Författararkiv: Mi

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.



Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.

Men herre guuuud Senora…

Publicerat av

Ordbok? Nix. Här handlar det om familjen Hybris, som glatt och obekymrat emigrerar till främmande land där vi förstås inte talar tungomålet, utan ordbok.

Klokt? Tja. Det har gått rätt bra. Jag tänkte mig en dag en tidning som såg ut lite som vår svenska Misstänkt. Jag gjorde ett försök att på min mycket rudimentära spanska förklara för den gamle mannen vilken tidning jag ville ha och langade fram de 1.09 EUR som alla veckotidningar kostar i detta land. Mannen stoppade snabbt ner tidningen i en brun helt neutral papperspåse. Hmm. TJUUUSIGT…tänkte jag. Väl hemma igen slängde jag påsen på vardagsrumsbordet och slog mig ner bredvid sonen, i soffan. Satt en stund och funderade över vad som får killar som Jo Nesbö att skriva som han gör. Har just läst klart en annan roman, inte kriminalroman, men där skrivsättet påminner inte så lite om Jos.

Sonen i Familjen Hybris tar papperspåsen, drar fram tidningen och ser först förväntansfull ut. Sedan förvånad, varpå i en viss förlägenhet spred sig över gossens ansikte, innan förvirringen släpper och han räcker sin moder tidningen med en svårt NEDLÅTANDE blick.

Vad jag köpt? En så kallad ”Herrtidning”…

Hodejegerne (Huvudjägarna) Jo Nesbø

Publicerat av

Här har vi plötsligt en Nesbø utan Harry Hole. Vad är det som händer?

Den nya figuren är istället Roger Brown, en kreativ headhunter med utgifter större än inkomsterna. Brown är gift med Diana, som är en mycket vacker och eftertraktad kvinna. Och sådana kostar, har han upptäckt. Ett konstgalleri i bästa läge i Oslo bland annat, och lite annat smått och gott. Hon får allt hon skulle kunna önska sig. Men hon får inte DET hon önskar.

För att få kostnader och intäkter att gå ihop passar Brown på att fråga sina intervjuoffer om deras konstintresse och vad de har på väggarna därhemma… Det lönar sig fint, och går helt bra fram till dess att Brown råkar på den motsträvige kandidaten Clas Greve som han genast inser skulle passa som hand i handske på Pathfinder, en av hans klienter som är på jakt efter en ny direktör. Greve har något Brown till ha. Något han tar, och som slår tillbaka med sådan kraft att Brown plötsligt finner att det är hans huvud som det jagas efter.

I ärlighetens namn saknar jag Harry Hole, även om Roger Brown är en antihjälte av klass han också. Men han är inte Harry. Flytet, språket och spänningen finns där, inte tu tal om saken, men inte Harry…

Som vanligt trodde jag ungefär en tredjedel in i boken att jag klurat ut vad som var på gång och vem som… Fel fel fel… Också som vanligt. Det irriterar mig och jag får ingen ro förrän jag läst sista sidan i mitt signerade exemplar!

Aj då… DEN tvisten såg jag inte komma…

Först när givaren är död – Anna Jansson

Publicerat av

Anna Janssons tionde bok i serien om Maria Wern är Frida Norrby medelpunkten.  Den gamla damen som gräver och hittar ett barns kvarlevor.  ”Du lilla, du lilla … vad gjorde de med dig?

Hon funderar på om det är hennes nu döde man, Helge, som tagit livet av barnet. Den gamla väninnan Signe antydde något om att det kunde vara Helges…

Folket i byn verkar se Frida som minst sagt förvirrad och själv känner hon sig mer och mer paranoid efter Helges död.

Frida ger sig varje natt ut för att gräva enligt de kartor hon funnit i bankfacket, som Helge placerat där men som hon inte vetat om förrän nu. Hon visste faktiskt inte att de ägde ett bankfack ens. Kartorna ska bevisa att Birka ligger på Gotland, och ingen annanstans.

Den paranoia Frida känner triggas av att någon mycket tydligt sökt igenom Helges skrivbordslådor och lämnat ytterdörren öppen efter sig.  Hon är säker på att kartor hon hittat kommer att skriva om Sveriges historia bara hon finner graven!

Så dör granntösen plötsligt. Och Fridas hus brinner ner till grunden. Allt blir en enda röra för Maria Wern som samtidigt bär på sitt eget privata ok. Per. Ska ha klara sig?

När sedan distriktssköterskan, Ingrid Bogren, försvinner blir det allvar. Sköterskan var den sista som såg Frida Norrby innan branden. Eller var det den unge Joakim?

Jag uppskattar verkligen ”Först när givaren är död”. Anna Jansson blir bättre och bättre. Språket är lättflytande och utan stötestenar för läsaren. Det som lyfter den är Frida. Jag vill bli en Frida när jag blir gammal. Med eller utan en Joakim! Det finns humoristiska vändningar blandade med spänning och lite historiska kullerbyttor. Bra jobbat Anna!

Mord för mord – Simon Kernick

Publicerat av

Den håller högt tempo, är hård, tuff och enkel. Handlingen i korthet går ut på att fd legosoldaten Iversson erbjuds $ 5000 av Roy Fowler, ägare till nattklubben Arcadia.

Det enda han behöver göra är att agera livvakt när Fowler ska träffa ett par affärsbekanta som eventuellt ska köpa klubben av honom. Iversson som har sitt eget vaktbolag tillsammans med en kollega blir frestad av de snabba pengarna, trots att magkänslan tydligt signalerar trubbel. Iversson och hans kollegor tar sig motvilligt an uppgiften och givetvis går det snett mer eller mindre omgående. Iverssons två kollegor mördas och vi har kastats in i en rå historia i ett rasande tempo…

Den här delhistorien tvinnas sedan runt romanens andra tråd, om Kriminalinspektör Gallan som landat med ett misstänkt dödsfall, förgiftning genom ormbett.  Det är en av dörrvakterna på nattklubben Arcadia som råkat illa ut. Det finns inte många ledtrådar, men de få som ändå vaskas fram, får omedelbart sällskap av nya dödsfall. Vi tillåts hela tiden se historien ut båda vinklarna medan Iversson och Gallan sörplar i sig av spagettin i tallriken, och först i slutet inser att de sitter med var sin ände av samma spagettitråd. Konfrontationen leder till …

Kernick skriver lättläst och rent. Det finns inga ord som historien hakar upp sig på, inga skumma vändningar som avleder och inte heller några icke uppföljda döda stickspår. Rent och snyggt och mycket spännande. Det är också trevligt att han avpoletterat antihjälten Dennis Milne från de tidigare två romanerna, Handel med döden och En bra dag att dö, och bytt ut persongalleriet. Det ger iallafall jag extra poäng för!

.

Läs även:

Intervju med Simon Kernick

Intervju med Simon Kernick

Publicerat av

This interview is also available in English…

Hur ”föddes” författaren i dig?

Jag har alltid velat skriva, i princip redan från när jag kunde plocka upp en penna själv. Jag vet inte varför. Det var rent instinktivt antar jag, och behovet är lika starkt idag som det någonsin varit.

.

Du skriver riktigt fula historier, hur kommer det sig?

Jag skulle inte kalla dem fula. Jag skulle kalla dem snabba, mörka thrillers. Det låter bättre.

.

Har du funderat på att skriva kriminalromaner för unga läsare?

Ja, men jag har inte kommit längre än till tanken. Kanske någon dag, men just nu njuter jag av att skriva mina snabba, mörka thrillers, även om de är lite fula!

.

Vad skulle vara den största utmaningen jämfört med att skriva för vuxna läsare?

Utmaningen skulle se likadan ut. Att skriva en historia som tilltalar din publik. Det är alltid svårt, oavsett vilken åldersgrupp du riktar dig till.

.

Det verkar bli mer och mer vanligt att författare använder påhittade platser istället för riktiga platser och städer. Varför tror du det blivit så?

Jag antar att det ger författaren större frihet i beskrivandet av olika scener, men jag skulle inte göra det själv. Jag fördrar att använda platser som folk känner till för jag tror det hjälper läsaren att identifiera sig med historien.

.

Hur stor del av tiden du lägger ned på en bok består av research och hur mycket är faktiskt skrivande?

Att planera en bok tar mig ungefär två månader, medan skrivandet tar ytterligare sex, grovt uppskattat. Jag gör mindre research nu för tiden, jag föredrar att bara ringa en av mina poliskontakter om jag fastnar på en teknisk eller processuell fråga. Jag tror starkt på att man kan researcha för mycket.

.

Finns det en verklig person som Dennis Milne är baserad på?

Nej, men han är löst baserad på tre olika polismän jag känner – fast jag lovar att ingen av dem är mördare!

.

Hur gör du research i miljöerna dina böcker utspelar sig?

Jag känner till områdena jag skriver om, jag har spenderat mycket tid i London under 90-talet och fått kontakter på bägge sidorna av lagen som jag talar med regelbundet. De hjälper mig att få böckerna att känna autentiska och de brukar även vara en källa till idéer.

.

Vad jobbar du med just nu?

Jag har just slutfört min nionde bok, The Last Ten Seconds. Det är en thriller om en under cover-polis som hamnar djupt inne i ett kriminellt gäng som planerar att kidnappa en misstänkt seriemördare från polisförvar. Allt utspelar sig under 48 timmar och har massor med twistar och vändningar, och jag är väldigt nöjd med den. Jag ska ta en kort paus fram till jul nu och sedan planerar jag att skriva min tredje Dennis Milne-bok som kommer ut i Storbritannien i januari 2011.

.

Känner du till några svenska deckarförfattare?

Ja, jag är ett stort fan av Henning Mankell och har läst de flesta Wallander-böckerna. Jag tycker även om Johan Theorin. Jag tyckte att hans debut, Skumtimmen, var fantastisk. Otroligt nog har jag ännu inte läst Millenietrilogin, men jag ska sluka den nu när jag har lite fritid eftersom alla säger att den är så bra. Svensk kriminallitteratur är stor i Storbritannien just nu. Konkurrensen börjar oroa mig!

.

Om du skulle föreslå en person som vi ska intervjua härnäst, vem skulle det vara och vad skulle du vilja fråga personen ifråga om?

Jösses, det var en svår fråga! Om det var en död författare skulle det vara Anthony Burgess. Jag skulle vilja veta varför han trodde att framtiden skulle vara så blek som han porträtterade den i sin magnifika roman A Clockwork Orange, och om, när han nu fått rätt i sina förutsägelser, ser något hopp idag? Om det istället ska vara en levande författare skulle det vara Dennis Lehane. Jag skulle fråga honom om han ens tänkt på att skriva ytterligare en Kenzie och Gennaro-deckare. Jag tycker att de fem han skrivit är bland de bästa deckare jag någonsin läst och skulle rekommendera dem till alla som gillar snabb, tankeväckande kriminallitteratur.

.

Tusen tack för att du tog dig tid!

Det var ett nöje. Tack för intresset.

Intervju med Annika Alm

Publicerat av

Jag vill gärna veta varför du skriver just deckare?

Är intresserad av formen som passar utmärkt för att föra fram ett budskap. Eller kanske snarare, sätta ljuset på en social problematik. Man skulle kunna säga att förebilden inom genren är Sjöwall & Wahlöö mer än Agatha Christie.

.

I Vingklippt, din debutroman, fick vi bekanta oss med Ingela, och nu har uppföljaren kommit – är det en serie planerad?

Ja. Hur många det blir vill jag låta vara osagt i denna stund.

.

Ohyra är din andra bok. Hur fick du uppslaget till storyn?

Läste av en slump faktiskt om hur den grupp som kallades för tattare blev behandlade. Intresset var väckt och jag läste mer. Idén kom till mig den vägen. Är intresserad av utanförskap och vad det gör med oss.

.

Jag förstår att det ligger mycket research bakom en historia som den i Ohyra, hur hittade du material?

Intervjuade, såväl representanter för resandefolket som en gammal kvinna som hade jobbat med barnavården vid Östra torget i Jönköping. Läste vad som fanns dokumenterat om resandefolket.

.

När man debuterar som författare har man kanske ett annat ”yrke” med sig parallellt – hur ser sin situation ut?

Jodå, är socionom. Men har tagit en time out.

.

Tycket du att du fått speciell uppmärksamhet eller draghjälp , som s.k. kändisbarn?

Nej.

.

Har du några funderingar på varför deckargenren ses på med en lite styvmoderlig blick av ”förståsigpåarna”?

Egentligen har jag svårt att förstå det. Men, det kan kanske bero på formen? Alltså att mordgåtan skulle överskugga ev. brist på litterärt språk. Jag vet inte, tycker att många kriminalromaner uppfyller kraven på litterär gestaltning numer. Även om kanske inte alla gör det. Synd att den gamla föreställningen så envist lever kvar.

.

Hur ser du på att sätta deckare i händerna på barn och ungdomar för att locka dem att läsa?

Bra idé! Får man upp intresset är steget inte långt till att utforska övrig litteratur.

.

Hur ser ditt förhållande till språket ut?

Tack bra. Fast språket är, skämt åsido, viktigt. Filar själv väldigt mycket innan jag motvilligt lämnar ifrån mig manuset. Viktigast är att få ett flyt, lyckas man med det är det mesta grumset bortrensat. Det enkla är det svåra, eller enligt den slitna devisen – less is more.

.

Hur skulle du beskriva dina egna privata bokhyllor?

En blandning av det mesta i de flesta genrer. Gör med jämna mellanrum en rensning och skänker bort en del.

.

Vad lånade du senast på biblioteket?

”Rebell i grön hatt”, en bok om Nancy Cunard och hennes värld.

.

Vilken deckare skulle du ge dig själv i present om du skulle gå ut och handla idag?

Något av John Harvey. Har läst de tre böckerna om Frank Elder som var mycket bra, så varför inte första boken om Charlie Resnick.

.

Vi på Deckarhuset är nyfikna på vad du jobbar med just nu?

Bok nr 3 om Ingela Lund.

.

Om du fick tipsa mig om nästa ” intervjuoffer”-  inte nödvändigtvis en författare, men någon inom den litterära krimvärlden  – vem skulle det vara?

Harry Hole, som är en komplicerad kommissarie vid Oslopolisen t ex. Eller varför inte Frank Elder? Numera pensionerad och bosatt i Cornwall. De båda herrarna har säkert något spännande att berätta.

Läs även Mis recension av Ohyra…

FnacFnatt…

Publicerat av

fnac

I Madrid finns ett slags musik- och litteraturköpcenter. Det heter Fnac. I lördags var jag där tillsammans med maken och kikade på litteraturdelen. Det finns verkligen allt där. Gamla böcker, nya böcker, böcker på alla tänkbara språk, för väldigt smal- och mer bred publik. Det som dock imponerade mest var att man där var välkommen att sätta sig i läsrutan med ett exemplar av den bok man överväger köpa. Eller som man inte har råd att köpa men vill bläddra i ändå! Så generöst!