The Sacred Bones av Michael Byrnes

Finns det något bättre sätt att tillbringa påsken på än med en religiös thriller? The Sacred Bones är Michael Byrnes debutbok. Han blandar fakta och fiktion på ett skickligt sätt och resultatet är en bok med snabbt tempo där man hela tiden vill få reda på vad som händer härnäst. (Jag vet tyvärr inte om boken finns utgiven på svenska.)

Ett antikt begravningsskrin blir stulen från en krypta under Tempelberget i Jerusalem och spänningarna mellan muslimer, judar och kristna ökar markant efter stölden.

Samtidigt anställer Vatikanen genforskaren Charlotte Hennesey och antropologen Giovanni Bersei för att studera innehållet i en nyanländ låda. Lådan innehåller ett begravningsskrin  från 30 e. Kr., som i sin tur innehåller benen från en man som blivit korsfäst. Bevisen får dem att undra om benen tillhör Jesus. De inser att de är i stor fara eftersom den katolska kyrkan med största sannolikhet inte vill att informationen ska komma ut.

Den katolska kyrkan, konspirationsteorier, tempelriddare, och konflikten i mellanöstern var alla saker som lockade mig till att läsa boken. Jag älskar deckare med religiösa teman och jag blev inte besviken. Jag har redan beställt efterföljaren, The Sacred Blood, eftersom jag ser fram emot att få reda på hur historien fortsätter.

House

Den prisbelönta amerikanska TV-serien House handlar om Dr. Gregory House (Hugh Laurie), en egensinnig medicinsk ”detektiv” som löser svåra medicinska mysterium. De flesta patienterna kommer till House och hans läkarteam på sjukhuset i New Jersey, USA, som en sista utväg, när ingen annan har kunna ge en korrekt diagnos eller behandling.

Hans kontroversiella hypoteser, antisociala och brutalt ärliga sätt orsakar ofta konflikter med hans team, och han liter inte på någon, allra minst patienterna. Han argumenterar ständigt med sin chef Dr. Cuddy (Lisa Edelstein) om sina uppgifter och sätt, men hon står ut med honom eftersom hon vet att det skulle vara väldigt svårt att hitta en lika skicklig läkare. Hans enda riktiga vän är Dr. Wilson (Robert Sean Leonard), chef för onkologi avdelningen.

Jag rekommenderar verkligen den här TV-serien, och jag tycker om hur House påminner om Sherlock Holmes och Monk på många sätt. Precis som dem är House cynisk och oförskämd, men hans unika sätt att tänka hjälper honom att lösa till och med de svåraste medicinska gåtorna.

Det som ska sonas av Olle Lönnaeus

När frilansjournalisten Konrad Jonsson får reda på att hans adoptivföräldrar, Herman och Signe, har blivit mördade återvänder han till Tomelilla för första gången sedan tonåren. Sonen Klas och Konrad är de enda arvingarna, och de blir snabbt misstänkta. Samtidigt tampas det lilla samhället med främlingfientlighet och fördomsfullhet och när två invandrarkillar kopplas till dådet istället känner Konrad på sig att det är något som inte stämmer.

Tillbaka i hembygden konfronteras Konrad också med sitt förflutna. Hans riktiga mamma, Agnes, var en polsk flykting och försvann spårlöst när Konrad var sju år gammal. Polisen drog slutsatsen att hon måste ha övergett sonen. Konrad beslutar sig för att ta reda på vad som egentligen hände.  

Det som ska sonas är Olle Lönnaeus debutbok. Som så många andra kriminalromaner använder han sig av händelser från andra världskriget för att förklara nutidens händelser. Det är helt klart en bra bok, men inte riktigt min stil. Tycker ibland att han vränger till språket i onödan. Hade också önskat lite mer inblick i Konrads äventyrliga yrkesliv, även om jag inser att det inte har någon betydelse för mordhistorien i detta fallet.

Skumtimmen och Nattfåk av Johan Theorin

Jag har äntligen läst de två första böckerna av Johan Theorin: Skumtimmen och Nattfåk. Hade hört så mycket bra om böckerna innan och var därför lite orolig över om de skulle leva upp till mina förväntningar. Oron var helt ogrundad, då jag älskade de här böckerna och den andra boken var till och med bättre än den första. Sorg och saknad går som en röd tråd genom bägge böckerna och författaren blandar nutid med historia, kriminalroman med spökhistoria och resultatet är fenomenalt. 

I början av sjuttiotalet försvinner en liten pojke spårlöst på det Öländska alvaret. I Skumtimmen får vi följa pojkens mamma Julia som tjugo år senare börjar forska om försvinnandet tillsammans med sin far sjökaptenen Gerlof Davidsson. Nils Kant, en gång bygdens rötägg, spelar också en central roll i boken trots att han dog långt innan pojken försvann. Det sägs att han fortfarande kan ses på alvaret i skumtimmen.

I Nattfåk har familjen Westin nyligen flyttat från Stockholm till en gammal fyrvaktargård på norra Öland. Det sägs att huset är byggt av gamla skeppsrester, och det dröjer inte länge förrän de får höra spökhistorier om platsen. När svårförklarliga saker börja hända frågar de sig om det ligger någon sanning bakom historierna. Samtidigt drar fåken in över Öland med snö, is och dimma.

Med Skumtimmen vann Johan Theorin Svenska Deckarakademins debutantpris 2007 och Nattfåk fick priset Bästa svenska kriminalroman av Svenska Deckarakademin 2008. Han planerar att skriva ytterligare två böcker som utspelar sig på våren respektive sommaren för att komplettera sin Ölandskvartett, där varje bok representar en årstid. Ni kan räkna med att jag kommer att läsa dem också.

Tidigare om Johan Theorin på Deckarhuset:

Mord med sjöutsikt av Aron Olnafors

Jag borde egentligen ha varit misstänksam från början, för jag har aldrig tyckt om böcker som börjar med en karta och en lista över huvudpersonerna. Den här boken var inget undantag. Den skulle kunna ha kallats ”Så slösar man bort en söndag.” 

Börjar fundera på varför jag egentligen köpte boken och hittar anledningen: en recension som säger ”Mord med sjöutsikt är en spännande och munter detektivroman av den gamla goda sorten. En sådan där bok som man kryper upp i favoritfåtöljen, med en pläd över fötterna, och bara myser med.” Håller inte alls med. Inser dock att jag förmodligen inte tillhör bokens målgrupp. Om du däremot har passerat åttioårsstrecket, använder ord som dagens ungdom inte skulle förstå, och inte har något emot en överdriven användning av adelsklingande namn som Severin Brattenskiöld så kanske den här boken är något for dig.

Det förbättrar inte situationen att huvudpersonen Erik Gyllenberg är en pensionerad bankdirektör som inte ens klarar av att koka ett ägg när hans hushållerska lämnar honom, använder galoscher och beskriver Konsum med följande ord: ”Jag kunde konstatera att dagens matvaruaffärer inte alls liknade dem jag kom ihåg från min ungdom. En elektronisk grind öppnade sig för mig när jag fortsatte in i detta matvarutempel. Jag gjorde på samma sätt som mannen före och tog en plastkorg från en stapel.” Om åtminstone handlingen och upplösningen hade varit någorlunda bra hade det kanske räddat boken, men inte ens här lyckas författaren.

Boken avslutas med en ordentlig cliffhanger, men trots det finns det ingen chans att jag kommer läsa uppföljaren.

Chocolate Chip Cookie Murder av Joanne Fluke

Huvudpersonen Hannah Swenson återvänder till sin hemstad Lake Eden i Minnesota efter sin fars död. Hon öppnar konditoriet ”Kakburken” och där skvallras det precis så mycket som man kan förvänta sig i ett samhälle med 3000 invånare. En morgon hittar hon en leveransförare död bakom konditoriet och han har en av hennes kakor i handen. För att rädda sina kakors rykte börjar hon sin egen undersökning av mordet. Bill, hennes svåger som jobbar som polis, uppskattar hennes hjälp.

Förvånansvärt nog lämnar Bill den större delen av undersökningen till Hannah och hon upptäcker snart ett andra mordoffer på företaget där det första offret jobbade. Bill protesterar inte ens när hon vägrar uppge namnet på en kvinna som träffade det första offret just innan han mördades. Allt detta är lite för otroligt.

Chocolate Chip Cookie Murder är den första boken i en serie. Varje bok innehåller också kak och/eller efterrättsrecept. Boken är en gemytlig deckare, men jag tvivlar på att jag kommer att läsa fler böcker i serien. Däremot kommer jag definitivt att prova några av kakrecepten i boken.

Den trettonde boken i serien Apple Turnover Murder släpps i USA den 23 februari 2010. Utgivningsdatum i Sverige är okänt.

Dödergök av Katarina Wennstam

Den arbetslösa journalisten Maria Allende och hennes familj flyttar in i ett radhus strax utanför Stockholm. När Maria hittar blod i köket börjar hon forska om paret som bodde i huset tidigare. Hon får reda på att mannen sitter i fängelse för att ha mördat sin fru. Tidigare jobbade han som polis men fick trots upprepad misshandel av sin fru behålla jobbet. Maria inser att storyn om de tidigare ägarna kanske kan vara en väg tillbaka till arbetslivet och gräver lite djupare än vad hon kanske borde ha gjort.

Samtidigt utreder polisen ett dödsfall där en ung man hittas hängd på vinden hos flickvännens familj. Ärendet hamnar på åklagaren Madeleine Edwards bord och snart framgår det att det kan vara ett hedersmord.

Katarina Wennstams syfte med Dödergök verkar vara  att väcka en debatt om våld mot kvinnor och brott som ofta går ostraffade. Boken tar upp samhällets djupaste fördomar och jag vill så gärna tycka om den här boken men det går inte. Jag tycker inte om brottslingens monologer som återkommer med jämna mellanrum. I övrigt kan jag inte sätta fingret på vad det är jag inte tycker om. Slutade nästan läsa efter ett par sidor men bestämde mig för att inte ge upp. Tyvärr  blev det inte så mycket bättre ens när jag lärde känna karaktärerna.