

/Kriss

Recension: ”Medan mörkret faller” av Anna Lihammer

Publicerat av

Igår läste jag ut Medan mörkret faller av deckardebutanten Anna Lihammer, förlagets Historiska Medias andra deckarförfattare – och första kvinnliga! Boken kommer ut den 27 januari, men har redan nu börjat recenseras lite här och var.

 

FÖR HISTORIEINTRESSERADE DECKARLÄSARE

 

Precis som hos Historiska Medias första deckarförfattare, Set Mattsson (som hittills skrivit Ondskans pris och Svekets offer i serien om kriminalöverkonstapel Douglas Palm), är detta naturligtvis en historisk deckare – perfekt kombination för historieintresserade som gärna vill ha en gåta att lösa!

Anna Lihammer är arkeolog och har tidigare bland annat skrivit fackboken Vikingatidens härskare, som blev utnämnd till Årets bok om svensk historia 2012. Och även om klivet över till deckargenren kanske är ganska långt inser jag en bit in i boken att arkeologi och mordgåtor har fler samband än jag kunnat tro.

För en historienörd blir detta mumma…

 

HANDLING

Den lite excentriske kommissarien Carl Hell får i uppdrag att utreda mordet på en högt uppsatt forskare i Uppsalas akademiska kretsar, men när hans första steg i arbetet är att be en kvinnlig polissyster om hjälp blir omgivningen skeptisk. Maria Gustavsson är allt som inte förväntas i en manlig polisvärld, men snart lyckas hon komma gåtans lösning på spåren och ser sådant som Hell missar – eller väljer att inte se. Vad har dåtidens rasbiologiska tankar för roll i morddramat? Vad betyder det att offret dödats på ett sätt som är både brutalt och visar på stor medicinsk kunskap?

Och hur långt är en människa beredd att gå för att uppnå sina mål?

 

FRÅN DÅTID TILL NUTID

 

Berättelsen är lite trevande i början, men tempot ökar undan för undan och upplösningen är verkligen otroligt bra skriven! Det märks att Lihammer får upp ångan och att hon vet vad hon vill säga med den här boken. Dessutom märks det att hon tycker om sina karaktärer Carl Hell och Maria Gustavsson. Det gör jag också: de är trovärdigt beskrivna och jag uppskattar att de inte är förutsägbara. Båda har sina personliga hemligheter, vilka även får betydelse för själva intrigen – snyggt!

Det märks även att författaren har kunskap om den tid boken utspelar sig i, t.ex. när det gäller dåtidens steriliseringslag och synen på psykisk sjukdom, men även hur könsrollerna påverkade yrkesrollerna som polis och ”polissyster” (som de få kvinnliga poliserna kallades).  Det faktum att det är ganska ovanligt med deckare med tydliga kvinnoperspektiv gör den här boken både originell och extra intressant. Och trots att det hänt mycket med könsrollerna sedan dess har jag lätt att identifiera mig med Maria.

Medan mörkret faller knyter samman då och nu på fler än ett plan och lyckas göra en historisk deckare aktuell även i vår tid. Förträfflig deckardebut!

Se bokens trailer genom att klicka HÄR!

Tack till Historiska Media för recex!

/Kriss

Recension: ”Rosemarys baby” av Ira Levin

Publicerat av

Filmatiseringen av Ira Levins kritikerrosade skräckklassiker Rosemarys baby såg jag för ett par år sedan – och nyligen läste jag att boken ska bli tv-serie! Naturligtvis blev jag tvungen att läsa boken, men att den till och med skulle vara bättre än Polanskis välgjorda och riktigt läskiga filmatisering från 1968 var jag inte förberedd på.

 

HANDLING

 

Historien börjar ganska idylliskt, med ett ungt nygift par som lyckas få drömlägenheten i det höga huset Bramford på Manhattan. Rosemarys make är en hårt kämpande skådespelare med fler motgångar än medgångar, hon själv en lite naiv och försiktig flicka från en stängt katolsk familj. Att Rosemarys vän Hutch varnar dem för att flytta till det eftertraktade Bramford hindrar dem inte – trots att han berättar om ett flertal underliga händelser som skett i huset. Människor har dött i konstiga olyckor och husets övriga hyresgäster har bestått av allt från två spädbarnsätande äldre damer till djävulsdyrkare som gått till historien. Trots imponerande eldstäder och vackra franska fönster börjar det nya livet i lägenheten inte vidare bra. Olyckor inträffar, men det är först när Rosemary under mystiska omständigheter blir gravid som de verkliga underligheterna börjar. Vad är det för fester som grannarna verkar ha? Vad finns i garderoben, förutom linnehanddukar? Och vad är det egentligen i skyddsamuletten Rosemary får av den hjälpsamma lilla tanten i lägenheten intill?

 

MELLAN IDYLL OCH OBEHAG

 

Jag kan, för första gången på länge, säga att boken jag läst är bland de mest intressanta och givande läsupplevelserna jag någonsin haft. Det är en bok jag lär minnas och förmodligen läsa om. Språket är enkelt och lättillgängligt, nästan lite hemtrevligt – intressant nog balanserar både språk och intrig mellan idyll och obehag. Det är tydligt att detta gjorts medvetet för att skapa kontrast mellan den från början så lyckliga tillvaron och bokens (underbara) skräckinslag. Som läsare är jag ingen lättskrämd person, men till och med jag tyckte att det här var lite obehagligt. Trots att Rosemarys beteende visar en delvis flydd kvinnoroll (boken är skriven 1967), har jag efter ett tag lätt att identifiera mig med henne och dialogerna känns trovärdiga. Och vem har inte letat lägenhet med ljus och lykta och suktat efter sekelskiftets lockande charm (skyldig) – när man väl får tillfälle tackar man knappast nej på grund av några diffusa rykten…

Det hade inte jag heller gjort.

Berättelsen har faktiskt en ganska tydlig Twin-Peaks-stämning. Boken har även en rad intressanta teman som vävs in i intrigen; religion och tabu, vad människor är beredda att göra för att nå framgång, föräldraskapets kraft… Berättelsen känns dessutom både modern och nutida, även om det märks att den är skriven för ett tag sedan: de ser filmer med Humphrey Bogart, lämnar kläder på ”kemiska tvätten” och över lag känns allt väldigt 60-tal. Otroligt stämningsfullt.

Alla bör omedelbart läsa Rosemarys baby. Läs den långsamt, som jag, för att inte missa ett enda ord.

Härligt att jag lyckades komma över ett ex med ett bokomslag som förmedlar bokens 60-talsstämning också: den ska nu få stå prydnad ovanpå min antika spegel, här i det gamla sekelskifteshuset som vi flyttade in i för ett tag sedan…

Återkommer med info om tv-serien, som NBC  börjar spelas in just i detta nu…

/Kriss

Recension: ”Tankar om kriminallitteratur” av Per Olaisen

Publicerat av

Just nu skriver jag uppsats på min förlagsutbildning – och naturligtvis ägnas den åt deckargenren! Förra veckan läste jag en del litteratur om deckare som ska användas i uppsatsen, bland annat Tankar om kriminallitteratur av Per Olaisen – och blev riktigt hooked!

 

SMASKIG BLANDNING

 

Litteraturvetaren Per Olaisen sitter i Svenska Deckarakademin och blev invald som yngsta ledamoten någonsin. Det märks att han har bra allmänbildning i genren. Boken är uppdelad i korta kapitel som alla börjar på en bokstav i alfabetet, alla både lättlästa och spännande. Det är en bok att ha liggandes på nattduksbordet och läsa ur lite då och då, även om man som jag också kan sträckläsa den på en dag. Här finns mer traditionella kapiteltitlar som Döden, Holmes och Poe (imorgon recenserar jag förresten en bok av Edgar Allan Poe på Bokdetektiven), blandat med oväntade vändningar som Experiment, Riddare och Almqvist (alltså, den svenska klassikerförfattaren Carl Jonas Love som bland annat skrev den i dåtida mått mätt feministiska och kritikerrosade Det går an).

 

ALMQVIST GOES MURDER MYSTERY

 

Visste ni förresten att Almqvist – som annars inte förknippas med deckare – bland andra skrev novellen ”Skällnora kvarn” som innehåller alla de klassiska deckaringredienserna såsom giftmord, lögner och drunkningsdöd? Det visste inte jag. Berättelsen har även av självaste K Arne Blom kallats för en ”psykologisk detektivnovell”. Så även om en deckarfantast känner igen mycket i Tankar om kriminallitteratur lärde jag mig faktiskt en hel del nytt!

 

PERSONLIGA PROFFSREFLEKTIONER

 

Framför allt är det en njutning att läsa Olaisens personliga reflektioner och funderingar kring kriminallitteratur och även om jag ibland har lite svårt för hans lite putslustiga humor – som ibland inte riktigt passar in – skulle den här boken få högt betyg av mig om vi satte betyg här på Deckarhuset. Jag hade gärna sett en vidareutveckling av den, kanske en Second Edition med lika många nya kapitel. Tror att det skulle fungera väl och att Olaisen har många fler tankar om kriminallitteratur som jag skulle vilja ta del av!

Personliga favoriter ur boken: kapitlen Mordmetoder, Äckel och X-akt…

God jul önskar Kriss