Holts styrka är absolut hennes personbeskrivningar, något som hon utnyttjar med den säkerhet som tillkommer den erfarne och rutinerade författaren.
Historien förmedlar inte bara spänning och iskalla rysningar, utan dessutom sipprar författarinnans genuina skrivarglädje ut genom varje por.
Anne Holt har haft roligt. Hon har varit lite busig och lekt med sin genre. Bra gjort!
Att låta huvudpersonen, Wilhelmsen, framträda i jag-form tvingar fram en slags intimitet som fullständigt drar in mig som läsare detta slutna-rum-mysterium.
Fröken Wilhelmsen är dessutom mer än lovligt kantig i humöret när hon och hennes medpassagerare sitter insnöade på det isolerade hotellet utan att kunna ta sig vidare till det mål de var och en haft. Holt beskriver mycket levande den spända atmosfären och hur instängdheten påverkar dem på olika sätt. Stämningen är understundom så tjock att det nästan går att ta på den. Och jag som läsare känner det lika tydligt som vore jag på plats. Alla misstänker sin nästa, jag sneglar på dig, du sneglar på honom i hörnet. Att lägga ifrån sig boken innan den är slut vore som att vända alla de andra passagerarna, och därmed starkt misstänkta, ryggen!
Det är något som bör undvikas om man vill slippa en ond bråd död. Vilket några av passagerarna tyvärr fått uppleva.
Jag kan med tydlighet se det snötäckta olyckståget framför mig, jag hör rutorna som skallrar och hör knakandet i det helt insnöade hotellet. Inte nog med det, jag känner kylan in i märg och ben samtidigt som jag totalt glömmer att det är en påhittad historia och att jag själv varken behöver vara rädd för att frysa ihjäl, eller att bli nästa offer!
Vad slags kriminalroman är det här då? Tja, en inte alls speciellt klassisk pusseldeckare. Tänk dig att Agatha Christie skrivit skräckromaner på samma sätt som hon löst gåtor av det mindre bloddrypande slaget? Ett slags pusselshorror? Finns det?
Tummen upp, Anne Holt!
Och tilläggas bör att detta var mitt första allvarliga försök att lyssna på en ljudbok. Jag har alltid haft mycket svårt att koncentrera mig när jag lyssnar, men det kan jag säga var INGA som helst problem med 1222 över havet!
Är en mycket tänkvärd historia i sjukhusmiljö. Inte den klassiska sjukhusmiljön som vi mött gång på gång, utan ett antal steg upp i hierarkin. Vi pratar om en nivå där pengar och makt vida överskrider vanliga simpla mänskliga värden.