Författararkiv: Mi

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.



Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.

Jag vill OCKSÅ skriva deckare!

Publicerat av

Många av oss deckarnördar inte bara läser allt som går att komma över, vi när en dröm om att skriva själva. För de flesta av oss stannar det vid en önskedröm, men många gör slag i saken. Och det gör de rätt i!

Är du en av dessa? Då står en dörr på glänt vid CrimeTime festivalen kommande vecka!
Det erbjuds skrivarskola, där några av våra favoritförfattare står för coachningen.

Det handlar om två dagar, den 17/8 och 18/8, och författarna är Johan Theorin, Anna Jansson, Emelie Schepp, Marianne Cedervall, Sören Bondeson på onsdagen 17/8, och .torsdag 18/8 är det Denise Rudberg, Ninni Schulman, Malin Persson Giolito, Viveca Sten och Sören Bondeson som delar med sig av sina erfarenheter.

Låt oss ses där!

Norsk Noir

Publicerat av
Norsk Noir

Norsk Noir

Norsk Noir

Den norske kriminalförfattaren Torkil Damhaug har verkligen överträffat sig själv i den nya boken En femte årstid. Samtidigt som jag känner igen Torkils speciella berättarteknik så skiljer sig denna roman från hans tidigare. Den är en lite råare, skräcken tar mer plats än de typiskt Damhaugska psykologiska personteckningarna och hans djuplodande neddykningar i sina karaktärers inre. Relationer som irrar sig kors och tvärs finns dock kvar och är en fantastiskt givande del i läsningen. Kanske kan vi kalla genren ”Noir Existentielle” ?

En femte årstid utspelar sig under 38 år och är förlagd till en mindre ort utanför Oslo, Hammerdal, där en gammal takpappsfabrik är skådeplatsen för dramat.
Fyra ungdomar, drogpåverkade, kommer på den lysande idén att stänga in en lite tråkig, efterhängsen klasskamrat i källaren i den nedstängda och ganska förfallna fabriken.

I korthet så dör en av dem, en försvinner och de andra ställs inför konsekvenser de inte kunnat föreställa sig. En av ungdomarna har en far som är högt uppsatt polis, en annan har en far som är en dömd mördare i psykiskt tvivelaktig balans.
Damhaug lyckas verkligen få skinnet att knottra sig och det är med svårighet jag lägger ifrån mig boken när väckarklockan tickar mot 03.30. En vardagsnatt…

Purge

Publicerat av

Purge

Finsk-estniska Sofi Oksanens bok Puhdistus gammal vid det här laget (2008), men ändå känner jag att jag vill slå ett slag för den! Jag hittade den engelska översättningen Purge i en boklåda i Bryssel för några veckor sedan och slog till direkt.

Författarinnan har fått såväl Runeberg priset, Finlandia priset som Nordiska Rådets litteraturpris och har vid det här laget översatts till 38 språk!

Så är det en deckare? Nej. Thriller? Nej.  Finsk/Estnisk Noir? Ja, helt klart! Jag inser förstås att det tangerar gränsen för vad som faller sig klockrent här på Deckarhuset, men jag gör det ändå eftersom vi är många krimentusiaster som också älskar Noir. Och Noir är precis vad Purge är!

Boken kom på svenska 2010, så om du inte är bekväm med vare sig det finska originalet eller den engelska översättningen så leta för all del upp Utrensningen som den heter på Svenska!

Puhdistus som är orginaltiteln betyder ungefär ”rening”, något som fick sin förklaring när Jessica Gerdin i Babel, i april 2013 pratade med Sofi  som förklarade att hon tänkte sig att den process som hennes karaktärer genomgick kunde liknas vid hur t ex våldtäktsoffer reagerade med ett behov av skrubbande och renande som aldrig verkade gå över.

Bokens huvudkaraktärer, Alijde och Zara, är två kvinnor ur olika generationer. Båda har utsatts för övergrepp och extremt våld och vi får följa dem på den resa som deras respektive liv tar dem.

Alijde levde sitt liv på landsbygden, medan Zara var ett av otaliga offer för människohandel. Storyn berättar saker som ingen orkar tala om. Ingen i vare sig Estland eller Finland pratade t ex om deportationer till Sibirien. Man sa ”reste till Sibirien” och låtsades inte om vad det egentligen handlade om. Mycket som händer i romanen kastar ljus över en historia som faktiskt inte ligger särskilt långt bakom oss i tiden.

Jag vill inte ta ifrån er som eventuellt vill leta upp ”Utrensningen” mycket mer om storyn, ni behöver få uppleva denna starka Noir själva. Det är inte en bok i mängden. Det är inte en bok jag glömmer i första taget.

The Mousetrap

Publicerat av

IMG_4065

IMG_4075

Agatha Christies deckarpjäs The Mousetrap innehar världsrekordet i att spelas utan avbrott. 64 år! Det är en ganska listig liten historia för oss som älskar pusseldeckare.
Historien utspelar sig på ett nyöppnat hotell i ett gammalt hus på landet där ett antal personer blir insnöade utan kontakt med omvärlden. Hela den 2,5 timme långa föreställning utspelar sig i ett och samma rum, en av de 8 åtta dör och en av de andra är därmed mördaren. Många vändningar, gruvliga hemligheter och många aha moment senare visar det sig att…

Jag vill givetvis inte vara den första åskådare under de 64 år som gått att avslöja slutet, så – sorry!

Historien runt pjäsen är lika spännande som pjäsen i sig.

Den sattes uppförsta gången på West End i London 1952 under namnet The Mousetrap, men den började faktiskt som radioteater redan 1947 och hette då Three Blind Mice. Anledningen till namnbytet var att Emile Littler redan tidigare satt upp en annan pjäs med namnet Three Blind Mice.
Denna pjäs, som Agatha Christie gav sitt barnbarn Matthew Prichard rättigheterna till i födelsedagspresent, gick först upp på Theatre Royal io Nottingham, och har sedan dess flyttat runt på olika scener fram till 1974 när den slutligen landade och har stanna på St Martin’s Theatre i West End, där den går än idag.
Ja, pjäsen har  alltså gått i 64 år utan avbrott, och ändå var det nästan fullsatt den regniga februarikväll då jag var på plats.

Har du vägarna förbi så ta för all del med barnen!  Inget skrämmande i sikte ( tro mig, jag är världens hönsmamma) och välartikulerad Queens English gör att dagens 10-12 åringar utan problem hänger med i de språkliga svängarna.

Morsan, du är ett odjur…

Publicerat av


Sonen, 22 år gammal, kommer på besök till sina åldriga urmodiga föräldrar med öppningsrepliken – Tjena morsan, vet du vad man hittar om man googlar bilder med sökordet ”odjuret” – DIG !! Gossebarnet viker sig av skratt och halar fram sin älskade lilla padda för att morsan själv ska kunna bedömma riktigheten i påståendet genom framlagt bevismaterial. Odjur ? Första tanken är varför googlade du bilder på odjuret? För att sedan gå vidare till …VA? Hur är det möjligt?? Svaret på fråga ett är ”Jag ska på maskerad och gå som ena halvan av Skönheten och Odjuret och behövde göra lite efterforskningar” Gissa vad svaret på fråga två är?

 

Bilderbergmötet av Anders Jallai

Publicerat av

Fascinerande reklamsnutt – Det var den som i ärlighetens namn gjorde

att jag till slut inte längre kunde hålla mig utan diskret flyttade upp Bilderbergmötet av Anders Jallai högst upp i Prio-högen av ”måste läsas NU”-böckerna som samlats på bordet i min läshörna…

Så klart har jag läst de tidigare böckerna om Modin, och älskat dem högt. Att Jallai har den bakgrund han har gör att min fantasi kittlas och jag funderar över hur mycket som är verklighet och vad i så fall.

Denna, den fjärde boken om Molin, som är minst lika spännande och som är i högsta grad lika politiskt inriktad som de tidigare har dock en lite annan framtoning. Lite mer ”ludd” , skulle jag vilja kalla det.

Att läsa den på pendeln till jobbet tror jag inte på. I alla fall inte den inbundna varianten. Det är en teglsten.

 

Nu är det ju inte bara det att den väger en del, utan den är också så svår att lägga ifrån sig att i alla fall undertecknad behöver några timmar i fred och en termos kaffe med mig in i läshörnan.

Har du inte haft glädjen att bekanta dig med Jallai och hans karaktär Modin är jag nästan lite avundsjuk – du har SÅ mycket härlig läsning framför dig!

Vad boken handlar om – njae… DET tänker jag inte skriva en enda rad om, faktiskt. Vill du ha handlingen i stora drag så kika på Anders hemsida istället.

Och när du ändå är där – varför inte passa på att anteckna dig för att få Underrättelsebrevet ? Det är alltid lika intressant.

(Men du Anders – skicka det inte kl 01.18 , jag SOVER då och telefonen som jag använder som väckarklocka berättar glatt för mig om att NU, NU!! finns det underrättelser av vikt…)