En kvinna kommer till polisstationen i Eastvale och ber att få tala med sin gamle granne, överkommissarie Alan Banks. Banks befinner sig oturligt nog på semester för att vila upp sig efter en rad påfrestande händelser. Hans närmste kollega, Annie Cabbot, får istället tala med den upprörda kvinnan som berättar att hon funnit en pistol bland dotterns tillhörigheter. Insatsstyrkan kallas in, men tillslaget går snett och pappan i familjen blir skjuten.

.

Ondskan har ett snyggt ansikte

Flickan med pistolen, Erin, bor normalt tillsammans med Alans dotter Tracy, och pistolen har hon stulit av sin pojkvän efter ett stormigt gräl. Då Tracy får höra om tillslaget skyndar hon genast iväg till Erins mycket attraktive pojkvän Jaff för att varna honom om att polisen med säkerhet är på väg. Tillsammans flyr de från stan och gömmer sig i pappa Banks stuga. Den stackars naiva flickan inser snart att utseendet inte är allt, och att även ondskan kan ha ett snyggt yttre.

När Alan kommer tillbaks från semestern möts han på flygplatsen av sina kollegor. Både Tracy och Annie svävar i stor fara…

.

Det är Banks jag vill ha!

Jag var besviken på Peter Robinsons förra bok (”Mörkrets alla färger”) som kändes som en hafsigt hopsatt historia till för att mätta publikens sug efter en ny bok i serien om Banks och Cabbot. Tyvärr började ”Bad Boy” i samma trevande, tråkiga och platta anda. Det tog mig otroooooligt lång tid att komma igenom de första 100 sidorna, men när jag väl kom till den punkt då Banks återvände från sin semester (som förövrigt var en helt överflödig och intetsägande del av historien) var det som om berättelsen fick nytt liv. Robinsons serie om poliserna i den påhittade staden Eastvale är helt klart beroende av sin leading man – Alan Banks.

.

Godkänt, men inte mer.

Betyget blir således godkänt, men Robinson har långt kvar för att nå upp till sina forna höjder. Jag ser fram emot nästa bok och hoppas på en succé!