Nehä… den här föll mig inte alls i smaken 🙁  Jag älskade både Skumtimmen och Nattfåk, men den tredje Ölandsdeckaren från herr Theorin höll inte alls samma höga klass.

Blodläge handlar om porr… och älvor. Huvudpersonen är son till en man som under sin storhetstid drev något av ett porrimperium. Den tiden är dock förbi och ”porrdirektören” är numera en gammal man som pågrund av en stroke mest går runt som en snuskig zombie. Sonen är tillskillnad från sin far så långt ifrån en snuskgubbe man kan komma. Istället är han en ensamstående tvåbarnsfar som gör allt för sin cancersjuka dotter och trots att han alltid tagit avstånd från sin fars värderingar och verksamhet, ställer han även upp för sin far när det visar sig att han hamnat i fara… allt som saknas är en änglagloria…

Blodläge känns bitvis som en ”After School Special” med budskapet: Porr är fel! Budskapet blir så övertydligt att jag ibland tappade bort tråden i handling pågrund av alla pekpinnar.

Själva deckarhandligen är väldigt tunn. Istället är boken utspädd med ett antal sidohistorier, den största av dem handlar om en kvinna som går runt och försöker komma i kontakt med älvor… Theorin brukar ha ett inslag av det onaturliga i sina deckare och i vanliga fall tycker jag att det höjer upplevelsen. Den här gången funkar det dock inte alls lika bra. Bitvis blir det som att läsa en saga och all ”deckarspänning” försvinner…

.

Spoilervarning! Läs inte vidare om inte vill veta en detalj som kan påverka din läsupplevelse

Det finns VÄLDIGT få karaktärer i Blodsläge. Därför retar jag mig väldigt på att en av de viktigaste karaktärerna (gissa vilken det kan vara) presenteras först i slutet av boken. Det känns inte alls ok.

.

Läs Skumtimmen och Nattfåk istället, de är bland det bästa deckare som skrivits på svenska!