Östermalmsmorden av Lars Bill Lundholm

Östermalmstjejen Christine Haldeman-Spegel hittas brutalt knivmördad i sin lägenhet och på ytan framstår hon som en typisk överklasstjej. Som ansvarig för mordutredningen blir det kommissarie Axel Hake som får som uppgift att reda på vem hon egentligen var och vilka hemligheter som hennes familj dolde. 

Östermalmsmorden är det första delen i Lars Bill Lundholms deckarserie om kommissarie Hake. Lundholm använder sig av en mängd motsatser –  rik och fattig, gott och ont, lögn och sanning, skönhet och fulhet  – vilket alltid är effektfullt. Jag rekommenderar verkligen boken och kommer definitivt att läsa resten av böckerna i serien: Södermalmsmorden, Kungsholmsmorden, och Gamla Stan-morden.

Tidigare på Deckarhuset:

Askungar av Kristina Ohlsson

En förälders värsta mardröm är att ens barn ska försvinna, och det är just vad som händer i inledningen av boken. Mamman blir av misstag kvar på Flemingbergs station och dottern försvinner spårlöst från tåget just som det anländer till Stockholms Central.

Fler barn försvinner, misshandlade kvinnor dyker upp och det är inte förrän i slutet som alla trådar knyts ihop och man förstår vad första kapitlet faktiskt handlade om.

Askungar är Kristina Ohlssons debutroman och historien är bra uppbyggd. Jag gillar hur hon låter perspektivet skifta mellan olika karaktärer och även om jag lyckades lista ut motivet så förblev mördaren ett mysterium. Det finns dock inga överraskningar bland poliserna och karaktärerna är väldigt stereotypa. Rekommenderar ändå boken och ser fram emot en andra bok av Kristina Ohlsson.

Mord under julgranen

Förra julen läste jag novellsamlingen Mord i julklapp och i år stod Mord under julgranen på tur. Jag är egentligen inte så förtjust i noveller men beslutade mig för att ge formatet en ny chans och titeln verkade ju ändå lovande så här i juletid. Trots att det är en imponerande samling författare så tycker jag att novellerna är medelmåttiga som bäst. Får nog hålla mig borta från kriminalnoveller i fortsättningen eftersom jag oftast blir besviken.

Sherlock Holmes

Sherlock Holmes och hans kompanjon Dr. Watson fångar i filmens början seriemördaren Lord Blackwood som döms till döden. Lord Blackwood använder svart magi och tycks återuppstå från de döda och Holmes logik och slutledningsförmåga sätts därmed rejält på prov. Holmes och Watson tar upp jakten för att förhindra ytterligare mord samt en attack på det brittiska parlamentet.

Sherlock Holmes påminner mig om en blandning av tv-figurerna House och Monk. Holmes är cynisk och otrevlig men använder samtidigt sina sinnen och logik på en helt annan nivå än de flesta andra och lyckas på så sätt lösa de svåraste problemen.

Sherlock Holmes spelas av Robert Downey Jr. och hans kompanjon Dr. Watson av Jude Law. Perfekta rollval! Bakom parets käbbel bottnar en djup vänskap. En vänskap som gungar lite då Holmes inte är helt nöjd med Watsons val av fästmö.

Filmen slutar med en cliffhanger och bäddar för en spännande fortsättning även i efterföljaren.

Jag tyckte verkligen om filmen och rekommenderar definitivt ett biobesök! Däremot måste jag erkänna att jag aldrig läst en Sherlock Holmes roman. Men efter att ha sett filmen så kommer jag definitivt att göra det för att se om filmens karaktärer överrensstämmer med bokens.

.

Läs även Joachims recension av filmen…

Pepparkakshuset av Carin Gerardsen

Flera våldsamma mord sker på kort tid och när polisen inser att offren är i samma ålder och har anknytning till samma plats förstår de att de har att göra med en seriemördare. Att det är ett mobbat barn som har förvandlats till en seriemördande vuxen görs klart ganska tidigt men trots det blir slutet väldigt överraskande.

Beskrivningarna av morden frossar i våld och förnedring och ibland kan jag knappt fortsätta läsa då det blir alltför grafiskt. Läsaren får också följa mördarens dagbok där ännu fler detaljer om morden framkommer som poliserna inte har tillgång till.

Sidospåret där en av de kvinnliga poliserna blir våldtagen och börjar sin egen undersökning kunde jag ha varit utan då det inte tillför historien något. Såvida föfattaren inte bygger vidare på detta i bok nummer två.

Carin Gerardsens debutroman Pepparkakshuset är den första delen i Hammarbyserien. Boken var bra men jag tyckte det märktes att det var hennes första roman och hon hade behövt göra sig av med vissa ”darlings”. Jag kommer förmodligen att läsa andra delen i serien Mamma, pappa, barn och hoppas att historien är lite mer fokuserad där.

Deckarhusets intervju med Carin Gerardsen

Änglalik av Veronica von Schenck

Huvudpersonen Althea Molin är utbildad psykolog och gärningsmannaprofilerare. Hon har nyss återvänt till Sverige från New York där hon blev brutalt överfallen. Hon ser fram emot lugn och ro, men vid Stureplan i Stockholm härjar en seriemördare och tre kvinnor hittas mördade i resväskor. Altheas barndomsvän Rickard  jobbar som polis i utredningen och kontaktar henne för att få hjälp. Efter en viss tvekan tar hon jobbet. Något hon nästan ångrar när mördaren börjar skicka MMS av henne till hennes mobiltelefon.

Veronica von Schencks debutroman får mig att vilja ha mer. Dels en efterföljare men även lite mer kött på benen i den här boken. Att boken är kort behöver inte vara en nackdel men i det här fallet tror jag att handligen skulle tjänat på det. Jag tycker också att det är konstigt att Althea utersätter sig för onödiga risker när hon vet att någon förföljer henne. Speciellt när hon nyss blivit överfallen. Ett plus är att jag trodde att jag visste vem gärningsmannen var men hade fel. Jag ger dock boken två tummar upp och ser fram emot att läsa efterföljaren Kretsen.

Deckarhusets intervju med Veronica von Schenck

The Last Oracle av James Rollins

The Last Oracle (finns så vitt jag vet inte översatt till svenska ännu) är den femte thrillern i serien om Sigma Force av James Rollins. Alla hans böcker är fyllda med äventyr och exotiska platser. The Last Oracle är inget undantag. Från Washington DC till antika grekiska tempel och från indiska ruiner till Tjernobyl kämpar Sigma Force mot en grupp ryska vetenskapsmän och en rysk politiker som planerar att använda radioaktivt avfall från Tjernobyl för att skapa en ny världsordning.

The Last Oracle bygger på legenden att Oraklet i Delfi kom från en släkt med flertalet personer med savant syndrom som hade förmågan att se in i framtiden. I boken har den ryska gruppen tillfångatagit zigenarbarn med samma blodslinje och de har sedan opererat in sensorer i barnens hjärnor med hoppet om att kunna skapa en ny världsprofet som de kan kontrollera.

Medan Sigma Forces ledare Gray Pierce reser världen runt för att försöka ta reda på vad som egentligen pågår så flyr hans kollega från den ryska forskarstationen med tre av barnen. Jag tycker att den delen av historien tar upp alldeles för mycket plats i boken och hur många gånger kan man egentligen fly från genmanipulerade vargar, björnar och tigrar?

Även om jag tycker att de flesta av James Rollins böcker är något överdrivna så fortsätter jag ändå att läsa dem. Så bli inte förvånad om det kommer en recension av hans nästa bok här på deckarhuset.