Huvudpersonen i denna deckare är Christine Bennett, före detta nunna och nu hemmafru och privatdetektiv. Inte mycket av historien fokuserar på hennes privatliv utan det är själva mysteriet som står i fokus hela tiden. Det är riktigt uppfriskande med en författare som håller mysteriet i första rummet genom hela boken.
Den här historien handlar om en man och hans två vänner som mot allt sunt förnuft ger sig ut på Lake Eires isar en sen kväll den 14 februari. På Alla Hjärtans Dag. Männens låsta bil hittas dagen därpå nära sjön, men själva har de inte kommit tillbaka. Polisen tillkallas och undersöker det hela. Vittnen har kvällen innan, på en närbelägen restaurang, hört männen tala om sin isvandring och skriver av historien som en tragisk drunkningsolycka. Männens respektive fruar hanterar tragedin var och en på sitt eget sätt. Val’s fru, Carlotta, vägrar tro att det handlar om en olycka. När våren kommer och endast två kroppar flyter iland ber Carlotta Christine att titta närmare på fallet. Den ena kroppen har kulhål i sig och Carlottas man saknas. Nu handlar det om mord! Christine börjar systematiskt gräva i vad som egentligen hände där ute på isen. Polisen betraktar Val som misstänkt för mord på sina två kamrater.
Pusslet är åter igen så gott som komplett i polisens ögon men bit för bit plockar Christine ner det igen, för att se om det går att lägga pusselbitarna på något annat sätt. Hon upptäcker det ena märkliga efter det andra vad gäller Vals liv, vid sina undersökningar. Saker som varken hans fru Carlotta, hans affärspartner eller någon annan haft en aning om.
Inte mycket i form av ledtrådar avslöjas för läsaren under historiens gång, man får lita till sin magkänsla helt enkelt. Det är en intressant teknik, och romanen är så underhållande att det inte gör något att man som läsare hålls i mörkret ända fram till slutet!
Jag var lite tveksam till en nunna som problemlösare till att börja med, men Lee Harris har lyckats – det är helt klart godkänt. Jag kommer att läsa fler Christine Bennett mysterier!
