Författararkiv: Sara

Om Sara

Om mig: Jag är i 40-års åldern och kommer ursprungligen från Göteborg men bor utanför Örebro med familj. Till vardags arbetar jag som Kultursekreterare i Hallsbergs kommun Har läst litteraturvetenskap och filmvetenskap med fokus på kriminallitteratur/filmer. Gillar: Det mesta när det gäller kriminallitteratur kriminalserier och kriminalfilmer men det jag efterlyser är en modern deckare som är stilistiskt vacker, spännande, intressanta karaktärer och ett mord som är så magnifik uttänkt att man sitter och gapar av förundran när allt avslöjas. Väntar fortfarande på ”Den”. Roll: På Deckarhuset lägger jag upp recensioner intervjuer och lite annat blandat. Jag har även hållt ett par föreläsningar om kriminallitteratur för deckarhusets räkning. Favorit: (Bok) Givetvis svårt att välja men Jussi Adler Olsens och Leif GW Perssons böcker (med Bäckström) får mig att skratta. Andra favoriter är Anders de la Motte, Malin Persson Giolito och Ingrid Hedström men har också en stor kärlek till historiska deckare som Maisie Dobbs serien och Niklas Natt och dags 1793. När det gäller kriminalfilmer och kriminalserier gillar jag bl a klassiska Hitchcock-filmer, 7en, Vidocque och serier skapade av Lynda La Plante.

Amerikansk matskatt!

Publicerat av

För ett tag sen recenserade jag Lyndsay Fayes historiska kriminalroman Tiga är guld. Boken utspelar sig i New York under under mitten av 1800-talet. Eftersom jag älskar mat, deckare och att prova nya rätter försökte jag hitta någon maträtt som representerade den tiden.

Ostron, kött och diverse europeiska influenser

I boken är det ett par saker som sticker ut. Ostron var oerhört populärt på den tiden. Det fanns mängder av ostronbarer i New York den här tiden. Huvudkaraktären Timothy Wilde arbetade i en sådan bar innan den brann ner. (Innan bok 1). Timothy bor på övervåningen av ett bageri som ägs av en tysk kvinna. Jag funderade även på olika tyska bakverk som pretzl och liknande men när jag läste mer  hotellet/restaurangen Astor House som figurerar i boken tänkte jag att det vore kul att laga något som kunde ha serverats där.

Astor House

Astor House var ett lyxigt hotell i New York som byggdes 1836. Det låg på den västra sidan och tog upp kvarteret mellan Broadway Vesey Street, Church Street och Barclay Street. New York City Hall låg mittemot.  Det hade 6 våningar med 309 rum med gasljus, badrum och annat som ansågs lyxigt på den tiden. Hotellet blev sakta utkonkurrerat under andra halvan av 1800-talet och revs helt på 1920-talet.

”Astor House är en koloss i rosa granit, lika renskrubbad och ivrig som en societetsdebutant med usel hemgift. Den färdigställdes för 10 år sedan till en kostnad av tre eller fyra likvärdiga Europeiska palats” (Från Tiga är guld)

Hotellet hade också en fin restaurang som var välbesökt av New Yorks societet och politiker.

”Gates stod och såg sig omkring i rummet. En färgad kypare med militärisk hållning marscherade förbi. Utan ansträngning balanserade han en bricka med någonting som doftade som musselsoppa. Det fina med Astor är att om man bor där och vill ha något – vad som helst, dag eller natt – så kan man få det.” (Från Tiga är guld)

Menybank

Efter lite efterforskningar hittade jag en sida där det stod att New Yorks bibliotek har skapat en menybank med recept från olika restauranger i stadens historia. I banken hittade jag några menyer från Astor House som var från 1800-talet. Det var väldigt spännande att se vad som fanns på den tidens menyer. En del saker känns främmande  men förvånansvärt många av mäträtterna känns helt ok.

Tenderloin Steak with Mashed Potatoes

Frågan var vad jag skulle välja för rätt/er. Jag gillar tyvärr inte ostron som var stort på den tiden.. Musselsoppa (Clam Chowder) kändes som ett hett alternativ eftersom det nämns i boken. Lyndsay Faye är ytterst noga med fakta så jag var säker på att en sådan soppa funnits med på menyerna från tiden. Problemet är att det finns så otroligt många recept på musselsoppa men jag kunde inte hitta något recept av soppan som jag kunde vara säker på var från 1800-talet.

 

Till slut så bestämde jag mig för en rätt från en meny från Astor House i början på 1850-talet som jag tyckte lät god. Nötkött med potatismos. Jag gjorde det rätt enkelt för mig. Jag gick till en kötthandlare och beställde köttet över disk  Efter en tids diskussion kom vi gemensamt fram till att Tenderloin-steak är en del av ryggfilén från nötkött. Jag stekte köttet och gjorde potatismos med mycket smör. Sen lade jag till sparris för det hade jag sett på flera av menyerna från Astor House att det var vanligt som sidorätt. Jag hade också sett Marsalasås på en meny men jag orkade inte köpa marsalavin så jag gjorde en rödvinssås istället. Ett glas rött vin i mormors kristallglas passade bra till maten.

 

Tyvärr så verkar den menyn jag utgick från ha försvunnit från banken av någon anledning men här kan ni se en annan meny från Astor House som är från 1954  Det är hyfsat nära i tid. På den menyn finns det flera ätbara rätter. Champagne Jello är något jag kan tänka mig att prova. Vaktel (Quail) likaså men var får man tag på det?

 

Är du sugen på att prova något från menyn nedan? Prova gärna och skicka in en bild och beskrivning om hur det gick till oss!

Rätter från en meny –  Astor House, New York 1954

Oysters On The Shell
Terrapin Soup
Spring Vegetable Soup
Boiled Salmon, Sauce Drawn Butter
Boiled Shad, Steward´s Sauce
Capon Poele, Garnished Montmorecay Style
Saddle of Mutton, Currant Jelly Sauce
Small Boned Quail, On Socle, With Jelly
Bastion of Goose Liver, With Truffles, On Pedestal
Filet of Beef, With Vegetables
Croustade, Garnished with Quails
Breast Of Chicken, With Mushrooms
Cotelettes Of Pigeons, Sauce Mareshale
Sweet Breads, With Lettuce, Cream Sauce
Paté Chaud, Garnished With Reed Birds And Truffles
Boiled Mashed Potatoes
Asparagus
Green Corn
Green Peas
Green Beans
Boiled Potatoes
Spinach
Canvas Back Duck
Grouse
Quails
English Snipe
Gothic Temple Pastry
Nougat of Flowers
Swiss Meringues
Champagne Jelly
Charlotte Russe
Bavarian Cheese
French Cream Cakes
Omelette Soufflée
Rum Jelly
Macaronies
Kisses
Punch Cakes
Almond Cakes
Boston Cream Cakes
Ladies Fingers
Fruit
Coffee
Liqueur
Vanilla Ice Cream

Varg Gyllander – Min är hämnden

Publicerat av

Avslut

Under midsommarhelgen hade jag sällskap av Min är hämnden som är Varg Gyllanders femte och sista bok i serien om kriminalteknikerna Pia Levin och Ulf Holtz.

Kidnapningsstory

Handlingen är enkel. Ett barn till en högt uppsatt politiker kidnappas och det finns ett flertal möjligheter. Infekterad vårdnadstvist, maffiakoppling, pedofilspår och politiskt spår. Underrättelsetjänsten verkar också ha med ett finger i spelet, vilket komplicerar utredningen. Maffian och politik hör kanske inte till vanligheten i fall med försvunna barn men vårdnadstvister med föräldrar från olika länder och pedofiler känns i allra högsta grad aktuella. Utöver det tycker jag att Varg har lyckas med den sköra balansgången att skapa en handling som är tillräckligt spännande samtidigt som den är lagom trovärdig.

Pia och Ulf

Jag gillar både Pia och Ulf. De är både aningen stereotyper men samtidigt, det blir aldrig bra när författare försöker slå knut på sig själva för att hitta unika nya karaktärer. Några lyckas, andra inte. Det viktiga är att jag förstår och kan relatera till både Pia och Ulf, eller i alla fall deras handlingar. Det gjorde jag inte riktigt i förra boken så ska du läsa den här boken föreslår jag att du läser åtminstone någon av de andra böckerna i serien först.

Små detaljer

Det är svårt att inte missa kopplingarna Varg gör till sitt eget namn. Vargarna på Skansen är med och  den lilla flickan som kidnappas är klädd i röd kappa… Jag gillar också när författare utnyttjar kända platser/landmärken och i den här boken spelar Kaknästornet en viktig roll.

Framtiden

Med tanke på Vargs unika insyn i polisarbetet, han arbetar som pressekreterare hos Rikskriminalpolisen, skulle jag önska att han i sin nästa bok (för jag hoppas att han fortsätter att skriva deckare) tog med en karaktär som arbetar med just pressfrågor. Men det kanske blir för nära verkligheten?

 

Här är ett par recensioner av böcker i serien som Mi och jag har skrivit tidigare.

Mi om Det som vilar på botten – nr 3
Sara om Ingen jord den andra lik nr 4

Rekommenderad sommarläsning/tittande: Sara

Publicerat av

Sommaren är det perfekta tillfället att läsa den där klassikern som du aldrig hinner med under vintern. Regnar det eller tröttnar du på det sol kan det ibland vara skönt att krypa in och se en bra film.

Klassikern: New York-trilogin

Paul Austers  klassiker från 1987 du inte får missa, smart snyggt och bra. De är en av få deckare som är så mycket mer än bara deckare. Tre berättelser i en bok. Stad av glas, Vålnader och Det låsta rummet. Läs den gärna på engelska för att få ut det mesta av språket.

 

 

TV-serie: Kommissarie Montalbano

Är vädret skit? Har du det rätt bra i Sverige men ångrar att du inte bokade den där resan till medelhavet? Då ska du se Kommissarie Montalbano baserad på Andrea Camilleris deckare. I 9 säsonger får du följa livsnjutaren kommissarie Montalbano och hans smått galna kollegor. Vyerna över Sicilien är helt ofattbart vackra! Har du redan sett alla avsnitt? Då finns det en miniserie om när Montalbano var ung. ”The young Montalbano”

Film: Anthony Zimmer

Jag är väldigt förtjust i fransk tv/film/serier. Anthony Zimmer är en fransk thriller från 2005 som utspelar sig i Nice som ju är en riktig sommarstad.

Glad sommar!

Ripper-time i London

Publicerat av

The Yard

Är amerikanska Alex Grecians första historiska deckare. Boken utspelar sig i London 1889 strax efter att Jack the Ripper slutat mörda prostituerade. The Ripper är inte med i boken men han finns där som ett kollektivt medvetande bland London-borna och har förändrat staden på så sätt att invånarna förväntar sig det värsta. 

En eller två mördare?

Två obehagliga mord upptäcks. I det ena fallet hittar man en detektiv från Scotland Yard uppstyckad i en koffert med munnen ihopsydd. I det andra fallet har en man med skägg fått sin hals avskuren. Walter Day, som är ny i tjänsten, får uppdraget att hitta mördaren/mördaren. Hans kollegor är varken imponerade eller hjälpsamma men i konstapel Hammersmith hittar han en lojal hårt arbetande polis som hjälper honom med fallen. Day får också hjälp av Dr Kingsley som arbetar som rättsläkare i egen tjänst. Kingsley visar sig vara ovärderlig då han visar dem nya tekniker som kan hjälpa dem i sökandet. (fingeravtryck mm)

Upplägg

Grecian växlar mellan Day, Smith, Kingsley och mördaren vars tankar vi får ta del av i kursiv stil. Om Jack the Ripper är en mystisk figur så är den här mördaren mer verklig. En psykiskt sjuk man som desperat försöker skapa en familj samtidigt som han måste hålla upp en fasad som respektabel företagare.

Stämningen

Är dyster.. Vi befinner oss i en tid där det, i vissa delar, var oerhört fattigt smutsigt och eländigt. Prostitution, hemlösa, fyllon. I jakt på överlevnad eller bara ren girighet utnyttjar folk andra av olika anledningar och på olika sätt. Polisyrket känns allt annat än glamouröst. Stanken hänger bokstavligen med inomhus. Vi håller oss hela tiden på den lägre skalan av samhället, på sin höjd lägre medelklass.Det finns ingen romantisk dimma även om det finns hopp bland människorna.

Om man jämför

med andra historiska kriminalhistoriska deckare så får den ett medelbetyg. Den är aningen rörig och man får kämpa lite för att hänga med i svängarna. Karaktärerna känns inte banbrytande, snarare på gränsen till stereotypa men är  lätta att tycka om. Viktigast av allt är ändå att den är spännande och ger en visuell, om än obehaglig, bild av London under den viktorianska eran.

Jakten på en bra kriminalfilm

Publicerat av

Är det bara jag som tycker att det görs alldeles för få bra kriminalfilmer? Det finns många bra klassiker men de har man ju redan sett…

The Secret in their Eyes

Jag hittade en film jag inte har sett än som verkar bra och har fått bra kritik. En argentinsk film från 2009 som fick en Oscar för bästa utländska film 2010. Verkar lovande. Återkommer när jag har sett den.  Här är en trailer om ni är nyfikna.

 

Death comes to Pemberley – miniserien!

Publicerat av

Borde komma till Sverige snart!

 

2012 skrev P.D James  en ”fortsättningsbok” på Jane Austens roman Stolthet och fördom. I julas sändes den som TV-serie på BBC som borde komma till Sverige snart. Kombinationen BBC-produktion, Jane Austen och P.D James borde vara oslagbar. Anna Maxwell Martin (Susan i Bletchley Circle) som Elisabeth och Matthew Rhys som Mr Darcy.

Om boken

Annas recension från mars 2014

Saras recension från oktober 2012

MemoRandom

Publicerat av

Ny trilogi av Anders de la Motte

Jag gillade verkligen Anders trilogi med Geim, Buzz och Bubble. Den var nyskapande, spännande, hade intressanta karaktärer och ett rappt språk och tempo som fick sidorna att flyga förbi. Den nya trilogin (eller åtminstone den här första boken) är skriven delvis i en annan stil. Den är mycket mer hårdkokt och lite mer traditionell och placeras bäst in i gangsterthrillerfacket.

Handling

I korthet så går det ut på att en kille – David Sarac –  som arbetar som informatörshanterare för polisen, hamnar på sjukhus och delvis tappar minnet. Både polis och olika kriminella gäng är angelägna att ta reda på hur mycket han minns och framförallt, få reda på vem den mystiska infiltratören ”Janus” är.  Samtidigt anländer en f.d. gangster till Sverige för att begrava sin bror som dog i en misstänkt olycka. Han inleder en jakt på den/de som satte dit brodern. Vägar korsas, både poliser och gangsters ljuger kors och tvärs och alla misstänker alla.

Högt tempo och lovande karaktärer men…

Tempot är högt och vi kastas mellan olika skeenden och karaktärer. Det gillar jag.  Sarac är en lagom sympatisk och trovärdig karaktär. Mannen som är ute efter att hämnas sin bror är också  intressant även om hans ”tråd” börjar lovande men tyvärr fasas ut efterhand. Jag hoppas han kommer tillbaka i de andra böckerna.

…Vart tog kvinnorna vägen?

Något som jag verkligen gillade med Anders första trilogi var att den hade med både en manlig och en kvinnlig huvudkaraktär. Även om det var flest män så var det väldigt uppfriskande att det fanns flera kvinnor i  serie som inte är en vamp eller ljuvligt oskuldsfull. Därför blev jag lite besviken över MemoRandom. Det finns visserligen ett par kvinnor. Den ena kvinnan är en vamp… Den andra kvinnan var tack och lov inte ljus och oskuldsfull men hon kändes inte så bearbetad och var förutsägbar. Håller tummarna för att hon får utvecklas i nästa bok. Visst, det här är en mer hårdkokt serie och gangstervärlden domineras av män men i min  värld gör det att den här boken mest blir ”ännu en machothriller”.  Det är synd eftersom Anders i Geimtrilogin, bevisade att han är duktig på att få in kvinnor på ett naturligt sätt i en thrillerhandling. Nåja, det är ju två böcker kvar så vi får se hur det utvecklas.