På måndag startar en amerikansk ny Sherlock Holmes-serie i Sverige. (TV4 kl. 21.00) Precis som BBCs Sherlock så är det en moderniserad variant. Jag har svårt att tro att den kommer att vara lika bra som Sherlock som jag tycker är en av de bästa TV-serierna någonsin men Linda som har sett den i USA tyckte den var rätt bra. Här är en trailer.
Den brittiska författaren Ann Cleeves har skrivit flera olika serier i deckargenren bland annat en serie om Kommissarie Ramsey. Den serie hon är mest känd för och som gjorde att jag fick upp ögonen för Ann Cleeves, är serien om Vera Stanhop. Den gick som TV-serie för ett tag sen. Jag gillade den och tyckte det var intressant med en kvinnlig kommissarie, vilket fortfarande är relativt ovanligt i brittiska deckare, i alla fall som är översatta till svenska.
Vera har likheter med kommissarie Jane Tennyson och kommissarie Morse. Hon är ensamstående, i medelåldern, sköter inte sin hälsa och är allmänt butter och besvärlig. Hon har en nära medhjälpare som får ta mycket skit av henne.
Handlingen är förlagd till en gård på landet där man håller en skrivarkurs. En av kursledarna mördas och Veras granne som är med på lägret blir huvudmisstänkt. Boken är upplagd som en modern variant av den klassiska pusseldeckaren. En brokig skara författare och författar-wanbabees. För mig blev det för mycket klichéer och stereotyper. Eftersom Vera har kopplingar till den huvudmisstänkte borde hon avsäga sig fallet men lyckas på något sätt ändå behålla fallet.
Nu var det här förvisso min första bok av Ann Cleeves och nr 5 i serien men jag hade ändå förväntat mig mer. Handlingen var ingen jätteintressant. Det som var mest intressant var Veras relationer med sitt team. I TV- serien mordhandlingarna och de personliga relationerna mellan Vera och hennes team lika intressanta och skådespelerskan Brenda Blythe gjorde ett lysande jobb med att gestalta Vera.
Den här boken är skriven av en av Japans mest kända kriminalförfattare Keigo Higashano som har vunnit ett flertal japanska priser. Boken har filmatiserats och gillar man professor Manuba Yukawa i den här boken så finns det även en tv-serie baserad på honom som löser brott tillsammans med en ung kvinnlig polis ”The Galileo Series”.
Boken börjar med att vi får följa två helt olika personer i deras vardagsliv. Yasuko Hanoaka är en ensamstående mamma som försörjer sig och sin tonårsdotter genom att arbeta på en take-away restaurang. Matteläraren Tetsuya Ichigama lever ett ensamt liv och spenderar sin fritid med att lösa matematiska problem. Trots att de är grannar möts deras liv först på riktigt när Yasukos ex-man plötsligt dyker upp en kväll och kräver pengar. Besöket slutar i katastrof… Ichigama som har hört vad som har hänt tvekar inte två gånger utan erbjuder dem genast sin hjälp. kriminalinspektören Shunpei Kasanagi sätts på fallet som till synes verkar enkelt. Problemet är bara att Yasukos alibin verkar hålla. När Kasanagis gode vän professor Manubo Yukawa får höra om fallet och att Ichigama, en av hans studiekamrater, mattegeniet Ichigama är granne till Yasukos anar han att en mästerlig plan har satts i verket…
Det här är ingen bok för den som vill ha fart och action. Tempot är ganska långsamt och manar till eftertanke. Spänningen ligger i mötet mellan de två mästerhjärnorna och påminner om ett schackspel. Har man förutsatt alla möjliga drag? Den återhållsamma artigheten, känslorna som aldrig uttrycks och Ichigamas totala lojalitet mot en kvinna som aldrig lovat honom någonting för tankarna till en medeltida riddarvärld eller kanske snarare shogun-värld minus allt det blodiga.
Jag tyckte det var en bra och välskriven bok med en klurig gåta. Dessutom är det alltid uppfriskande att läsa något från Asien.
2011 kom Sherlock Holmes-boken House of Silk ut i Storbrittanien. Det är första gången ägarna till Doyles verk bad en författare att skriva en ”officiell” Holmes-bok. Den som fick den stora äran är den brittiska författaren och manusskrivaren Anthony Horowitz. Han skapade serien Foyle´s war och har skrivit manus till Morden i Midsomer och Poirot-serien. Ni kan se Horowitz berätta om boken här:
Den unge antikhandlaren Edmund Carstairs kommer till 221 Baker Street efter att ha blivit förföljd av en man med keps. Carstairs tror att mannen är en amerikansk gangster som har kommit för att hämnas sin bror efter en misslyckad konstkupp. Holmes tar hjälp av gatungar för att hitta mannen vilket leder till att ett av barnen mördas brutalt. Runt ena benet har någon knytit ett vitt silkestyg som refererar till det mystiska ”House of Silk”. När Holmes fortsätter sina efterforskningar upptäcker han en konspiration med kontakter långt upp i det brittiska samhället som gör allt för att stoppa honom.
Horowitz har lyckats otroligt bra med att skapa en ny Holmes-bok. Det känns verkligen som om Doyle hade kunnat skriva den här boken. Allt och alla man känner igen är med. Dr. Watson som den ständiga följeslagaren, Mrs Hudson, Lestrade, Mycroft, Moriarty och Holmes barnagenter. Dimman, kontrasterna mellan eleganta damer i överklassen och skitiga bakgator med tandlösa fyllon, förklädnader och slutledningsförmågan som överträffar allt. Jag hade glömt den upprymda känslan av börja på en ännu oläst Holmes-bok och den inte lika roliga känslan när man läst sista sidan… Känslan av saknad. Var det här allt? Jag vill ha mer!
Innan jul så skrev Joachim att Gillian Flynchs bok Mörka platser var en av de bästa deckarna han läst och eftersom jag hade köpt Gillian Flynns bok: Sharp Object på Bokmässan i höstas fick den raskt klättra upp överst i bokhögen och fick äran att följa med över jul.
Så skulle man kunna sammanfatta den här boken. Det är ingen trevlig läsning i det avseende att det är mycket hemskt som händer, framförallt på det psykologiska planet. Allra först tyckte jag den var mest deprimerande men ganska snabbt sögs jag in i handlingen. En krypande känsla av obehag växte men jag kunde inte släppa boken förrän sista sidan var läst. Det här är en bok som sitter kvar i en till skillnad från många dussindeckare. Det här är riktigt, riktigt bra!
Camille är uppväxt i en småstad i södra USA men ”flydde” från den kvävande småstadsmentaliteten, och framförallt hennes mycket märkliga mamma, till Chicago där hon arbetar som reporter på en halvsunkig dagstidning. När ett brutalt mord på en ung flicka sker i hennes hemstad skickar hennes chef dit henne för att luska reda på detaljer kring mordfallet. Motvilligt beger hon sig dit.
Ganska snart förstår man att Camilles familjesituation är mer än märklig, den är helt bisarr och ordet häpnar har aldrig varit så otillräckligt. Camilles syster dog när hon var liten och hon har en ny halvsyster som hon aldrig ens har träffat. Det finns kopplingar till mordfallet och hennes systers död. Frågan är hur?
Camille är allt annat än en traditionell hjältinna. Hennes barndom har präglat henne mer än hon trodde och frågan är om hon någonsin kommer att kunna leva ett normalt liv. Camille har likheter med Denise Minas karaktär Maureen i Garnethill men Gillian Flynn är ännu bättre i sitt författarskap.
För er som vill läsa den på svenska ska den tydligen finnas utgiven i Sverige men på ett mindre förlag under namnet ”Vass egg”. Tyvärr hittade jag den inte på adlibris och på Bokus var den slut men Bokia verkar ha den. Det ryktas också att boken ska bli film vilket vore fantastiskt! Förutom Dark Places (Mörka platser) har hon nyligen kommit ut med boken Gone Girl som på svenska kommer att heta Kvinna saknad.
Här kommer ett klipp där Gillian Flynn själv berättar om boken.
Svaret är Nej! Men det kan bli lite tjatigt att bara läsa deckare. Därför har jag nu bestämt mig för att åtminstone var tredje bok jag läser ska vara en ”vanlig” bok. Det kan tyckas enkelt men högarna med deckare tycks aldrig sina. Nya böcker som ska recenseras går före vanliga böcker och det finns inte så mycket tid till att läsa som man skulle kunna tro. Man jobbar, kommer hem, äter mat, tränar och vips är klockan 21.00 och då går det alltid en eller flera kriminalserie på TV…
Ja, så illa är det….Det är framförallt min snälla mamma som förser mig med vanliga böcker (+ deckare) och då vanligtvis vid jul. Först nu har jag börjat läsa boken ”Grand Final” av Kerstin Ekman vilket är smått pinsamt… Boken är en lek med författarens två alter egon. Den som faktiskt skriver och den som är ansiktet utåt. Jag har både skrattat och förundrats över hur klurigt ihopsatt boken är för att inte tala om vilken känga hon ger till förlag/bokbranschen. Nog om det. Det här är ju trots allt en deckarsajt…
Kerstin Ekman också har skrivit ett antal deckare? Kanske har ni hört talas om ”Händelser vid vatten” Deckarexperter runtom i landet valde nyss just den boken till den bästa svenska deckare någonsin. Läs vad Kerstin Ekman själv säger om att hennes bok blivit framröstad som bästa kriminalroman genom tiderna.
Trots utnämningen gissar jag att de flesta svenskar inte riktigt tänker på boken som en deckare. Den är så mycket mer än en deckare det är en storslagen roman om en bygd och om människors psyke som också ”råkar” vara en kriminalroman. Kerstin Ekman tänkte inte i banorna deckare utan det bara blev en. Det finns några sådana exempel. Ta till exempel Brott och straff. Det är en roman om ett brott vars syfte är mer än underhållning som ställer stora existentiella frågor. Då och då dyker det upp sådana mästerverk av riktigt bra författare.
Kerstin Ekman började sin författarbana med att skriva sex stycken deckare åren 1959-63 innan hon började skriva romaner. De långt ifrån lika bra som ”Händelser vid vatten”, faktiskt känns det som en helt annat stil, men det kan vara roligt att åtminstone ha läst en förutom ”Händelser vid vatten” som ju är ett obligatorium om man är minsta intresserad av deckare.
1959 – 30 meter mord
1960 – Han rör på sig
1960 – Kalla famnen
1960 – Tärningen är kastad
1961 – De tre små mästarna
1962 – Den brinnande ugnen
1963 – Dödsklockan
NYTT ÅR!
Am. komedi om den sanslöse polisen Frank Drebin som får ett nytt uppdrag. Filmen kräver en viss sorts humor men annars så kan man se Elvis Presleys fru och den numera ökända OJ.Simpson som anklagades för mord (fälldes dock aldrig) i en spektakulär rättegång samma år den här filmen kom ut, 1994.
Film nr 3 med polisen John McClane. Den här gången får han ofrivilligt en partner i Samuel L Jackson och måste leka katt och råtta med en ”Simon” som hotar med att sprängningar i New York om de inte gör exakt som han säger.
[/SCROLL]