Ifall ni har missat det så är det en James Bond-Weekend i Stockholm i helgen!
Länk till evenemanget
Författararkiv: Sara
Svart Gryning av Cilla & Rolf Börjlind
Svart gryning
Det här är den tredje boken i serien om Olivia Rönning och Tom Stilton Först kom Springfloden och sen Den tredje rösten. Cilla & Rolf Börjlind är ett gift par och manusförfattare. Tillsammans har de skrivit manus till Beck-filmerna Graven och Arne-Dahl-serien. Rolf Börjlind har även skrivit manus till Jönsonligan-filmerna. Böckerna är mycket visuella vilket inte är konstigt med tanke på att paret är vana att skriva för film.
Man blir glad
Över att få möta Olivia, Tom och de andra igen. Det är välgjorda karaktärer som är omöjliga att inte gilla även om jag störde mig lite på Olivia i de tidigare böckerna. Nu har hon mognat lite även om hon fortfarande gör en del konstiga saker… Dessutom tummas det lite väl mycket på polisregler, sekretess och liknande. Men men, det är precis som i Beck-filmerna, allt är kanske inte så trovärdigt, men det blir lite mer underhållning av det.
Rasistbrott eller hämnd av något slag
Det är vad polisen har att ta ställning till. Två barn mördas brutalt på samma sätt, båda har utländsk bakgrund. Ett mord sker i Skåne där Olivia har fått tjänst som polis och ett i Stockholm. Mordfallen visar sig också ha kopplingar till ett gammalt mordfall som Tom Stilton aldrig lyckades lösa innan han slutade som polis. Fick lite vibbar från Kråkflickan när jag läste den här. Vilket i och för sig kan bero på att jag lyssnar på den trilogin som ljudbok just nu.
Hur många böcker blir det?
Det känns som om de hade kunnat avsluta serien här och det hade funkat rätt bra men skickliga manusförfattare som de är så har de så klart lämnat öppningar för en fortsättning. I Tom Stilton känns det som att de har planterat en rad hemligheter och spår som gör det intressant med en fortsättning och Abbas, som knappt var med alls i den här boken, ska vi inte tala om. Där kan det rymmas en hel egen bokserie. Till våren kommer en TV-serie baserad på första boken Springfloden. Den tror jag kan bli riktigt bra! Undrar vilka skådespelarna blir? Vilka svenska skådespelare har vi med latinamerikanskt påbrå? och vem passar som Tom? Medelålders och lite slitet utseende, fast ändå snygg. Bara det inte blir Persbrandt så är jag nöjd. Han får hålla sig till Beck!
Intervju med Christoffer Carlsson
Idag bjuder vi på en intervju med högaktuella Christoffer Carlsson som nyligen släppt Den fallande detektiven, en uppföljning till årets deckare 2013 – Den osynlige mannen från Salem.
Välkommen Christoffer!
I en mening – Hur skulle du sälja in/beskriva dina deckare för någon som aldrig hört talas om dig?
Oj, svårt. ”Brottsdramer, spännande berättelser om brott där karaktärer och relationer är lika viktiga och drivande som själva handlingen.”
Vad var din första tanke när Den osynliga mannen från Salem blev utsedd till årets bästa deckare 2013 av Svenska Deckarakademin?
”Va? Vann jag?” På riktigt. Jag var ju nominerad tillsammans med folk som Arne Dahl, Johan Theorin och Katarina Wennstam, liksom. Galet.
Du skriver både deckare och forskar i kriminologi- Man skulle kunna påstå att du är fascinerad av brott. Stämmer det och vad är det som har gjort att du har har valt att arbeta inom detta område?
Haha, ja, det skulle man kunna påstå. Det viktiga för mig, både som forskare och författare, är att försöka förstå människors liv: varför de handlar som de handlar, tänker som de tänker, känner som de känner, varför de blir som de blir. Ibland är brottsligheten ett oerhört centralt element för att kunna förstå en viss människas liv; ibland inte. Och, inte minst, ibland är brottslighetens konsekvenser (exempelvis, ett fängelsestraff) oerhört viktiga för att förstå varför en människas liv blir som det blir. Så det är, egentligen, mycket på det sättet som brottsligheten fascinerar mig. Och hey; berättelser om brott tenderar att vara ganska spännande, eftersom personen som begår brott per definition gör någonting hen behöver dölja inför andra.
Kan du berätta lite kortfattat vad forskningsarbetet går ut på? och framförallt, hur får du tid till att skriva också?
Min forskning har främst fokuserat på de processer, händelser och faktorer som påverkar människors liv när det gäller deras kriminalitet: vad är det som gör att personer börjar begå brott? Vad gör att de fortsätter när de väl har börjat, och vad gör att de (till slut) slutar? Tillsammans med några andra i en större forskningsgrupp, har jag genomfört massa intervjuer med personer som haft olika former av ”kriminella karriärer”, som vi kallar det, och försökt finna mönster och gemensamma nämnare i deras liv. Det är svårare än det verkar.
Och du vet, när det kommer till att skriva, för min del har det blivit en så naturlig del av livet att det känns konstigt när jag inte skriver på ett tag. Jag tänker att det är lite som träning för vissa: många hinner ju trots allt ha både ett familjeliv och arbetsliv och ändå träna några gånger i veckan. För min del är skrivandet det jag gör medan andra tränar. Vilket, tyvärr då, innebär att jag är i väldigt dålig form, haha. Men, ja, så märkvärdigt är det inte.
Jag är alltid nyfiken på författares arbetsplats. Hur ser den ut? Sitter du vid ett skrivbord, skriver på caféer, köksbordet? Är det stökigt eller har du ordning och reda kring dig
Jag kan sitta i stort sett var som helst: en buss, ett café, en gate på Arlanda, vid köksbordet hemma. Förut var det inte så, men min livsstil kräver numera att jag kan vara så flexibel, annars skulle jag inte kunna skriva så mycket som jag vill. Jag brukade sitta på akutmottagningar och skriva förut. Det var den absolut bästa platsen jag någonsin skrivit på. Numera går det nog inte, är jag rädd, eftersom kontrollen på akutmottagningar har blivit för hård. Men för sisådär tio år sedan gick det fortfarande. Jag älskade det, kunde sitta där hela eftermiddagar och kvällar, ibland halva nätter.
Kommer du att delta på Bokmässan i Göteborg?
Oh ja. Jag är där torsdag till söndag. Det ska bli så himla roligt.
Vad är roligast med skrivandet? Tänka ut en intrig, bygga karaktärer, skapa miljöer, eller annat?
Åh, det går inte riktigt att separera de där sakerna från varandra. För mig sitter allting ihop; intrigen är intimt förknippad med den miljö den utspelar sig i, och det i sin tur påverkar vilka karaktärer som behöver befolka de olika scenerna, och så vidare. Men det ursprungliga skapandet – när berättelsen liksom kommer till liv – som helhet är bland det absolut roligaste jag vet. Och då menar jag det roligaste i … livet, typ.
Om dina böcker blev film och du fick välja fritt vem som skulle spela Leo Junker, vem skulle det vara?
Adam Lundgren (Torka aldrig tårar…, Känn ingen sorg, etc.) tror jag skulle kunna bli en alldeles lysande Leo Junker. Men tyvärr är han ju snudd på Hollywood-stor nu, så han har väl viktigare saker för sig. : (
Om du var huvudperson i en kriminalroman vad skulle du vilja vara då? Polis, detektiv, privatspanare, journalist (annat) och vad skulle du ha för stil?
Haha, vilken rolig fråga! Det där med detektiv är intressant … Jag skulle nog välja det; en detektiv som står i bakgrunden och helst av allt mest lyssnar på låtar som ”Lost and found” med Adrienne Pierce eller ”Paint the silence” med South och kollar på ”True Detective”, men ibland måste arbeta lite för att kunna köpa mjölk och flingor, liksom. En motsträvig jävel. Haha. Det skulle jag vara! Om ni inte har hört ”Paint the silence”, förresten, så borde ni göra det. En lite bortglömd låt med flera år på nacken men makalöst bra.
Det är 1 vecka kvar tills du måste lämna in ditt senaste manus till förlaget. Vad tänker/känner du då?
”Hmm … undrar om det här verkligen är en berättelse, eller om den bara är en samling kapitel där karaktärer gör saker som kanske eller kanske inte hänger ihop. Oh well, jag har hållit på med det här så länge nu att det är hög tid att någon annan får avgöra den saken, för jag har då inte längre någon aning.” Typ. Mitt och Piratförlagets arbete är faktiskt oerhört harmoniskt. Vi har arbetat ihop i över fem år nu, så vi känner varandra ganska väl.
Vad läser du för böcker? Lista några Favoritböcker/kriminalserie och kriminalfilmer
Åh! Kära ni, sådär kan ni ju inte fråga. Jag läser allt ifrån typ ”Stasiland” av Anna Funder till ”Legend”-böckerna av Marie Lu. Men om jag ska lista några favoritböcker inom just den genre jag själv rör mig i, kriminallitteraturen, så får det bli de här:
”Den vedervärdige mannen från Säffle” – Sjöwall/Wahlöö
”Den skrattande polisen” – Sjöwall/Wahlöö
”Grisfesten” – Leif GW Persson
”Mellan sommarens längtan och vinterns köld” – Leif GW Persson
”American Tabloid” – James Ellroy
”Winter’s Bone” – Daniel Woodrell
”Red Harvest” – Dashiell Hammett
”The Postman Always Rings Twice” – James M. Cain
”The Talented Mr. Ripley” – Patricia Highsmith
”The Contortionist’s Handbook” – Craig Clevenger
”Dark Places” – Gillian Flynn
”Heartsick” – Chelsea Cain
”The Yiddish Policemen’s Union” – Michael Chabon
Vad betyder recensioner (av dina böcker) för dig?
Jag skulle ljuga om jag sa att de inte betydde någonting. De betyder en del, men inte allt. Såhär: en positiv recension gör mig glad i typ en timme. Sedan händer det ofta nåt som gör att glädjen försvinner, typ att jag spiller kaffe på min nytvättade tröja eller att jag går förbi en spegel och ba ”fan vad tjock jag har blivit” eller nåt. En negativ recension gör mig sur och lite nedstämd i typ en dag, sedan går det också över. Så det betyder ju någonting, liksom, men absolut inte allt. Det viktiga är att de som läser mina berättelser berörs av dem, på något vis.
Fråga från Thomas Engström: Vad är en riktigt bra och en riktigt dålig dag på jobbet?
Haha! En riktigt dålig dag på jobbet är när jag sätter mig tidigt någonstans för att skriva men av någon anledning inte får gjort mer än typ 1 000 ord på hela dagen; när alltför mycket distraherar. När jag har en bra bok jag hellre vill läsa, eller precis har twittrat nåt som jag inbillar mig är roligt och vill se om folk har delat det, när jag är hungrig eller törstig och inte sitter hemma utan på ett hotell eller i någon park och måste gå och äta eller dricka nånstans… när det helt enkelt är alltför mycket som distraherar mig. Då kan man också ge sig fan på att det är nån som postar en negativ recension av någon av mina tidigare böcker någonstans, eller att något bokevent som är inplanerat och som jag sett fram emot helt plötsligt ställs in, eller … ja. Du fattar. En objuden gäst kommer sällan ensam, som farfar sa. Det är en jävligt dålig dag på jobbet. Det händer ibland men inte så ofta. En riktigt bra dag på jobbet är när jag skriver mycket, vilket i min värld innebär runt 3 000 ord eller mer, och dessutom får äta hamburgare till lunch. Typ.
Om du var tvungen att skriva en historisk deckare eller en deckare som utspelar sig i framtiden vad skulle du välja?
Jag skulle väldigt gärna skriva en historisk deckare, men mitt steg tillbaka skulle inte bli särskilt långt; jag skulle skriva något som rörde sig under 1970- eller 1980-talet. Räknas det ens som historisk deckare?
Till sist några korta frågor:
Brittiska eller amerikanska deckare? Amerikanska.
Poirot eller Mrs Marple? Mrs Marple
Leif GW Persson eller Håkan Nesser? Leif GW Persson.
Vanlig bok eller ljudbok? Vanlig.
Se en klassisk deckarfilm eller ny deckarserie? Klassisk. Mycket nya deckarserier, framförallt skandinaviska, är skit; ett fåtal håller måttet, som The Killing eller True Detective. Den enda skandinaviska bra skandinaviska är väl typ ”Bron”, om man bortser från ”En Pilgrims Död” som jag gillade som fan. Men den bygger ju på Leifs finfina trilogi, så … ja.
Tack för det Christoffer! Vi ses på bokmässan!
Den fallande detektiven
Uppföljaren till årets bästa deckare 2013
Förra året utnämndes Christoffer Carlssons första bok i serien om Leo Junker till årets kriminalroman. Det tycker jag var ett helt klart godkänt beslut. Vill ni veta mer om Den osynlige mannen från Salem kan ni läsa min recension av den.
Den fallande detektiven
Det uppstår alltid en viss förväntan på bok nummer två när nummer ett blivit så hyllad men det fungerar bra. Den är inte bättre än den första men håller en bra kvalité. Den känns modern, har ett bra och ”eget” språk med en lagom obehaglig stämning. Den stora behållningen är huvudpersonen Leo Junker även om han inte är lika framträdande i den här som i den första. Det är som om han är lite på sparlåga efter den första boken. Trots sparlågan är Leo ändå ett tillräckligt mysterium i sig själv med sina demoner i det förflutna och Christoffer Carlsson är skicklig nog att portionera ut det förflutna i lagom doser och varva det med mordgåtan i den här boken.
Mordfallet
Thomas Heber, en forskare i sociologi, hittas mördad i den mörka decembernatten. Leo som är tillbaka i tjänst vacklar på en tunn lina. När de utreder fallet visar det sig att han undersökte sociala rörelser som rör sig långt ut på både högerkanten och vänsterkanten. Det är tydligt att många kan ha varit bekymrade över hans efterforskningar.
Utanförskap
Lika tydligt som det finns stora skillnader mellan högerextremer och vänsterextremer finns det likheter. Folk dras till grupperna för att hitta en samhörighet och många kommer från ett utanförskap. Det är just detta utanförskap som Christoffer Carlsson skildrar bäst. Han gjorde det i Den osynlige mannen från Salem och han gör det i den här boken. Han visar hur utanförskap och slump kan få förödande konsekvenser. I förra boken var det Leos förflutna vi fick följa. I den här får vi följa några unga killars väg från uttråkade tonårspojkar i en förort, till en karriär i en av de sociala grupper forskaren Thomas Heber undersöker.
Bok nummer tre
Min gissning är att Leo kommer vara mer i fokus igen i den tredje boken. Någon form av avslut/drabbning kommer vi säkert att få läsa om. Leos barndomsvän (komplext förhållande) sitter i fängelset i den här boken men det kanske han inte gör i nästa bok… Vi får se vad som händer. Spännande lär det i alla fall bli!
Dansk syskonduo tillbaka
Ensamma hjärtans klubb
är Lotte och Søren Hammers tredje bok om kommissarie Konrad Simonsen och hans team. Jag har tidigare skrivit om de två första böckerna Svinen och Allting har sitt pris.
Story
Konrad kommer tillbaka till jobbet efter en tids frånvaro. Tanken är att han ska ta det väldigt lugnt i början men ett fall som, från början, verkar vara ett självmord visar sig vara något annat och leder till ett så kallat ”cold case” med en försvunnen flicka ett par decennier tillbaka i tiden.
Kvalitet i karaktärer och story
Hammer-syskonen är skickliga hantverkare och som vanligt konstruerar det en smart handling med intressanta karaktärer med djup både bland polisteamet och offren/de inblandade. Visst, Konrad Simonsen är en figur vi har sett förut, en äldre poliskommissare med dåliga vanor som arbetar för mycket men det finns sämre eller bättre versioner av den här typen och det här är definitivt en av de bättre. Typiskt för syskonen är att de tar upp flera samhällsproblem. I det här fallet mobbning, ensamhet med mera. Ett stort plus i kanten för ”Grevinnan”.
På semestern…
…. har man tid att ströva runt på internetsidor. Bookshelf Porn är en av mina favoritsidor. En sida dedikerad för alla oss som älskar böcker.
Bokkonst av gamla böcker
After pyssel med bokkonst
Jag har förmånen att ha min arbetsplats på ett bibliotek vilket betyder att jag, utöver mina kulturkollegor, även har ett härligt gäng biblioteksfolk att hänga med på luncher och raster. Vi har det faktiskt så bra att några av oss valde att frivilligt fortsätta umgås efter jobbet häromdagen. Pyssel och pizza stod på agendan
Förena nytta med nöje
På bibliotek måste man rensa böcker regelbundet för att få plats med nya. Ett sätt att använda dessa böcker på är att skapa bokkonst. En av mina bibliotekskollegor hittade mängder av sidor med bokkonst. Sök på ”Book art” så får ni upp en rad roliga saker man kan göra med böcker. En av mina kollegor har gjort ett träd och en cirkus och skapade ett helt fantastiskt skepp med vågor som ”skjuter upp” ur en bok (sök på ”book art ship får ni se ett exempel”). Olika saker vi lär oss nu tänker vi använda under en pysseldag för barn under höstlovet. Pumpor och annat kommer också skapas.
Hängande pappersboll
Det jag fastnade mest för var den här bollen skapad av boksidor.
Så här gjorde jag
Videon är superpedagogisk och det är inte särskilt avancerat. Man behöver bara lite tid och tålamod. Jag omvandlade måtten ungefärligt från inches till cm.. Det du behöver är:
* En valfri bunden bok, 400 sidor, helst mer, gärna gammal. Det ska vara en rygg och ett ”hål” mellan ryggen och de ihopbundna sidorna. Lämpligt mått ca 14 cm bred x 20 cm hög
* En kniv – för att skära bort bokpärmarna
* Styrolitboll 12 cm (ser ut som en frigolitboll fast är lite hårdare) – finns på Panduro
* Tejp – Med tejphållare (Helst stor kontorshållare) för enkelhetens skull.
* Limpistol – Har du ingen kan det nog gå med något superlim
* Någon form av snöre/band. Vi tog ett enkelt snöre men i videon använder hon ett tjusigt band.
* Ett stort koppargem som du biter av med tång så du får ett upp och nervänt ”U” du kan sticka ner i bollen ihop med limmet. Där fäster du sedan valfritt snöre/band
* 200 Grillpinnar – Jag kapade dem så att de blev ca 15 cm långa – Obs! Viktigt att spetsen är kvar då det är den änden du ska sticka in papperskonen med i bollen.
Om du inte ska köpa en limpistol så hamnar prislappen på ca 50-70 kr beroende på hur mycket material du har hemma. Styrolitbollen kostade 22 kr på panduro och grillpinnarna 30 kr.
Resultat
Bollen hänger nu i mitt vardagsrumsfönster. En av mina kollegor satte en ljusslinga i sin. Det blev superfint och då kan man använda slingan som upphängningssnöre. Jag kommer defintivt att köpa en slinga till jul och sätta i. Ett tips är att sätta in hälften av konerna först och sen ”trä igenom” slingan mellan papperskonerna för att sedan trycka dit resten av konerna. Ett annat tips, är att göra en boll i miniformat med liten boll och tandpetare istället för grillpinnar. Då kan man hänga bollen/arna i julgranen som julgranskula/kulor.
Hoppas ni blir lika inspirerade som jag av all bokkonst man kan hitta!
Skicka gärna in bilder på era konstverk.