Ja, ni ser helt rätt. Jag har drabbats av en nostalgitripp.

Då jag var liten, runt 4-5 år gammal, tvingade jag min pappa att lyssna på Tintin så fort vi satt i bilen. Både han och jag kan berättelsrna om ”De sju kristallkulorna” och ”Enhörningens hemlighet” utantill. Det här var förmodligen min första kontakt med litteratur av mysterielösande karaktär och det är med stor glädje jag nu börjat samla på mig berättelserna om min gamla barndomsidol.

Då vi homestylade vår gamla lägenhet lät vi Tintin bli en viktig del av inredningen. Som ni ser fick han hedersplatsen 🙂