Utan några som helst förväntningar började läsa Tusenskönor av Kristina Ohlsson en författare som hittills varit mig helt okänd.
Jag träffar för första gången Fredrika Bergman, en höggravid och trött utredare, och hennes kollegor.
Vi får följa flera olika trådar som författarinnan skickligt vävt ihop;
Vi har prästparet i Stockholm som hittas döda i sin lägenhet, mord eller självmord?
I Bangkok har en ung svensk kvinnas identitet utraderats och hon blir successivt avskuren från världen. Vem drar i trådarna som får hennes värld att rämna?
I en lägenhet utanför Stockholm sitter en man som bara behöver göra en enda sak till, sen ska han få uppehållstillstånd och ett vackert hus dit han kan ta hem sin familj som är kvar i hemlandet.
Det är många knutar på tråden som utredarna har att nysta upp. Jag har uppriktigt sagt svårt att lägga ifrån mig boken även om jag samtidigt känner att det ”bara” är den annorlunda intrigen som håller mig fast.
Det storyn saknar i trovärdighet väg upp mer än väl av hennes underbara fantasi! Trovärdigheten är inte så viktig i min ”bok”, något som däremot flyt i språket och en fängslande handling är. Och det bjuder Kristina Ohlsson på.
Däremot skulle jag önska lite mer levande miljöer och inte så schablonmässiga karaktärer, något som jag är övertygad om att författarinnan kommer att leverera så småningom!
OCH det finns en till sak som ger pluspoäng hos mig! Bandet har en tygrygg! Jag är en ”sucker” för tygryggar… Helt irrelevant, men är man galen så är man.
Med intresse inväntar jag nästa roman!
Deckare – en stor sak i Japan
