Författararkiv: Mi

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.



Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.

Morden runt – Vi börjar i … London!

Publicerat av

Den gode Phileas Fogg startade i London, den 2 oktober 1872.

Själva startar vi idag, den 9 mars 2011.

London är en ohyggligt vanlig ort för litterära mord. Nästan så att det är

hopplöst att hitta en klar favorit.

Mitt bokval för London…

 

Hyllorna gås igenom, böcker hittas och förkastas. Ända till dess jag får fatt i Mark Billinghams ”Tjockare än vatten”.

Den damp ner i brevlådan under 2009, tack Minotaur, och har av någon anledning halkat in på ett hemligt sidospår. Eller glömts bort, som det heter när man talar sanning.

Om författaren…

Billingham bor i London och skriver om London. Och han gör det

med den äran! Tjockare än vatten är den åttonde romanen om kriminalaren

Tom Thorne.

Denne författare skriver mörka ruggiga och lite äckliga thrillers

och jag bara älskar det! Nummer åtta i raden inget undantag.

Om boken…

Historien tar sin början när en död kvinna hittas i en lägenhet i norra London. I den dödas hand finner man några platsbitar som verkar vara delar av en röntgenbild.

Fler och fler kroppar hittas, och Thorne lägger ett vedervärdigt pussel som går tillbaka 15 år i tiden.

Hur hänger det ihop?

Är det fråga om en copycat, som makabert nog ger sig på barnen till de för 15 år sedan mördade kvinnorna?  I så fall – varför? och framför allt VEM?

Ja, och så hittade jag förstås en riktig härlig historisk favorit!

Carina Burmans Babylons gator.

Om författaren…

Carina Burman är författare och docent i litteraturvetenskap. Hon är verksam vid Uppsala universitet.

Hennes hantering av formen kriminalroman har en klar dragning åt pusseldeckare med litteraturhistorisk anknytning. Språket är helt underbart och karaktärerna är solklara i mitt huvud, utan att författarinnan har detaljmålat dem.

Carina Burman är en av de författare som med glans kan beskriva sina figurer utan några som helst adjektiv.

Om boken…

Babylons gator utspelar sig i London 1851. Ett fattigt och smutsigt London med folket som lever i slummen, ställs i kontrast till det lyxiga överdådiga London med de vackra rika människorna.

Mysteriet i romanen går över dessa tydliga samhällsgränser.

Huvudpersonen och problemlösaren är den svenska författarinnan och amatördetektiven Euthanasia Bondeson.

Är inte bara namnet lockande, så säg?

Historien tar sin början när Euthanasia och hennes sällskapsdam Agnes anländer till London för att teckna kontrakt med ett engelskt förlag.

De båda kvinnorna är nyfikna och otåliga att bekanta sig med staden och rör sig runt bland annat den stora Världsutställningen. Där lyckas matmor tappa bort sin sällskapsdam och så är historien igång.

Vi får träffa den walesiske kommissarien Owein, den store, berömde konstnären Sir Edmund, den hemlighetsfulle doktor Devindra (En riktig utlänning.Från Indien, minsann!)  och två härliga men konstiga ”Mollies”, Dolores och Clair.

Kostymdrama i bokform? Jajamensan!

Spännande? Absolut!

Litterär kvalitet? JA  10+  från mig!

Två helt olika, men ändå lika gräsliga och fängslande, romaner får stå för startskottet i Deckarhusets Morden runt satsning!

Kom gärna in med förslag på fler deckare som hör London till!

Simma lugnt – vi ses i april i Suez!

London, Nr 20, Savile Row

Publicerat av

Vi sitter vid ett av fönsterborden på Restaurang Sartoria och avnjuter en Guiness innan middagen . Det är dagen efter Lucia 2009 och vi funderar över den kända gatan.

”Visst var det väl något MER med Savile Row än bara skräddargrejen?”

Det krävs en och annan påtår och en lysande Fettuccine Alfredo* för att till slut ha nått ner till kritaperioden på hjärnkontoret . Maken hinner först. Som vanligt.

JUST det, den gode Phileas Fogg bodde här! På nummer 7.

Ni vet – han som med Jules Vernes hjälp tog med oss alla på ett äventyr

som heter duga – Jorden runt på 80 dagar.

Intresseklubben noterar…Vad kan man göra av den informationen? Inte mycket, tänker du.

Johooo då !

Man kan till exempel gör om äventyret i egen anda – Morden runt på 80 dagar !

Var är då en bättre start än London? Nu i mars månad drar vi igång en resa i deckarens tecken, häng på från början!

* Fettuccine Alfredo kommer under mars månad att dyka upp i ”Deckarmat” för den som är intresserad .

Helg, helg, helg…

Publicerat av

Så var det helg på gång igen. Härlig, lång och lat.

Maken och jag har förberett oss genom att spärra av vårt hus.

Parkeringens fyra platser har vi ordentligt ställt upp två bilar, en sågbock och våra tre sopkärl på. Inte ens en barncykel kan klämmas in!

Vi har lagt på säkerhetskedjorna på samtliga dörrar, hängt gamla filtar för alla fönster på bottenvåningen och dragit ur alla telefonjack.

Inget enda hungrigt (utflyttat!) barn, eller för all del sällskapstörstande farfar eller mormor, kommer att lyckas ta sig igenom barrikaderna! Nope. No Way.

Såååå ja.

Vinet ligger och väntar. Det håller precis rätt temperatur där nere i matkällaren.

Vi har kex och ost så vi klarar en månads isolering. Minst.

Katten och hunden tror de dog och hamnade i himlen – hela SÄCKEN med mat står framme. Och ÖPPEN!

Vi har fyllt vatten i en hink på köksgolvet och kattluckan i bakdörren står redan i läge ”öppet”. Alla som är mindre än 20 cm höga och 20 cm breda kan själva gå ut och in som de behagar.

Vad som är på G ?

BOKREAFYNDEN ! Här ska läsas…

Rea…Rea…Rea…

Publicerat av

Spariver

Om man tänker sig att varje svensk köper en bok på bokrean, tänk vad pengar som sparas! En bok jag ville ha för ett par år sedan kostade då 300 kronor. Nu kan jag köpa den för 89 kronor. Om alla gör precis så och därmed sparar 211 kronor så har vi tillsammans sparat sisådär 1.890 000 000 kronor!

Familjeekonomi

Eller tänker jag fel nu? Maken ser svåreligen logiken i detta faktum, och framför allt menar han helt småaktigt att det inte ”inverkar positivt på vårt konto, precis”… Riktigt småaktigt!

Planering

Laddningen har varit viktig, alla bokreavänner! Jag har slipat armbågarna sedan i januari, och började lägga undan växelpengarna när jag handlar (för att make inte skulle se att det försvann oroväckande mycket på ett bräde runt 23 februari) och jag började till och med röja på sängbordet lite försiktigt. Fast inte för tydligt…

Vision

Min önskelista … allt? Ok ok, kanske inte ALLT. Deckare, reseskildringar. Alla sorters Lonely Planet reseguider, och…fler deckare, förstås.

Rudberg, Jungstedt, Rosman, Lehane, Theorin och med lite tur en och annan Christie som jag missat. Det var vad jag siktade på. Det som kom med hem var som vanligt bra mycket mer än så.

 

Tidigare synder

Förra året var, som maken ser det, en katastrof. Vi bodde då i Madrid och Día del Libro inföll den 6 mars. Jag shoppade loss som vanligt. Helt obekymrad om att alla mina fynd var på spanska. Kokböcker, deckare och blandat smått och gott.

Olyckligtvis kom jag hem med tre Kittyböcker också. På spanska… Det sänkte ALL makens tidigare tolerans från -3 grader till djupfryst och omöjligt att tina upp igen.

Det vill säga – jag har fått jobba lite extra på det 🙂

Mördarhuset går igen…

Publicerat av

Kan man tänka sig. Det knackar på dörren och jag ropar kom in. Ingen kommer in. Va f….n!

På landet knackar ingen…

Sist någon knackade på vår dörr och faktiskt stod kvar och väntade på att någon skulle öppna kan jag minsann inte ens komma ihåg. Så GÖR man helt enkelt inte på landet.

Bara detta faktum borde fått mig att reagera. Min hjärna som borde signalerat att ”det är nog ingen du känner, kanske borde du slänga på dig ett par byxor innan du öppnar ” strejkade.

Välklädd eller inte?

Inte bra. Inte nog med att jag struttade iväg och öppnade utan att vara respektabelt klädd, nej

dessutom glömde jag helt bort att jag …

Lugn i stormen…

Med ena armbågen trycker jag ner handtaget och knuffar upp dörren med höften. Man får ta i eftersom det är en 200 år gammal dörr vi pratar om och den har satt sig åtskilliga gånger. Jag tar i för hårt och rasar två steg ut på gården av bara farten. Viftande frenetiskt för att inte tappa balansen får jag syn på den stackars karlen som nu tagit flera steg baklänges för att undvika mig. Karlen är kritvit i ansiktet och stirrar med helt galna ögon på mig.

Artighet vara längst…

Jag ber om ursäkt för min bristande klädsel och den studsbollshärmande lilla terriern Kajsa som vi inte lyckats lära veta hut. Två raska steg fram mot mannen och så slänger jag fram högerkardan för att hälsa artigt. Mannen vänder och rusar mot sin bil som står med motorn igång på vår gårdsplan. DÅ inser jag mitt misstag.

Lantlollans sysslor…

Det där jag precis höll på med när stackarn knackade, ni vet…Det var alltså så att jag var i full färd med att stycka en halv gris som grannen varit vänlig nog att lämpa av hos oss några timmar tidigare. Blodig till armbågarna och med stora köttkniven i handen, iklädd t-shirt och ett förkläde med köttslamsor dinglande …

Måtte länsman ha annat för sig, annars ligger jag nog pyrt till, är jag rädd! Mördarhus eller inte!

Missad juvel…

Publicerat av

Det är inte ofta jag råkar på en för mig ny författare som står ut ur mängden. Leena Lenholainen gör det. För oss här i Sverige har väl kanske inte de finska grannarnas författare och alster gjort något stort intryck. Inte som de norska, som slagit igenom stort. Nu måste jag, redan innan jag läst helt färdigt, slå ett slag för finska Leena! Har ni, precis som jag, missade denna jordnära och raka deckarförfattarinna som faktiskt finns utgiven på svenska,  leta upp henne! Rakt, lättläst och inte tillkrånglat. Rent.

Intervju med Dennis Lehane

Publicerat av

Dennis Lehane, hjärtligt välkommen till den ledande skandinaviska sajten för deckare! Många skandinaviska läsare upptäckte dig först då du kom ut med Rött regn men det är i själva verket din sjätte bok. Vad tycker du om det?

Jag skäms inte för Rött regn, så om det är den första av mina böcker som skandinavier upptäcker är det helt okej.

.

Betyder Rött regns succe att du kommer ta livet av min favoritkaraktär “Bubba”?

Nej, han finns med i min nionde bok, En mörk välsignelse.

.

Jag hittade en av dina böcker i stolsfickan framför mig på ett flygplan mellan Köpenhamn och Amman i juli 1999. Det var då jag först upptäckte Genare och Kenzie och jag har följt deras äventyr ända sedan dess. Kan du berätta lite om hur karaktärerna föddes?

Jag har alltid älskat böcker om privatdetektiver och sommaren när jag var tjugofem hade jag inga pengar för att gå ut och roa mig. Så jag bestämde mig för att skriva en bok om en privatdetektiv, och det var så Patrick och Angie kom till – fattigdom och jag behövde något att roa mig med.

.

Karaktärerna i alla dina böcker är väldigt levande och jag tycker ofta att de är viktigare för handlingen än “handlingen” själv. Många av våra läsare har egna författardrömmar, så kan du berätta lite om hur du skapar karaktärerna?

Jag bryr mig väldigt mycket om “handlingen” men inte så mycket om “intrigen”. Handlingen är resan; intrigen är fordonet; karaktärerna är människorna som kör fordonet och lär sig saker under resans gång. Och jag bryr mig väldigt mycket om resan och människorna, men inte så mycket om vilket fordon de använder för att komma dit. Så länge det fungerar är jag nöjd.

När jag skapar karaktärer börjar jag oftast med en skavank. Vanligtvis föreställer vi oss hjältemodiga karaktärer för annars skulle vi förmodligen inte skriva böcker. Så jag tar hjältemodet för givet och letar istället efter skavanker, eftersom det är vad som gör en karaktär intressant för mig. James Bond, till exempel, var den tråkigaste filmkaraktären i historien (jag läste aldrig böckerna) ända till Casino Royale med Daniel Craig, där de fokuserade på de mörkare och mindre attraktiva dragen som motiverar honom. Det är vad som intresserar mig – saker som människor helst inte vill medge om sig själva, och det är där jag hittar mina karaktärer.

.

Är du en sådan person som är väldigt organiserad med en whiteboard och massa post-it lappar överallt?

Inte alls. Jag vet inte ens hur en whiteboard ser ut. Jag hittar bara på saker, skriver ner dem, och hoppas att tjugo procent av det är användbart.

.

Min 85-åriga mamma säger ofta att en “dam” inte läser och tycker om deckare, och undrar om jag inte kunde läsa en trevlig bok som omväxling. Tycker du att det finns en generation som tycker att deckargenren är dålig litteratur, och endast menad för män?

Det är en teori som någon med högre lönenivå får svara på. Jag bara skriver. Jag låter andra besluta vad som är anständigt eller passande.

.

Det har gjorts fantastiska filmer av några av dina böcker, hur mycket av filmernas handling hade du inflytande över? Hade du något att säga till om gällande rollfördelningen?

Jag kontrollerar försäljningen av mina böcker till de som gör filmen. När det väl är gjort stiger jag åt sidan. Däremot är det svårt att övertyga mig tidigt i säljprocessen. Jag måste respektera dig som konstnär eller regissör innan jag låter dig få min bok, och jag ställer många frågor så jag är säker på att vi ser saker på samma sätt. På det sättet är jag väldigt besvärlig. Men när jag väl har bestämt mig för att sälja rättigheterna litar jag på dig och ger mitt fulla stöd, och du kan göra vad du tycker passar bäst. Än så länge har det resulterat i tre väldigt bra filmer, så jag tänker inte ändra på mig.

.

Vilka av dina böcker är du mest stolt över?

Rött regn, Ett land i gryningen och Gone, Baby, Gone.

.

Om någon av våra läsare inte har läst någon av dina böcker ännu, vilken rekommenderar du att de börjar med?

En drink fore kriget eller Rött regn.

.

Kan du berätta vad du jobbar med just nu?

Jag skrev precis färdigt ett filmmanus baserat på av en av mina egna noveller som heter ”Animal Rescue” och jag jobbar på ett manus för en HBO film med George Pelecanos som handlar om polisbrutalitet i Boston i mitten på 1990-talet. (HBO är en amerikansk TV kanal.)

.

Jag har hört att du var med om en olycka där du skadade armarna, det måste ha varit ett ovälkommet avbrott i ditt skrivande. Hur handskas man med något sådant?

Jag tog en paus på sex veckor. Det var inte så farligt och jag insåg att min fru har rätt – jag arbetar alldeles för mycket.

.

En sista fråga – har du några råd till de som drömmer om att skriva en deckare?

Försök inte att skriva en deckare, forsök bara att skriva en historia där brott begås. Det finns inga genvägar för att bli en bra författare, du behöver ett djup i historien, djupa karaktärer, djup insikt, och djup i språket. Det tar en hel del tid att lära sig hur man gör allt detta. Men om du lyckas med det oavsett vilken genre du väljer, så blir det förmodligen okej.

.

Vi på Deckarhuset och TheCrimeHouse tackar för intervjun och önskar dig lycka till i framtiden med förhoppningen att du kan undvika olyckor i fortsättningen.

Den här intervjun är översatt av Linda. Intervjun går även att läsa på engelska på TheCrimeHouse.com