Författararkiv: Mi

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.



Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.

Blodet droppar, blodet droppar…

Publicerat av

Är det någon mer som minns barndomens typiska spökhistorier, berättade på diverse läger och tältutflykter med scouter och klasskompisar eller vad det nu kunde vara? Jag hade helt glömt bort dem, måste jag erkänna.

.

Anteckningsböcker

När vi nu har ägnat oss åt att röja husets övervåning har jag gjort diverse fynd. Bland annat mina författardrömmar från späd ålder. Jag skrev u ilsket röda tjocka inbundna anteckningsböcker som jag fick av min uppmuntrande faster. Dessa hittade jag i en låda på vinden! Lycka? Mja, si och så.

Blodet droppar, blodet droppar… fanns med i så gott som varannan skräckhistoria under det goda året 1972. Som 10 åring hade jag en svårt makaber ådra som skrämmer vettet ur mig idag, om jag ska vara ärlig.

Tidigt 70tal hade vi inte speciellt mycket på TV att titta på som vidrig inspirationsrik källa, och inte heller bio eller videoinspelningar och hyrfilmer.

.

Barnpsykiater

Var fick jag dessa gruvliga fantasier från? Hade jag idag funnit en sådan bok som tillhörde Min 10årig son eller dotter, hade jag nog kastat mig på telefonen och bokat privatkonsultation med närmaste barnpsykiater!

Mina illustrationer var inte heller att leka med… Mycket rött blod och ansikten som verkade Direkt inspirerade av den kända tavlan ” Skriet” .

Man kan fundera på om det finns något samband, någon ”röd” tråd eller väg från dessa blodiga berättelser till dagens förkärlek till kriminalromaner…

Mis bravader: Jag – En skata

Publicerat av

Vi ska renovera vårt gamla skånehus, vi.

Det kräver bland annat att vi i första skedet behöver tömma hela övre plan, ca 100 m2, på ALLT. Jag har i det längsta försökt inbilla maken att det är gjort i en handvändning.

.

Samlare

Nu är det inte så att jag samlar på allt. Icke. Bara gjutjärnskaminer, gamla strykjärn, nakterhus från stora båtar och svenskt 1800-talsporslin. Förutom böcker alltså.

Kaminerna var lätta att flytta (hmmm….) och det andra också. Förhållandevis.

När vi kom till bokhyllorna och lådorna och staplarna av intressant litteratur tog det tvärstopp.

OJ!! DEN har jag inte sett på länge, konstaterar jag varje kvart ungefär, varpå jag bara måste bläddra lite…Efter tre timmars jobb har maken tröttnat och återgått till att rätta matteprov.

Själv sitter jag kvar på stengolvet och funderar…visst fick jag den här av en kamrat när jag gick på gymnasiet?… Jag plockar fram en penna och börjar notera när och av vem. Och vips är klockan midnatt.

Maken ansluter sig ånyo och river hänsynslöst runt bland mina guldkorn.

.

Allersromaner

”Men duuuu – allvarligt talat – 267 st gamla Allersromaner? Du som inte ens gillar den typen av böcker? Måste vi spara dem? Japp. Jag fick dem av min gamla faster och hon är DÖÖÖÖÖD nu, du.

Jag hittar några trevliga förstautgåvor av värde. Och några utan. Det tar tid, det här…

Klockan tickar och snart kommer hantverkarna för att riva hela våningen och ta upp fönsterkupor på flera ställen i taket… = HÅL i taket. Snart… Mycket snart…

.

Kort triumf

Maken tjatar vidare… Duuuu.. ”Lilla boken om sängkvalster” DEN kan vi väl slänga?

Är du GALEN – tänk om någon av ungarna blir allergisk då kommer du att vara GLAD att vi sparade den! Triumferade jag.

Triumfen blev kortvarig.

Älskade vän – minstingen flyttade hemifrån för TRE ÅR SEDAN…

Himla tur att han efter många års äktenskap känner sin Pappenheim… Maken ger upp. Hustruns samlargen kommer trots allt i direkt nedstigande led från någon gammal skata…

Homan i kurran på Kuba!

Publicerat av

Här har Jan Mårtenson kokat ihop en riktigt exotisk soppa!

Den godmodige livsnjutaren och näsan-i-blöt-läggaren och tillika antikhandlaren Johan Kristian Homan trillar rakt in i ett mord där han själv sys in för dådet. Fängelse på Kuba, det är inget att eftertrakta kan jag förstå efter att ha följt min gamle hjälte de senaste närmare 40 åren.

Och han som bara skulle på semester en liten sväng… Ja, egentligen är det faktiskt hans säpoanställda särbo Francines fel. Det var hon som bjöd med honom till detta avlägsna land, och tvingade stackars Homan att frotteras med ambassadörer och annat fint folk.

Givetvis ordnar fästmö och ambassadrisen så att Homan släpps ut igen, men ingalunda för att stanna på Kuba. Nej, han flygs direkt hem igen och snuvas på den eftertraktade upplevelseresan.

Så snart Homan landar på hemmaplan dör någon igen. Hänger det ihop? Det vill nyfikna Homan förstås ta reda på, även om det kostar på. På det ena och det andra sättet.

Historien tar oss tillbaka till nazityskland och till amerikansk maffia och historian är kryddad mästerligt, precis som de kulinariska upplevelserna som det som vanligt finns recept till i slutet av boken!

Önskas en småtrevlig och gemytlig lässtund? Varför inte Mord i Havanna?

Så här i ”juletid” vet givmildheten inga gränser…

Publicerat av

Vi har ett litet bibliotek i den huvudby som vi i lilla byn hör till. All heder åt dem. De tar hem allt möjligt skoj och vi får nyheter väldigt snabbt. Kanske tack vare den geografiska och mentala närheten till kulturstaden Lund.

.

Blomsterhandeln

Nu är det inte biblioteket jag tänker på, nejdå. Jag tänker på lilla byns bokutlåningsställe, Blomsterhandeln. Jodå, det stämmer. Vi har en liten näringsidkarsamling mitt i byn, en affär, en kiosk, ett apotek, en frisör och vårdcentralen. Ja, och så Blomsterhandeln.

.

Bokbrist

Så här till jul har utbudet i utlåningshyllan tydligen minskat drastiskt. Många beräknar ledighet och tid att läsa, uppenbarligen.

När jag öppnade dörren in till Blomsterhandeln föll blicken på ett handskrivet upprop, ett iturivet A4 papper, där vi uppmanas att ” Du där – glöm inte lämna tillbaka lånade böcker ! ”

Är det inte helt underbart? Har inte samhället den service vi behöver så ordnar alltid någon kreativ och driftig person det själv!

Lånekort – glöm det! Här känner alla varandra och djungeltelegrafen vet snart att berätta att gamla tant Asta har haft ”Döden på Nilen” i en hel evighet nu…

Svartvintern av Marianne Cederwall

Publicerat av

Hervor och Mirjam är tillbaka – Hurra!

Med en kopp rykande het choklad slog jag mig ner i ”min” hörna av soffan, drog upp ullpläden till hakan och började läsa…

Vi har hoppat några år framåt i tiden sedan Svinhugg, och Mirjam är tillbaka på ett kort besök på Gotland där hon av misstag råkar afirmera på sin beundrare Sylve jämmer och elände. Han faller på svingödseln och faller illa på en grep precis när han står i begrepp att fria till Mirjam. Något hon till varje pris vill undvika.

Mirjam tar sin flykt till väninnan Hervors gamla hemby, Kuiva i Lappland, där hon gömmer sig för världen och har ont i sitt ömma prästdottersamvete.

Väninnan Hervor kommer snart sättande efter och genast börjar det hända saker även i en så avlägsen och sömnig by som Kuivalihavaara som byn egentligen heter.

Den homosexuelle operasångaren Sörarve kommer till byn för att besiktiga ett arv från en beundrare, en som han tror är en ”stalker”. Sörarve och hans pojkvän Erik får på ett märkligt och inte alltför smickrande sätt lära känna Kuivaborna och lära sig allt om ”Kuivaradion”.

.

Mycket skratt

Precis som Svinhugg, lockar Svartvinter mig till skratt allt som oftast. Jag njuter i fulla drag av Häxan Hervors mustiga språk och jordnära väsen.

Har du missat både Svinhugg och Svartvinter är jag avundsjuk. Du har allt detta sprittande roliga och samtidigt spännande kvar framför dig!

Maend som hader kvinder – En teateruppsättning på Nørrebro Teater i Köpenhamn

Publicerat av

Med höga förväntningar tog jag plats i en fullsatt salong för att under närmare tre timmar se den pjäs som bygger på Stieg Larssons första bok i Milleniumtrilogin.

.

Män som hatar kvinnor

Med viss förvåning insåg jag snart att pjäsen visserligen följde handlingen i boken, men ändå inte. I Stieg Larssons roman är det ändå ett brott som är huvudhandlingen medan kvinnoförtrycket smyger sig in i undertexter och som en känsla.. Så inte i pjäsen.

Här har regissören fokuserat på kvinnoförtryck helt och hållet. Det är mycket tydligt skildrat och lämnar inget åt egna funderingar. Rått, till och med. Intressant i och för sig, men inte det jag förväntat mig på långa vägar.

.

Skådespelarna

Skådespelarinsatserna var mycket starka. Signe Egholm Olsen som gestaltade Lisbeth Salander var som jag ser det en betydligt mer trovärdig Lisbeth än Noomi Rapace, som helt enkel är för vacker och välvårdad, trots försöken att dölja just detta.

Signe drog ett tungt lass och med den äran.

.

Se den!

Är ni i Köpenhamn och har en kväll över – se pjäsen! Den ställer många frågor på sin spets och pockar på eftertanke. Men förvänta dig inte första delen av Milleniumtrilogin!

Mördarhuset

Publicerat av

Imorse fick vår lilla Terrier Kajsa tokspel. Hon skällde och hoppade. Jag följde efter henne för att se vad som stod på. Döm om min förvåning när jag kom ut i köket och såg en äldre herre stå med näsan tryckt mot vårt köksfönster!

Bakom denne äldre herre hade tillsammans med ytterligare en herre och två damer klivit in på vår mark, öppnat hundgården och gått in!

Lätt fundersam öppnade undertecknad köksdörren och stack ut huvudet.

”Hej -. Vad kan jag hjälpa till med?” undrade jag försynt.

Åh, inget egentligen sa en av kvinnorna, vi bara tittar lite…

Ok… öh- Det är inte till salu, informerade jag.

Nejdå, det vet vi allt.

Ok…

Kan du berätta lite om huset, och historien runt det? Undrade Näs-farbrorn.

Om huset?

Ja, det är väl det här huset som är Mördarhuset? Sa en av kvinnorna och såg intresserat på mig.

Nej, det är det inte. I alla fall inte vad jag vet, svarade jag.

Men det skulle vara det gamla huset bakom kyrkogården i XX By…fyllde näsfarbrorn i.

Ja, Det skulle vara det låga gamla gula, fyllde den andra farbrorn i.

Jaha. Ja, det låter ju som det är vårt hus ni pratar om. Men något mördarhus… nej…

Nej, då hade hon väl fattat fel, vår dotter.Det var hennes kamrat som jobbar ihop med dottern till Lasse Lantis som sa det… Konstigt…

De fyra äldre snokarna begav sig igen. Jag drog in huvudet och stängde dörren efter mig.

Mördarhuset? Lasse Lantis?…

Och plötsligt gick ljuset upp även för mig. Lasse är vår lantbrevbärare. Han är alltid nyfiken på vad som finns i mina lådor och tjocka brev som kommer till… DECKARHUSET…

Suck … Viskleken har slagit till…