Bokbålens dag idag – Valborg

Eller kanske inte? Nu är det så att våra hyllor fortfarande bågnar, och understundom rasar. Igår kroknade hyllan i sovrummet. Två hyllor med pocketböcker rasade ner över den inte ont anande, sovande, Siamesfröken ”Semlan”. Semlan är vanligen en godmodig kisse, men hon skrek nu hysteriskt från under böckerna. Stackars Böckerna, det var ett förfärligt väsen på kissen! Maken har alltid så trista lösningar på sådana här småproblem. Som typ ”rensa och släng”. Usch så fula ord. Men lite lite tillmötesgående kände jag just igår kväll att jag kunde vara, faktiskt. För en gångs skull. Lokalradion som jag lyssnade på när jag körde hem efter jobbet hade haft ett inslag om att såväl Bjärred som Lomma och Lund skulle få majbålseldningsförbud (finns det ett sånt ord?) imorgon…

”Jag tänkte på det där med att göra av med lite böcker” sa jag med låtsad tragik i stämman

”ja?” svarade Maken med helt tvättäkta tvivel i rösten.

”Jag kunde kanske kasta några på majbålet..” blåljög jag friskt.

”Bra idé” sa Maken förhoppninsfullt.

Intet ont anande går han nu och myser, förväntar sig att det ska minska rasrisken hemma framemot kvällen. (Oj då, eldningsförbud i Skåne? Överallt? Så synd, jag som skulle ha bokbål och allt! Så syyyyyynd… )

/Mi

Detta inlägg är publicerat under Allmänt och märkt , , , av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.