Författararkiv: Veronica

Om Veronica

Namn: Veronica

Roll: Bloggskribent

Ålder: 32

Om mig: För närvarande student. Har precis avklarat tre terminer engelska och nu är det svenska som gäller. Har siktet inställt på på Uppsalas översättarutbildning och hoppas på att en dag kunna översätta lite litteratur (gärna deckare då förstås). Förutom att läsa deckare (och skräck) så tittar jag gärna på film även om jag märker att min smak blir mer och mer särpräglad för varje år.Tycker även om att pyssla med mina krukväxter och mina naglar (men inte samtidigt). Har även en liten personlig blogg som är tillägnad nagellack.

Gillar framför allt denna typ av deckare: Faktum är att jag tycker om de flesta typer av deckare men förmodligen helst de som får mig att tänka och gärna ha en liten skruv. Jag tycker om att bli förvånad när jag läser. Favoriterna är Mo Hayder, Belinda Bauer och Andrew Taylor. Men jag ser även fram emot nya böcker av Elizabeth George, Minette Walters (nu var det allt bra länge sedan!) och Val McDermid.

 

Little Faith av Michael Simon

Publicerat av

Av någon anledning har inte Michael Simons böcker fått mycket uppmärksamhet här i Sverige. Hans första två böcker; Dirty Sally och Sweet Virginina (Body Scissors är originaltiteln) finns på svenska. Jag hittade dem av ren tur på mitt lokala bibliotek och jag blev helt uppslukad så fort jag började läsa dem. De har en mörk ton i sig och mest intressant är att handlingen utspelar sig på 1980-talet.

Handlingen

Little Faith utspelar sig några år efter Sweet Virginia. Det är 1995 i Texas, USA, och Dan Reles (från de förra böckerna) utreder mordet på den före detta barnstjärna, Faith Copeland. Dan Reles är lite av kårens ”svarta får”; han är född i New York och judisk, så han står ut som ett moln på en klarblå himmel. Faith är en flicka med stora bekymmer. Eftersom hon är en numera avdankad barnstjärna så står hon utan inkomst och framtidsvisioner. Hon är inte längre söt utan en mer vardaglig 16-åring.

Storyn är actionfylld och mycket spännande. Det är inte lätt att räkna ut vad som kommer att hända härnäst och som ni förstår så gillar jag det. Det är mycket som händer till höger och vänster men det blir ändå inte rörigt. Det kan underlätta om man har läst Dirty Sally och Sweet Virginia tidigare eftersom lite av händelserna som utspelades i dem omnämns i Little Faith.

Berättarteknik

Men vad är det här? Jo, jag tänkte att det kanske skulle vara intressant för er att läsa lite om narratologi eftersom just den biten är intressant i den här boken. Narratologi handlar alltså om ”berättarrösten” i boken. Jag vet inte hur många av er som tänker på hur en handling berättas, jag vet att jag sällan reflekterade över det innan jag började ta kurser i litteraturvetenskap. Den vanligaste varianten är att en berättelse berättas från en tredje persons synvinkel, någon som ser och hör allt, även karaktärernas känslor och tankar. Det andra är första person perspektivet; ”Jag gick på gatan när…” I Little Faith hittar vi båda varianterna; vissa kapitel berättas ur ett tredje persons perspektiv medan andra kapitel berättas av Reles själv. Jag gillar den här kombinationen eftersom det ger texten mer dimensioner.

Det här kan ju vara lite onödig information men det kan vara intressant för er som gillar att verkligen dissekera texter.

Mina slutliga tankar

Jag gillade verkligen Little Faith och jag måste verkligen läsa om Dirty Sally och Sweet Virginia. Men först ska jag ge mig i kast med Last Jew Standing som är Michael Simons fjärde bok i samma serie.

Stilen är som sagt mycket mörk och den påminner om Dennis Lehane (en annan författare vars böcker jag också verkligen gillar). Det finns ett sorts mörker i dem, ett gäckande ”noir”. Karaktärerna är inte perfekta utan de har sina svagheter och fel. Men på något sätt så gör det att läsaren har lättare att sympatisera med dem.

 Uppdaterat med bild!

Mörkrets gärning av Val McDermid

Publicerat av

De flesta känner nog Val McDermid som författarinnan till böckerna om psykiatrikern Tony Hill som även blivit en mycket framgångsrik tv serie; Wire in the blood eller Mord i sinnet, som den heter på svenska. Mörkrets gärning tillhör inte Tony Hill serien utan är en fristående bok om en annan psykiatriker (och också gärningsmannaprofilerare), Charlie Flint.

Handlingen

Dr Charlie Flint har hamnat i onåd inom läkarkåren och i allmänhetens ögon. Hennes expertutlåtande frigav en man som var misstänkt för mord och direkt efter frikännandet mördade han ett par kvinnor. Tillfälligt avstängd från sitt arbete, i väntan på utredning, så får hon en dag en mystiskt paket fyllt med en massa tidningsutklipp. Artiklarna handlar om en brudgum som mördades på sin bröllopsdag. Men vad har detta med Charlie att göra? Och vem skickade paketen?

Mina intryck

Som vanligt så levererar Val McDermid en bra deckare och jag gillar att huvudpersonen är gay. Det kan låta lite plumpt eller dumt men jag kan faktiskt inte komma på någon annan deckare där huvudpersonen är lesbisk. Jag tycker det är suveränt rent ut sagt och jag hoppas att fler homosexuella kan ta sig in i deckargenren. Vet ni fler deckare/thrillers med huvudkaraktärer som är gay så tipsa gärna i kommentarerna! Jag vet att det var lite av ett sidospår men jag kände att jag var tvungen att kommentera det. Jag gillar oftast allt som bryter mot det vanliga i böcker.

Boken är spännande men inte särskilt överraskande. Som så många andra deckare så är den uppdelad i själva huvudstoryn, e-mails som skickats mellan olika karaktärer, tidningsutklipp och delar ur en självbiografi som skrivs (en sorts berättelse i berättelsen). Det kan låta snurrigt men det fungerar faktiskt även om jag tycker att e-mailkonversationen kunde ha skippats.

Några sista ord

Det här blir en väldigt kort recension men det är för att jag faktiskt inte har så mycket att säga om Mörkrets gärning. Den är bra, visst, men den är inte fenomenal. Men jag längtar verkligen efter den senaste delen i serien om Tony Hill; The Retribution eller Hämndens skugga som är den svenska titeln.

Uppdaterat med bild!

Upplösning av C.J. Sansom

Publicerat av

När jag först började leta efter C.J. Sansoms böcker så kunde jag inte hitta några översättningar till svenska någonstans. I alla fall inte min favoritbokhandel. Så, för att få tag på ett recensionsex så kontaktade jag det engelska bokförlaget. När boken väl damp ned i brevinkastet så var jag redo att ge mig i kast med den. Var den bra så skulle svenska folket få höra om det och förhoppningsvis så kanske något förlag snappar upp den. Men när jag började läsa den så kändes den bekant. Väldigt bekant till och med. Det visade sig att jag har läst Upplösning (eller Dissolution) tidigare; på svenska. Så tydligen hade Dissolution blivit översatt men den finns inte längre att köpa hos min favoritbokhandel. Så jag kände mig aningens fånig. Men låt oss glömma mina röda kinder och koncentrera oss på boken istället.

Handlingen

Upplösning utspelar sig 1537, på Henry (Henrik) VIII:s tid, då det var mycket spänningar inom kyrkan i England. Ni som kan lite om historia vet att Henry VIII frigjorde sig från Påven och den katolska kyrkan under den här tiden och gjorde sig själv till överhuvud för Englands kyrka.

Hjälten i boken är advokaten Shardlake som sänds till Essex för att utreda ett vidrigt mord i ett munkkloster. Detta leder till ett mystiskt pussel med en upplösning som ingen kan gissa sig till. Shardlake är en mycket annorlunda karaktär, främst på grund av hans utseende; han är nämligen puckelryggig. Han är däremot inte Tudor erans Quasimodo. Men som läsare så förstår man att det inte kan ha varit enkelt att ha ett sådant funktionshinder och vara advokat i 1500-talets England.

Mina egna åsikter

Historien påminner mig mycket om I rosens namn av Umberto Eco (filmatiseringen med Sean Connery och Christian Slater är mer känd) även om Upplösning utespelare sig 200 år senare. Men det är samma mystiska känsla och givetvis så bidrar det att det utspelar sig på ett munkkloster. Jag tycker verkligen om Upplösning och den var en fröjd att läsa. Trots att den utspelar sig på 1500-talet så känns den fräsch på något sätt. Förmodligen för att jag inte läst så många deckare som utspelar sig i historisk tid.

Jag gillade verkligen Upplösning, som sagt, och jag ser fram emot att läsa fler delar i serien om Shardlake (som inte är översatta till svenska- vad jag vet). Jag tror att många skulle vara intresserad av att läsa böckerna om Shardlake. Främst eftersom serien The Tudors (SVT) lockar många tittare.

Scarpetta av Patricia Cornwell

Publicerat av

Patricia Cornwell har skrivit åtskilliga böcker om rättsläkaren Kay Scarpetta (Scarpetta är faktiskt nr 16) och jag tror jag läst de flesta av dem. De är mycket ”amerikanska”, det vill säga skjutvapen, explosioner, mycket hightech och givetvis vackra kvinnor. Detta kanske inte återspeglar allas vision om vad en amerikansk deckare innehåller men för mig så är detta helt enkelt urtypen. Jag måste också erkänna att jag inte gillar karaktären Scarpetta. Hon är ”för perfekt” för min smak; smartare och vackrare än de flesta. För mig blir det bara platt eftersom jag gillar karaktärer som Barbara Havers (från Elizabeth Georges böcker om Lynley) som inte är perfekta utan de har sina mänskliga brister. Men detta är en personlig åsikt och jag måste trycka på det faktum att jag tror att många tycker om Cornwells författarstil och hon har ju onekligen gjort succé med sina böcker om Scarpetta. De är spännande och jag begriper inte alls varför inget filmbolag har lagt vantarna på dem än.

Handlingen

Rättsläkaren Kay Scarpetta är tillbaka med ett nervpirrande fall som sätter henne och hennes närmsta i livsfara. Hon blir anlitad av New York polisen för att undersöka en mentalpatient på Bellevuesjukhuset. Väl inne i cellen, hos patienten, blir Scarpetta aningens ställd; både inför det faktum att mannen framför henne, som misstänks för mord på sin flickvän, berättar den mest märkliga historia och för att han är småväxt.

Utredningen visar sig vara ett intrikat nystan vars trådar leder åt alla möjliga håll och det verkar nästan omöjligt att reda ut. Vad är sanning och vad är lögner?

Cornwell arbetade som sekreterare vid en rättsmedicinalavdelning innan hennes författarkarriär tog fart och det märks att hon fascineras av ämnet och har gjort noggrann research. Själv är jag lite svag för just rättsmedicinska och rättstekniska inslag i deckare och thrillers så givetvis så får det pluspoäng av mig även om en del kanske tycker beskrivningarna av de tekniska detaljerna lite tråkiga. Men med program som C.S.I. (alla de olika varianterna) så tror jag att fler och fler är nyfikna på det tekniska arbetet bakom olika utredningar.

Mina tankar

Handlingen är spännande och det är svårt att förutse vad som kommer att hända härnäst, vilket jag givetvis uppskattar. Tack vare intrigen så kan jag ha överseende med karaktärernas platta och irriterande personligheter och allt snack om vapen. Den främsta orsaken till att jag läser deckare och thrillers är för att jag vill bli underhållen och det blir jag av Patricia Cornwells böcker. Vi kan väl kalla det lite för ett ”hatkärleksförhållande”. Jag fattar bara inte att de inte har gjorts någon film om Scarpetta än.

Gengångare av Jo Nesbǿ

Publicerat av

Jag kan erkänna det; jag tycker mycket om karaktären Harry Hole, trots hans svagheter och tillkortakommande. Och det är faktiskt något mycket viktigt. Tilltalas jag av karaktären så gillar jag boken mer och är det en serie så kan man garantera att jag väntar ivrigt på nästa del. Gengångare är den nionde boken om polisen, eller numera före detta polisen, som går sina egna vägar.

Handlingen

Harry är tillbaks i Oslo efter tre år i Hongkong. Ärrad efter sitt sista möte med en psykopat, som närapå kostade honom livet, så möts han av sitt förflutna. Det som verkar vara en droguppgörelse mellan två langare är i själva verket något mer komplicerat; pojken i häktet är Oleg, sonen till Harrys stora kärlek Rakel. Oleg, mu 18 år gammal, är anklagad för att ha skjutit ihjäl sin vän Gusto. Bägge två är missbrukare och langare av en ny drog, fiolin.

Harry kastar sig huvudstupa rakt in i utredningen och gräver för att finna den riktiga mördaren. Men hans undersökningar leder honom till korruption och de högst uppsatta i kriminella kretsarna i Norge.

Mina egna tankar

Som vanligt så levererar Nesbǿ en spännande thriller. Och jag tänker inte säga något som slutet för jag vill inte förstöra er läsupplevelse. Tempot i boken är explosivt och som läsare så sitter man på helspänn hela tiden. Inget är självklart eller lätt att räkna ut- precis som jag gillar. Det finns inget att gnälla eller anmärka på. Inte ens hoppandet i berättarperspektiv är förvirrande utan det ger handlingen mer djup; en till dimension, helt enkelt. Den blir inte heller för klichéaktig. Även om boken är actionfylld så känns det inte överdrivet. Jag har inte så mycket mer att säga än ”läs den!”.

 

Förresten så tror jag att Snömannen (nummer 7 i serien) ska bli film, regisserad av Martin Scorsese. Den ska jag definitivt hålla utkik efter!

Mörk Jord av Belinda Bauer

Publicerat av

Det är oerhört roligt att hitta nya författare och böcker som är helt annorlunda från det man normalt sett brukar läsa. Just precis så är det med Mörk Jord av Belinda Bauer. Men egentligen borde jag skämmas litegrann för på omslaget till boken så står det med stora bokstäver ”Vinnare av The Golden Dagger 2010”. Så den har ju uppmärksammats av deckarälskare- det är bara jag som helt missat det.

Handlingen

12 åriga Steven har en ganska udda hobby, eller kanske kan man kalla det besatthet; han gräver nämligen dagligen på den snåriga Exmoorheden. Vad gräver han efter? Svaret är mycket sorgligt. När Stevens mamma var liten så försvann hennes bror Billy. En kort tid efteråt arresteras och åtalas Arnold Avery för att ha varit inblandad i en rad unga pojkars försvinnande. En av Billys gympaskor återfinns i Averys bil och det antas att han också har fallit offer för Avery.

Sedan Billy försvunnit så har Stevens mormor envist väntat vid fönstret i hennes hus, stirrandes ut på vägen. För Steven så blir tanken på att finna Billys kropp en besatthet. En sorts frälsning kanske. För hittar han bara kroppen så blir familjen hel igen. Detta leder honom till ett mycket modigt men också väldigt farligt beslut; han skriver ett brev till Arnold Avery som sitter inlåst på livstid. En mycket obehaglig lek har inletts.

Mina intryck

Det här är en mycket annorlunda bok, som jag skrev ovan. Det är inte den sedvanliga mordgåtan som ska lösas, vi har redan offret och mördaren, utan något helt annat. Jag läste den med ett växande obehag eftersom jag visste att något skulle hända. Spänningen byggs liksom långsamt upp genom kapitlen och jag gillar det. Det är annorlunda och himla bra!

 

The Day is Dark av Yrsa Sigurðardóttir

Publicerat av

Jag skrev ju nyligen om min svaghet för Island i min recension av Arnaldur Indriðasons senaste bok. Jag har verkligen speciella känslor för landet även om jag aldrig satt min fot där.

 

Mitt första möte med en modern Isländsk författare var just Yrsa Sigurðardóttir när jag läste hennes debutroman Det tredje tecknet och den öppnade verkligen mina ögon för isländska deckare. Det finns ju en mörk stämning i böckerna (som ofta återspeglas i karaktärerna) men Yrsa lyckas blanda in glimtar av humor i allt det svarta och jag gillar verkligen den kontrasten. Tyvärr så har inte Yrsas senaste tre böcker översatts till svenska men jag har hört ett rykte om att möjligtvis så kan det bli ändring på det i framtiden. Men jag vet inget säkert just idag. Annars så finns hennes senaste böcker översatta till engelska vilket är suveränt eftersom jag inte förstår isländska.

 

Storylinen

The Day is Dark är den fjärde boken om advokaten Thóra och handlingen utespelare sig faktiskt inte på Island utan på Grönland. Ett gruvföretag råkar ut för trubbel på de ensliga kusterna på Island när några av deras anställde plötsligt försvinner utan ett spår. De infödda är inte särskilt hjälpsamma eftersom de är övertygade om att platsen företaget borrar på är förbannat eftersom ursprungsbefolkningen i byn dog där för nästan hundra år sedan.

 

Thóra åker dit tillsammans med sin partner (som pojkvän, inte kollega) Matthew, som är representant för banken som förhandlar med gruvbolaget, några före detta anställda på gruvbolaget, en doktor och sekreteraren Bella, från Thóras firma, och hamnar mitt i ett mysterium. Gruppen börjar försiktigt forska i vad som kan ha hänt men miljön är påfrestande- det isolerade landskapet och befolkningens ogästvänlighet gör det mer stressfyllt.

 

Lite fler tankar

En av de saker jag gillar mest med Yrsas böcker är att hon ofta lyckas väva i lite övernaturliga element i sina berättelser. Läsaren kan känna av spöken och andra underligheter men de gör aldrig något framträdande. Det ligger liksom bara i bakhuvudet på läsaren (åtminstone mig!) och gror även om det aldrig går längre än så. Eftersom jag är en skräckfantast både när det gäller filmer och böcker så är ju detta något som får mitt hjärta att klappa lite extra snabbt även om jag faktiskt också älskar en riktigt torr, engelsk deckare. På tal om det så borde ju Agatha Christie ha älskat den isolerade platsen handlingen utspelar sig på!

 

Yrsa Sigurðardóttirs böcker är inte riktigt lika mörka som de av Arnaldur Indriðason så Yrsas böcker kanske är en lite lättare introduktion till isländska deckare. Fastän egentligen så rekommenderar jag dem båda lika varmt!