Trots att jag är ett stort Bond-fan, och har varit det hela min uppväxt så har jag inte läst någon av Ian Flemings romaner om agenten. Jag har haft Goldfinger hemma i bokhyllan i flera år, efter att ha hittat den på loppis, men aldrig läst den av någon anledning. Men så närmade sig 50års jubileet av Bondfilmerna och jag fick för mig att plocka upp boken ändå.

Handlingen

James Bond, agent 007 vid Brittiska Secret Service stöter samman med Auric Goldfinger efter ett uppdrag i Sydamerika. Efter att ha avslöjat hans bluffande vid ett kortspel stjäl Bond hans vackra kvinnliga assistent och åker tillbaks till London. Väl där får han i uppdrag av M att undersöka Goldfingers förehavande. Något är skumt med mannens enorma rikedom, hans juvelerarbutiker runt om i London och hans resor till kontinenten. Smugglar han guld till Indien, där förfrågan är enorm?

Bond kastas in i Goldfingers värld och hans storslagna planer är inte riktigt vad de hade väntat sig. Han planerar en stöt, en kupp som saknar like.

Mina egna tankar

Så, hur många har sett filmen Goldfinger? Om ni inte har det så kanske ni ska hoppa det här stycket eftersom jag kommer att jämföra film och bok litegrann längre ned. Men först så tittar vi lite på boken.

Oj, vart ska jag börja? Låt mig säga så här: den är långt från politisk korrekt och lyckas med att förolämpa judar, koreaner och kvinnor (hetero-, som homo- och bisexuella). Troligtvis fler men jag tappade nästan räkningen. Nog för att det här med politisk korrekthet inte var särskilt stort på slutet av 1950-talet (boken kom först ut 1959). Storyn är helt ok men blir ganska så segdragen i de långa politiska utläggningarna eller hur lång tid det tar innan Bond lyckas klura ut hur Goldfinger fuskar när de spelar golf. Den stora stöten blir väldigt effektfull dock även om det blir lite av en antiklimax.

Skillnaden på filmen och boken? (Spoiler alert)

Ja, det första är ju helt enkelt att Oddjob har fått det fina namnet Fredag, vilket vad jag har förstått är översättarens verk (översätt aldrig namn, snälla). Men han är samma superasiat med nästan övernaturlig styrka och en dödlig hatt.

Bond är också väldigt annorlunda från filmens Bond. Han reflekterar mer och har faktiskt ett samvete trots att han egentligen inte utvecklas under handlingens gång. Men skuldkänslorna finns där, för Vesper (Casino Royale) och för alla de han dödat. Han är inte heller den självklara kvinnotjusaren. Faktum är han inte alls lyckas lika bra med kvinnorna i boken som han gör i filmen.

Bonds tjej i denna film är ju först Jill Masterson, som de flesta känner igen som hon som blir mördad genom att bli täckt av en guldfärg. Den scenen finns inte med i boken utan han får höra det senare av Jills syster att hon dog en långsam död efter att ha blivit täckt i guldfärg av Goldfinger. Men den huvudsakliga ”bondbruden” är ju Pussy Galore (vilket låter som ett namn som platsar i en vuxenfilm). Hennes roll är mycket olik den i filmen. I filmen har hon ett sorts tjejgäng och de är ansvariga för att spraya ”sömngasen” över Fort Knox med sina flygplan. Hon är inte heller särskilt förtjust i Bond, eller ja, inte till en början i alla fall. I boken leder hon en kriminell grupp av lesbiska kvinnor som har extraknäckt om cirkusartister. Bond är attraherad av henne men har egentligen ögonen mest på Tilly, Jills syster som han råkat snubbla över på sin jakt efter Goldfinger. Men Tilly är inte alls intresserad av Bond trots att han gör sitt bästa att beskydda henne. Men givetvis så får Bond till med Pussy (gud vad det tar emot att skriva det) i slutet eftersom hon egentligen inte är lesbisk: hon har bara ”aldrig träffat en man förr”….

Var befann du dig när den här historien dök upp första gången?

Jag kan nog inte säga en specifik plats eftersom historien inte dök upp i sin helhet utan bit för bit som ett pussel. 2002 satt jag i en snipa på Marstrandsfjorden och såg en jättelik kran lyfta bort fyren Pater Noster från Hamneskär där den stått sedan 1868. Jag gick med i föreningen Pater Nosters vänner för att stödja fyrens renovering och så småningom fick jag även möjlighet att jobba med den på företaget där jag var anställd. 2005, under min första mammaledighet stod jag med barnvagnen och tittade ut över Marstrandsfjorden. I vanliga fall syntes fyren Pater Nosters silhuett avteckna sig mot horisonten men nu såg det kalt ut eftersom fyren var på renovering. Vad hade inte kunnat hända på en sådan otillgänglig plats som frimärksstora ön Hamneskär … och vad skulle man inte kunna gömma där utan att någon någonsin skulle få reda på det?

Varför en historia om en fyr?

Fyrar har alltid fascinerat mig, inte minst människorna som bodde på fyrplatserna. Alla de människor som kämpat med att hålla ljuset tänt och erbjuda säker passage för sjöfarare. Arbetet var ofta farligt, inte sällan fick fyrpersonalen undsätta skeppsbrutna. Pater Nosters andre fyrmästare dog uppe i tornet under en vakt i februari 1874. Fyrbiträdet Rosendahl drunknade utanför ön. Och kvinnorna som följde med ut till dessa karga platser och svåra förhållanden måste varit något utöver det vanliga. Det finns en svartvit bild på första fyrvaktarparet, Olof och Johanna Andersson, som fick mig att börja fundera. Sedan är det minnen från min barndom, som nattseglingar med mina föräldrar, hur vi ledsagades fram med hjälp av blinkande fyrar. Vi besökte fyrplatser, ibland svårtillgängliga, och pappa berättade om människorna som levt och verkat där. Vissa av fyrplatserna är ju bara en kal klippa och ett litet hus eller fyrtorn och där bodde det människor, ibland flera familjer. När fyren Pater Noster dök upp på min arbetsplats tyckte jag att det var helt fantastiskt. Att kunna titta och känna på fyrens bitar som låg utspridda som ett jättelikt mekano. Och sedan få se bitar repareras, varmförzinkas, målas och åter monteras ihop till en 32 meter hög fyr … För att inte tala om känslan att få stå på klipporna bland alla Marstrandsbor när fyren tändes på nytt den 26 september 2007. När första blänket svepte fram …

Hur mycket research ligger bakom boken?

En hel del. Allt ifrån besök på Rättsmedicinska i Göteborg för att fråga om förgiftning och vad som krävs för att försöka bevara en kropp i 40 år till att prata med Bertil Nilsson, fyrmästarens son om hur det var att leva ute på Hamneskär. Marstrands bibliotek har en hylla bara om Bohuslän, där brukar man kunna hitta mig. Jag har även varit på Läckö slott, och pratat med Terje Fredh, en man i Lysekil som kan mycket om transporterna under andra världskriget. Utan att säga för mycket för den som inte läst boken fick jag även klura lite vad gäller legeringar av metaller. Sjöräddningen och kustbevakningen fick berätta vad som händer om man hittar en kropp i Marstrandsfjorden. Robert Blohm inom Kriminalpolisen har hjälpt till med polisens arbetssätt även om jag tummat lite på det. Ingrid Augustsson på Svenska kyrkan i Kungälv förklarade hur det fungerar med hindersprövning och vigselbok. Och så Hembygdsföreningens årsmöten – där kan man plocka guldkorn! Det är roligt och spännande att få förmånen att få prata med kunniga människor. Att lära sig saker och få inblick i nya miljöer, och bara en sådan sak som att folk tar sig tid att hjälpa en.

Jag får en känsla av att du känner miljön mycket väl, när var du inne i fyrmästarbostaden första gången?

Ja, jag känner miljön ute på Hamneskär väl men nu blir jag tvungen att erkänna att jag bara tittat in genom fönstren på fyrmästarbostaden och aldrig lyckats få komma in. Jag har fått mycket berättat av Bertil Nilsson, son till en av de sista fyrmästarna på Pater Noster. Nu är fyrbostäderna renoverande och det finns restaurang, hotell och konferensverksamhet därute och jag har fått en inbjudan om att få komma dit. Drömmen skulle vara att få övernatta i fyrmästarbostaden …

Varför inmurad i en dold källarvägg? Promenerade du runt och fick en AHA upplevelse eller hur dök den idén upp?

Nja, det är egentligen inte någon dold källarvägg. Ute på Hamneskär, ön som fyren Pater Noster står på bodde det tre familjer som tog hand om fyren. Fyrmästarens, fyrvaktarens och fyrbiträdets. Varje familj hade en separat avdelning i matkällaren och det är en av dessa avdelningar som jag låter mura igen på 60-talet, något som upptäcks under renoveringsarbetet 2007 då väggen rasar. Eftersom det finns ledtrådar kring kroppen ville jag låta bevara den med förhoppningen om att någon skulle komma och tolka dem …

Hur många oanvända mordplatser finns det egentligen runt Bohuskusten?

Massor!! Allvarligt talat så kan jag rekommendera läsning av historiska berättelser för den som tycker att det är mycket påhittade mord idag, kolla särskilt öarna kring Marstrand. Det finns massor av gamla skildringar som är ruskiga och tyvärr alldeles sanna. Bara en sådan sak som att det fanns sjörövare som härjade till sent 1800-tal. Sjörövarna bedrev handel med respekterade köpmän inne i Göteborg som hade källarutrymmen med gångar under och mellan sina fastigheter för att kunna hantera tjuvgodset. Marstrand var 1775-1794 Porto Franco, frihamn. Staden fick religions, närings och tullfrihet vilket innebar att det i praktiken hanterades som utlandet. Kom man med varor från Marstrand och skulle till Göteborg så fick man betala tull, något som ledde till en omfattande smugglar- och kaparverksamhet. Kapare är ju egentligen samma sak som sjörövare – enda skillnaden är ett kaparbrev, papper från kungen som talar om att de har tillåtelse att vara sjörövare. Under Port Franco-perioden var det också så att den som var anklagad för ett brott som inte hade med liv eller ära att göra inte kunde arresteras om han befann sig på Marstrandsön. Den samling människor som bodde på ön var inte guds bästa barn och det ger onekligen goda förutsättningar för den som är historieintresserad, har fantasi och vill bygga berättelser kring det.

Hur föddes idén att låta Karin flytta ut på en långfärdsbåt?

Jag har ju långfärdsseglat och älskar att vara till sjöss. Man kommer så nära naturen, vinden och havet. Och inte minst sig själv. Det är lite primitivt men man får mer tid att fundera och inte minst att prata med varandra. Karin tycker om dofterna ombord på Andante, att det luktar svagt av diesel från värmaren och fotogen från lamporna. Hon har fått dela min kärlek till havet och seglingen, plus att Taube-skivorna går varma inte bara hemma hos mig, utan även ombord på Karins båt. Jag hade själv kunnat tänka mig att bo ombord på en båt, men min man är inte lika entusiastisk till idén …

Man får ju faktiskt inte vara bosatt på sin båt i de flesta hamnar i Sverige, hur tänker du lösa det i nästa bok. Ska Karin tvingas flytta?

Det finns allt hamnar där man får bo i båt och annars har man ju som författare fin möjlighet att lösa sådant, fast så långt som möjligt vill jag att saker och ting skall stämma ”på riktigt”. Karin ligger ju med sin båt Andante vid en flytbrygga i Marstrand. Hon har tillgång till Ringens varvs personalutrymmen. Varvet finns på riktigt och jag har varit inne och tittat på duscharna, fikarummet och tvättmaskinen. Jag har också pratat med varvets ägare som låter Karin ha tillgång till lokalerna, hon har till och med fått en egen nyckel i bok två, Själakistan.

Så gott som alla huvudkaraktärer har någon form av marin anknytning, hur blev det så?

Oj, det var en bra fråga. Jag tycker mycket om havet och min första sommar ombord var jag 4 månader. Jag fascineras av människor som valt arbeten där man befinner sig nära havet på ett eller annat sätt. Fyrmästare och sjömän har ju ”direktkontakt” men på min gamla arbetsplats byggde vi ju bostäder för Offshoreindustrin – bostadsplattformar som placerades ute i Nordsjön och på andra ställen runt om i världen. Och om man inte arbetar med havet kan man ju bo nära eller resa dit eller segla på fritiden. För mig är det en källa till rikedom men jag är också väl medveten om de starka krafter som havet erbjuder.

Jag är nyfiken på Folke, har du en förebild för honom?

Nej, inte direkt men att skapa gestalter är spännande. Man plockar lite här och där, hör någon säga något i affären och spetsar till, förstärker drag, tar bort eller som i Folkes fall, lägger till ett störande beteende.  Att han bara måste agera språkpolis och korrigera kollegorna och att han ibland inte riktigt hör det viktiga folk säger eftersom han just upptäckt att de sagt var istället för vart. Han tappar fokus ibland fast han egentligen är vass.

Kan du ge oss en liten aptitretare inför uppföljaren?

Absolut! Titeln är Själakistan och den börjar med en otäck upptäckt. Högst uppe på Marstrandsön, mellan lotsutkiken och Carlstens fästning går det en stig genom en bokdunge som kallas Offerlunden. Intill stigen finns Offerstenen, en oansenlig sten – 1 x 1 meter och med en v-formad skåra tvärs över. Det råder diskussion om huruvida skåran är gjord för turisternas skull eller om det är så att stenen faktiskt har använts. Det senare styrks av att det skall finnas torshammarsmärken uthuggna i berget kring Offerstenen. Så långt är det allt alldeles sant. I boken kommer en skolklass på väg till fästningen. Under tiden som de väntar på att den skall öppna klockan 11 tar de en promenad och upptäcker då en kvinnokropp utan huvud klädd i medeltida kläder uppe vid Offerstenen … Men för att hitta svaren i nutid dras utredningen bakåt till mörk medeltid och Bohuslänska häxprocesser där Marstrand hade en central roll.

Läs intervjun med Ann Rosman…

Välkommen tillbaka till Deckarhuset Ramona Fransson! Du var ju en av de första som ställde upp på att intervjuas av deckarhuset  (Läs intervjun här…), så det är extra kul att få chansen att prata lite med dig igen. Denna gång ska det dock endast handla om din senaste bok – Lyckohjulet (Läs Deckarhusets recension här…)

Lyckohjulet är din fjärde fristående deckare. Kan du lite kort berätta vad den handlar om för dem som inte har läst den.

Att det inte spelar någon roll om vem du är, vilka föräldrar du har, även de bästa förutsättningarna kan göra dig till brottsling. Familjerna Caling och Hildeng är sammanflätade och tror sig ha ett bra liv med sina barn och barnbarn, men enbart genom att ett av barnbarnen hamnade snett, krackelerade bilden av den leende och lyckliga fasaden. Gängen som driver en slags shop-around-the-clock, ger inte bort tillfällen som genererar pengar och priset för att du ska få en livskick blir för det mesta mycket högre än vad du trodde. Sedan gillar jag hämnd i olika former, vilket finns i alla mina deckare.

Hur skulle du själv beskriva ditt sätt att skriva? (det vill säga den stil ditt skrivande har)

Jag har läst tusentals böcker och kom på mig själv med att bläddra förbi tjugo till trettio sidor i alltför många böcker, skulle vilja kalla det bokfylla, med alltför långa haranger om interiör och exteriör, som inte tillförde handlingen ett smack. Jag ville ha handling och det skulle flyta enkelt. Svåra och krångliga ord där jag var tvungen att slå upp förklaringar i svenska akademins ordbok är något jag vill undvika.

Varifrån kommer inspirationen till Greger Thulin?

Faktiskt från min man och även den riktige poliskommissarien Lars Ohlin som arbetar på våldsroteln i Göteborg och som läser mina manus för att checka av fakta. Plus lite egenskaper som jag hittar på och gillar hos en man.

Du skildrar en karaktär som är besatt av speldjävulen väldigt bra, hur gjorde du research för detta?

Jag har bevistat svarta spelklubbar i min ungdom och sett baksidan av myntet. Speldjävulen har inte ändrat skepnad bara bytt ut spelapparaterna.

Kommer vi få se något mer utav familjerna Caling och Hildeng i kommande böcker?

Vet jag faktiskt inte. Jag undviker alltid ordet ”aldrig”.

Och så en fråga som jag inte tror komma gynna någon förut mig själv, men jag är väldigt nyfiken på replik som finns långt ned på sidan 306 (sjunde och åttonde raden räknat nerifrån) Har den meningen möjligtvis någon gömd betydelse?

Ja, det har den och det är roligt att du kom på det. Du är den förste hittills som lurat ut det.

Och tillsist, har du börjat smida på deckare nummer 5 ännu….

Jajamensan! Den kommer att handla om författare, förlagsbranschen och journalisters lögner och vad det kan leda till.

För en tid sedan läste jag Den röda damcykeln. Jag blev lite nyfiken på bakgrundhistorien till boken, så förra veckan hade jag via telefon en liten pratstund med författaren Mats Ahlstedt.

Hej Mats, kul att du ville ställa upp och prata lite om Den röda damcykeln, min första fråga till dig rör titeln. Den är minst sagt ganska ovanlig, skulle du kunna berätta lite mer om den utan att avslöja för mycket av handlingen.

Tackar! Ja det skulle jag kunna göra, oftast när jag skriver mina böcker så börjar de med en bild som jag får i huvudet. I det här fallet såg jag en bild av en damcykel som någon han slängt vid en grind… till en trädgård… framför ett hus. I huset sitter en man och tittar ut, han börjar då fundera på varför det ligger en röd damcykel i hans trädgård.

Den röda damcykeln får sedan en fundamental roll i handlingen och följer sedan som en röd tråd igenom hela historien.

Läs mer…

För en tid sedan läste jag Den röda damcykeln. Jag blev lite nyfiken på bakgrundhistorien till boken, så förra veckan hade jag via telefon en liten pratstund med författaren Mats Ahlstedt.

Hej Mats, kul att du ville ställa upp och prata lite om Den röda damcykeln, min första fråga till dig rör titeln. Den är minst sagt ganska ovanlig, skulle du kunna berätta lite mer om den utan att avslöja för mycket av handlingen.

Tackar! Ja det skulle jag kunna göra, oftast när jag skriver mina böcker så börjar de med en bild som jag får i huvudet. I det här fallet såg jag en bild av en damcykel som någon han slängt vid en grind… till en trädgård… framför ett hus. I huset sitter en man och tittar ut, han börjar då fundera på varför det ligger en röd damcykel i hans trädgård.

Den röda damcykeln får sedan en fundamental roll i handlingen och följer sedan som en röd tråd igenom hela historien.

Boken innehåller många ovanliga karaktärer, skulle du kunna berätta var du fick inspirationen till Oskar ifrån? (mannen som sitter och tittar ut på den röda damcykeln)

Jag höll på att säga att det är mitt alter ego… nej jag vet faktiskt inte, han växte fram. Jag hade bilden av honom sittandes vid fönstret, sedan var jag tvungen att fylla honom med liv och då visade han sig vara en medelålders, bräcklig man som hade råkat väldigt illa ut i livet. Han blev en person som jag började känna väldigt starkt för när jag väl började gestalta honom.

En i mitt tycke ännu ovanligare karaktär i din bok är Fatima, en somalisk (väldigt duktig) polis med en väldigt underlig bakgrundshistoria, skulle du kunna berätta hur du kom på henne?

Ja, hon har hängt med i alla böckerna. Hon kom till av två orsaker, dels läste jag en artikel i Ordfront om somalier i Sverige. Det visade sig att somalier som grupp är de som klassas som ”lägst stående” av alla etniskagrupper som har kommit till Sverige. Vilket jag tyckte var väldigt tragiskt, särskilt då man vet att Somalia är ett land som är bland de värst drabbade av krig och elände i hela världen.

Samtidigt läste jag En blomma i Afrikas öken av Waris Diries. En bok om en könsstympad somalisk kvinna som lyckades ta sig ur det elände hon levde i och som tillslut hamnade i London, där hon blev en världens mest berömda fotomodeller. Hon började sedan jobba som FN-ambassadör mot könsstympning. Man skulle kunna säga att hon blev något av en förebild för Fatima.

Den röda damcykeln behandlar även frireligiösa rörelser… Har detta något att göra med din bakgrund som prästson?

…Neeej, det vill jag nog inte säga… boken handlar mer om något som kan liknas vid sekter med väldigt konstiga undertoner.

Sista frågan: Det ska komma en ny bok till sommaren, är det en fortsättning på Den röda damcykeln?

Nej det är det inte. Den är som alla böckerna helt fristående.

Med detta tackar vi på Deckarhuset dig Mats så otroligt mycket!

(En mer allmän intervju med Mats Ahlstedt kommer även att dyka upp här på Deckarhuset om några veckor, så håll utkik!)