Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.

Lättjan är svår…

Så här i sommartid. Solstolen får ersätta den saknade hängmattan. Har flera år i rad önskat mig två rejäla äppelträd i trädgården, mellan vilka en dylik kunnat installeras. Har jag fått några? Nix.  Baden-Baden får alltså duga.  

Hushållsarbete och djupa allvarliga tankar om lösningar på världsproblemen får stå tillbaka och jag lyssnar på Varg Gyllanders ”Ingen jord den andra lik” och orkar möjligen vicka lite på stortån då och då.   

Boken är lite långdragen i början, och jag misstänker att jag slumrade till lite här och var, men nu har det tagit sig, och jag sover INTE. Månne jag hinner höra klart boken innan familjen kommer och stör, framemot eftermiddagen? Håll tummarna!

En grym död av Jonathan Hayes

Efter att ha läst och uppskattat Heligt blod, Jonathan Hayes första kriminalroman, gav jag mig förväntansfullt i kast med En grym död.

Här är rättsläkaren Edward Jenner är tillbaka i en thriller som utspelar sig i en lugn liten kuststad

Edward Jenner, som varit rättsläkare i New York, har studsat tillbaka efter törnarna han fick i Helig blod, men ryktet följer honom i hasorna. Ryktet och den ettriga skandaljournalisten Amanda Tucker följer honom hack i häl. . Hans läkarlegitimation för New York drogs in och Jenner har ett vikariat i Douglas County i Florida, och den lilla orten Port Fontaine.

 

Jenner hittar liken efter en mördad man och en kvinna i en sjunken bil. Det visar sig vara de svårt ruttna kvarlevorna efter Jenners vän och kollega Marty Roburn med hustru. Den Kollega Jenner vikarierar för och som skulle befunnit sig på semesterkryssning.

Jenner följer spåren och nosar sig rakt in i en märklig kriminell konspiration. Kan Jenner lita på någon alls?

Thrillern är typiskt (fördomsfullt, jag vet) amerikansk , våldsam och svårt sexistisk. Karaktärer som är grymt vidriga duggar tätt, den ene etter värre än den andre. Persongalleriet är överlastat med hemska personer som förefaller njuta av att tillfoga smärta på allehanda vis. Jag kan inte kalla det något annat än onödigt mycket slaskigt våld, på bekostnad av en intressant historia.

 

Jag känner mig besviken och kommer troligen inte att läsa ytterligare verk av denne duktige skribent, på grund av det övervåld jag får svår avsmak för.

 

Idé till en deckare?

 Här i Lomma har vi ett rejält mysterium. Ett olöst dylikt.

 

I förra veckan gjordes nämligen ett fynd märkligare än vanligt under vårstädningen

av stränderna inför kommande turistinvasion och badsäsong.  TOPS  –  Örontops alltså.

 

Stränderna var helt översållade med färglada plastpinnar, huller och buller och vackert

men slumpmässigt arrangerade i sjögräset.  

 

Titelförslag: ”Mysteriet med de uppdykande topsen”

Någon som tar upp tråden?

 

Intervju med Anders Jallai

Hej Anders Jallai, eller är det kanske Anton Modin?

 

Hur kom du som stridspilot, dykare och enveten ”busybody” fram till att NU skulle det skrivas böcker?

Jag hade massor med information som jag ville berätta om. Tyvärr var det mesta hemligstämplad information eller information som skulle vara känsligt för många inblandade. För att undvika att bli stämd eller åtalad, skrev jag en fiktion med verklighetsbakgrund.

 

Trilogi – varför ”bara” tre böcker, har du slut på hemligheter ?

Det viktigaste har jag berättat i min trilogi men visst – det finns mer.

 

 Det här med att blanda fakta och fantasi – hur hanterar du det, med så mycket eget kunnande/ vetande ?

Det är ganska underhållande att ex hitta på en extrem och dekadent krog mitt i Stockholms skärgård som en plattform för mina karaktärer att verka i.

 

Trots dina yrken som stridspilot och dykare har jag svårt att greppa att du förefaller sitta på så mycket hemligheter. Har samtliga dina kollegor samma information tillgänglig, och i så fall, varför skriver inte de böcker?

Informationen som jag sitter på och skriver om har jag inte fått genom mina arbeten. Det finns några få i landet som har den information jag har men de har hemliga identiteter och får inte berätta, än mindre skriva om det. Mer kan jag tyvärr inte säga.

 

I ”Spionen på FRA” får vi nosa på den man vi lärt känna som Wennerströms polare Mr X men du namnger honom inte. Han lär vara död – så varför inte?

Det finns några som vet vem Mr X är. Speciellt bland hans tidigare kollegor på FRA och underrättelsetjänsten. Att avslöja hans identitet skulle sätta mig i en jobbig situation, och jag undviker helst det. Men det finns personer ex f d Säpochefer som vet och kan bekräfta. Det räcker för mig och ger trovärdighet till min berättelse. Jag har skrivit ett extramaterial till pocketversionen av Spionen på FRA där jag utvecklar Mr X lite mer.

 

Ska vi kalla det att du gjort en ”All information är kvalificerat hemlig” stunt här?

Nej, inte direkt men berättelserna innehåller för Sverige, Ryssland och Nato mycket känslig information. 

När vi nu är inne på hemligstämplingar och ”All information är kvalificerat hemlig” – hur många skumma händelser är egentligen hemligstämplade för all framtid?

Palmemordet, delar av DC-3 händelsen, Delar av spionärendena som Wennerström och Bergling, ubåtskränkningarna och vad som transporterades på Estonia kommer sannolikt att förbli hemligstämplat för all framtid.

 

I ”Landsförrädaren” är du och petar i Palmemordet. Du funderade aldrig på att blåsa i visselpipan? Jag har svårt att tro att du skulle vara rädd för rollen som whistleblower, om man betänker innehållet i dina nu tre romaner.

Det är många som blåst i visselpipan. Tyvärr är det ingen större media som lyssnar. Det går bara att få in historier om Christer Pettersson i media. Vissa sanningar är alltför obehagliga att ta till sig. Men kanske i framtiden? Till dess får du ta del av dem som fiction.

 

Du lär ha sagt till en FRA-person att ”Jag kommer att ägna resten av mitt liv åt att försöka få fram sanningen om FRA:s roll i DC-3 affären” . Hur långt har du kommit där? Är det inte dags att värka fram den fjärde delen i trilogin ?

Jag har, tror jag, fått fram det mesta om DC-3:an. Det finns att läsa på min hemsida www.jallai.se

 

 

Den tredje thrillern ”Natoagenten” är nyligen utkommen och vi följer Anton Modin ner på djupet till Estonia. Du skriver mycket målande och när trion av dykare med svår syrebrist finner att slangarna till reservlufttankarna skurits av upplever jag andnöd… Hur mycket är egentligen självupplevt i boken?

Jag har personligen inte dykt på Estonia men jag känner personer som har. Dessutom har jag dyk på liknande vrak med många döda ombord. Det gäller också att göra en noggrann research.

 

Hur har reaktionerna på framförallt Natoagenten varit från offrens familjer?

Jag har varit i kontakt med några anhöriga under skrivandet och med några företrädare för anhöriga efter. Tro att de förstår att jag var tvungen att skriva som jag gjorde men samtidigt är jag medveten om att jag rör upp känslor. Självklart!

 

Markus Gossas har konstaterat att ”Det finns galna konspirationsteorier som inte går att bevisa eller motbevisa. De är allomfattande, handlar alltid om någon hemlig grupp som ligger bakom allt och styr världen.” Hur tänker du om det uttalandet?

Det går att hitta konspirationsteorier om det mesta och vissa ”specialister” är svåra att motbevisa. Det jag berättar om är de händelser i svensk historia som jag tror är konspirationer. Därmed inte sagt att jag tror på alla – långt ifrån.

 

Om jag jämför dina tre romaner märker jag tydligt att du gått från faktafyllt via mer fantasi (50/50?) till något som jag känner är ännu mer uppblandat (70/30?) Är det korrekt uppfattat och vad ligger bakom förflyttningarna?

Så är det nog och det är enligt plan. Tanken är att åtminstone andra och tredje delen ska kunna läsas av vem som helst som en god thriller.

Så till sist, Vad filar du på just nu? Har du kanhända någon liten godbit att länga till Deckarhusets läsare?

Vi får se. Men om du läst mina böcker noga så kan du kanske gissa vad jag ska göra härnäst. En ledtråd är att det inte handlar om fiction.

 

Tack snälla Anders för att du tagit dig tid att prata med oss på Deckarhuset, och lycka till med nästa hemliga projekt!

/Mi

 

Blodläge – Johan Theorin

Blodläge, del tre i Johan Theorins serie om Öland under fyra årstider. Vi har här kommit till näst sista delen – våren.

Blodläget är ett mörkrött stråk som man förr trodde vara förstenat blod från en strid mellan trollen och älvorna. Det löper genom kalkstenen vid den öländska kusten och enligt gammal folktro för det med sig otur att bygga sitt hem mellan trollen som bor i stenbrottet och älvorna som huserar på alvaret.

Trots det står vid påsktid ändå några nybyggda lyxvillor vid det övergivna stenbrottet.

Vi har t ex Vendela och Max Larsson, som gör en förfärlig entré och stöter på Per Mörner och hans son tämligen bokstavligt. Paret är inte det minsta harmoniskt och kärleksfullt, långt ifrån. Det finns hemligheter svarta som natten.

Så har vi som sagt Per Mörner, som avser fira påsk tillsammans med sina två barn i den gamla stenhuggarstugan han ärvt. Pers far blir en lika plötslig som objuden gäst i stugan. Fadern lider av sviterna efter en stroke och som om det inte vore nog hinner hans förflutna inom porrbranschen upp honom och ställer till stora bekymmer.

Den helt underbare 83-årige skepparen Gerlof Davidsson, flyttar tillbaka till sin lilla stuga för att uppleva våren i sitt gamla hem för kanske sista gången. Han har en skattgömma. Den består av hans döda fru Ellas dagböcker. Dagböcker som han efter stor vånda ändå beslutar sig för att läsa. Det han får läsa om är något väldigt märkligt, rent av övernaturligt.

Grannsämjan som till en början är överdrivet artig och försiktig rasar tämligen fort ner i katastrof och svartsjuka, misstänksamheten gror bakom husväggarna och hemligheterna börjar bubbla upp till ytan.

Man måste en god bit in i storyn innan den blir särskilt spännande. ”Nattfåk” och ”Skumtimmen” var betydligt tätare, medan ”Blodläge” handlar mer om relationer och drama runt dessa. Deckare? Mja, Nja.

Mycket bra roman är det i absolut. Läsvärd? Ja, helt klart.

Risk för att Theorinska turistvandringar Öland föreligger. Den litterära turismen har fått ytterligare en författares verk att slå klorna i.