Författararkiv: Veronica

Om Veronica

Namn: Veronica

Roll: Bloggskribent

Ålder: 32

Om mig: För närvarande student. Har precis avklarat tre terminer engelska och nu är det svenska som gäller. Har siktet inställt på på Uppsalas översättarutbildning och hoppas på att en dag kunna översätta lite litteratur (gärna deckare då förstås). Förutom att läsa deckare (och skräck) så tittar jag gärna på film även om jag märker att min smak blir mer och mer särpräglad för varje år.Tycker även om att pyssla med mina krukväxter och mina naglar (men inte samtidigt). Har även en liten personlig blogg som är tillägnad nagellack.

Gillar framför allt denna typ av deckare: Faktum är att jag tycker om de flesta typer av deckare men förmodligen helst de som får mig att tänka och gärna ha en liten skruv. Jag tycker om att bli förvånad när jag läser. Favoriterna är Mo Hayder, Belinda Bauer och Andrew Taylor. Men jag ser även fram emot nya böcker av Elizabeth George, Minette Walters (nu var det allt bra länge sedan!) och Val McDermid.

 

Skuggsida av Belinda Bauer

Publicerat av

Belinda Bauer är nog den största överraskningen när det gäller nya författare på senare år. Jag har läst både Mörk Jord (som jag recenserade här) och nu även Skuggsida. Jag var lyrisk över Mörk Jord och jag kan säga på en gång att Mörk Jord tillhör nog en av de bättre böcker jag läst. Den är så spännande utan att egentligen vara spektakulärt blodig eller aktionspäckad. Den är liksom mer krypande och det är inte helt enkelt att klura ut intrigen vilket jag verkligen uppskattar.

Handlingen

Skuggsida utspelar sig i den lilla byn Shipcott i England (precis som Mörk Jord). Byns enda polis Jonas Holly är den som håller byn säker trots att han är en mycket mild person. När en äldre invalidiserad kvinna blir kvävd till döds i sin säng så blir han chockad. Hur kan detta gått till? I en by som är så sammanhållen som Shipcott?

Strax anländer den arrogante kriminalinspektören Marvel och tar ifrån Jonas fallet. Men Jonas kan inte släppa det och börjar nysta i det själv. Då börjar Jonas få små lappar: lappar som anklagar honom, att han inte beskyddar byn bra nog. Sen så dör ytterligare en äldre person och polisen förstår att de har att göra med en galning.

Jonas får göra sitt bästa för att visa att han är kompetent nog att hjälpa till i mordutredningarna samtidigt som han har trubbel hemma: hans unga fru lider av MS som gjort henne mer och mer funktionshindrad. Bara några dagar innan det första mordet så försöker hon ta livet av sig med en överdos tabletter.

Lite fler tankar

Jag älskar verkligen enkelheten i Belinda Bauers böcker. Som jag sa i början så är hennes böcker inte spektakulära med makabra mord som platsar i en värsta mardrömmar. Men det finns ett sorts underliggande obehag där hela tiden och det är svårt att förutse vad som ska hända. Det finns liksom inte något som pekar i någon riktning men det känns inte heller som det är helt snurrigt. Jag vet inte hur jag ska förklara det på ett bra sätt. Oavsett vad så ser jag fram emot fler böcker av Belinda Bauer för hon kommer nog att hamna i min top 10 lista över deckarförfattare.

 

Intervju med Michael Simon

Publicerat av

Hej Michael Simon och välkommen till Deckarhuset! Skulle du vilja presentera dig för de av våra läsare som inte är bekant med dina böcker?

Jag är författare. Mestadels deckarförfattare. Ibland en skådespelare. Tidigare akademiker. Och jag börjar aldrig en intervju i Sverige utan att nämna er hjältemodiga räddning av tusentals danska judar från de nazistiska förföljelserna i slutet av 1943. Tack för det.

När insåg du först att du ville bli författare?

Jag har skrivit korta saker sedan jag var ett barn. Essäer, korta pjäser. Min bror och jag skrev en pjäs som producerades i New York. En litterär agent mötte oss och kände doften av pengar. Hon övertygade oss att thrillers var vägen till berömmelse, rikedom, och det mest viktiga av allt, odödlighet.

Var det deckar-, eller kriminalgenren som intresserade dig mest?

Jag har alltid varit intresserad av både deckare och kriminal fiktion. Skillnaden är, så vitt jag kan säga, är att huvudpersonen antingen är detektiv (kriminalpolis red.anm.) eller kriminell. I mina thrillers är min huvudkaraktär en kriminalpolis, men det finns flera karaktärer, olika perspektiv, som i en film. Många av dessa karaktärer är kriminella. Det som är spännande är inte ”Vem gjorde det?” utan ”Vad kommer att hända härnäst?”.

Läser du mycket och vilka sorts böcker föredrar du? Har du några favoritförfattare?

Jag har en benägenhet att läsa sådant jag inte ska. Litterär fiktion när jag skriver kriminalfiktion. Några av mina favoritförfattare, utan någon innebörders ordning: Grace Paley, Vladimir Nabokov, Raymond Chandler, Dashiell Hammett, William Kennedy, Richard Russo, David Sedaris, Damon Runyon. Jag skulle kunna fortsätta. Jag föredrar nog det jag kallar ”lättare litterär fiktion”. Värd att läsa om, med lite humor.

Från vad jag förstått så har du arbetat som en övervakare (”parole officer” red.anm.) i Texas. Tror du att det har inspirerat dig?

Jag var en frivårdsinspektör (”probation officer” red.anm.) vilket är likt övervakare med skillnad att klienterna inte varit i häkte eller fängelse än. Det var mitt första möte med brottsbekämpning. (Min akademiska bakgrund var inom teater och litteratur.) Så när min första agent föreslog att jag skulle skriva thrillers så tittade jag tillbaks på min korta tid som F.I. och tänkte att jag skulle skriva kriminalthrillers.

Dina fyra böcker om Reles utspelar sig i slutet av 1980 eller tidigare 1990-talet. Hur kommer det sig att du valde just denna tidsperiod?

Med hänvisning till din förra fråga: Jag började skriva den första boken, DIRTY SALLY, i New York under, tror jag, tidiga 1998. Jag bestämde mig för att förlägga tid och plats där jag började arbeta som frivårdsinspektör: Austin, Texas. Tidiga september, 1988.

En av mina absoluta favoritkaraktärer från Sweet Virginia (jag tror hon är med i Dirty Sally också men eftersom jag inte kan hitta boken så kan jag inte säga helt säkert) är den kvinnliga ”yrkesmördaren” Anything, Debbie Kubasik, främst för att hon inte liknar någon annan femme fatale som vanligen figurerar i litteraturen. Hur fann du inspirationen?

Du kan vara den första som frågar mig om Anything. Tack för att du frågade. Hon är en av mina favoritkaraktärer. Hon verkar inte ha några anknytningar. Hon är sexuellt förförisk, men inte på det traditionella sättet. (Hon är kort och knubbig.) Och hon har en ovanlig moraluppsättning.

Jag var på en inspelningsplats för en independent film i Austin 1987. En kvinna som arbetade där gav mig sitt visitkort. Det visade bara hennes namn, telefonnummer och orden ”Jag är inte stolt.” Hon menade att hon inte var för stolt eller egoistisk för att acceptera olika typer av jobb som andra kanske tycker är förödmjukande. Hon tänkte att detta var ett bra sätt att ta sig in i filmbranschen. Jag tror jag kom att tänka på henne när jag skapade Anything, vars visitkort var en lapp med ordet ”anything” klottrat över ett telefonnummer. Fastän i det senare fallet så betyder ”anything” vanligtvis att tömma någons lungor på luft.

Eftersom vi pratar om sina karaktärer. Jag skulle vilja veta inspirationen bakom Dan Reles och James Torbett.

Huvudkaraktärer är alltid svårt. De måste vara övertygande, mångfacetterande, och dynamiska. Med Dan, så startade jag med en enkel karaktär, sen så tillförde jag och ändrade: ”Längre. Lägg på 34 kg muskler. Tänk om han tränade som en boxare? Varför? Hans pappa var en boxare. Och sen då? Hans pappa boxades för maffian, var tvungen till en läggmatch, och blev sen en genomdrivare för maffian. Men hans mor då? Han har inte någon. Varför? Hon stack.” Och så vidare. Fortsätt att ställa frågor och besvara dem tills du har en karaktär du tror på.

Torbett började som en av flera bifigurer. Det är ok att låna vissa karaktärsdrag från olika personer till en karaktär, men inte en hel personlighet. Fysiskt sett så gestaltade jag honom efter den Afrikan Amerikanska skådespelaren Joe Morton, som den svenska publiken kanske inte känner till. Och åter igen började jag ställa frågor. Eftersom han är runt 39 1988, så växte han upp i ett segregerat Texas under 1950- och 1960-talet. Polisen var inte vänner med Afrikan Amerikaner då, eller för den delen, säger många, inte heller 1988. Så det är en daglig kamp för honom.

Dina böcker håller ett högt tempo och jag har märkt att så fort jag börjar läsa dem så har jag svårt att sluta eftersom det är nonstop action. Föredrar du att skriva böcker med det tempot?

Ett högt tempo hört till det som definierar thrillers. Jag följer reglerna till ett särskilt spel.

Eftersom dina böcker är actionspäckade, tror du att någon av dem kommer att filmatiseras i framtiden?

Jag hoppas verkligen det. Det är självklart att filmer har influerat litteraturen. Thrillers är filmiska, speciellt mina.

Och på tal om framtiden: hur ser framtiden ut för dig?

Jag håller på att avsluta min senaste bok, i en annan genre. Mer om det när det blir aktuellt.

Last Jew Standing av Michael Simon

Publicerat av

Last Jew Standing är den senaste boken i serien om inspektör Dan Reles från Austinpolisen i Texas. Den här boken utspelar sig strax efter boken Little Faith. Det är nu mitten på 1990-talet och Dan bor med sin fru Rachel och sin lille son i ett nytt hus. Just när de tror att allt börjar bli lugnt omkring dem och de kan leva ett normalt liv så dyker Dans pappa upp. Han har inte haft kontakt med sin far på tjugo år och mötet är inte direkt efterlängtat. Och fadern kommer inte ensam: med sig har han en ung prostituerad kvinna.

Reles för med sig stora bekymmer eftersom kvinnan han har med sig ”ägs” av en maffia boss från New York. Zelig, bossen, vill ha tillbaks den här kvinnan till varje pris och om han så ska ödelägga hela Austin för att få henne tillbaks så gör han det utan att tveka. Jakten är igång.

Ett högt tempo

Som vanligt så är tempot mycket högt och det är aktionspäckat från sida till sida. Det var faktiskt jättesvårt för mig att lägga ifrån mig boken för jag ville bara veta vad som skulle hända härnäst. Men trots att farten ligger på 250 så är det en lättläst bok. Jag kan faktiskt inte begripa varför inte ett svenskt bokförlag har gett ut Michael Simons senaste två böcker för jag tror verkligen att de skulle göra succé.

Några sista tankar

Jag hoppas verkligen inte att detta är den sista boken om Dan Reles eftersom jag verkligen gillar både honom och Torbett, som var hans partner i de första två böckerna. Jag har nämnt det förut och jag kommer att nämna det igen men jag gillar verkligen karaktärer som är mer humana, som inte är perfekta, som begår misstag och gör en så irriterad att man bara vill kasta iväg boken. För det är precis så karaktärerna i de här böckerna är. Det gör att det är enklare att relatera till karaktärerna och det förhöjer själva läsupplevelsen och gör den på sätt och vis mer intensiv.

Nattens väktare av Benjamin Laustiola

Publicerat av

Det är alltid roligt när man får hem böcker av författare som man aldrig hört talas om förut och som dessutom utspelar sig i ett land som man inte läst om förut. Alltså i en deckare. Nattens väktare är den första finska kriminalromanen jag har läst och den är skriven på svenska och inte översatt från finska vilket kan vara bra att ha i åtanke. Jag trodde först det stod fel på olika och att korrläsaren hade glömt glasögonen någonstans innan jag fattade att det var finlandssvenska uttryck.

Handlingen

Taxichauffören Barry möter polisen Maria så uppstår kärlek vid första ögonkastet. Samtidigt, i en helt annan del av världen, flyr Thomas N’Kono från det krigshärjade Rwanda. N’Kono har ett mycket obehagligt förflutet som en extremist i en militant rörelse och fler hundratals människors liv på sitt samvete. På något sätt ordnar ödet, genom en massa olika svängar att N’Konos kommer till Helsingfors och blir bekant med Barry.

Barry börjar spela poker på svartklubben N’Konos chef, sir Embabwa, men tyvärr är han inte den skickligaste av spelare och snart är han skyldig Huset en stor summa pengar. Samtidigt mördas en av de prostituerade kvinnorna som sir Embabwas ”äger” och Barrys, numera fru, Maria börjar utreda mordet.

Mina tankar

Handlingen är bra och spännande och det går snabbt att läsa ur den. Men den är lite ojämn. Vissa handlingar och scener blir lite dumma och klumpiga på ett sätt, men samtidigt så kan ju hävda att det blir lite mera realistiskt eftersom alla inte är perfekta. Den är absolut inte dålig men den är inte heller det bästa jag läst.

 

Pojke försvunnen av Anna Jansson

Publicerat av

Det här är faktiskt den första boken av Anna Jansson som jag har läst. Jag tror jag har sett någon av de filmatiserade versionerna av böckerna om polisen Maria Wern (spelas av Eva Röse), som gått på tv4. Just serien gjorde inte så mycket intryck dock, inte för att den var dålig utan snarare för att den kändes som den där typiska, svenska polisserien. Jag har börjat få svårt att hålla isär dem faktiskt.

Handlingen

Som vanligt så utspelar sig handlingen på Gotland och den här gången handlar det om en försvunnen pojke- som titeln antyder. Under ett midsommarfirande så avviker den 9-åriga Andreas från festen där hans mamma och syster befinner sig. Andreas är en ovanlig pojke som gärna leker själv även om han gärna vill umgås med de äldre killarna. Kanske beror det på att hans äldre bror dog för några år sedan, eller kanske beror det på att hans mor jämnt och ständigt kör honom till vårdcentralen och är orolig för minsta lilla blåmärke. Andreas vandrar iväg från festen och råkar se något han inte borde. Och sen är han som uppslukad av jorden…

Maria Wern får uppdraget att söka rätt på pojken. Ungefär samtidigt försvinner en pojke som kommer från en utvisningshotad familj och sökandet intensifieras. Är det samma person som ligger bakom bägge försvinnandena? Eller har Andreas mor något med det hela att göra?

Mina tankar

Det här var som sagt min första Wern-bok och den var helt ok. Den sticker inte ut men den är absolut inte dålig på något sätt. Miljöerna och karaktärerna är levande trots att det blir lite virrigt med alla sidospår. Men samtidigt så är det ett litet samhälle och då blir det väl lätt att alla verkar känna alla. Just Pojke försvunnen kom ut 2007 och är väl ungefär i mitten av serien av böcker om just Maria Wern. Såvitt jag kan se så är Anna Jansson en mycket flitig författare eftersom hon har gett ut en bok om året sedan 2000. Jag kommer säkert att läsa fler böcker, eller möjligtvis se någon av de filmatiserade versionerna.

 

Det blödande hjärtat av Andrew Taylor

Publicerat av

Jag har faktiskt aldrig läst något av Andrew Taylor förut och kan för mitt liv inte begripa det. För här snackar vi om en deckare med mycket hög klass. Jag är faktiskt mycket imponerad.

Handlingen

Det är London i mellankrigstiden 1934. Lydia har precis lämnat sin rike men våldsamme make och flyttat in hos sin far i ett sjabbigt hus vid Bleeding Heart Square in centrala London, ett ställe som är omgivet av mysterier. Enligt en gammal legend så fick torget sitt namn efter en rik kvinna som mötte en mystisk man under en tillställning. Hon lämnade festen med honom och morgonen efter återfanns hennes sönderslitna kropp på torget, tillsammans med hennes fortfarande bultande hjärta. Och det är faktiskt en riktig legend som hör ihop med samma ställe i London. Det är lite kuriosa.

Märkliga saker händer på Bleeding heart Square. Varför försvann miss Penhow och varför får Joseph Serridge paket med ruttnande djurhjärtan skickade till sig? Har han något med försvinnandet att göra? Ryktet säger att han var förlovad med miss Penhow innan hon försvann. Rory är där för att undersöka vad som hänt och blir snart bekant med Lydia. Samtidigt är fascistpartiet i full fart att skaffa makt i landet och hotet om ett nytt världskrig cirkulerar.

Narratologi (igen)

För er som inte gillade mitt tidigare inlägg om narratologi kan hoppa över en liten bit nu. Men för er som är intresserade så kan jag berätta att narrationen i den här boken är otroligt intressant. Jag kan faktiskt säga att den gör boken så fantastiskt bra som den är. I den här boken så växlar nämligen berättarperspektivet och det byter även fokus. Vissa kapitel så är det ur Lydias perspektiv och vi som läsare får ta del av hennes tankar enbart medan andra är berättat ur Rorys perspektiv. Det gör att man får en mer allomfattande bild av karaktärerna. De blir liksom mer levande på något sätt. Andra kapitel är tagna ur miss Penhows dagbok och vi får läsa hennes egna tankar. Det går att gå djupare i ämnet narratologi i den här boken för det är mycket fascinerande. Men jag vill inte få er att somna.

Mina sista tankar

Boken är som sagt mycket bra och jag måste bara läsa fler av Andrew Taylor. En mycket speciell bok som kanske inte faller alla på läppen.

 

Dark Fire av C.J. Sansom

Publicerat av

Dark Fire utspelar sig 1540, i mitten av Tudor eran i London. Henry VIII har precis gift sig med Ann of Cleeves men han är allt annat än glad. Thomas Cromwell, mannen bakom den stora reformationen i England och kungens högra hand, är i trubbel eftersom han var den som arrangerade bröllopet. Cromwell är nu desperat efter något som kan göra honom populär igen hos kungen och han tror han har hittat det; Grekisk eld! Han har sett en demonstration av den legendariska substansen och han är övertygad om att detta är svaret på hans böner. Om han kan lägga vantarna på formulan så har England ett oerhört mäktigt vapen som kan användas mot fientliga trupper.

Matthew Shardlake är tillbaks igen med ett nytt uppdrag- att hitta receptet på Grekisk eld åt Cromwell och kungen. Men han är inte den enda som jagar substansen. Mystiska figurer rör sig i periferin och när männen som genomförde demonstrationen återfinns mördade så blir det en jakt på liv och död. Det blir ett race mot klockan, Sharlakes liv hotas och kungen blir mer och mer irriterad på Cromwell; något som kan få ödesdigra konsekvenser.

Mina tankar

Jag såg verkligen fram emot att läsa Dark Fire eftersom jag gillade Upplösning så mycket och jag blev absolut inte besviken. Den var faktiskt svår att lägga ifrån sig eftersom den var så spännande. Det som är speciellt med Sansoms böcker är att han blandar riktig historia med fiktion något som egentligen inte borde fungera men som gör det ändå på något sätt. Normalt sett så gillar jag inte den blandningen eftersom fiktion och icke-fiktion borde hållas ifrån varandra eftersom det lätt att störa sig på detaljer men i Sansoms böcker så inträffar det inte. Det funkar faktiskt och det blir en bra kombination. Visserligen så försvinner lite av spänningen om man kan Englands historia. De flesta har väl någon gång läst om Henry VIII och Cromwell i skolan.

Berättelsen är berättad ur ett första persons perspektiv och även om det ibland kan vara klumpigt att läsa så fungerar det bra. Vanligtvis så brukar jag vilja ta del av de andra karaktärernas tankar och känslor men efter några kapitel så tänker jag inte så mycket på det utan storyn flyter på bra.

Slutgiltiga tankar

Jag skulle vilja rekommendera denna till alla personer som gillar historia eller detektivhistorier som utspelar sig i lite annorlunda miljöer. Själva miljön är otroligt grafisk och jag kan verkligen se hur London såg ut på 1500-talet medan jag läser. Ibland kan jag nästan känna stanken också vilket inte är lika trevligt…