Kategoriarkiv: Intervjuer

Intervju med Susanne Boll

Publicerat av

Foto: Privat

 

Välkommen till Deckarhuset Susanne Boll, författaren till spänningsromanen Morgongåvan!

Tackar!

 

Kan du presentera dig själv för de av våra läsare som ännu inte är bekanta med dig?

Jag är en före detta psykolog och journalist som har varit ute på yrkesmässiga villovägar ett tag. Och det skönlitterära skrivandet har nu blivit den väg jag bestämt mig för att följa!

Som så många andra författare har jag alltid älskat att skriva. Och läsa. Något jag önskar att det fanns mer tid för i livet. Men jag prioriterar familj, vänner och sömn. Och internet! Ett beroende som jag inte är helt säker på om jag vill ta tag i …

Jag fyller snart 40 år. Har två döttrar på 7 och 4 år. Och en man på 45.

Vi bor i Stockholm sedan 16 år tillbaka, men jag är ursprungligen från Motala. Vilket dialekten avslöjar så snart jag pratar med min familj eller dricker mer än ett glas vin.

På min fritid sjunger jag. En gång i veckan repar jag med mitt band Funk Soulution. Och häromdagen räknade jag ut att jag sjungit i olika coverband i snart 20 år.

 

Kan du kortfattat beskriva Morgongåvan?

Morgongåvan är en spänningsroman där flera personers livsöden flätas samman. Under några avgörande dygn i Stockholms innerstad.

Jonas är ett skadat barn i en mans kropp. Våldet och en störd sexualitet bor i honom. En dag hjälper ödet honom plötsligt att finna sin ängel och hon ska bli hans. Han ska rädda henne. Jonas upprättar en plan. Hon ska få den vackraste Morgongåva man kan tänka sig. Men något går snett…

Nathalie vaknar en lördagsmorgon – naken i en främmande säng. Hon vet inte var hon befinner sig. Minns inte hur hon kom dit eller tillsammans med vem hon spenderat natten.

Morgongåvan handlar om livsval och sökandet efter kärlek. Om skuld och försoning. Den handlar också om det lilla barnets utsatthet. Och våldets konsekvenser.

 

Hur kom du på idén till handlingen?

Bilden av Nathalie som vaknar upp och varken vet var hon befinner sig, eller med vem hon spenderat natten, var det första som ”kom till mig”. Om jag får beskriva en – kanske kliché-artad bild – lite klyschigt.

Sedan växte historien fram eftersom. Och med den Jonas karaktär, som jag verkligen ville utforska. Kan man förstå en människa som begår vedervärdiga och rent av onda handlingar? Det ville jag.

Sedan har jag i efterhand förstått att jag är mer påverkad än vad jag först ville tro av att ha varit utsatt för en så kallad ”stalker” …

 

Om du var tvungen att välja, vad är viktigast: Karaktärerna eller handlingen?

Åh, omöjligt att svara på! Men om jag måste: karaktärerna. Tror jag.

 

Har du någon favoritförfattare i deckar-, thriller-, spänningsgenren?

Jag gillar Dennis Lehane. Och Stig Larsson. Till exempel.

Jag var lite trotsig och väldigt sen med att läsa Milleniumtrilogin. Böckerna kändes så överhypade. Men till sist kunde jag inte motstå. Och drabbades av ett stort tomrum när läsningen tog slut!

 

Skriver du på något nytt? (Kan du i så fall berätta lite om det?)

Absolut!

Jag har skrivit klart ytterligare ett manus.

Det är också en spänningsroman. Som jag skrev utifrån en idé. En karaktär. En kvinna i klimakteriet som tappar greppet. På flera sätt. Och som gör något etiskt fullständigt galet i sin yrkesroll. Vilket även bokens andra kvinnliga huvudperson gör. Inom ett annat yrke och på ett annat sätt. Självklart får de med varandra att göra.

En liten teaser. Mer berättar jag inte just nu. Men jag tycker idén är genial, såklart.

Manus tre är på gång.

 

Stort tack för att du tagit dig tid med våra frågor! Vi på Deckarhuset/TheCrimeHouse önskar dig fortsatt lycka till med ditt författarskap.

Tack så hemskt mycket!

Den som vill följa mig och mitt skrivande är för övrigt välkommen att titta in på min blogg! 

Intervju med Nigel Bellis

Publicerat av

Vi hälsar Nigel Bellis välkommen till Deckarhuset! Nigel är producent för TV-serien “Wicked Attraction” som visas på kanalen Investigation Discovery. (Jag är inte säker på vad programmet heter på svenska eller vilken kanal det går på).

Välkommen till Deckarhuset! Kan du berätta lite om TV serien “Wicked Attraction” för dem som inte har hört talas om den?

Wicked Attraction är nu inne på sin femte säsong på Investigation Discovery i USA. Serien visar historier där mer än en person har varit involverad i ett mord. Vanligtvis är det par, men ibland är det en grupp. Wicked Attraction undersöker – med hjälp av psykologer, profilexperter, och andra experter – tankesättet hos dem som utför dessa brott. Serien använder dramatiska rekonstruktioner, nyhetsarkiv, intervjuer och videoupptagningar för att berätta historien. Den lokala polisen, åklagare, författare, journalister, försvarsadvokater, familjemedlemmar, och ibland även mördarna, hjälper till att återberätta historien.

Varför valde du att jobba med en TV serie som handlar om riktiga brottsfall?

Det här är den fjärde säsongen som jag jobbar med serien. Jag tycker att mord är ett fascinerande ämne. Människor mördar – vilket den här serien visar – av många olika anledningar och på alla möjliga sätt. Kreativt sett så får jag chansen att göra mini filmer, och jobba med ett skickligt team, där målet är att fängsla publiken. Det är en utmaning att få rätt ton, dramatik och utveckla historien på rätt sätt.

Jag tycker också om att se till att våra avsnitt har något nytt att berätta – kanske genom att intervjua någon som inte har intervjuats tidigare, eller genom att ha med en polisvideo eller bandinspelning som inte har visats innan. Ett annat exempel är att många tittare förmodligen inte vet om Phillip Garridos tidigare brott som vi ger en framträdande plats i avsnittet om kidnappningen av Jaycee Dugard.

Hur väljer ni vilka brottsfall ni ska göra avsnitt om?

De måste klara av att fylla en timmes sändningstid. Vissa fall involverar mer än ett mord vid olika tillfällen. När det bara handlar om ett mord behöver historien ett antal nyckelelement, t.ex. en stegring fram till brottet, intressanta livs historier av de inblandade, eller kanske en riktig ”vem gjorde det” aspekt. I fallet med Jaycee Dugard var den stora utmaningen att bestämma vilka händelser vi skulle fokusera på i en historia som pågår under så lång tid.

Hur känns det att jobba med en serie som handlar om så fruktansvärda brott?

Hur det känns? Jag antar att du menar på ett känslomässigt plan. Jag upphör aldrig att bli rörd av intervjuerna med offrens familjemedlemmar som kan vara extremt känslosamma även när man har sett dem flera gånger under redigeringsprocessen. Vi är stolta över vår känsliga hantering av rekonstruktioner. Det är oftast jag som bestämmer vad vi ska visa och vad vi inte ska rekonstruera. Vi vill att dessa ögonblick ska vara trovärdiga och kraftfulla, men inte visa onödiga saker.

Vissa fall gör att jag får svårt att sova om nätterna, speciellt när jag är ensam hemma och vinden viner utanför. Då ser jag till att alla dörrar är låsta!

Hur hittar ni experterna som är med i serien?

Vi tenderar att använda samma experter nu som i tidigare säsonger av serien, men om en författare har skrivit om ett nytt fall överväger vi alltid att ha med dem.

Finns det något speciellt avsnitt som har berört dig mer än andra?

Ett gammalt par som begravdes levande och ett annat fall där två män körde runt i Kalifornien och kidnappade, torterade och mördade unga flickor var speciellt svårt för alla i teamet att hantera.

Varför tror du att “Wicked Attraction” är ett så framgångsrikt program?

Jag tror att Wicked Attraction är så populärt eftersom programmet har en speciell röst, stil och utseende – och främst att vi berättar intressanta historier på ett övertygande sätt. Efter ett tag märker du vad som fungerar och vad som inte fungerar i den här genren.

Hur lång tid tar det att göra klart ett avsnitt (från att beslutet tas att göra programmet om ett speciellt fall till avsnittet sänds på TV)?

Det tar fyra månader att göra ett avsnitt och oftast tar det ytterligare en eller två månader innan det sänds här i USA. Vi spelar in 13 avsnitt varje säsong.

Har du en favoritbok, TV serie (förutom “Wicked Attraction”) eller film som handlar om brott?

Alla tre Gudfadern filmerna, Casino och Goodfellas är klassiker som jag tycker om att se då och då. Just nu tycker jag om Kommissarie Morse från Storbrittanien. Jag brukar inte läsa deckare, men jag har börjat läsa In Cold Blood, eftersom jag undrar varför så många tycker den är ett litterärt mästerverk.

Finns det något annat du skulle vilja berätta för Deckarhuset och våra besökare?

Mina stoltaste ögonblick är när vi får brev från ett offers familjemedlem där de tackar oss för att vi skildrar händelserna korrekt och med rätt känsla. Ibland skriver de också och berättar att våra skildringar har fått dem att uppleva ett avslut, eftersom detta var första gången de kunde se, förstå och smälta alla aspekter av vad som hände och varför.

Jag skulle också vilja tacka era besökare för att de är intresserade av vad vi gör och hur vi gör det, och jag ser fram emot att göra en ny säsong av Wicked Attraction som kommer sommaren 2012!

Ett stort tack för att du svarade på våra frågor!

Den här intervjun har översatts från engelska. Jag tar på mig allt ansvar för ev. översättningsfel.

 

Intervju med Jo A. Hiestand

Publicerat av

Detta är en översatt och något förkortad intervju med Jo A. Hiestand. Hela intervjun går att läsa på engelska på TheCrimeHouse.com

Välkommen till Deckarhuset – TheCrimeHouse, Jo A. Hiestand!

Tack så mycket för att du vill prata med mig, Joachim!

 

Som vi har förstått det så är du en amerikansk författare, men du skriver böcker som utspelar sig i Storbritannien samtidigt som du har ett särskilt intresse för brittiska seder och traditioner… Du måste berätta vad som startade allt detta!

Ja, Jag är en amerikan som skriver brittiska deckare. Jag bor även i USA vilket ibland gör det svårt att göra min research. Min första serie, Taylor & Graham mysterierna, använder brittiska seder och traditioner som grundpelare för varje boks plot. Böckerna är tidsmässigt satt en månad ifrån varandra, så på så sätt går jag igenom ett helt år av olika seder och traditioner genom de mysterier som jag skapat runt dessa.

För exempel använde jag för decembers bok, ”Sainted Murder” en St. Nicholas festival; I januaris, ”On the Twelve nights of Christmas”, använde jag ett Twelve Night party som katalysator för brottet; i boken ”A Terrible Enemy”, så är mysteriet bundet till May Day Eve eller Beltande…. Osv. Jag gör djup research inför varje tradition jag använder mig av och sedan skapar jag karaktärerna som ska vara inblandade i dessa. Från karaktärerna skapar jag sedan min historia.

 

Du har skrivit många böcker, men många av oss skandinaviska läsare känner kanske inte till dina verk. Kan du välja ut en av dina deckare och berätta lite om den?

Visst! ”Swan Song” är den andra boken i serien McLaren Case Mysteries. Michael McLaren är en före detta polis som slutade sitt jobb på grund utav en orättvisa som drabbade en vän. Boken börjar ett år efter denna händelse. McLaren livnär sig på att reparera stenmurar i Derbyshire, England men det händer att han motvilligt gör undersökningar i kalla fall när folk runt omkring honom ber om hans hjälp. Han är dock inte en privatdetektiv, utan han snokar omkring som en privatperson och på sitt helt eget oortodoxa sätt. I Swan Song tittar han närmare på mordet på en musiker, som mördats året innan, efter ett framträdande på en medeltida festival vid Tutbury slott. Ett par dagar in i undersökningen bestämmer sig McLarens fästmö för att hjälpa till, vilket leder till att hon kidnappas. Mclaren måste nu både lösa det årsgamla mordet och rädda sin fästmö.

 

Hur ser en typisk skrivdag ut för dig?

Jag försöker skriva sju dagar i veckan. Om jag inte gör det så känns det som om jag slösar bort en dag. Under sommaren är jag uppe vid 5.30 och framför datorn vid 6. Under vintern, då det är kallt och mörkt, är jag lite trögare på att komma upp; klockan 7 är min vanliga starttid för att skriva under vintern. Jag arbetar sedan till sen eftermiddag, men jag tar korta raster under hela dagen då jag vanligtvis gör hushållsarbete eller springer korta ärenden. Jag kan inte sitta 8-10 timmar i sträck så dessa är bra pauser. Om jag fastnar i historien eller med en dialog, så tar jag en halvtimmes promenad eller så bakar jag muffins eller skurar köksgolvet! Det är otroligt vad fysisk aktivitet kan stimulera ens tankeprocesser. Jag brukar dricka varmt te och även ha svag musik på i bakgrunden när jag skriver. Fram emot middagstid är jag mentalt trött så kvällarna spenderar jag ofta med att titta på film, umgås med vänner eller så läser jag.

 

Arbetar du på något just nu? Kan du i så fall berätta lite om det?

Jag håller precis på att avsluta ett projekt och har precis påbörjat en ny roman. Projektet som jag håller på att avsluta är en faktabok ”Cider, Swords and Straw”. Dess kapitel är månader och för varje kapitel finns ett synopsis för Taylor & Graham boken som utspelar sig den månaden. Det finns även en mer detaljerad beskrivning av den sed eller tradition som använder i den månadens bok. Varje kapitel innehåller även två dussin recept som kan användas för att fira de olika traditionerna.

 

Romanen jag påbörjat är en Taylor & Graham bok som heter ”False Step”.

 

Jag såg att du skrivit en del av dina böcker tillsammans med en medförfattare. Vem är han? Och hur kommer det sig att ni skriver tillsammans?

Paul Hornung är polis och arbetar i St. Louis. Han har arbetat sig upp genom nästan alla positioner som finns inom poliskåren och är i dag sergeant. Så han har mycket erfarenheter och stor kunskap på området, vilket kommer väl till pass. Vi lärde känna varandra när jag åkte med honom på jobbet. Detta ledde till att vi blev vänner.

Under dessa färder ställe jag massor med frågor till honom och detta ledde i sin tur till att han började skriva små scener i mina böcker. T ex skrev han en realistisk scen där karaktärerna slogs. Detta är något som INTE porträtteras korrekt på teve förresten!

Jag frågade sedan om jag fick modellera en av mina karaktärer, Scott Coral, efter honom, vilket jag fick. Han började sedan skriva kapitel från denna karaktärs point of view. Vi fick väldigt bra feedback från detta samarbetet så vi har fortsatt.

I ”False Step” kommer vi nu att prova något nytt och annorlunda. Paul kommer utöver att skriva kapitlen med Scott Coral dessutom ha hand om en hel sidohistoria. Han har berättat vad denna kommer handla om i stora drag, men jag känner inte till alla detaljer. När han är färdig kommer jag att få denna och det blir sedan mitt jobb att pilla in den i huvudhandlingen. Vi har aldrig försökt oss på något sådant här, men jag är verkligen spänd av förväntan.

 

Stort tack till Jo som har tagit sig tid att svara på våra frågor!

 

 

 

Intervju med Vladimir Oravsky

Publicerat av

Hej och välkommen till Deckarhuset/TheCrimeHouse Vladimir Oravsky!

Du är just nu aktuell med boken ”Skatten i skogen: En k-märkt deckarparodi”. Du har skrivit väldigt mycket annat tidigare, är detta ditt första intåg på deckarscenen?

Hej,

Det är en definitionsfråga. Jag har skrivit åtminstone tio böcker i genren avslöjande/grävande journalistik och i dessa blottar jag personer som förgriper sig på lagar och förordningar och därmed även inte bara på enskilda individer utan stora och mindre grupper av människor.

Maj Sjövall, med vilken jag samarbetat, och hennes sambo Per Wahlöö skrev kriminalromaner med samhällsengagemang och samhällskritik, jag har valt att skriva samhällskritik med skurkar och förbrytare i centrum. Det paradoxala är, att emedan Majs och Pers lagbrytare alltid blir straffade, blir de som jag beskriver visserligen flyttade från brottes arena men alltid till ett ännu bekvämare och ännu mer lukrativt ställe.

 

 

Vad menas med ”en k-märkt deckarparodi”?

Elementary. Handlingen i Skatten i skogen utspelar sig mestadels i skogen där de unga huvudpersonerna kommer i kontakt med miljöer vars historia många människor inte är medvetna om. Det är fornminnen som är osynliga idag eftersom våra beslutsfattare inte bryr sig om den delen av det svenska kulturavet. Det kan finnas flera anledningar till det, men samtliga har en gemensam nämnare, ekonomin. Om vi tar exempelvis en gammal väg mellan två valfria ställen. Den var alltid rationellt ”byggd”, det vill säga den var så kort som möjligt, ungefär som dagens stigar som man ser i en park eller i ett bostadsområde där människor genar över gräset för att snabbast komma från garaget till hemmet med sina inköp. Samma två ställen förbinds idag med den längsta möjliga vägen för att tvinga människan att äga åtminstone en bil och ett garage, för att sälja mer bensin eller vad nu drivmedlet heter, för att och för att och för att. Och så utplånar man varje spår av den stig som påminner människan om att det finns alternativa levnadsmöjligheter. Det är som att försöka utplåna spår av exempelvis koncentrationslägren för att så småningom kunna hävda att det aldrig pågick något massmord på romer, utvecklingsstörda, homosexuella, judar et cetera.

Jag vill således uppmärksamma mina unga läsare på att många skogliga miljöer borde k-märkas.

 

Och så har vi den varudeklarerande ”deckarparodin”.

Jag är ingen expert på deckare men de jag känner till, mestadels från tv, de är parodier. Per definition. Ta exempelvis Morden i Midsomer med Detective Chief Inspector Tom Barnaby. Han har jagat åtminstone 80 olika mördare i lika många avsnitt till dags datum, vilket betyder att så gott som samtliga invånare i grevskapet Midsomer är mördade eller mördare. Och Barnaby som bör känna, mer eller mindre intimt, inte bara samtliga invånare i grevskapet utan även deras husdjur inklusive marsvin och vandrande pinnar, far hit och dit och försöker komma på var hans närmaste granne bor. Det ställs frågor vars förklaringar åtminstone inte jag kan följa och ändå sim sala bim, allt faller på plats och vi får veta att om mördaren inte trampade på en ekorres svans när han var sex år gammal så högst sannolikt, skulle han i dag varit en aktad filatelist.

Min parodi vill således återställa ordningen: allt uppdagas på ett organiskt vis, så att vem som helst inte bara kan följa med utan även får lust att följa med.

Och de mera ambitiösa läsarna bjuder jag på ett bonusmysterium: vad var min motivation att låta kyrkoherden Bruno komma med förklaringar, vem är han formad efter et cetera.

 

 

Skatten i skogen är en ungdomsbok. Kan du med några korta meningar berätta för våra unga läsare varför de borde läsa denna bok istället för att sätta sig i soffan och spela X-box?

 

Nej, jag rekommenderar ingen att hellre läsa min eller någon annan författares bok i stället för att spela något dataspel. Ett harmoniskt liv erbjuder flera möjligheter, det är sällan antingen eller, utan oftast både och, och ditt och datt och hej och ho

 

 

Du har tidigare skrivit en rad böcker som behandlar ämnet kultur, enligt många ”tyckare” är deckargenren exempel på ”dålig” kultur. Hur ser du på detta?

 

Eftersom jag betraktar mig själv som en intellektuell person, så vill jag svara som en sådan. Det är bullshit. Det finns bra och mindre bra skrivna böcker, pjäser, filmer et cetera. En genre som sådan har däremot ingenting med kvalité, vad det nu är, att göra. Mary Shelleys Frankenstein; or, The Modern Prometheus är lika läsvärd som exempelvis Gustave Flauberts Madame Bovary eller min egen Till dig jag vänder åter: en naken kostymroman.

 

 

Tillsist, kan du rekommendera någon riktig bra deckare/thriller eller mord mysterium?

 

Nya testamentet är fyllt med en massa thrillerartade episoder. Vem kommer att kasta den första stenen, vem kommer förråda Jesus, kommer han att återuppstå…

 

Och så rekommenderar jag vladimiroravsky.nu det är också rätt så spännande läsning.

Stort tack för att du ställde upp på en intervju!

Tack för att jag fick svara på era frågor

 

 

Intervju med Steffen Jacobsen

Publicerat av

Hej Steffen, välkommen till deckarhuset.se!

Steffen Jacobsen är ganska okänd fortfarande. Vem är du?

Jeg er 54-år gammel, overläkere innom ortopedisk kirurgi, bor i en nordlig forstad til Köpenhamn i en Fellinisk familj bestående af hustru, 5 sammenbragte børn og en grænsesøgende hund. Jeg interesserer mig hovedsageligt for film, sejlads; alle aktiviteter der har med havet at gøre.

Varför skriver du spänningsromaner, och inte läroböcker , t ex ”bed side manners for dummies” ?

Jeg er dr. med. Og har publiceret ca. 65 videnskabelige artikler i internationale tidsskrifter, så dér har jeg ligesom været. Desuden giver videnskabelige artikler mig ikke udlad for min spinnende og nogen gange ulidelige fantasi og forestillingsevne.

Din debutroman Passageraren möttes av öppna famnen av både kritiker och läsare, hur kändes det?

Meget fint. Lidt surrealistisk. Jeg kom til at forvente at det altid ville være sådan. Jeg fik ikke ret.

Vad var det som gjorde att den föll både kritiker och läsare på läppen, det är ganska ofta antingen eller?

Jeg tror at motiverne bag forbrydelserne var lidt mere komplekse og usædvanlige, end man ofte ser i skandinaviske krimier. Jeg tror at humoren – som skandinaviske krimier heller ikke er overbebyrdet med – vakte en god genklang, og så tror jeg at blandingen af hi-tech thriller og ganske dagligdags situationer var interessant for mange.

Hur föddes idén till Passageraren?

Ideerne til de manuskripter jeg er begyndt på eller har fuldført, begynder i et helt andet verdenshjørne end i dne færdige version. Det kan være en kort tanke, et menneske på gaden, en overskrift i en avis. Jeg tror et eller andet sted at alle historier ER skrevet i vores fælles underbevidsthed. Engang imellem er der bare en af os, der går ned i kabeltunellen og med en pandelampe og en polsøger, finder forbindelserne – historien.

Och idén till din uppföljare, Den gode datter, hur fick du den?

Jeg var ude at løbe en dag og passerede en lille, tolvårig, mørkhåret pige i et busstoppested, der sad med sin i-Pod. Der var sådan et udtryk af autonom selvtilstrækkelighed, kompetence og et ”fuck you” udtryk i hendes fremtoning, at heltinden i Den Gode Datter var født, Andrea Jones.

När du skapar dina karaktärer, är det då dina läkarkollegor vi egentligen lär känna, eller hur kommer de till?

Nej, helten vil altid være en kynisk melankoliker, der, drevet af sin professionelle ethos og sine grundoverbevisninger altid vil tage det næste spadestik, uanset hvor overmatchet, hende eller hun er. Bi-figurerne drømmes op.

Kommer du ihåg vilken som var den första bok du läste själv?

Jeg vil tro at det var Palle Alene I Verden – meget symptomatisk, egentlig.

När var du på biblioteket senast, och vad lånade du då?

Med den mindste pige, og de vil enten have de der Stephanie Myers Vampyrbøger eller Harry Potter.

Låt oss säga att all världens boktitlar är samlade till ett jättebål och ska brännas. Du får rädda två.

Vilka blir det?

Biblen og Jerome K. Jeromes ”Three Men in a Boat.”

Om du får utnämna den bästa första meningen i en spänningsroman, vilken skulle det vara och vilken författare skrev den?

 

”A frenchman named Chamfort, who should have known better, once said that chance was a nickname for providence.” Eric Ambler. A Coffin for Dimitrios.

Vilket är viktigast när du väljer en bok, omslagsbilden eller baksidestexten?

Bagsideteksten.

Om du skulle köpa en deckare till dig själv i present, vilken blir det då och varför?

Den sidste nye af Philip Kerr eller Alan Furst.

Tusen tack för att vi fick störa dig en stund i ditt skrivande, och lycka till med uppföljaren nu!

 

Selv tak.

 

 

Intervju med Amanda Hellberg

Publicerat av

Amanda Hellbergs debut ”Styggelsen” blev nominerad till Borås Tidnings debutantpris och hennes senaste bok ”Döden på en blek häst” har fått riktigt fin kritik.

Välkommen till Deckarhuset Amanda!

Stort tack!

Förutom att skriva spänningsromaner med övernaturliga inslag gör du även bilderböcker för barn. Är det inte rätt tvära kast?

För mig är det roliga kast, men visst är det något av en Jekyll- och Hyde-tillvaro. Det är som att jag behöver hålla på med både nattsvarta och sockersöta grejer. Men min engelska förläggare säger att även mina barnbokskaraktärer har mörka undertoner. Skräck och barnberättelser är en bra kombination, titta bara på Roald Dahl, Gunnel Linde och Selma Lagerlöf!

Varifrån hämtar du inspiration till dina böcker, och hur växer berättelsen fram?

Inspirationen kan komma från ett litet tankefrö; grundstämningen till Döden på en blek häst växte fram efter ett besök på just Tate-galleriet i London där Turner-målningen som titeln anspelar på hänger. Jag hade just avslutat Styggelsen och visste att det låg ett trauma och lurade i Maja Grås familjebakgrund som jag ville utforska för att förstå henne mer. Och detta att Turner målade den tavlan under ett slags sammanbrott efter sin fars död, ja det satte igång min fantasi omkring en del frågeställningar runt både föräldraskap och konstnärskap. Jag hämtade också mycket från mina egna erfarenheter av att plugga konst och litteratur på engelska universitet.

Något av den roligaste researchen jag gjorde inför Styggelsen var att lära mig mer om gamla metoder som s k mediala och klärvoajanta använder för att lura folk. Jag pratade mycket med en professor i parapsykologi, och han lärde mig ett tankeläsningstrick som jag framförde under en festival. Det var en viktig känsla som jag använde i boken; att jag hade smakat på storhetsvansinnet som kan komma av stå på scen och medvetet vilseleda en publik.

Hur mycket av dig själv finns det i dina böcker? Du bor t.ex. själv i Oxford – var det naturligt att låta Maja flytta dit?

Jag inspireras mycket av min närmiljö och även om jag inte skriver självbiografiskt så hämtar man ju från sig själv. Jag har jobbat som städerska och pluggat konst i England precis som Maja Grå men jag bestämde mig för att hon skulle plugga i Oxford innan vi hade en tanke på att flytta hit, på den tiden bodde vi i Brighton (som också figurerar i Döden på en blek häst). Vi var bjudna på bröllop i Oxford och bodde en natt på min mans gamla elevhem (han pluggade här för många år sedan) och det var en enormt förtätad atmosfär där; som en annan värld. Där fick jag miljön till Mill Creek Manor. Rummet där vi bodde blev Majas och Nikitas rum.

Hur ser själva skrivprocessen ut?

Jag skriver direkt på min bärbara dator, helst på mitt kontor. Gärna i dagliga skrivpass om tre timmar eller så. Jag har alltid ett kladdokument öppet i Word vid sidan om manuset där jag kan ”klistra in” sånt jag tar bort, eller bara löstryckta fraser och stämningar jag kom att tänka på under natten och antecknade i en liten bok jag har på nattygsbordet.

Har du någon speciell läsare i åtanke när du skriver?

Jag själv! Om inte jag själv tyckte att det var en story som jag ville vistas i så att säga, då skulle det inte funka att upprätthålla mitt eget intresse för projektet så länge som krävs för att slutföra det.

Hur gick det till när du fick din första bok publicerad?

Jag skrev Styggelsen i något slags mardrömslikt/euforiskt tillstånd under ett par månader sommaren 2006. Jag har alltid skrivit noveller och sånt men för första gången fick jag fatt i en idé som jag bara kände; ”Wow, detta är tillräckligt maffigt för att bygga en roman omkring, det här är en längre historia jag vill försöka berätta”. Sedan jobbade jag om mitt råmanus lite, gick igenom ett par refuseringar varav en väldigt uppmuntrande (Albert Bonniers), och våren 2007 antogs romanen av h:ström text & kultur. Jag visste att detta lilla Umeå-förlag gillade skräck, därför skickade jag manuset till dem, och de gjorde ett fantastiskt jobb med boken.

Vad kan du ge för råd till våra läsare med författardrömmar?

Läs min blogg ”Alla har en bok”! Det finns helt fantastiska skrivarguider från flera yrkesverksamma författare där, massor av matnyttiga tips, och man kan fråga mig om vad som helst i kommentarerna. Flera av mina bloggläsare har fått skrivprojekt antagna det senaste året (jag är SÅ stolt!) och ett antal författare, förläggare och förlagsredaktörer läser också bloggen och hör ofta av sig med sina bästa tips. Spana speciellt in kategorin ”Skriva”.

Om du själv ska koppla av med en bok, vad väljer du då att läsa?

Det måste finnas ett mörker, annars är jag helt enkelt inte intresserad. Åsa Larsson och Håkan Nesser är två samtida svenska deckarförfattare jag gillar skarpt. Louise Welsh och Megan Abbott är två engelskspråkiga författare jag inspireras av. De lyckas med konststycket att vara såväl underhållande som välskrivna och tankeväckande, något jag själv försöker sträva efter.

Hur ser deckarkulturen ut i England jämfört med i Sverige?

Ingen kritiker i England skulle få för sig att hacka på att lättlästa spännande böcker säljer bra. Det skulle liksom vara som att påpeka att folk gillar choklad, och förfasa sig över det. Historiska deckare verkar inne just nu, Mark Gatiss (som skrev BBCs Sherlock) skriver t ex pigga och roliga små deckare om en edwardiansk yrkesmördare.

Jag tycker mycket om karaktären Maja grå. Kommer du fortsätta att skriva om henne, eller kommer vi få lära känna nya huvudrollsinnehavare i framtiden?

Tack! Maja finns alltid hos mig, jag ser henne som något av en skyddsling och på samma gång beundrar jag henne. Jag spelar allan på ytan men är en riktig mes inuti. Maja är tvärt om; ganska hudlös och skör, men när det verkligen gäller är hon supertuff, tuffare än hon själv vet om. Jag vill absolut skriva mer om henne!

Vill du berätta om vad du arbetar med just nu?

Se ovan … Maja har mycket kvar att uppleva, både fina och hemska saker. Och så har hon ju en sådan enastående talang för att dra till sig kusligheter! Men just nu är jag mammaledig ett litet tag med mitt andra barn; Greta, 12 dagar gammal.

 

Vi på deckarhuset tackar för intervjun och önskar dig en mysig mammaledighet och lycka till i framtiden.