Edgar Allen Poe och högläsning är vad som gäller på Allhelgona afton hemma hos oss. Poe är en aldrig sinande källa till underbara, korta, spökhistorier. Enligt min mening är Poe den första och största mästaren i skräck/ krim/deckargenren.
Äran att välja historien och att läsa upp den, går runt i familjen. Så har det varit i generationer bakåt i tiden. I år är det undertecknad som ska välja och läsa. Med röster och hela baletten. Jag har letat och grävt, och kommit fram till en plan. Vad tror ni om novellen ”Levande Begraven”? Nu är faktiskt telningarna därhemma 17 resp. 20 år gamla, så jag tänkte mig originalversionen, The Premature Burial, från 1844. Ljuset släcks ner i läsrummet, urgröpta skulpterade pumpor innehållande stearinljus är utplacerade i och utanför huset och utgör den enda belysningen. (Den som läser tillåts använda ficklampa) Vi går så långt att vi till och med drar ner temperaturen till 16 grader i mysrummet i vårt drygt två hundra år gamla stenhus. Det blir källarrått och fuktigt snabbt, så här på höstkanten… Vi sitter alla insvepta i ullplädar, tätt tätt intill varandra. Det var en gång… Ja – så gör vi. Hur gör ni?
Jag tror att jag lider av någon slags höstdepression. Ja, ingen vanlig simpel meningen med livet depression, utan en akut släng av Varför Bara DussinDeckare.