Om Sara

Om mig: Jag är i 40-års åldern och kommer ursprungligen från Göteborg men bor utanför Örebro med familj. Till vardags arbetar jag som Kultursekreterare i Hallsbergs kommun Har läst litteraturvetenskap och filmvetenskap med fokus på kriminallitteratur/filmer. Gillar: Det mesta när det gäller kriminallitteratur kriminalserier och kriminalfilmer men det jag efterlyser är en modern deckare som är stilistiskt vacker, spännande, intressanta karaktärer och ett mord som är så magnifik uttänkt att man sitter och gapar av förundran när allt avslöjas. Väntar fortfarande på ”Den”. Roll: På Deckarhuset lägger jag upp recensioner intervjuer och lite annat blandat. Jag har även hållt ett par föreläsningar om kriminallitteratur för deckarhusets räkning. Favorit: (Bok) Givetvis svårt att välja men Jussi Adler Olsens och Leif GW Perssons böcker (med Bäckström) får mig att skratta. Andra favoriter är Anders de la Motte, Malin Persson Giolito och Ingrid Hedström men har också en stor kärlek till historiska deckare som Maisie Dobbs serien och Niklas Natt och dags 1793. När det gäller kriminalfilmer och kriminalserier gillar jag bl a klassiska Hitchcock-filmer, 7en, Vidocque och serier skapade av Lynda La Plante.

En bra julklapp!

Ny bekantskap som jag gärna utvecklar!

Den här deckaren (trhiller för att vara noga) av Torsten Pettersson hade varit en bra julklapp att få eller att ge bort i julklapp! Torsten Pettersson är en finlandssvensk professor i litteratur och estetik (Uppsala universitet) och har tidigare gett ut lyrik men även två deckare Ge mig dina ögon och Göm mig i ditt hjärta. Jag kände inte till författaren tidigare men träffade honom på bokmässan och fick ett recensionsexemplar. Jag hade inga förväntningar på boken mer än Torsten verkade trevlig,  att den verkade spännande och att jag gillar kriminalhistoriska deckare, vilket det här är. 

Hitlers fiender

Handlar om Richard Halder, en svenskfödd läkare bosatt i Berlin. Året är 1938 och det är en mycket turbulent och orolig tid. En patient kommer till honom för att be om hjälp med att hitta sin make som är försvunnen. Samtidigt blir Halder kallad till självaste Himmler, chefen för fruktade SS-avdelningen. Himmler ber om hans hjälp som expert på psykiatri efter att två av hans SS-män blivit mördade. Halder tar sig an båda uppdragen mer eller mindre villigt. Det gäller att agera korrekt och inte reta upp fel människor…

Oerhört välskriven och psykologiskt spännande

Det här är det bästa jag läst på ett bra tag! Det är välskrivet och komplext men ändå självklart. Det är ruggigt psykologiskt och handlar mycket om människors beteende i en period där mänsklighetens natur sattes på prov.  Starka människor som vågar stå upp för sig själva och tvärtom. Man undrar vilken typ man själva hade varit… Man önskar och hoppas att man själv hade valt ”rätt väg” men vem vet…

Vilket fynd!

Boken var riktigt bra Boken fångade mig omgående och höll mig fast i ett stålgrepp. Flera saker var oväntade vilket glädjer mig. Det är verkligen inte alla författare som lyckas med konsten att, på riktigt, förvåna med smarta twister. Torsten Pettersson och hans böcker förtjänar definitivt mer uppmärksamhet. Nu finns han i alla fall på Deckarhusets radar och av slutet att döma så kommer det en fortsättning!? Det enda som är bra med att det tog några månader från att jag fick den till att jag läste den är att jag nu inte måste vänta lika länge på att läsa en eventuell fortsättning.

 

GOD JUL!

Missad serie!

Ber om ursäkt! Upptäckte precis att jag, på TV-sidan, missat att skriva om miniserien The Escape Artist. Sista avsnittet går ikväll på TV4 så jag har verkligen missat den i tre veckor! Jag hade gärna själv sett den så jag tänkte att jag puffar lite för den här istället. Den finns tack och lov kvar på TV4play några dagar så man hinner se den i helgen.

The Escape Artist

Will Burton är en karriärinriktad ung advokat som specialiserar sig på att få personer som sitter risigt till frikända. Han har aldrig förlorat ett fall och gör det inte heller när han ska försvara en mordmisstänkt i ett hemskt mordfall. Frågan är bara om det var så bra att få mannen fri…

Mera info

Will Burton spelas av David Tenant, känd från Dr Who och i Harry Potter där han spelar Barty Crouch JR och nyligen deckarserien Broadchurch. Serien är en BBC-produktion som hade premiär under hösten. David Wolstencroft är skaparen bakom serien och det verkar lovande för han har skrivit serien Spooks, en agentserie om MI6 som gick mellan 2002 och 2011 på BBC One.

 

Mördaren i Marais

Kriminalhistorisk serie om Paris

Mördaren i Marais är den fjärde boken i franska Claude Izners serie om Paris i slutet av 1800-talet. Izner är en pseudonym för systrarna Liliane Kerb och Laurence Lefèvre. Varje bok fokuserar på en del av Paris. Första boken handlade om Eiffeltornet, andra boken om den berömda kyrkogården Père-Lachaise och tredje boken om Montmartre. Gillar man Paris som stad och/eller att sjunka ner i soffan med historiska byggnader, personligheter och allmänkultur är serien ett måste. Jag är dessutom väldigt förtjust i de fina omslagen.

Paris 1892

Paris i slutet på 1800-talet var en stad full av både lyx och fattigdom. Marais (gamla stan) var ett slumområde fylld av fattiga personer och immigranter. Idag är Le Marais ett trendigt och lite alternativt område med många barer och restauranger (Hipsterställe?). 1892 var också ett år då Paris var utsatt för bombningar av anarkister som satte skräck i parisborna.

Kenji och Legris bokhandel

Böckerna kretsar kring bokhandlarna Victor Legris och Kenji Mori, ägare till en charmig bokhandel i Paris. Deras koppling till varandra är god, med en komplicerad bakgrund. Bland övriga karaktärer finner vi bokhandelsassistenten Joseph, en aspirerande författare, Victors flickvän, den frigjorda konstnären Tasja, samt ytterligare en ung kvinna som jag inte berättar mer om eftersom det är en spoiler för de som inte läst de tidigare böckerna. Victor är den som har rollen som ”detektiv” men har god assistans av Joseph och Kenji.

Mördaren i Marais

Någon stjäl en skål av Kenji. Varför är en gåta, visserligen är den gjord av ett apkranium men dess värde tycks inte vara så stort… När människor hittas mördade i skålens fotspår inser de att skålen är så viktig för någon eller några att de är beredda att mörda. Jakten tar dem till slumområdena i Marais som är fylld av lumpbodar och kuriosabutiker. Joseph och xx fortsätter sin ”hemliga” kärlekshistoria till Kenjis förtret och Victor börjar tvivla på om Tasja verkligen är honom trogen…

Fortfarande charmigt och intressant

Även om jag inte riktigt tycker att boken håller lika hög klass som de tidigare böckerna, mordgåtan var sådär, så är den charmig. Karaktärerna är inneslutna i en slags charmig-mys-bubbla med en lagom blandning av bohemkänsla, mys och charm kryddat med detaljer från tiden, som rader av bokhyllor med vackra ryggar, frasiga baguetter, doftande torghandel och vackra klänningar. Att böckerna sen innehåller inblickar i vardagen för fattiga, med miljöer som är mindre trevliga gör böckerna mer realistiska. Jag antar att Paris var en kontrasternas stad vid den här tiden. Det viktiga är att böckerna väcker intresse för historia. Jag var naturligtvis tvungen att googla på anarkister i Paris och området Marais.

The Fall

.

idag provar jag en ny (för mig) serie som heter The Fall. 5 avsnitt där vi får följa en utredare i Belfastområdet, spelad av Gillian Anderson, och en läskig stalker. Återkommer med recension!

Night at the library

 

Idag är jag på plats före tuppen på jobbet på grund av omständigheter jag inte råder över. Vad göra? Jo, jag smög upp till det nedsläckta biblioteket, letade mig fram till en deckare med ficklampan på telefonen och hittade soffan på barnavdelningen. Här ligger jag nu bland kuddar och gosedjur i skenet av en adventsljusstake och läser (slumrar) lite tills kropppen vaknat till liv och arbetsdagen börjar!

Intervju – Stefan Einhorn

 

Idag välkomnar vi Stefan Einhorn till Deckarhuset med en intervju. Stefan är kanske inte främst känd för att skriva kriminallitteratur men nyligen gav han ut boken Stenhjärtat som är en thriller med religiösa och existensiella förtecken.

 

 

Du är ju känd för böcker som konsten att vara snäll. Hur kommer det sig att du har skrivit en spänningsroman (thriller?)

Min förra bok, Änglarnas svar, var en roman, skriven som ett pussel, där man efterhand fick reda på alltmer av sanningen. Steget var inte så långt till thrillergenren, tyckte jag. Det visade sig vara längre än jag förstod. Fick skriva om många gånger innan jag var nöjd.

 

Hur bra koll har du på genren spänningsroman? eller kriminallitteratur som helhet? Har du läst mycket inom genren, Vad läser du då?

Jag har läst en del spänningsromaner och är förtjust i genren. Är inte lika intresserad av deckare, som kan vara lite långsamma. Tycker om när det händer saker hela tiden. Det är väl därför Stenträdet är så ”kompakt” på händelser.

 

Hur mycket (om något alls) av din huvudperson Daniel är taget från dig själv?

Lite grann lånar man från sig själv till de flesta karaktärer, även kvinnliga. Men han är inte jag.

 

Min professor i litteraturvetenskap sa alltid att kriminallitteraturen  speglar det samhälle vi lever i och vilka normer som finns. Håller du med om det?

Jag önskar att jag kunde ge ett intellektuellt svar som visade hur otroligt beläst jag är inom de olika litterära områdena. Men tyvärr, jag vet inte.

 

Katarina Wennstam har sagt ett flertal gånger att hon skriver kriminalromaner för att det är lättare att nå ut med sitt budskap ( i hennes fall våld mot kvinnor) än om man skriver till exempel artiklar eller liknande. Kan du tänka likadant? Att du har ett budskap om moral, existensialism mm som är lättare att baka ihop i en spänningsroman?

Ja, absolut att jag tänkte att denna genre skulle nå ut till en annan läsargrupp än de som läst mina tidigare böcker. Jag har alltid ett budskap eller kanske snarare en fråga i mina böcker. Jag vill att människor ska fundera över det som är viktigt i tillvaron.

 

Hur viktigt tycker du det är att huvudpersonen i en bok är en god människa? Måste en huvudperson ha en viss moral?

Nej, absolut inte. Temat i den förra boken, Änglarnas svar, var just hur lätt det är att döma andra innan man har hört deras version av berättelsen. Människor har både goda och mindre goda sidor. Så också Daniel Weiss, som gör en del dumma saker.

 

I Stenträdet har du följt alla konstens regler för att skriva en spänningsroman. Är det något du har lärt just för den här boken eller fanns det instinktivt i dig?

Åh, tack. Jag har inte pluggat på inför denna bok, så i så fall fanns det instinktivt plus att jag plockat upp ett och annat från tidigare läsupplevelser. Jag försökte under en period läsa andra spänningsromaner när jag skrev Stenträdet, men tyckte inte att det hjälpte, så jag slutade. Bättre att inte följa andra utan hitta sin egen väg, tycker jag.

 

Vad läser du för tillfället?

En bok av Frans de Waal om likheter mellan människor och människoliknande apor.

 

Vi på deckarhuset har lite olika uppfattningar om hur en bokhylla ska fyllas. Hur ser det ut i din/dina bokhyllor? Står böckerna i bokstavsordning, genreordning, huller om buller, färgkoordinerade eller på något annat sätt.

Huller om buller, tyvärr. De råkade i oordning efter att vi flyttade.

 

Tror du att du kommer att skriva något mer inom samma genre eller kriminallitteratur överlag i framtiden? Har du något på gång?

I stort sett har varannan bok jag skrivit varit fackbok, varannan skönlitteratur. Nu skriver jag således på en fackbok. Sedan får vi se …

 

Tack Stefan!

Stefan Einhorn goes thriller!

Professorn som blev snällhetsambassadör och författare.

Stefan Einhorn är en utbildad läkare och arbetade som framgångsrik forskare vid Karolinska institutuet. Efter en livskris valde han att omvärdera sitt liv, som han kände inte fokuserade på de viktigaste sakerna i livet, som till exempel, att vara en god medmänniska. Succesivt började han fasa ut sin karriär för att ägna sig åt skrivande. Många kanske känner igen Stefans bok ”Konsten att vara snäll” som blev en stor succé 2007.  Andra kanske har hört honom föreläsa om moral och etik runt om i Sverige. Nu har han börjat prova genrer som rör sig in på vårat område, nämligen spänningslitteratur.

Stenträdet

Är en solklar thriller med religiösa förtecken som har stora likheter med Dan Browns böker och Raymond Khourys böcker. Jag anar att Stefan är väl bevandrad i genren.

 

  1. Vi har en medelålders singel man som huvudperson

  2. Huvudpersonen ackomanjeras av en tuff, snäll och intelligent kvinna

  3. Radarparet kastar sig in i ett scenario där de måste lösa ett mysterium som skulle omkullkasta mänsklighetens världsbild om sanningen kommer fram.  

  4. Det handlar om relgion/er

  5. De reser kors och tvärs och fort ska det gå!

  6. Det finns flera ”hjälpare” som guidar dem rätt i deras jakt

  7. Berättelsen är uppbyggd i cliffhangers

  8. De följer ledtrådar som ibland är falska och ibland leder dem fel

  9. En eller flera intressegrupper (oftast fanatiker) gör allt för att stoppa dem eftersom de inte vill att sanningen ska avslöjas. 

  10. De utsätts för hot, våld, och någon/några runt dem kommer definitivt att dö. 

 

Huvudpersonen, psykiatrikern, Daniel Weiss ska träffa en patient som har bett att få prata med Daniel. Mannen berättar en historia som får Daniel att tro att mannen både är paranoid och lider av vanföreställningar.  Helt plötsligt skjuts mannen framför honom och hans påstående om att Daniel är en person utvald till att rädda mänskligheten genom att hitta det mytomspunna trädet känns helt plötsligt inte lika osannolikt längre. Mannen har lämnat ledtrådar till Daniel som för honom till Uppsala, Israel, Scwheiz och Italien.

Etik, moral och existensialism

Stenträdet är en klassisk thriller med religiösa och existensiella motiv men Stefan Einhorn går lite djupare än,exempelvis, Dan Brown. Han låter de existensiella frågorna få mer utrymme och låter Daniels tvivel (agnostiker) genomsyra boken. Det rationella styr till 90% men så är det det där oförklarliga. Saker som inte kan förklaras rationellt. Vad är gudomligt? Vad är ondska? Vem/Vad skapade oss? Vad är mirakel? Vad vet vi egentligen? Boken väcker onekligen tankar på ett lättsamt och lagom spännande sätt. 

 

Som vanligt i den här genren har jag lite svårt för snabbheten. Det vill säga, jag köper inte att folk övertygas så fort att de bara kastar sig iväg. Att de alltid tycks ha medel att flyga kors och tvärs, och aldrig har några praktiska bestyr att lösa innan de åker. Antar att det är därför det alltid är singlar som är huvudpersoner i den här genren. Jag önskar att Stefan hade vågat köra lite mer stickspår utanför thrillerformeln för att kunna skapa en lite mer unik bok. Kapaciteten finns där.