Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.

Ett Djävulens påfund?

Midsommar

Så har det blivit midsommar igen, polisen har fullt upp och likaså akutpersonalen.

Jag funderar lite på ursprunget och vad vi egentligen firar och varför med så mycket fylla?

 

Min teori är att den kristna twisten av midsommarfirandet inte riktigt slagit igenom, trots att det är sådan herrans massa år sedan firandet av Johannes Döparen förlades just där.

Den var väl tänkt att kamouflera den mer hedniska asatrons firande av fertiliteten och sommarsolståndet men lyckades kanske inte helt?

 

Stången, fallossymbolen, kamouflerades också. Till ett kors. Det är väl liksom allt som finns kvar idag av den mera kyrkliga touchen. Eller har jag fel? Lite slumpmässigt har jag frågat folk jag mött i veckan vad det är vi firar, det här med midsommar. INGEN har kunnat svara. En och annan äldre medborgare har mumlat lite osammanhängade om ” något med solen och något religiöst, kanske…”

 

Jag funderar vidare

Inte för att jag vet om det är korrekt, men visst har väl hårgaberget, och därmed satan, sina fingrar med i spelet`? Jaa… så där från början, menar jag?

 

En vacker kväll för mycket länge sedan spelades upp till dans nedanför Järvsö Klack. Hårgalåten. Till vilken en vild hambo dansades med den lede i spetsen, med sin fela? Alla dansade och dansade, och de som försökte sig på att dra sig ur slets rent kroppsligt i delar. Den stackars drängen som körde sin kniv i en dörrpost och försökte hålla sig kvar i ett av husen dansen gick igenom och som fick sin arm avsliten.

Alla dansande drogs mot Klacken, och föll ner i vattnet och drunknade. Om jag inte minns fel.

 

Det finns många legender och sägner. Och OM det är så att vi faktiskt oss själva nästan ovetandes firar Hin Håle, då är det väl kanske helt naturligt att folk faller till höger och vänster i fyllan, att våld och elände följer i hans spår?

 

Hur ser du på saken?

 

 

Ares tecken

Här har vi en riktigt otrevlig historia.

Författarparet berättar en saga om män som misshandlas till döds runt om i Sverige. Den ena efter den andra dyker upp i Jacob Colts värld. Inget samband mellan offren men en tydlig signatur lämnas av mördaren. Eller kanske mördarna, rent av?

Det blir mycket personligt för kommissarie Colt eftersom hans son är homosexuell.

Författarna är mycket skickliga i att väva ihop en hårresande historia, karaktärs- och miljöbeskrivningarna är så levande att det kryper i kroppen på mig.

En knapp tegelsten tjock, men inte ett enda ord för mycket.

Helt enkelt en riktigt bra semesterläsning, kära vänner.

Lägg den i högen på nattduksbordet.

Wine crime och Air France

hyllas båda i dag!

Det är långhelg och dags för en tur till smultronstället, vår älskade båt som ligger i Lorraine i Frankrike. Lorraine som i sin tur ligger mellan Alsace och Champagne ungefär.

Jag menar, är det Kristi Himmelfärd så är det. Den helgen om någon bör firas i luften, inte sant?

En god bok, den här gången ett tjuvkiksexemplar av Champagneführern från Damms Förlag, en svankkudde (flygstolar är vidriga att sitta i) och så  hejochhå ombord på Air France fågel till Paris.

Man har med tiden lärt sig att inte förvänta sig något av service eller mat/dryck sedan länge, och så inte heller denna gång. Döm om min förvåning när flygvärdarna kommer och erbjuder en flaska vin och en liten påse salta kex UTAN KOSTNAD. Eh. Jag såg mig omkring, väckte maken för att höra hans åsikt i frågan, men kom fram till att det nog var så. Det VAR utan kostnad.  Och vi Yachtisar som äääälskar sånt som är gratis!

Summa sumarum; på väg till Frankrike, franskt vin och en lovande deckare i den nya genren Wine Crime, som utspelar sig på en vingård i Champagne.

 

 

Kan det bli bättre?

 

 

 

Försvunna böcker

Fallet med de försvunna böckerna av Ian Sansom

Ja, det ser rolig ut, boken. Tyvärr stannar det för min del där.

Storyn är enkel, karaktärerna ytliga och det s.k roliga har försvunnit ihop med böckerna. Eller möjligen i översättningen, men det håller jag som mindre troligt.

Böckerna återfås i slutet, men det roliga är borta för gott.

Den enda behållning jag hade av boken var rent geografisk, eftersom vi i familjen har goda seglarvänner i trakterna där handlingen utspelar sig, nämligen på Nordirland runt Colerane, Ballymoney och Giants causeway.

Men det är som sagt allt.

Har du bara tid att läsa en bok, låt då denna ligga till en annan gång.

Bara en otäck fästing av fem möjliga, tyvärr.

Deckare som deckare?



Jag brukar inte titta på tv så ofta, men det är några saker jag ser om jag har möjlighet; CSI , Morden i Midsommer, Kommissarie Lewis etc.

Hemma retar de mig för att jag är en deckarnörd. Det gör absolut ingenting.

Jag gillar deckare, så enkelt är det!

Sonen kom hem med ett nytt dataspel som han genast satte tänderna i.

Vad?

Jo, gott folk, CSI – mordgåtor. Hmmm…

För att vara så fördömande som vissa medlemmar i familjen ÄR, så kan jag tycka att det är märkligt att CSI på tv inte duger, men på datorn är det ok!?

Vad tycker ni, ska jag adoptera bort min familj eller finns det andra lösningar?

Evig eld av Jonas Moström – boksläpp idag!

Idag kommer Jonas Moströms Evig Eld ut i handeln.

Det är Moströms sjätte roman om kommissarie Johan Axberg och hans vän läkaren Erik Jensen i Sundsvall.

Förväntningarna på boken var höga. De fem tidigare böckerna var helt i min smak och jag har sett fram emot uppföljaren.

Handlingen i korthet:

Ola Bergman, en läkarkollega till Erik, blir skjuten till döds framför akuten på Sunsvalls sjukhus där de båda arbetar.

Axberg sätts på fallet och en mängd spår slingrar sig fram genom en tät labyrint av svartsjuka, oetiska affärer och nedskärningar i vården.

Som om det inte räckte och blev över har Sundsvall fått en pyroman på halsen. Bränderna eskalerar och spåren är förvirrande. En metallbricka med namn och nummer inristat är det enda man har att gå på.

Historien flätas ihop snyggt

Jonas är fantastiskt duktig på att teckna karaktärer och miljöerna är mycket livfulla. Att jag genom hela boken hade känslan av att ”det faktiskt kunde hänt” gör inte det hela sämre.

Jag är förtjust. Läs boken. Ta till rejält med tid, lägg dig på en filt i gräset och njut.

 

Evig eld är spännande, suveränt realistisk och med ett lättflytande och trevligt språk.

Den är helt enkelt ett ypperligt tidsfördriv!

Den får – FYRA otäcka fästingar av fem.

Phileas Fogg seglar vidare i maj månad

från Calcutta mot Hong Kong.  Några smärre hinder såsom besök i domstolen, ombordsmuggling av en ung dam,och så lite annat smått och gott.

Väl framme i Hong Kong möter Deckarhuset förstås upp.   Man kan tänka sig att hålla den nordiska deckaren högt, även om man råkar befinna sig i Asien. Faktiskt. 

Phileas och hans glada anhängare hade, om de inte varit så tidigt ute, kunna möta den nordiska utredaren och antihjälten Xxxxx Xxxx!

Vem? Gissa gärna…