Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.

Intervju med Tove Alsterdal

Beskriv dig själv med 3 ord.

Vänfast. Enveten. Gränslös.

.

Hur kom du på idén skriva kriminalroman, det är ju annars som manusförfattare jag som publik tänker på dig?

Jag fick en idé som jag var tvungen att skriva, som var som ett blixtnedslag rätt ner i vår tid. Det var historien som drev mig.

.

På vad sätt skiljer sig manusskrivande  och att skriva en thriller?

Mycket mer än jag trodde. När jag skriver manus har jag scenograf, skådespelare och regissör som gestaltar texten, i romanen måste jag göra hela jobbet själv för att historien ska bli levande i läsarens huvud.

.

Vad var det som triggade valet av ämne till Kvinnorna på stranden?

Idén om en död människa som flyr iland på en strand och ingen jävel bryr ig. I kriminalromaner brukar det bli stor uppståndelse när man hittar ett lik, men i verkligheten flyter döda kroppar i land rätt ofta på stränder i södra Europa, dit vi andra reser för att semestra. Och så var det detta med slaveriet, att det aldrig har upphört. utan bara gått under jorden. Jag triggas av verkligheten.

.

Varför säljs det så mycket kriminalromaner idag?

För att vi har det så bra. Vi behöver spänningen, brottas med frågor om liv och död,. Det känns kanske inte alltid att man gör det när man går och handlar middagsmaten.

.

Kriminalromanens status i litteraturen är, trots läsarnas begeistring, inget vidare. Hur ändrar vi på det?

Varför ska vi ändra på det? Status är fullkomligt oviktigt, både för människor och böcker, tycker jag. När man stirrar sig blind på status missar man garanterat det som är viktigt. Kriminallitteraturens roll är inte att vara fin. Den ska vara spännande. Den ska innehålla mord och gåtor. Den är folkets litteratur framför allt, en levande kultur och det tycker jag är underbart.

.

Om du skulle ge dig själv en kriminalroman i present, vilken skulle det vara och varför?

Dennis Lehanes nya, för att han är en av en av de absolut bästa.

.

Vad i din privata bokhylla skulle överraska dina läsare?

Ingen aning, jag har allt i min bokhylla, från Jackie Collins till Dostojevskij. Inget överraskande med det. Mina vietnamesiska och tjeckiska lexikon kanske? En gång i tiden var jag besatt av att lära mig alla språk.

.

Vilken var den första boken du läste alldeles själv?

Vet inte, men en av de första stora läsupplevelser jag minns är  ”Tacka vet jag skorstensgränd” av Gunnel Linde. Sorgligt bortglömd, men den har kommit ut igen! En tjej sitter i ett fönster och snackar med en skorstensapa som heter Tralliputchi. Jag har älskat tak sedan dess.

.

Vill du berätta lite om vad du jobbar med just nu?

En ny film tillsammans med Helena Bergström och en ny roman. Det blir också en bred och internationell thriller, som förhoppningsvis kommer ut hösten 2011.

Haukene – av Stein Morten Lier

Norge har funnit olja i mängder på Svalbard. Om de beslutar sig för att borra efter den kommer Norge att bli den ledande leverantören av olja till västvärlden.

Det är slitningar mellan den ekonomiska sidan och miljövännerna. Politikerna sitter mitt emellan och den svage stadsministern vet varken ut eller in.

Världskrafterna trycker och drar och pressar på stackars Norge.
Mariangela som är forskare vid NUPI och expert på de norra områdena varnar

sin stadsminister om vad som komma kan, om man tar på sig rollen som västvärldens viktigaste oljeleverantör.  Och hon råkar i trubbel. Hon och även Martin

Maele som är löjtnant i Försvarets Specialkommando. Han tvingas samarbete med CIA om en försvunnen projektledare vid Kongsbergs Vapenfabrik, men upptäcker snart att det handlar om något helt annat.

Mariangela och Martin har blivit till sittande duvor i det storpolitiska världsspelet.

Min första tanke när jag läste baksidetexten på boken var –  bah! Och jag gick in med en mycket tråkig inställning. Något som jag tämligen snabbt blev botad från.

Det låter som en dussinroman, men temat är brinnande aktuellt, och jag började mer och mer se boken som en ögonöppnare och ett inlägg i debatten.

Tråkig? Absolut inte!! Mycket välskriven, rappt tempo och hela tiden full fart.

Lier skriver mycket fängslande. Jag hann knappt fundera på miljöer och människor.
Jag slukades upp av historien. Om miljöerna är fint beskrivna får ni ta reda på

själva!!

Fasandreperne

Här är en ny bekantskap för mig. Jussi Adler Olsen.

Romanen har två huvudpersonen, problemlösaren Carl Mörk, och Bagladyn Kimmie som egentligen är en fd jetset tjej som brutit med sitt ursprung. Hon har en mission i livet.

Det handlar om ett ungt syskonpar som för tio år sedan mördades, och där mördaren anmälde sig själv långt senare. Vägarna korsas för Carl Mörk och Assad, hans assistent, när saken hamnar på deras bord. Avdelning Q, som arbetar med olösta fall. Men – är detta verkligen olöst? Någon har tagit på sig skulden och sitter av straffet. Hur har mappen hamnat hos Carl. Ingen känns vid saken. Carl blir mer och mer intresserad.

Historien vecklar ut sig till en veritabel orgie i mord…

Jonas Bruuns andra roman han kommit ut – Morellimetoden

I Morellimetoden heter problemlösaren Slavek Lorentzen. Han är en gammal avdankad kriminalpolis som kommit på glid och nu arbetar som privatdetektiv. Vi har här en slags antihjälte i gammal god 25-öresdeckarstil. Han står inte Kurt Wallander efter, när det gäller personliga tillkortakommanden heller.

Fallet som boken handlar om utspelar sig huvudsakligen i Köpenhamn och i Kattvik, utanför Båstad. Slavek får i uppdrag att leta reda på en försvunnen danska. Anja. Han anar ugglor i mossen eftersom det är så mycket pengar i det för honom, samtidigt som uppdragsgivaren vill vara anonym. Slavek misstänker att det handlar om en försmådd make/älskare och att Anja ska råka illa ut om hon hittas. Hittar henne gör han trots allt, och morgonen efter hittar han henne – igen. Död. Är Slavek den skyldige? ”Hunden”, hans gamla partner inom kriminalen, får i uppdrag av sin chef att sätta dit Slavek för dådet vare sig det är han som är skyldig eller ej. Varför? Det får ni själva läsa er till!

Den första tredjedelen av boken är något långsam, inte tråkig, bara mycket saktfärdig. Lägg inte ifrån dig boken här, det tar sig!

Denna klassiska kriminalroman innehåller såväl poliser som privatdetektiver, dumma blondiner, mord och diverse andra konflikter.

Jag skulle vilja säga att Bruun skapat en roman som är lite udda idag.

Genre? Det närmaste vi i Norden kommer Noir, skulle jag vilja säga! Morellimetoden har alla för Noir nödvändiga ingredienser. Jag, som hör till dem som anser att vi har för lite inom Noir-genren, är lycklig!

Intervju med Lars Bill Lundholm

Beskriv dig själv med 5 ord

Författare. Spelare. Farsa.Vegetarian. Misslyckadrockmusiker.

.

Hur kom du på idén skriva kriminalromaner, det är ju annars tv jag som publik tänker när jag hör ditt namn?

Min andra långfilm var en polishistoria med Keve Hjelm i huvudrollen. Den skrev jag runt 1983, så jag har skrivit krim väldigt länge fastän i manusform. Sedan blev det politiska thrillers(Blueprint, Zonen, Den svarta cirkel m.m). När jag skrivit tv-serien Barnens Detektivbyrå 1990 gick jag till mitt förlag W&W, där jag var poet, och föreslog att tv-serien skulle bli bok. Jag  fick jag nej. Dom tyckte det var en dålig idé trots att Time-magasine skrivit att det var en av de bästa barnserier de sett. Så jag kroknade och det var först i början av 2000 som jag till slut skrev böcker om krim. Pojken i BD hade käpp så jag lät min hjälte, Axel Hake, också vara handikappad. Som om han växt upp och blivit snut. Jag har alltid läst deckare, det var det enda vi hade hemma i förorten, men jag var sen i utvecklingen att skriva krimböcker, så jag hoppas få några år på slutet istället.

.

På vad sätt skiljer sig skrivande för tv och att skriva en deckare?

Språket. Man måste jobba ordentligt med det när det gäller böcker. När man skriver för film och tv är det inte lika betydelsefullt, det är bilden som ska bära storyn. Men själva strukturen, skelettet är likartade byggen. Samma sak med karaktärerna. Samma sak med att hitta på berättelserna. Jag skriver alltid först för hand både när det gäller böcker och när det gäller Film/Tv. Samma procedur till att börja med.

.

Finns det en förebild för Hakes dotter Siri?

Precis som med Wilma i Skärgårdsdoktorn finns hon delvis i familjen.

.

Vad tror du det beror på att dina romaner om Stockholm slagit så väl ut?

Jag vet inte. Kanske för att det har saknats en riktig polisserie från Stockholm. Det är ju trots allt här det mesta och värsta händer ifråga om kriminalitet. Det är över femtio år sedan Trenter skrev om Stockholm och fyrtio år sedan Sjöwall/Wahlöö hade en Stockholmspolis som centralfigur. Jag tyckte att det var på tiden att låta Stockholm vara skådeplats igen. Det har naturligtvis funnits  enskilda deckare som utspelats i vår huvudstad, men ingen serie där man punktmarkerat staden som en del i brottets anatomi.

.

Varför säljs det så mycket kriminalromaner idag?

Antagligen för att det finns ett behov av att läsa böcker som har en bra balans mellan underhållning och allvar. Det är en genre som allt kan stoppas in i. Kärlek, våld, vansinne och vardag.

.

Kriminalromanens status i litteraturen är, trots läsarnas begeistring, inget vidare. Hur ändrar vi på det?

Jag vet inte om deckaren status måste ändras. Personligen föredrar jag att den förblir i rännstenen och inte på kultursidorna. Där är dom är fortfarande för okunniga och slappa för att vara till någon hjälp. Om dom av en slump ska skriva om deckare kommer dom alltid släpande på Ellroy eller någon annan sportkola som dom tycker snuddar vid bra litteratur. Nej, det behövs kunskap och intresse för att skriva om deckare och det har dom inte, så varför fjäska? Det är dom som tappar läsare, inte vi…

.

Om du skulle ge dig själv en kriminalroman i present, vilken skulle det vara och varför?

Ruth Rendells ”Farväl för evigt”. Den har allt det som en deckare ska ha. En polis, en mordgåta och ett svindlande vackert språk. Den arkeologiska utgrävningen av mördarens psyke och handlingsmönster är sublimt.

.

Vad i din privata bokhylla skulle överraska dina läsare?

Kanske Arne Naess bok ”Empiriska semantik”. Jag läste Praktisk filosofi för min Fil.kand och är fortfarande intresserad av filosofiska frågeställningar. Kanske ”Stud-Book du Trotteur Francais” . Franska stamboken. Har själv sysslat med hästuppfödning i liten skala(trottoar-bonde) med inriktning på den franska aveln.

.

Vilken var den första boken du läste alldeles själv?

Enligt morsan var det Pelle Svanslös.

.

Finns det någon deckarfigur du skulle vilja ”ta över” och skicka på helt andra äventyr än den ursprunglige författaren gjort?

Jag har alltid varit svag för Simenons Maigretböcker.(Har alla 75 Maigret böckerna) Men han skrev aldrig om Paris hästkapplöpningar. En sådan bok skulle jag velat läsa, med de stämningar som fanns på Simenons tid och med de  karaktärer som besökte kapplöpningarna. Jag är väl bevandrad i dom environgerna och skulle gärna sno Maigret och låta honom lösa fallet med ”Maigret et le cheval disparus”

.

Vill du berätta lite om vad du jobbar med just nu?

Nya bokprojekt, men jag vet inte i vilken turordning dom ska komma så jag får passa. Ett av dom är i alla fall en ny deckare i min Stockholmsserie. Skriver även ”Skärgårdsdoktorn” som långfilm och en tv-serie.

.

Om du fick välja ut mitt nästa ”intervjuoffer”, en person med någon form av anknytning till deckare/spänningslitteratur, vem skulle det bli?

Maj Sjöwall. Man snackar om deckardrottningar hit och dit när det egentligen bara finns en nu levande. Och hon sitter fortfarande i orubbat bo. Hon har dessutom vunnit den mest prestigefyllda deckarutmärkelsen man kan vinna. En Edgar!

.

Vilken fråga vill du ställa till denna person?

Enligt myten så skrev Per Wahlöö och du vartannat kapitel. Men stilen är ju väldigt homogen. Hur kan det komma sig? Ens litterära stil är ju som ens DNA, den slår igenom i allt. Var det någon som efter att ni skrivit igenom berättelsen sedan gick över den och gav den ”the Sjöwall/Wahlöö- touch”?

Deckarhuset tackar Lars Bill Lundholm varmt för att han tog sig tid att svara på våra frågor! 🙂

Kvinnorna på Stranden – Tove Alsterdal

Tre kvinnor, Tre världsdelar, En journalist och Slaveri. Hur mycket är en människa värd idag, jämfört med då, då det begav sig?

Mer? Mindre? Fyratusen gånger MINDRE. Och det pågår människohandel i världen idag. För fullt.

Temat i Tove Alsterdals kriminalroman? Människohandel.

Jag kommer inte att gå in på handlingen alls, bara låta meddela att det är en rafflande snabb, träffsäker och absolut vidrig historia. Som skulle kunna vara hämtad direkt ur verkligheten. Tyvärr.

Romanen utspelar sig i Sverige, Spanien och USA. Om vart annat. Rörigt? Nej, långt ifrån.

Ha du ett antal timmar att avsätta för sträckläsning ? Kika på Tove Alsterdals

”Kvinnorna på stranden”. Den avviker från våra dussindeckare!

Birger Baug – Paradis tapt

Skräcken sprider sig bland narkomanerna i Oslo. Missbrukarna dör som flugor av överdoser, men ingen begriper på vilket sätt heroinet är manipulerat med. För visst är det väl varorna som dödar? Och varför dör inte alla som handlar av samma langare?

Samtidigt grunnar polisen på ett skelett de för några år sedan funnit på den obebodda ön nära semesterön Vega, i Norra Norge. Kriminalkommissarie Halvor Heming är visserligen på semester, men det är ett intressant fall.

Kriminalassistenten Kristine slås brutalt ner och hamnar i koma på sjukhuset, och trådarna letar sig fram och tvinnar sig in i heroinhandelns snåriga och hårda värld. Vem är det som leder maktkampen i drogernas Oslo egentligen?

Trots att Halvor och hans kollegor jobbar dag och natt verkar de hela tiden tappa fart och skräcken trappas upp. Ska de hinna få stopp på karusellen?

Baug har skrivit en rafflande kriminalroman om droger, pengar, makt och en fars svek men ändå osvikliga kärlek till sin son. Det är en roman jag inte lade ner förrän efter sista sidan.

Jag kan varmt rekommendera den. Den väcker tankar samtidigt som den är en ”klassisk” thriller.