Jussi Adler-Olsen

Välkommen till Deckarhuset Jussi Adler-Olsen!

Svaren på denna intervju är på danska. Föredrar du engelska så har vi översatt hela intervjun till engelska på vår internationella version av Deckarhuset TheCrimeHouse.com

Du är ju mest känd för dina böcker om Carl Mörck och avdelning Q vid Köpenhamnspolisen. Hur skulle du beskriva serien för de som inte känner till dina böcker?
Afdeling Q er både en række (serie) romaner, der hver især (var för sig) er en krimithriller, men sammenlagt er én lang roman, der først og fremmest dreje sig (handlar) om Carl Mørck og hans to assistenter Assad og Rose og sidst tilkomne Gordon. Hver enkelt nøgle-(nyckel) figur i serien har sin egen historie, som lidt efter lidt bliver afsløret (avslöjas). I ”Selfies” afslærer jeg Roses historie.
Denne basis historie spinder sig omkring særskilte kriminal- og spændingshistorier for hver enkelt episoder (varje bok) i den lange serie, som er tæt bundet sammen med Carl Mørcks skæbne (karaktär), nemlig episoden, hvor en af hans kolleger blev dræbt og en anden kollega, som vi lærer at kende igennem serien – Hardy – bliver alvorligt såret.

En av de saker jag är mest nyfiken på när det gäller författare är hur de skriver? Var och hur skriver du dina deckare? Arbetar du 8-5, på natten, vid ett skrivbord, i sängen, osv…?
’Bedste tidspunkter’ til at skrive i findes ikke, for jeg arbejder bedst ’altid’, men ikke alltid lige hårdt. Selvfølgelig (Självklart) kan man have en deadline, men ellers (annars) skal man tage sig den tid, det nu tager. Jeg kan fx vælge at arbejde med en svær halv side, jeg mangler at redigere færdig, en hel dag, mens jeg en anden dag med lethed skriver ti (tio) sider. Det er ikke mængden af sider den pågældende dag, det kommer an på, men intensiteten i den enkelte side.  Tidligere arbejdede jeg bedst om natten i arkitektlampens skær, men sådan er det ikke mere. Jeg arbejder, når jeg har tid til at skrive, og altid til noget vidunderligt musik. Jeg tager bare hovedtelefoner (hörlurar) på, og så skriver jeg.

Kan du nämna 3 författare du ser upp till och varför?
John Steinbeck er min absolutte favorit, og jeg har netop (precis) besøgt hans barndomshjem i Salinas, Californien.  Hans skrivestil har været en stor inspiration for mig. Og selvfølgelig skal Sjöwall og Wahlöö også nævnes (nämnas). Efter min mening skylder alle skandinaviske krimi og thriller forfattere dem en stor tak for den inspiration, de har givet, takket være deres enestående dialoger  og den fine og delikate blanding af sociale og politiske emner, de flettede ind i deres plats (story). Endelig skal også klassikere som Charles Dickens og Victor Hugo nævnes . Dem kan jeg læse igen og igen.

Hur kom det sig att du började skriva deckare? Var det självklart att du skulle bli författare?
Jeg var så heldig, (lyckligt lottad) at min far på et meget tidlig tidspunkt sagde til mig ”du har mange talenter, Jussi. Prøv dem af én efter én.” Det gjorde jeg. I 1980 besluttede jeg at prøve om jeg kunne skrive og boede i Holland med min kone (fru) i ½ år, hvor jeg skrev min første roman. Formålet var at teste, om jeg kunne. Det syntes (tyckte) jeg og begyndte at tro på denne levevej, men syntes også, at det var for tidligt i livet at satse på det. Først i 1987, hvor jeg havde fået defineret slottet til ”Alfabethuset” kastede jeg mig ud i at blive forfatter med min kones fulde støtte.

Du har jo minst sagt ett blandat CV och jag tycker man får in det mesta av dina erfarenheter i dina böcker. Psykologi, Serieböcker, politik, filmvetare, redaktör, komponist og utgivare. Om du skulle beskriva dig själv, vad skulle du presentera dig som?
Evigt nysgerrig (vetgirig) og søgende efter nye kreative udfordringer (utmaningar)

Läsarfråga: Var fick du inspiration till karaktären Rose?
Jeg havde Carl og Assad og deres indbyrdes forhold (inbördes förhållanden) og mange hemmeligheder, men det var ikke nok. Jeg havde brug for en karakter, der kunne skabe kaos, og så fandt jeg på Rose. Hendes personlighed har fået egenskaber og handlingsmønstre frem i Carl og Assad, som vi ellers ikke ville have oplevet. Det er netop (just) samspillet mellem disse tre – og senere også med Gordon – at der kommer rigtig liv i karaktererne.

Eftersom du har läst filmvetenskap så gisser jag att du har bra koll på genren inom film. Nämn två av de bästa thrillers du sett och varför.
”Ransom” og ”No Way Out” med deres overraskende slutninger og hæsblæsende og intelligente drive.

Läsarfråga: Hur gammal är Carl Mörck egentligen?
Hans fødselsdag er:  8. juli 1965

Appropå film, hur stor påverkan har du haft på de böcker du skrivit som har filmatiserats? Fick du välja vem du ville skulle spela Carl, Assad och Rose?
Jeg har ikke haft nogen indflydelse på de film, som Zentropa har livet (gjort).

Jag har precis lyssnat på Selfies som är lite annorlunda mot de andra böckerna i serien. Den här är mycket mer mörkare och lite mer surrealistisk. Något som är väldigt tydligt i boken är din samhällskritik mot det danska bidragssystemet och de samhällsproblem som uppstår när många unga personer växer upp i lättja och en känsla av att de förtjänar allt utan att behöva arbeta för något. Hur ser du att man skulle kunna lösa detta? Är det dokusåpornas fel? Eller Curlingföräldrar? Eller något annat? Och vad tror är lösningen?
Ja, de unge kvinder og deres liv kan virke grotesk. Men de eksisterer, og for mig er de et symbol på den egocentrering, vor tid er ramt af. Igennem de senere år synes det, som om samfundet har vænnet sig til, at alting først og fremmest handler om, at lige netop JEG kan få tilfredsstillet mine personlige behov fremfor andres, hvis behov ellers  (även om andras behove) er større. Nutidens dyder handler ikke længere om at udvise empati eller hensyntagen over for andre, end dem, der står en nærmest, – og jo bedre og mere markant, man kan iscenesætte sig selv, des bedre. Hvad er løsningen? Bare jeg vidste, hvordan man fremtryller større empati for andre, så var vi kommet langt. Men forældre har et stort ansvar. Løsningen er selvfølgelig, at de arbejder mindre, så de kan komme tættere på deres børn og vise dem, at nærvær og tolerance er vigtigere end ambitioner og karriere.

Kan du rangordna  ”ingredienserna” i en deckare efter vad du tycker är viktigast:

1  –  Bra story  –  her tænker jeg først og fremmest på et godt plot
2  –  Bra språk – god og autentisk dialog er vigtig
3  –  Dybe, intressanta och genomarbetade karaktärer
4  –  Spänning
5  –  At man arbejder hårdt for læseren, så historie, personer og locations ikke er set før.

Hur många böcker om avdelning Q planerar du? Och har du redan klart för dig vad nästa bok ska handla om?
Serien kommer til at være på ti romaner ialt. Vi er nu kommet til langsomt at afsløre (avslöja) hovedpersonernes hemmeligheder. I Q7 kommer vi ind i hovedet på Rose og i Q8, som jeg arbejder på lige nu (just nu) , er det Assads hemmeligheder – eller i hvert fald nogle af dem – der bliver afsløret.  I Q9 kommer turen til Carls hemmeligheder og i Q10 bliver hele serien bundet sammen, så man reelt kan læse hele serien som én lang roman i ti kapitler.

Slutligen: Vad läser du just nu? Följer du någon Tv-serie och i så fall vilken?
For tiden læser jeg ikke andet end det, jeg skal læse i forbindelse med min research, men jeg elsker at se film og TV serier.  Min hustru og jeg har i mange år set mindst én film eller et par episoder af en TV-serie hver aften. ”Designated Survivor”, ”House of Cards”, ”Modern Family” osv. i en lang række, for amerikanske TV-serier er lige nu i særklasse. Den seneste spillefilm, der slog mig bagover var ”Lion”. Super smuk, (vacker) eminent instrueret, rørende spillet. En sand oplevelse.

Tack Jussi!
Jussi kommer för övrigt till Bokmässan i Göteborg i höst för den som vill se/lyssna på honom där.

Hej Tove Alsterdal, välkommen till Deckarhuset!

Berätta lite för oss om din senaste bok, Vänd dig inte om.

Jag ville skriva Beckomberga – mentalsjukhuset där jag började jobba när jag var 18 år, men som nu är nedlagt och förvandlat till flotta bostäder. En man, Svante, har flyttat in med sin nya unga fru. I skuggorna utanför står hans exfru Eva och tänker att det kanske inte är för sent. När han mördas samma kväll blir hon misstänkt.
Där finns också ett vittne till mordet, tiggaren som sitter utanför affären och sedan försvinner. Liksom i alla mina böcker drar den här historien iväg ut över gränserna, i jakten på sanningen.

Hur började din författarkarriär?
Med en idé som var så bra att jag var tvungen att skriva den. Jag var frilansjournalist och skrev dramatik och tänkte den först som film, men det skulle kosta minst 40 miljoner eftersom den utspelar sig i sex länder, så då bestämde jag mig för att skriva en roman istället. Den handlar bland annat om dem som dör i Medelhavet, heter Kvinnorna på stranden och kom ut 2009. Den såldes till rätt många länder och ska bli brittisk TV-serie.
Med den upptäckte jag att jag kunde.

Hur skulle du beskriva dina böcker för någon som aldrig har hört talas om dem?

Det är deckare utan någon traditionell detektiv, internationella thrillers utan spioner. Det är människorna som drabbas av brottet som är huvudpersonerna, som måste lösa gåtan för att överleva. I historierna finns alltid inslag av verklighet och oftast är det kärleken som är drivkraften, snarare än ondskan.

Hur tänker du om jag säger att jag inte upplever dina böcker helt som regelrätta deckare, mera som nutidshistoria?

Jag gillar ju att väva in både nutid och historia och inspireras av verkligheten, men det får aldrig gå ut över spänningen. Jag ser det som att jag gömmer en roman inuti deckaren, nästan ett klassiskt ödesdrama. De handlar mer om livet än om döden.

Hur ser processen ut när du skriver, hur mycket av tiden är research och hur mycket är skrivtid?

Jag gör väldigt mycket research. Även om historien är påhittad så ska det kännas sant, och mycket är också sant. Jag läser högvis och reser till alla platser där mina karaktärer rör sig, hittar husen där de ska bo och ofta till och med människorna de ska möta. Men det största jobbet är ändå alltid skrivandet och när jag väl skriver måste jag glömma researchen, den ska bara finns som en kunskap i min kropp, som om jag själv hade levt den. Man får aldrig skriva något bara för att det ska märkas hur mycket man vet.

Jobbar du med synopsis eller med ”ingivelser i stunden” ?

Bådadera. Jag gör noggranna synopsis, mina historier är så pass komplexa att de kräver det och jag måste veta vart jag ska. Men när jag börjar skriva så ändrar jag hela tiden och måste vara öppen för vad som händer och dyker upp, annars dör det.

I vilket stadie i processen släpper du in någon annans ögon och vems ögon är det?

Redan på idéstadiet släpper jag in Liza Marklund, vi har alltid diskuterat våra historier och läser varandras texter från de första 30-50 sidorna och sedan genom hela boken. Ingen annan får läsa förrän hon har gjort det, hon är mina andra ögon och den som förhindrar att jag blir blind och går vilse.

Har du några författarförebilder? I så fall, vilka? Och varför?

John le Carré är en, han är ju mästaren av internationella thrillers. Man kan säga att jag rör mig i hans fotspår men utan storpolitik och spioner, i mina böcker är det de vanliga människorna som rör sig över gränserna och de drivs mer av drömmen om ett bättre liv än av maktbegär.
Joyce Carol Oates är en annan förebild, hennes romaner börjar oftast med död utan att för den skull vara deckare, hon rör sig i ett liknande gränsland mellan genrerna där jag känner mig hemma.

Låt oss säga att du skulle skriva nästa bok ihop med en annan författare, vem skulle det då vara?

Ingen aning. Jag jobbar gärna ihop med andra när jag skriver teater och film, men böckerna har jag svårt att tänka mig att skriva tillsammans. Skulle jag göra det skulle det vara med någon som brinner för samma idé och att den idén är starkare än min vilja att bestämma allting själv. Det kanske händer, men med vem har jag ingen aning.

Vad har du för tips till våra läsare med författardrömmar?
Skriv! Om din idé är tillräckligt stark så lägg ner det jobb som krävs. Det handlar om flera års arbete, så sätt igång. En roman skriver inte sig själv. Ibland måste det bli dåligt innan det kan bli bra, det är inte magi, det är en arbetsprocess. Och snegla inte så mycket på andra utan skriv det som sätter igång något i dig själv, som drabbar dig.

Våra läsare är, som alltid, mycket nyfikna på att lära känna våra duktiga svenska författare, så tusen tack för att du tog dig tid att prata med oss!

Hälsningar Mi