Författararkiv: Mi

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.



Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.

Flickan under jorden

Publicerat av

Elly Griffiths. Det är svårt att tro att detta är en debutroman, den håller ett underbart tempo och karaktärerna kryper in under skinnet på mig. Historien handlar om Ruth som är arkeolog och som dras in i en mordgåta av kriminalkommissarie Nelson i King’s Lynn. Det börjar med att en man som promenerar med sin hund får en obehaglig överraskning. Hunden kommer med vad som ser ut som ett människoben. Är det den sedan 10 år tillbaka försvunna lilla Lucy som hunden hittat? Det hela tar en slug vändning, och mina egna misstankar kommer på skam.

En sak irriterar mig dock, varför måste Ruth och Nelson… Nej, det får ni ta reda på själva! Boken var väl värd några timmar av min tid, jag ser faktiskt fram emot att läsa mer av Griffiths. Hon kan gott lämna Ruth och Nelson bakom sig, och ge mig en helt ny historia, men jag misstänker att så inte är fallet. Cliffhangern i slutet finns där.

Läs Ericas recension av samma bok här…

Bokhandelsbekymmer

Publicerat av

I Sverige hittar vi i bokhandlarna böcker på engelska, tyska, franska, spanska  osv. Likaså i de andra nordiska länderna, och i de flesta europeiska länder också. Dock inte i Frankrike. Jag har som vanligt tagit för få böcker med mig på segelturen. Allt slut.

När vi kommer till Nancy som är en hyggligt stor stad ändå, rantar jag runt och letar bokaffärer. Hittar den ena efter den andra, men alla har bara franska böcker. Regnet öser ner, det åskar och blixtrar, men jag ger inte upp. Jag försöker på bästa skolfranska att fråga efter Libres Internationales, men alla skakar förvirrat på huvudena. Utom i EN butik. Damen i pennkjol och pyttesmå sandaletter med stilettklack nickar allvarligt, och tar ledningen. Trip Trip Trip. Jag lufsar efter, I regnrock och sydväst och dyngsura seglarpjuck Klafs Klafs Klafs… Hon ser förorättat, äcklat rent av, på mig och verkar hoppas att denna vidriga uppenbarelse inte ska ta i något. Hon pekar på en hylla och knycker mycket franskt på nacken innan hon återvänder till nagelfilandet i sin hörna. Lycklig som aldrig det scannar jag ryggarna. King, Steele, Cornwell, Austen. Salig blandning. Hugh Laurie ( Wooster, eller Dr House ni vet) finns där också! Översatta till det enda riktiga språket – FRANSKA. Hyllan som kallas internationell har alltså endast franska översättningar av internationella författare. HataHataHata.

Min tolkning, efter 6 veckor på franska vattenvägar, är att endast mycket små barn som haft otur i livet och fötts i utlandet, samt imbeciller, inte behärskar Franska. Eventuella andra har endast sig själva att skylla.
Jag fick slafsa tillbaka till hamnen, genomsur i dubbel bemärkelse, i oförättat ärende.

Jag fortsätter med en dåres envishet öva min franska i hamnarna ”O e  la Pobell si vo plääääää?”  För den som möjligen kan ännu mindre franska än undertecknad, betyder det ungefär ”Var finns soptunnan?” (Ytterligare en bristvara i detta civiliserade land, men det är en annan historia det.)

Merde! /Mi

Döden löser alla problem – igen!

Publicerat av

Reginald Hill levererar som alltid bra historier. Kommissarie Dalziel är sig lik även om han i denna bok är konvalescent efter en explosion i en av de tidigare böckerna. Han lufsar runt på en privatklinik, Avalon, vid kusten.  Ett mord sker och Pascoe kommer sättande för att lösa det. Hela tiden med sin gamle tjockis till chef kikande över axeln. Det spel som alltid förekommer mellan dessa två, finns med och förgyller historien. Just ja, det förekommer stavfel i boken, som språkfascist är jag på och svär och nästan storknar innan de får sin förklaring…
Språket är lika mustigt som alltid, och det finns en knorr på slutet som sätter punkt. En helt godkänd semesterläsning, tjock och bra. Nu när den är färdigläst är jag inte lika glad över omfånget, eftersom vi endast har en liten ynka stuvlucka på båten för böcker och den är ganska full. Dessutom läcker det in just där! Det har regnat och åskat mer eller mindre varje dag i Moseldalen, spelar ingen roll om det är tyska, luxemburgska eller franska delen.
Det innebär utrymning av böcker akut, vilket som. Och gissa vad! Jag har hittat en Andreas Franz deckare längst in i stuven! Den måste jag ha glömt kvar oläst förra sommaren… Jag återkommer om den lite senare.


Läs Ericas recension av samma bok här…

Röd täckmantel

Publicerat av

Röd täckmantel är mitt första möte med Christopher Reich.

Jag var på väg att lägga undan boken efter ca 10 sidor eftersom skidolyckor inte är min melodi. Men jag är glad att jag höll ut. Det skulle visa sig att det här nog är den mest spännande intrig jag råkat ut för bland nya böcker i år.

Jonathan Ransom och hans fru Emma är inblandade i stora världsfrågor och jag vänder blad efter blad. Kanske inte den mest ultimata boken att läsa på en båt i kanaler där jag förväntas sköta linor i slussarna, kånka runt megafendrar för att inte slå i andra båtar eller flodbankar eller helt enkelt bara byta av rorsman någon timme eller två. Boken är svår att lägga ifrån sig, men nu är den slut och jag har fått ”läsförbud” fram till Luxemburgsgränsen. Där ska vi ligga stilla ett par dagar så då är det fritt fram igen!

Segla lugnt!

Som glöd blir till aska – Annika Sjögren

Publicerat av

Nu har jag fått fatt i en bok med skum baksidestext igen. Men den här gången höll det. Det är jag glad för, eftersom jag funderat på att sluta läsa baksidor. Jag blir så ofta besviken. Antingen berättas för mycket eller så stämmer det inte och mina förväntningar kväver själva historien som berättas. Jag menar, den kan ju vara bra fast det inte är det som utlovats, så varför bry sig?

Iallafall, den här storyn är udda. Den handlar om Sonja som misshandlar sin man tills han får nog, och den handlar om Sonjas väninna Rosmarie som inte har någon vidare lycka med karlar men som siktar in sig på väninnans man. Det skulle hon kanske inte gjort…

Boken är spännande även om jag som läsare hela tiden ligger steget före. Före vem? Kanske utredaren, men det är lite osäkert. Det finns inte precis någon uttalad utredare. En polis som rotar lite på ett par sidor, men inte annars. Det är ett för mig nytt angreppssätt, det sätt på vilken den här storyn är berättad. Kul grepp. Väl värd några timmar av min tid.

Boktips, någon?

Publicerat av

När jag åker på semester en vecka är det två böcker som får följa med. Man ska ju göra en massa annat än att läsa, se på kyrkor, gå på museum, ja – ni vet. När man ska ge sig av på segelsemester är det annorlunda. Då har man entimmes vakter i rullande schema, och på tre innebär det två lästimmar en jobbtimme. Dag ut och dag in. Vecka efter vecka.

Normalt sett ligger båten vid start hemma vid bryggan och man kan lasta henne tills hon är fullproppad. I år går inte det. VI har vår segelbåt ute i Europa i år. Vi ska åka tåg ner och var och en av oss tre i familjen får bara ta med det man själv orkar släpa på. DET blir en utmaning när det gäller böcker. Jag har lyckats muta sonen att få använda lite av hans väska om det blir plats över, medan maken är stenhård. NEJ. Bär själv…  SÅ! Eftersom jag inte kan ta en bok per dag med mig, det vill säga för rutten i år ungefär 60 böcker, så måste jag vara mycket återhållsam. Noga med vad som får följa med. Hade vi rest i civiliserade trakter hade jag kunnat handla efter vägen, men längs Europas kanaler finns mest vacker utsikt, flora och fauna. Då och då hittar vi säkert en bokhandel, men det blir i sommar i så fall en FRANSK bokhandel. Min franska lämnar en hel del övrigt att önska, så jag vågar inte chansa.

Nu mina vänner behöver jag hjälp så att jag inte släpar på något ”stolpskott”.  Snälla?!

Tre Sekunder, av Roslund & Hellström

Publicerat av

Här har Anders och Börge tagit upp ytterligare ett samhällsproblem, polisens dolda samarbete med kriminella och droger på våra anstalter. Och som vanligt på ett spännande och ögonöppnande sätt.

Romanen handlar om Piet, eller Paula som hans kodnamn är. Piet lever med sin fru och sina två barn i ett lugnt villaområde. Hans alter ego Paula däremot är kriminell och informatör åt polisen.
Paula tvingas ut på ett så gott som dödfött uppdrag av polisen. Han har samma uppdrag fast från andra hållet, av polska maffian.

Piet/Paula är ensam. Han att om han avslöjas blir lika farlig för båda sidor. Kommer han att överleva sina uppdrag?

Ewert Grens har det motigt, privat och på jobbet. Han försöker göra sig av med sin ständiga följeslagerska, Siwan. Han gör det på det enda sätt en riktigt polis kan, han arkiverar henne bland andra avklarade fall. Utifall att.

.