Författararkiv: Mi

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.



Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.

Korsförhör på bokmässan

Publicerat av

 

Det är nästan det skojigaste jag vet, att lyssna på alla korsförhören! Det är också ett kalasbra tillfälle att få byta några ord med sina favoriter. De flesta dröjer sig gärna kvar efter ”sitt” förhör och pratar gärna med sina läsare.

 

Årets korsförhör äger rum på lördag den 29 september, och här är schemat:

 

10.00 – 10.15 Hans-Olov Öberg och Anders de la Motte

10.15 – 10.30 Ann Rosman och Sofie Sarenbrant

10.30 – 10.45 Olle Lönnaeus och Tomas Eriksson

10.45 – 11.00 Kåre Halldén och Björn Jakobsson

11.00 – 11.15 Tove Alsterdal och Jonas Moström

11.15  – 11.30 Claudia Piñeiro och Peter James

11.30 – 11.45 Kristina Appelqvist och Carin Gerhardsen  
                   
11.45 – 12.00 Elsie Petrén och Anna Jansson

Den sista akten – Mari Jungstedt

Publicerat av

Baksidestexten berättar att denna nummer tio av Mari Jungstedts serie om Anders Knutas på Gotland, Den sista akten, utspelar sig under Almedalsveckan. Journalisten Erika Malm hittas död på sitt hotellrum. Vem har gjort det? Högerextremister eller en hemlig älskare?

Jag tänker ganska snart att det nog är hög tid att avrunda serien om Anders Knutas på Gotland. Intrigen är rätt förutsägbar, en bit in i historien pekar författaren ut en potentiell mördare, vilket jag genast uppfattar som ett enkelt sätt att försöka lura mig. Det framgick med all önskvärd tydlighet att det var just ett trick. Därmed lurade Mari mig på välbefinnandekänslan som annars alltid kommer när jag överraskas av insikten om vem som gjort det. Synd.

 

Mari skriver som vanligt skickligt, hon är fantastiskt duktig på relationsdrama och på att beskriva karaktärer och miljön Gotland. Jag undrar genast om det kan vara så att författaren helt enkelt tröttnat på Knutas? Vid närmare eftertanke knyts faktiskt en hel del lösa trådar upp i denna förhoppningsvis sista del i Knutasserien.

 

Mari, du kan SÅ MYCKET BÄTTRE! Jag vet att Gotland ligger dig varmt om hjärtat, men varför inte byta ut det mot dina egna hemkvarter? Sätt dig på bakgården och lyssna in! Kika ut på gatan genom porten. Vad döljer sig där?

 

Överraska oss, dina trogna fans!!

 

Var är Jane Eyre

Publicerat av

Agenten Torsdag Nesta har en förmåga att ta sig in i skönlitterära verk.

Hennes fiende, skurken Acheron, som också precis som Torsdag besitter aningen annorlunda egenskaper, kläcker idén att han ska kidnappa självaste Jane Eyre ur Charlotte Brontes berömda roman. Han gör slag i saken och det blir riktigt problematiskt.

Torsdag Nesta och hennes kolleger på litteraturroteln SO27 ställer efter diverse skumma omvägar och genvägar allt till rätta i slutet, och den det stora verket Jane Eyre är räddat…

 

Boken består av 1 dl humor och lika mycket fantasi, en liter kunskap i litteraturhistoria och en stor påse Fantasy, icke att förväxla med fantasi!

I terrorns skugga av Val McDermid

Publicerat av

I terrorns skugga handlar om journalisten Lindsay Gordon

 

Lindsay återvänder tillsammans med sin fru Sophie återvänt till Glasgow efter att ha tillbringat flera år i USA. Anledning? Sophie har blivit erbjuden en professur i obstetrik vid Glasgows universitet.

 

Slitningar uppstår redan i diskussionsstadiet eftersom paret flyttat till Kalifornien för Sophies arbetes skull. Lindsay fick då lämna sitt jobb som journalist och börja på nytt med att söka arbete i nya hemlandet. När Lindsay nu etablerat sig på arbetsmarknaden och börjat trivas, ser hon exakt samma sak hända igen.

Hon ser hur hon skulle komma att återvända till Glasgow som arbetslös medan hustrun seglar rakt in i en ny topposition. Hon vill inte. Hon vill inte lämna kvar sin älskade hund, och hon vill inte lämna jobbet!

 

Lindsay ger med sig till slut och går ofrivilligt in i rollen som martyr och hemmafru. Och hon ser ner på sig själv.

Situationen äter så sakteliga upp henne inifrån och hon funderar på att bryta upp från förhållandet när hon bokstavligen springer in i en yngre journalistkollega – Rory McLaren – som erbjuder Lindsay att slå sig ihop med henne och arbeta med farlig, ibland hopplös men intressant undersökande journalistik. Lindsay tvekar med accepterar erbjudandet, och snart befinner hon sig mitt uppe i ett gisslandrama, långt farligare än vad någon av dem kunnat tro.

 

Historien är inte en McDermid så som jag lärt känna henne genom Tony Hill/Carol Jordan böckerna, men boken är bra!

Den överraskar mig, och det tycker jag om.

 

Skildringarna av de lesbiska kvinnorna, slitningarna som tär och fräter, är lysande. McDermids personteckning av den ”väna och osjälviska” Sophie som styr förhållandet med Lindsay med järnhand i bomullsvante är skrämmande. Hon lindar in sina beslut så bra att det hela tiden ser ut att vara mest synd om Sophie. Känslomässig utpressning av högsta klass, men Lindsay som av någon anledning alltid känner tacksamhetsskuld ger med sig var gång av kärlek till Sophie.

 

Det här är en bokcirkelbok! En diskussionsbok!

 

En enda sanning – Olle Lönnaeus

Publicerat av

 ”Kom hit. Det är bråttom. Jag har inte lång tid på mig nu …” Joel har envist nekat ha med sin gamle far att göra i ett par decennier, men något i samtalet gör att han nu ger sig ut i snöstormen på Österlen med yxan i handen.

Joel hittar sin far hängande från en krok i taket. Han är död. Är det för att fadern provocerat genom att måla profeten Muhammed som en gris? Eller har han begått självmord?

Polisen, Fatima al-Husseini drar slutsatsen blir att Joels far har blivit mördad. Säpo kopplas in och Fatima knyts i detta speciella fall till Säpo för att hålla förhören. Den mentala kampen mellan Fatima och den misstänkte, Osama al-Din, gräver sig in i Fatima på ett sätt hon inte kan förklara. Hon är lite dragen till honom samtidigt som hon äcklas.

Joels bild av fadern är en försupen, våldsam och hustrumisshandlande man som var orsaken till modern lämnade dem. När Joel möter Helga, faderns särbo, får han höra att hans far ”sett ljuset” och nu är en omtänksam och snäll man, känner han tvivel.

Det är betydligt lättare för Joel att ta till sig ryktena som säger att hans far skulle ha mördat en man som han haft skumraskaffärer ihop med.

De karaktärer som befolkar denna svarta, eländesfyllda historia har alla sin egen sanning. Joel funderar på hur många sanningar det kan finnas. En eller flera?

Lönnaeus skriver i kronologisk ordning, inga dimridåer eller tillbakablickar som försöker lura mig som läsare. Nej, rakt upp och ner berättar författaren för mig om Joel, Fatima och Osama. Skönt. Jag har hela tiden känslan av att vara på banan. Fast förstås utan att ha en aning om hur historien ska veckla ut sig och hur den ska sluta.

Spännande? JA! Go och Glad-bok? Nix. Det är en ovanligt mörk och dyster saga som jag får mig till livs. Fatimas ”tomma” liv, hennes faders sjukdom, Joels eländiga missär och Osamas längtan att bli tagen på allvar. Noir, helt klart.

Det är Olle Lönnaeus tredje roman, och precis som de två första har historien ett tydligt och klart tema. Trasiga relationer mellan far och son, en mamma som försvinner. Jo, det känns bekant från Mike Larssons rymliga hjärta, men något upprepning eller känsla av att det är samma historia som berättas igen har jag då rakt inte. Det är milsvid skillnad mellan dem.

Författaren är en mästare på gestaltning och på att levandegöra såväl personer som miljöer. Jag ser, känner och kan förnimma dofter när jag läser. Sträckläser…

 

Mercurium av Ann Rosman

Publicerat av

Ännu en historisk deckare av Fru Rosman! Vetskapen om att stora delar är med sanningen överensstämmande gör historien extra intressant, tycker jag.

 

Den här gången är det Fru Metta Focks öden och äventyr vi får följa. En adelsdam som av sin styvfader gifts bort med den sinnesslöe och late Henrik Fock, och som för att rädda familj och gård tvingas göra det som i grannar och släktingarnas ögon är karlagöra. Det förstör hennes rykte och man tycker lite till mans synd om Focken som fått en sådan rugguggla till hustru.

Att ingen mat kom på bordet och inget ved skulle funnits till vintern om inte Metta tagit hand om gården och familjens affärer, det ser man inte. Inte ens Focken själv.

 

Historien om Metta Fock, den enda kvinnan som suttit fängslad på Carlstens fästning, är spännande, välskriven och med ett sagolikt driv i storyn. Inte en trist sekund.

 

Jag gjorde ett par försök att lyssna på boken i ljudboksformat, men upplevde att inläsaren som i och för sig gjorde ett mycket gott jobb, hade en tendens att göra alla dialoger mycket barska och korthuggna. Ingen skillnad vem som talade och med vem. Det gjorde att jag till slut övergick till bokform. Mirja, din röst är helt underbar att lyssna till, men jag önskar mig mer liv och lite mer variation i dialogerna.

 

Efterordet läser Ann in från Metta Focks cell i fästningen. Kul idé.

Du Ann, jag vet att du har fullt upp med att skriva, men har du inte funderat på att själv läsa in dina historier? Det hade verkligen varit pricken över i !

Nummer 8 av Michael Connellys serie om Harry Bosch

Publicerat av

Bokens baksidestext börjar; En hund hittar ett ben…

Inte helt originellt kanske, men icke desto mindre fångar det intresset hos mig.

 

Romanen börjar med meningen ;Den gamla damen hade ändrat sig i sista stund, men då var det för sent…

Det tycker jag är en utmärkt ”börja”, och jag är fast.

 

I stora drag handlar det om ett förmodat kallt spår. Liket av en 12-årig gosse hittas i trakten av Los Angeles. Liket är 25 år gammalt. Och så startar nystandet av trådarna, som leder till en dömd pedofil.

 

Vi som älskar Harry Bosch är vana vid ett rappt tempo, men här skiljer sig Dödens stad något från de andra. Den berättas i ett långsammare tempo, vilket är helt rätt, är inte precis bråttom när det handlar om ett cold-case.

 

Trots att jag inte har hjärtat i halsgropen när jag läser boken, är den helt klart en bladvändare. Jag bara måste få se hur det går. Bra jobbat som vanligt, Connelly.

 

Det är något som skiljer ut denna bok, nr 8 i serien, från de tidigare.

Inte personteckningarna och miljöbeskrivningarna, de är precis lika bra som alltid.

Inte polisarbetet och arbetsgången i det hela.

Jag funderar och funderar. Det ÄR något.

 

Så kommer jag på det!

 

Det finns ett par lösa trådar… DET brukar det inte göra i Michael Connellys romaner. Slarv? Njae, det tror jag inte. Cliff-hangers? Ja, kanske! Så vad är det som kommer att dyka upp i nästa bok, egentligen?

 

Föga förvånande har Dödens stad nominerats till såväl Edgar Award och Book of the Year, av New York Times. Välförtjänt.