Författararkiv: Linda

Skuggorna av Katarina Wennstam

Publicerat av

Öga för öga, tand för tand

Män som hatar kvinnor, hustrumisshandlare och våldtäktsmän får se upp. I Skuggorna möter vi en grupp kvinnor som har beslutat sig för att samhällets straff inte är tillräckliga, och de ger därför igen med samma mynt: lika många slag, brännmärken, brutna ben eller sår, som männen själva utdelat. Varken mer eller mindre. Ligan får stort folkligt stöd då många menar att männen har sig själva att skylla.

Det är inte mer än rätt

Boken är inte speciellt trovärdig och inte så spännande och kan knappast kallas kriminalroman, men den är läsvärd då den manar till eftertanke. Den känns väldigt aktuell då vi i media ofta hör om våldtäktsmän som kommer för lindrigt undan i det svenska rättssamhället, men det rättfärdigar knappast att medborgare tar saken i egna händer. Jag tycket att det mest intressanta är effekten brotten får då polisen varnar män för att gå ut ensamma på kvällarna (dvs. de får uppleva hur kvinnor alltid har det). Som kvinna kan jag inte låta bli att tänka ”det är inte mer än rätt.”

Intervju med Jenny Rogneby

Publicerat av

Foto: Mikael Eriksson

Jenny Rognebys första kriminalroman Leona – Tärningen är kastad släpptes nyligen. Boken var en frisk fläkt och omöjlig att lägga ifrån sig.

Jenny, välkommen till Deckarhuset!

För de läsare som inte vet vem du är än, kan du berätta lite om dig själv?

Jag är 40 år, kriminolog och jobbar som brottsutredare på Citypolisen i Stockholm. Jag är född i Etiopien och uppväxt i Boden i Norrbotten och bor i Stockholm sedan många år tillbaka. Jag har precis gett ut min första kriminalroman Leona – Tärningen är kastad som är den första boken i en serie om polisen Leona Lindberg.

Att vara kriminolog och brottsutredare måste vara en fördel när man skriver kriminalromaner. Men du är också utbildad musikalartist och har arbetat som artist i många år (du har bl.a. har varit förband till Michael Jackson, släppt album i Japan, varit med i Melodifestivalen och turnerat både i Sverige och utomlands), använder du dig av den erfarenheten i ditt skrivande på något sätt och i så fall hur? 

Jag tror att jag alltid har haft en vilja att uttrycka mig konstnärligt. Antingen genom musik, dans, konst, eller som nu, genom skrivandet. Jag tycker att jag har nytta av alla mina livserfarenheter när jag skriver när det gäller att bygga upp karaktärer, miljöer och dialoger. Jag får mycket inspiration av film och musik. Vissa stämningar i musikstycken kan jag exempelvis använda mig av när jag beskriver en stämning i en scen.

Hur började din författarkarriär? Och hur gick det till när Tärningen är kastad blev publicerad?

När jag hade jobbat i några år som brottsutredare dök idén om Leona upp i mitt huvud. En idé som inte ville försvinna. Jag bestämde mig rätt snabbt för att jag måste skriva ner den och kom på tanken att skriva en bok. Jag bestämde mig för att göra ett ärligt försök och på allvar koncentrera mig på att skriva så jag tog tjänstledigt från mitt jobb på Polisen, sålde min lägenhet i Stockholm, alla mina möbler, och flyttade utomlands i ett år för att skriva. Jag flyttade till Malta, en liten ö i Medelhavet där det är lugnt, skönt klimat och det finns inte så mycket som distraherar en – ett perfekt ställe att skriva på.

Hur lång tid tog det dig att slutföra boken och hur mycket av den tiden var research och hur mycket var skrivtid?

Det tog drygt ett år innan jag skickade boken till förlag. Innan det hade jag tagit kontakt med författaren Sören Bondeson som lektörsläste mitt manus. När man som jag har ett yrke inom samma område som man skriver om, har man fördelen av att inte behöva göra så mycket research. Så inte mycket tid har gått åt till det. Däremot var detta det första bokmanus jag har skrivit så jag har lagt ner mycket tid och jobb på att utforska själva hantverket. Hitta mitt eget sätt att skriva osv.

Huvudpersonen Leona Lindberg är minst sagt speciell. Kan du berätta lite om henne och hur gick det till när du skapade karaktären?

Leona var den första karaktären som kom till mig i tankarna. Jag tyckte det var befriande att skriva om en person som efter att i åratal ha levt enligt normen, bestämmer sig för att bryta sig loss från samhällets förväntningar och gå sin egen väg, leva på sina egna villkor. Men Leonas jakt efter att leva ett liv fritt från krav och måsten får ett mycket högt pris. Hon har svårigheter med sig i bagaget som gör att hennes val blir destruktiva och problematiska både för henne själv och omgivningen. Att skriva om en person som bryter mot sociala regler och går över gränser som människor normalt sett inte kliver över, är oerhört intressant. Speciellt att skriva om en kvinna, mamma och polis som ju har många krav på sig utifrån att agera och bete sig på ett visst sätt. Det som händer när Leona inte längre gör det som förväntas av henne, är det som har drivit min berättelse framåt.

Både du och Leona är brottsutredare på Citypolisen i Stockholm; hur har du använt dina egna kunskaper och erfarenheter i ditt skrivande och hur mycket av dig finns i Leona?

Min erfarenhet och kunskap om polisarbete, utredningsprocessen och rättsystemet är en stor fördel för mig och något som jag har mycket användning av i mitt skrivande. Jag har själv jobbat med otaliga utredningar med många olika typer av brott. Alltifrån enklare brott som stölder till grov misshandel, rån, våldtäkter, mord med mera. Jag har hållit otaliga förhör med målsägare, vittnen och misstänkta och inhämtat all övrig bevisning som krävs i en förundersökning. Och eftersom att min första bok handlar om en utredare som utreder ett bankrån så har jag fått väl användning av mina kunskaper.

Det finns en del likheter mellan mig och Leona men främst är det olikheter. Leona är lik mig på så sätt att vi båda är kvinnor som arbetar med att utreda brott på Citypolisen. Leona vill också bort från sitt inrutade vardagsliv och ifrågasätter varför hon ska leva enligt normen. Det är frågeställningar som jag känner igen mig i. Däremot drar sig Leona inte för att bryta regler för att nå dit hon vill och hon har en ganska mörk bakgrund med händelser från barndomen som gör att hon agerar känslokallt i många lägen. Hon beter sig inte så som förväntas av en kvinna, polis, mamma. Leona har i hela sitt liv gjort det som förväntas av henne, visat upp en fasad av något som hon kommer på att hon inte längre klarar av att upprätthålla. Det som sker är att hon bryter sig loss från det – med besked kan man säga.

Vad har du för tips till våra läsare med författardrömmar?

Det viktigaste är att på allvar bestämma sig för att det man skriver ska bli ett färdigt manus. Många börjar skriva men slutför aldrig. För mig hjälpte det mycket att planera hela boken och skriva ett synopsis innan jag började skriva på manuset. Då har man ett underlag som man alltid kan gå tillbaka till om man fastnar. Man vet också i vilken riktning man är på väg, även om det naturligtvis kan ändras under skrivandets gång. Mitt sista råd blir att, när man är klar med manuset, låta en lektör gå igenom det och ge feedback på dess styrkor och svagheter. Utefter det kan man välja om man vill omarbeta och förbättra vissa delar innan man skickar det till förlag.

Har du några författarförebilder? I så fall, vilka? Och varför?

Inte några specifika författare men jag får mycket inspiration från film, musik, nyhetsrapporteringar, människor i min omgivning, vardagliga händelser och från mitt arbete.

Har du något nytt skrivprojekt på gång? (Kan du i så fall berätta lite om det?)

Just nu skriver jag på den andra boken i serien om Leona. Serien kommer att ges ut i sju andra länder så de närmaste åren kommer jag att ägna mig åt att skriva fortsättningen på serien.

Något annat du vill berätta för våra läsare?

Att de kan följa mig på min Facebooksida: https://www.facebook.com/jenny.rogneby

Tusen tack för att du tog dig tid att svara på våra frågor. Lycka till med ditt nuvarande projekt! 

LEONA – Tärningen är kastad av Jenny Rogneby

Publicerat av

Sju år och bankrånare

En naken, blodig, sjuårig flicka rånar en bank i Stockholm. Ingen på banken vågar göra något för de är rädda att flickan ska skadas ytterligare. Fallet hamnar hos Roteln för Grova Brott och Leona Lindberg blir ansvarig för utredningen.

Okonventionell karaktär

Den viktigaste komponenten i boken är huvudpersonen Leona Lindberg och hon är minst sagt speciell. Hennes personlighet och handlingar är vad som gör historien intressant och som läsare vill man lära känna henne ännu bättre och med en ordentlig cliffhanger på slutet så får vi säkert den möjligheten.

Leona hade redan som barn svårt att passa in samhällets normer, men som vuxen har hon gjort sitt bästa för att passa in i rollen som fru, mamma och polis med blandat resultat. Att hennes barndom har påverkat henne starkt framgår tydligt och hon har problem med att relatera till andra människor. Hennes handlingar kan ibland ifrågasättas men hon gör det hon tycker måste göras, oberoende av konsekvenserna.

Hon påminner mig en del om den kvinnliga polisen i TV-serien Bron och jag kommer även att tänka på Lisbeth Salander. Leona är en karaktär man minns!

Frisk fläkt

Boken är en frisk fläkt och historien tar flera oanade vändningar som gör den omöjlig att lägga ifrån sig. Den är Jenny Rognebys debutroman och liksom bokens huvudperson är Rogneby också brottsutredare på Citypolisen i Stockholm. Man undrar ju därför hur mycket av sina egna erfarenheter som hon har använt i boken. Nu är frågan – när kommer fortsättningen?

 

”Leona är polis, kvinna och mamma vilket gör att hon förväntas tänka och agera på ett visst sätt. När hon inte gör det uppstår inre och yttre konflikter som jag tycker är intressanta att skildra.” (Jenny Rogneby)

Tjockare än vatten av Carin Gerhardsen

Publicerat av

Flera katter dränks och placeras i anslutning till vatten och Hammarbypolisen letar efter den skyldiga. När en psykolog dränks i sitt badkar prioriteras det fallet. Men finns det ett samband? Mysteriet tätnar ytterligare när en man dör i ett misstänkt självmord. Flera av poliserna har personliga kopplingar till fallen vilket försvårar utredningen.

Perfekt titel

I Tjockare än vatten skriver Gerhardsen om familjeband, hemligheter, och hämnd. Titeln är utmärkt med tanke på handlingen! Vi får lära känna en del sidokaraktärer bättre i den här boken vilket uppskattas. Det är några få saker med intrigen jag har lite svårt för men kan inte säga något utan att avslöja för mycket. Klart läsvärd bok dock!

Lösa trådar knyts ihop 

Tjockare än vatten är den sjunde delen i Hammarbyserien. Boken beskrivs liksom de tidigare av förlaget som fristående, men jag håller inte med. Det är många lösa trådar från tidigare böcker i serien som äntligen knyts ihop, så böckerna i serien bör definitivt läsas i ordning! Böckerna har varit av blandad kvalitet och det här är en av de bättre.

Zack av Mons Kallentoft & Markus Lutteman

Publicerat av

Fyra asiatiska kvinnor hittas brutalt mördade i en lägenhet. De jobbade alla på en thailändsk massagestudio. Var de i själva verket prostituerade? Handlar det om rasism, människohandel, eller kvinnohat? Fallet hamnar på Särskilda enhetens bord.

Alla hjältar föds ur tragedier

Zack är huvudpersonen och antihjälten i boken. Han är snygg, 27 år, har gjort kometkarriär i Stockholms poliskår och jobbar nu för Särskilda enheten, men han lever ett dubbelliv. På nätterna går han nämligen på svartklubbar och snortar kokain tillsammans med sin kriminelle bäste vän. Som femåring förlorade han sin mamma, som också jobbade som polis. Fallet blev aldrig löst, men han har svurit på att ta reda på vem den skyldige är.

Herkulesserien

Zack är den första delen i Herkulesserien, där böckerna inspireras av Herkulesmyten och hans tolv stordåd. Vi känner Kallentoft från hans kriminalromaner om Malin Fors. Den här boken har dock en helt annan ton och snabbare tempo än vad vi är vana att se.

Kallentofts dröm har varit att skriva ”den stora berättelsen, en roman som går bortom den klassiska thrillern.” Tillsammans med Markus Lutteman, som tidigare skrivit biografier, såg han chansen att förverkliga den drömmen.

Jag vet dock inte om jag skulle kalla Zack ”den stora berättelsen” och Herkuleskopplingen är inte heller klar för mig, men det är trots det en bra bok med mycket action. Jag får lite ”Stieg Larsson-vibe” och de böckerna har ju varit minst sagt populära… Jag gillar dessutom Zacks kollega Deniz och hoppas på en större roll för henne i kommande böcker.

Orange Is the New Black

Publicerat av

Ingen kan väl ha missat succéserien Orange Is the New Black (OITNB) vid det här laget, eller? Men har du mot all förmodan gjort det så bör du råda bot på det snarast, för den här serien är bra, riktigt bra! Serien visas exklusivt på Netflix och är baserad på självbiografin “Orange is the new black: mitt år i ett kvinnofängelse” av Piper Kerman.

Handling

Serien utspelar sig i det fiktiva fängelset i Litchfield, New York, och kretsar kring Piper Chapman. I seriens början är hon nyförlovad och lever ett framgångsrikt liv i New York. Hennes värld vänds upp och ner när hon döms till ett femton månader långt fängelsestraff för att hon för tio år sedan hjälpte sin dåvarande flickvän att smuggla drogpengar till Europa.

I första säsongen får vi följa Piper och hur hon får kämpa för att anpassa sig till ett liv innanför murarna. I andra säsongen får de övriga karaktärerna i serien mer plats och vi får veta mer om deras bakgrunder.

Bra på så många sätt

Som jag sa innan, den här serien är riktigt bra! Den tar upp universella problem som rasism, pengar, missbruk, kärlek, svek och sexualitet. Det är uppfriskande att kvinnor tar upp störst plats i rollistan, samt att karaktärerna har en sådan mångfald beträffande ras, sexualitet och socioekonomisk status.

Serien klarar dessutom Bechdeltestet (den har minst två namngivna kvinnliga rollfigurer som pratar med varandra om något annat än män), vilket knappast borde förvåna någon, men det är faktiskt förvånansvärt få filmer och TV-serier med kvinnor i centrum som klarar av detta (ganska enkla kan man tycka) test.

Deckarpodden – Avsnitt 1

Publicerat av

Idag hade Deckarpodden med Sofie Sarenbrant och Emelie Schepp premiär. Som deckarfantast var jag naturligtvis nyfiken.

Stolta fulförfattare

Det första avsnittet heter ”Stolta fulförfattare” och de pratar om att deckare anses vara fullitteratur trots att genren är omåttligt populär, eller kanske just därför.

De säger att tanken med podden är att de ska beskriva hur det egentligen är att vara författare, vilket kan vara inspirerande eller rentav avskräckande. Sarenbrant och Schepp är härligt avslappnade och bjuder på sig själva, vilket är väldigt inspirerande tycker jag!

Du hittar avsnittet här…