Live And Let Die (Leva och låta dö på svenska) från 1973 är min favorit i serien av Bondfilmer. Den innehåller allt man kan önska; voodoo, Karibien, ormar och alligatorer. Dessutom är det Roger Moores första Bondfilm och han har alltid varit min favorit eftersom han för med ett visst element av humor.

Handlingen

Tre män mördas samtidigt: under ett FN möte i New York, utanför en restaurang i New Orleans och på ön San Monique i Karibien. Alla tre var brittiska agenter och samtliga utredde San Moniques premiärminister Dr Kananga. Bond skickas för att utreda det hela men hamnar istället i klorna på gangstern Mr Big som beordrar att Bond ska dö. Men Bond lyckas fly med hjälp av sin gamle CIA kompis Felix Leiter. Nu är bara frågan: Vad har en karibisk premiärminister för samröre med en gangster från New York?

Bond följer efter Kananga till San Monique där han får hjälp av den smått hopplösa CIA agenter Rosie Carver. Snart finner Bond hemligheten: herointillverkning i en massiv skala. Innan han lämnar ön tar möter han den mystiska Solitaire.

Bond har ett omständligt uppdrag framför sig.

Mina egna tankar

Jag minns inte exakt när jag såg den här filmen första gången men jag minns att mina föräldrar lockade med att det var alligatorer, krokodiler och ormar med i filmen. Det säger litegrann om vad jag tyckte om som liten och vad jag fortfarande tycker väldigt mycket om. Det enda jag verkligen inte gillar är att Bond grillar en orm i sin hotellsvit. Det är inte ok i min bok. Men jag gillar själva storyn och den skulle fungera lika bra nu som på 70-talet. Heroinhandeln är, dessvärre, tidlös än så länge.

Figurerna är också bra i den här filmen. Rent generellt så måste man ha en bra skurk, en bra sidekick till skurken och givetvis en vacker Bondbrud. Jane Seymour är perfekt som Solitaire eftersom hon har den där oskuldsfulla utstrålningen. Hon kanske inte är den mest handlingskraftiga av Bondbrudarna men jag gillar henne ändå. Troligtvis eftersom hon har den där mystiska sidan och hon kan spå i tarotkort. Dessutom har hon extremt cool makeup i delar av filmen. Dessutom är namnet poetiskt, Solitaire som patiens heter på engelska passar ju henne utmärkt. Hon är ganska så ensam och tillbringar sin tid med att lägga kort.

Yaphet Kotto är rent ut sagt brilliant som Kananga (Kananga, eller Cananga, är det latinska namnet för blomman Ylang-Ylang- visste ni det?). Han är ju en otroligt bra skådespelare och som de flesta nog känner igen från första Alien-filmen eller den superba serien Uppdrag: Mord som sändes under 1990-talet på svt. Missade ni den så missade ni förmodligen en av de bästa polisserierna som gjorts. Jag är faktiskt förvånad att han inte varit med i fler storfilmer. Han är otroligt obehaglig som Kananga, kall och beräknelig i vissa avseende och totalt vild och helgalen i andra. Absolut ingen man vill ha att göra med. Hans sidekick är Tee-Hee som spelas av Julius W. Harris som sorgligt nog gick bort 2004. Tee-Hee är en bjässe med en konstgjord arm och en krok istället för en hand. Armen förlorade han till en gammal krokodil på alligator farmen. Inte heller en särskilt trevlig figur.

Baron Samedi, som egentligen är en loa det vill säga en ande från andevärlden inom voodoo-religionen, förekommer också som en av figurerna i Kanangas sällskap. Han är troligtvis en av de mest obehagliga av dem alla.

Avslutningsvis så vill jag verkligen rekommendera den här filmen till alla, främst för storyn för de bra skådespelarna, det bra soundtracket och det coola 70-tals modet.