1. Du arbetar ju som rättsläkare. Kan du berätta när och varför du valde det yrket och sen när och varför du valde att även bli författare.

Jag började egentligen min akademiska bana på juristlinjen i Lund – mina föräldrar är båda läkare och jag var efter gymnasiet fast besluten om att inte gå i deras fotspår. Men efter knappt två år på juridicum insåg jag att det faktiskt var medicin jag ville läsa. Jag sadlade därför om och under läkarlinjen i Stockholm gjorde jag ett fördjupningsarbete i rättsmedicin. Efter allmäntjänstgöringen (AT) beslutade jag mig för att ge rättsmedicin ännu en chans. Jag kände nog att jag inte kunde utesluta inriktningen utan att ha provat på arbetet och efter ett sex månaders vikariat var jag helt enkelt fast.

Under hela min uppväxt och även under studietiden ägnade jag mycket tid åt konstnärliga aktiviteter – först i form av måleri, sedan fotokonst och slutligen skrivande. Att detta skrivande utmynnade i ett färdigt manus handlar nog mest om att jag beslöt mig för att våga tro på min idé.

.

2. Vad jag märkte så namngav du aldrig staden Corpus Delicti utspelar sig i. Är det Lund där du arbetar och är verksam, eller är det en fiktiv stad?

Att inte namnge staden var ett medvetet val som jag fått försvara under resans gång. Förlaget ville gärna förlägga den till ex Lund, men jag ville inte att detaljbeskrivningar av en stad skulle ta överhanden. Jag är nu bosatt i Malmö, men har tidigare bott bland annat i Stockholm, New York och Tokyo och tycker att en läsare ska kunna känna igen sig oavsett var man bor. Men, visst – staden är inte fiktiv…

.

3. Hur kommer det sig att du valde en kvinna (Ella) som huvudkaraktär? Var det ett självklart val för dig och var det svårt att sätta sig in i en kvinnas ”huvud”. Rådfrågade du någon/några kvinnor?

Jag hade inte ens reflekterat över huvudkaraktärens kön förrän jag i efterhand fått frågor avseende detta. Men jag tror att det föll sig naturligt av den enkla anledningen att Ella precis som jag arbetar som rättsläkare och att det skulle kännas som om jag beskrev mig själv om jag valt en manlig rättsläkare som huvudperson. Jag har haft lyckan att under många år leva ihop med och umgås en rad spännande kvinnor – något som jag tror givit mig en viss inblick i en kvinnans ”huvud”. Men i grund och botten har jag faktiskt utgått från att män och kvinnor inte är så olika som vi ibland tycks tro.

.

4. Har du några författarförebilder och i så fall vilka?

Jag ska vara helt ärlig och säga att jag faktiskt inte läser så rysligt mycket. Men jag gillar författare som vågar gå sin egen väg, oavsett om den kan uppfattas som udda eller överdrivet kommersiell. Namnet Björn Ranelid ringer plötsligt i mitt huvud…

.

5. I romanen finns det ganska många och framförallt mycket detaljerade beskrivningar (som jag förutsätter skulle gått till exakt så i verkligheten, eller?) av när Ella och hennes kollegor undersöker lik. Jag lärde mig jättemycket men kunde ibland kännas att det blev lite för mycket beskrivningar, lite för undervisande. Var det din avsikt och hur gjorde du/ni den avvägningen?

De mera undervisande inslagen har till viss del en poäng för handlingen. När läsaren väl besitter viss kunskap kan denne lättare dra egna slutsatser utifrån de fynd som jag presenterar. Men sedan ligger det nog mycket i min natur att försöka undervisa och vara pedagogisk – jag vet även att jag själv uppskattat böcker där jag fått känslan av att ha lärt mig något.

.

6. Jag tyckte du hade ett fint språkbruk. Har du gått någon skrivarkurs eller är du självvlärd?

Tack. Ingen kurs, men uppvuxen i en mycket verbal miljö i kombination med ett yrke där stor vikt läggs på att uttrycka väl sig i det svenska språket.

.

7. Hur ser det ut där/när du skriver? Var sitter du? anväder du en laptop i soffan, sitter du vid en stationär dator vid ett skrivbord, är du disciplinerad? Är det stökigt, krävs det kaffe eller liknande med mera.

Med ett tämligen krävande heltidsarbete har det varit en förutsättning att jag kan skriva när helst jag får tid och var jag än befinner mig. Jag har skrivit hela Corpus delicti på min MacBook, som jag ofta bär med mig. I omgångar har jag haft svårt att fokusera när jag arbetat hemma och därför har det blivit en hel del skrivande på Malmös kaféer. Delar av boken är dessutom skriven utomlands – jag fick låna en lägenhet i Barcelona av goda vänner och där kunde jag skriva ostört i en vecka. Aldrig tidigare hade jag kunnat avsätta så mycket sammanhängande tid för mitt skrivande. Senare fick jag veta att Jonas Gardell skrivit en hel del i just den lägenheten.

.

8. Vad är det absolut bästa/sämsta med att vara rättsläkare?

Det bästa är när jag känner att jag är delaktig i en viktig utredning – när man utmanas intellektuellt.

Det sämsta är just nu arbetsbelastningen. Till skillnad från vad många tycks tro är det väldigt få läkare som söker sig till min specialitet – det råder en akut brist på rättsläkare och arbetsbördan är enorm.

.

9. Har du någon favoritkriminalfilm som du vill tipsa om eller kriminalserie på TV som du tittar på?

Tittar oerhört lite på TV, men film gillar jag. Misstänkt för mord (Presumed innocent) med bl a Harrison Ford har tjugo år på nacken, men står sig än tycker jag. Han är knappast min favoritskådespelare, men i den filmen lyckas han. Filmen visar att saker och ting inte alltid är vad de ser ut att vara och att sanningen sällan är särdeles invecklad. Motiven till mord är och förblir i mångt och mycket de samma.

.

10. Smittar din yrkesroll av sig på ditt privatliv som i Ellas fall?

Den granskande blicken – ständigt på jakt efter ärr och skador, den tror jag att jag delar med min huvudkaraktär. Men jag har nog lättare att stänga av yrkesrollen när jag väl lämnar arbetet än vad hon har.

.

11. Idag måste en författare utöver skrivandet även vara aktivt delaktig i romanernas marknadsföring genom mässor, föreläsningar osv. Vad tänker du om det?

Jag är en ödmjuk nybörjare när det kommer till just detta, men har redan insett att det gäller att prioritera vilka evenemang man ställer upp på för att orka med.

.

12. Om du tjänade så mycket på ditt skrivande att du skulle kunna leva på det skulle du då sluta vara rättsläkare?

Jag har läst på tok för länge och tycker att jobbet är alldeles för spännande för att släppa det. Däremot kan det tänkas att jag i framtiden går ner i arbetstid. I nuläget känns det som att jag försöker hantera två heltidsjobb parallellt och ska man hinna med familjeliv och träning så håller det inte i längden.

.

13. Nämn tre romaner du tycker att våra läsare ska läsa (Utöver Corpus Delicti).

Fallet Arbogast av Thomas Hettche,

Döden är en man av Per Lindeberg och

Den gåtfulle fotografen av Douglas Kennedy

.

14. Vad jag förstår håller du på med en ny roman. Kan du berätta lite om den? och kommer Ella vara huvudkaraktären igen?

I Corpus delicti berättar jag bara den första delen av min ursprungliga idé. Den innehåller därför en hel del sidospår som inte riktigt får ett avslut under bokens gång. I uppföljaren, som kommer nästa höst, spinner jag vidare på några av dessa trådar. Varken i den första boken eller i uppföljaren följder jag den givna ”deckar-mallen”, men precis som i min debutroman får läsaren fortsätta att följa Ella Anderssons sökande efter svar. Så den som vill läsa om ritual- och seriemord i svenska småstäder kommer att bli besviken – men trovärdighet och spänning utlovas å andra sidan i mängder. Jag tycker själv att den är ännu bättre än debuten.

.

15. Vad läser du just nu?

Tänkte spontant säga: recensioner, men på nattduksbordet ligger just nu faktiskt ”Jag dödar” av Giorgio Faletti.

.

Hela Deckarhuset tackar med detta Elias Palm och önskar honom ett stort Lycka till! med debuten!

Jonas Moström, välkommen till Deckarhuset!

Tack! Jag ser fram mot ett spännande besök.

.

Hur föddes idén att skriva deckare, när man är läkare?

Som läkare träffar man många människor och fattar svåra beslut. Att skriva blir ett sätt att bearbeta det man upplever. Att det blev deckare beror delvis på att liv och död är påtagliga ingredienser i båda yrkena. Dessutom älskar jag spänningen i en riktigt nagelbitande historia.

.

Hur ser dina kollegor på ditt författande?

Många är imponerade och läser mina böcker med stor nyfikenhet – särskilt de senaste två som tar upp aktuella ämnen inom sjukvården, som aktiv dödshjälp och alternativmedicin.

.

Har du någon förebild i ditt författande?

Förebilder varierar från dag till dag och bok till bok, men några favoriter är Dennis Lehane (Patient 67), Åke Edwardson (Himlen är en plats på jorden) och Karin Fossum (Älskade Poona)

.

Vilken var den första boken du kan minnas att du läst själv?

Hattstugan av Elsa Beskow. Dramatisk med både eldsvåda, barnaga och lyckligt slut.

.

Låt oss säga att du går till bokhandeln, vilka hyllor tittar du på, och hur väljer du bok?

Tittar givetvis alltid på nyutgivna kriminalromaner, men även självbiografier och psykologiska böcker intresserar. Väljer gör jag när jag läst baksidestexten och skummat några rader på måfå i boken.

.

Skriva böcker och leva med småbarn – i mitt huvud som fd småbarnsmamma och heltidsarbetande går det bara inte ihop. Berätta hemligheten…

Det gäller att prioritera. Jag ser inte så mycket på teve och gör ofta två saker samtidigt: typ borstar tänderna och städar upp efter barnen. Dessutom jobbar jag bara 60% som läkare.

.

Får din fru läsa över axeln på dig när du sitter och skriver?

Nej, absolut inte. Då är det bara jag och texten. Men när det första utkastet är klart brukar jag läsa boken högt för min fru. Hon är min strängaste kritiker.

.

Du har skrivit några böcker nu om Erik och Johan, svetsas de mer och mer samman, eller tror du de kommer att tröttna på varandra?

De kommer att hålla ihop. Johan har ju bara en enda riktig vän och skulle bli väldigt ensam utan Erik. Särskilt med tanke på att han har svårt med relationer till kvinnor.

.

Om du skulle låta Johan lösa nästa brott med en annan författares litterära problemlösare, vem skulle Johan vilja jobba med då?

Mons Kallentofts hjältinna Malin Forss. Hon och Johan skulle sannolikt ha ett explosivt och givande samarbete. Båda är begåvade mordutredare och väldigt ensamma personer som söker bekräftelse på olika sätt.

.

Låt oss säga att du skulle skriva nästa bok ihop med en annan författare, vem skulle det då vara?

Karin Alvtegen. Hennes psykologiska problemställningar fascinerar mig.

.

Vill du berätta om din upplevelse av att komma ut med debutboken och om det är skillnad när det sedan handlar om bok 2, 3, 4… ?

Första boken är som det första barnet: unik. Även om man tycker om alla böcker lika mycket och på olika sätt är överraskningsmomentet och nyhetens behag klart mindre vid femte boken.

.

Till slut – vad kan du berätta om ditt nuvarande skrivprojekt?

Jag håller på med bok nummer sex i sviten om Johan Axberg och Erik Jensen. Det som är nytt är att jag har en historisk parallellhistoria. Den utspelar sig i Sundsvall 1888, året då hela staden brann ned. Och jag kan avslöja att detta har en koppling till en pyroman i nutid …

.

Våra läsare är mycket nyfikna på att lära känna våra duktiga svenska författare, så tusen tack för att du tog dig tid att prata med oss!

Tack, det är alltid lika trevlig att svara på frågor och få chansen att fundera på vad det är man håller på med!

På bilden Alexander McCall Smith och Deckarhusets egen Mi. Fotograferingen stod Lotta Severin för.

.

Samtal över en diet coke

Alexander McCall Smith avslutar precis sitt framförande på Internationella Scenen på Bokmässan 2010, när jag banar mig fram bland åskådarna. Jag ser Lotta från Forma Books vinka frenetiskt och ber om ursäkt till höger och vänster medan jag envist trampar gamla som unga på fötterna under min framfart.

Jag får vänta ett tag, Herr Damernas Detektivbyrå är en omsvärmad man, och han har ett handslag, ett vänligt ord och en autograf till alla som stoppar honom efter vägen.

Lotta har fixat en plats åt oss i Loungen lämnar oss där. Över en diet coke.

Ja… varför inte?

.

Tredje gången i Sverige

Vi pratar om mässan och hur väl emottagen Mr McCall Smith känner sig. Det är tredje gången han är i Sverige och det är lika roligt den här gången. ”Alla är så glada och välkomnande, både min fru och jag blir så väl omhändertagna”. Han konstaterar också torrt att det finns betydligt större länder som inte alls värnar lika mycket om litteraturen och författarna som vi tycks göra i Sverige.

Bertil Falk, initiativtagare till bokmässan, tittar förbi och vill hälsa celebriteten välkommen, och mig också, liksom på köpet .

.

Sociala problem och samhällskritik

McCall Smith berättar på ett varmt och engagerat sätt om sin syn på hur omvärlden väljer att se på Afrika och den afrikanska befolkningen. Det han vill uppnå med sina böcker om Mma Ramotswe är inte pekpinnar, utan snarare att låta den vanliga människan i västvärlden möta den vanliga människan i Botswana. Allt handlar inte om svält, våld och om korruption! ”Jag vill visa på hur olika men ändå i många fall lika, vi är. Kanske har vi något att lära av befolkningen i Afrika?” Det, menar Alexander McCall Smith, är upp till var och en att avgöra. Han vill bara dela med sig av sina egna stillsamma observationer.

Så är det en korrekt inblick i dagens Botswana vi får genom böckerna om Mma Ramotswe, undrar jag. ”Nja. Då skulle jag tumma på sanningen. Jag väljer att visa delar av sanningen. De delar som vi aldrig annars får se. Det visas och skrivs så mycket om allt elände att jag tycker den delen fått tillräckligt med uppmärksamhet. Jag fokuserar på resten. Men svaret är också ja, det är en bild av idag. En av bilderna.”

När vi är inne på ämnet våld och elände, undrar jag lite om karaktärerna i alla de serier som McCall Smith skrivit. Tror han att människorna är antingen rakt igenom goda eller helt genomruttna? ”Nej, absolut inte! Det finns lite gott i alla onda och tvärt om. Ta din genomsnittlige psykopat – ingen har en aning om att något enda ont korn finns i personen till PANG !, en dag bryter det igenom” . Men, jag har inte hittat någon ond eller psykopatisk person i någon av dina böcker, inflikar jag. ”Tja. Lille Berties mamma är en gruvligt obehaglig människa, tycker du inte det?” skrattar författaren gott. Jo, det är klart. Stackars Bertie… Ni som är bekanta med McCall Smiths serie om 44 Scotland Street, känner Bertie.

.

Inga mord, inget blod, inga svordomar

Vad är det för spänningsböcker du skriver egentligen, tänker jag. Och frågar förstås. ” Jag skriver om de där små frågorna, vem som ligger bakom de evigt försvunna mjölkflaskorna hos familjen Jones, och vart Herr Browns fru tar vägen varje torsdag eftermiddag. Sånt som vi alla har råkat ut för. Jag tror att det går hem för att vi i dagens snabba och stressade samhälle behöver något ombonat, greppbart och överskådligt att försjunka i ibland. Som ett varmt skönt bad en ruggig höstkväll.”

Vi pratar också en stund om språket och betydelsen av ett vänligt och korrekt språk i litteraturen, där det moderna snabba samhället tågar in och skapar jäktande ord som inte alls ger den lugna trygga stämning som vi människor behöver, i alla fall då och då.

”Det finns ingen anledning att svära och domdera i mina böcker. Ett rackarns räcker i regel för mina karaktärer.”

Tillbringar du tiden när du skriver om livet i Botswana, i Afrika, och skriver du om Edinburgh när du är i Skottland, funderar jag högt. ”Nej, absolut inte. Just nu skriver jag på Corduroy Mansions, och jag är i Sverige, ler den lugne vänlige mannen. Läs noga och låt mig veta om du kan identifiera vilket svenskt Mansion som står modell i boken!”. Han plirar bakom sina sina små små runda glasögon och skrockar gott. Jag tar det som en utmaning, jag!

.

Barnboken

Colaburken är snart tom, och jag vill gärna veta lite om barnboken om Precious Ramotswe som barn, innan vi skiljs åt. ”Varför bara på Skotska?”

”Tja, ganska enkelt faktiskt. Jag vill värna om det skotska språket och vänta lite med att ge ut den på till exempel engelska.”

”Så de kommer på engelska, kommer de på fler språk”, undrar jag avslutningsvis?

”Sverige är ett land där man uppskattar mina böcker mycket, och jag hoppas att ni ska få bekanta er med lilla flickan Precious, ni också”.

Vi välkomnar deckarveteranen Tomas Arvidsson till Deckarhuset!

Det finns mycket cynisk humor i dina böcker och skolväsendet får många kängor (speciellt administrationen) Är du kritisk mot det svenska skolsystemet? eller använder du den miljön för att du känner till den väl (Arvidsson har varit lärare)

Skolan och dess administration speglar ju samhället i övrigt. I deckarens marginal vill jag gärna ironisera över den grötmyndighet, det sammanträdesraseri och den maktfullkomlighet som finns på många håll, både i offentlig sektor, i näringslivet och i politiken.

.

Tror du att en vanlig respekterad medelsvensson verkligen skulle kunna komma undan med ett stort brott som de gör i böckerna?

Det är jag övertygad om. Det händer säkert varje år i Sverige.

.

Här kommer Johan Theorins fråga till dig. (Det var han som tyckte att vi skulle göra en intervju med Tomas) Han vill att du jämför läget för den svenska kriminalromanen nu och på mitten av 70-talet, när du skrev dina första deckare Enkelstöten och Dubbelstöten.

Deckargenren har ju blivit både mer och mindre respekterad sedan 70-talet. Som läsgenre är den mer respekterad, som litterär genre måste man nog inse att den delvis har banaliserats. Intrigmässigt bygger deckarna i dag mycket mer på sjukt våld, pedofili och jävelskap. Jag tycker att genren har drabbats av blodförgiftning. Det är synd.

.

Hur tycker du att du själv har förändrats som författare under årens lopp?

Den viktigaste förändringen är nog att jag ställer mycket högre krav på mina egna texter. Jag läser om och om och om igen, jag rättar och korrigerar och söker mer medvetet balans och precision i formuleringarna. Jag arbetar mer eftertänksamt i dag. Det är kanske inte alltid det bästa, ibland ska en text glittra av spontanitet.

.

Dina böcker har också blivit minikriminalserier som jag är nyfiken på men aldrig har sett. Om den spelades in idag vilka skådespelare skulle du välja då om du fick välja?

För mig är den frågan omöjlig att besvara. Björn Gustafsson, Helena Brodin, Frej Lindquist, Birgitta Valberg med flera har gett personerna identitet. De gjorde det så bra då. Det är deras ansikten jag ser och deras röster jag hör.

.

Du är ju också med i Svenska Deckarakademin, vad är din roll där och hur mycket tid lägger du ned på akademin under ett år?

Jag är med i styrelsen (som kassör, tänk om jag stack med kassan …) och ingår dessutom i den jurygrupp som kallas Utländska A. Vi läser alla (!) till svenska översatta deckare (i år ca 75 st) och nominerar gemensamt fem titlar till utmärkelsen som årets bästa översatta deckare. Jag lägger nog totalt två arbetsdagar i veckan på akademiarbete.

.
Din huvudperson i ”Stöt”serien Jan Bertilsson är 38 i den första boken från -75 och 48 i Den sista boken om Bertilsson från 2004. Han har alltså bara åldrats 10 år på 29 år. Varför lät du honom inte åldras i takt med tiden?

Både han och jag utvecklas lite sakta.

.

Saknar du Bertilsson, eller tycke du det är skönt att slippa skriva om honom en gång till?

Jag valde ju själv hans bortgång! Jag kan ångra det lite, lite någon enstaka stund. Vi hade mycket roligt ihop. Men beslutet från min sida var genomtänkt under många nätter.

Om en fiktiv huvudperson kommer alltför nära skrivaren så stänger man ute läsaren. Skrivaren och läsaren får en relation bakom en glasvägg, som inte läsaren kan tränga genom. Då är man farligt ute, då tappar man respekten för läsaren. Det höll på att ske med studierektor Bertilsson och mig. Som författare ska man vara först med att inse det. Därför gjorde han sin sista stöt.

.

Det är få som skriver deckare med mycket humor i idag som du gör. Vad tror du det beror på? och har du några tips på deckare med humor i?

Jag tycker att många deckare i dag präglas av att författaren tar sig själv på högtidligt allvar. Vissa texter är så ängsligt politiskt korrekta att man stönar. Varför inte erkänna att det handlar om underhållningslitteratur och ge utrymme för ett leende då och då (men helst inte över kletig hjärnsubstans och styckade lik)? Ett bra exempel på deckare med humor är Donald E Westlake.

Bo Balderson var faktiskt inte heller någon förebild. För mig är hans böcker kolossalt välskrivna, men genomsyras för mycket av farsartade inslag.

.

Vilka förebilder hade du när du började skriva och har det lagts till några under årens lopp? (Jag anar en influens från Bo Baldersson?)

Jag hade nog egentligen ingen förebild – eller också så många att de flöt samman och inte kunde särskiljas från varandra.

.
Vem tror du ligger bakom Bo Baldersson?

Ingen aning. Men både Borås Tidning och Helsingborgs Dagblad har en gång pekat ut mig. Men i det fallet är jag helt oskyldig. Tror jag …

.

Svara ärligt nu, har du själv funderat på att göra en ”stöt” och om inte, vad hindrade dig?

Jag tror på fullt allvar att många av oss någon gång har funderat på den perfekta stöten. Jag har i alla fall gjort det, men avstått. Jag vill umgås med mina barnbarn utan galler emellan. Jag sover bättre om natten och vill inte bli svettig om ryggen varje gång det ringer på dörren. Lite fegt, va? Jag kanske blir modigare med åren – och då jävlar …

.
Har du några favoriter bland moderna deckare? och finns det någon eller några författare som du tycker har blivit bortglömd och förtjänar att läsas även idag?

Förra årets bästa översatta bok av Andrew Taylor (Det blödande hjärtat) är lysande. Och Donna Leon, Deon Meyer, Andrea Maria Schenkel – ja, det finns många. Ett gott råd till unga läsare och skrivare är att läsa någon glömd bok av Stieg Trenter eller H K Rönblom. Även om deras böcker i dag ter sig lite retro så kunde dom skriva suverän prosa. Dom behärskade helt enkelt språket.

.
Om du ser på kriminalserier på TV, vad väljer du då?

Många kriminalserier är våldsamt (!) schablonmässiga. Men The Mentalist i TV3 är bra. Dramatiseringarna av Alexander McCall Smiths sydafrikanska detektiv är skickligt gjorda och fascinerande, likaså flera av de danska polisserier, som sänds i svensk tv.

.

Har du någon kuppfilmsfavorit?

Rififi är en klassiker, som fortfarande är sevärd. Den blev ju för övrigt mönsterbildande, både för filmfolket, förbrytarna och (tyvärr) säkerhetsbranschen.

.
Vad läser du just nu?

Joyce Carol Oates senaste bok Lilla himlafågel

Det står att du är ”debutant”… kan detta verkligen vara helt sant?

Det beror nog på hur man räknar. Geim är mitt första publicerade manus så i det avseendet är jag alltså hundra procent debutant. Jag började (efter lite vänliga påstötningar från min fru) så smått komma igång med skrivandet tidigt 2008. Innan [geim], som jag skrev under bortre halvan av 2009, hade jag hunnit med två andra manus. Inget av dessa räckte dessvärre ända fram till utgivning men feedbacken jag fick var till stor nytta av då jag påbörjade manuset till det som skulle bli [geim].

Inför denna berättelse hade jag en betydligt mer strukturerad approach och försökte tidigt identifiera vilken läsupplevelse jag ville få till men också vilka verktyg jag trodde skulle funka.

I spelkretsar används ofta ordet Gameplay för att beskriva en bra totalupplevelse eller positiv känsla för ett spel och mitt övergripande mål var att få till en liknande slutfeeling för läsaren när sista sidan väl var avklarad.

Bland annat ville jag hålla ett högt tempo genom hela berättelsen (svårt), bygga en intrig som inte lät sig förutses (svårare) och skapa en ”vill inte lägga ifrån mig boken känsla” hos läsaren (mycket svårt).

En av lösningarna blev att jobba med två olika huvudpersoner med väldigt skilda egenskaper och sätt att uttrycka sig – en annan att lite då och då försöka rucka på berättelsens förutsättningar och skapa överraskande vändningar.

Jag är själv väldigt nöjd med reslutatet men det är i slutänden såklart ni läsare som avgör hur väl jag lyckats.

.

Hur skulle du själv kortfattat beskriva Geim

En samtidsthriller i högt tempo, fylld av populärkulturella blinkningar och med en raffinerad och överraskande intrig.

.

…Hur kom du på idén till Geim?

Grundidén kom faktiskt till på ett flyg när jag under en start (eller landning) vittjade stolsfickan framför och började fundera kring vilka saker man skulle kunna hitta där.

I min historia började det med ett USB minne som innehöll bilder och utvecklade sig därifrån till en kamera. Kameran blev så småningom till en telefon som kommunicerar med sin upphittare och inbjuder honom till någon typ av aktivitet.

Telefoner och spel ligger nära varandra så den kopplingen gick också rätt fort.

Av berättartekniska skäl fick sedan hela händelsen flytta över till tåget och så var inledningsscenen klar.

Efterhand som idén om ett spel kom upp började jag också dyka ner i de många olika varianter som finns: Tankespel, Multiplayer gaming, Online Roleplaying, Alternate Reality Games mm. Eftersom spel och online världen har sin egen dramaturgi och språk var det därifrån många av de engelska begreppen dök upp, bland annat kapitelnamnen och så småningom också titeln.

Ordet game är dessutom tacksamt att leka med eftersom det har så många olika betydelser.

.

Hur skulle du själv beskriva din berättarstil

Relativt driven med en blanding av både längre mer sammansatta meningar och väldigt korthuggna sådana. Jag tilltalas av dynamiken mellan de två stilarna, liksom sammanflätningen av svenska och engelska uttryck.

.

…Geim är spännande från början och fram till allra sista sidan. Har det krävs ovanligt många omskrivningar för att få bort de lugnare (läs tråkigare) partierna som annars lätt brukar uppstå.

Tack, och haha… vilken originell fråga!

Du undrar alltså om geim var tråkigare på manusstadiet 😉 ?

Faktiskt har de flesta sekvenser jag omarbetat eller lagt till varit mer av det berättande slaget. Jag siktade tidigt på att försöka efterlikna dramaturgin i ett bra dataspel där det sällan finns någon dödtid. Istället skall spelaren (läsaren) kastas mellan allt mer spännande händelser som leder fram till den stora finalen.

Min förläggare och senare också min proffsiga redaktör har lärt mig att balansera mitt berättande något så att läsaren skall hinna smälta allt som händer och karaktärerna få en chans att hinna djupna.

Var och hur skriver du helst? (Hemma? På ett fik? Kontor? Med papper och penna, skrivmaskin eller dator? Från och med i höst tänkte vi ställa den här från till alla författare, om du har möjlighet och inte tycker att det är för påträngande får du väldigt gärna skicka med ett foto på din favorit skrivplats. En bild tagen med tex en mobil skulle duga alldeles förträffligt)

Jag skriver faktiskt bäst på ställen där jag är tvungen att koncentera mig och där min självdisciplin inte utsätts för frestelser som email, internet, välfyllda kylskåp mm.

Eftersom jag reser mycket i jobbet blir det mycket flyg, vänthallar och hotellrum men även då jag är hemma föredrar jag ofta olika caféer eller bibliotek.

Jag skriver nästan uteslutande på min laptop och bara i undantagsfall med papper och penna.

.

Skriver du på något just nu?

Just nu är jag cirka sextio A4 sidor in i uppföljaren [bʌz] som kommer ut nästa höst och som kretsar kring informationsflödet på nätet och de intressen som gärna vill kontrollera det…

Dessutom samlar jag på mig ideér inför den tredje delen i trilogin som kommer ut 2012 och som har arbetsnamnet [bʌbl].

.

Ett stort tack (och ett lika stort Lycka till!) från oss på Deckarhuset! 🙂

Vi välkomnar Författarparet Johanna Limme och Martin Palmqvist till Deckarhuset. Paret har nyss släppt sin tredje kriminalroman Böljelek (Se recension här) som är en historisk kriminalroman.

Ni är ju ett författarpar som också bor ihop. Vem gör vad när ni skriver? hur fördelar ni arbetet?

Från början, när vi inledde vårt samarbete, så hade vi nog mer uppdelade roller än vad vi har idag.  Martins främsta var dialoger (han var och är fortfarande väldigt bra på att ”dramatisera” dessa) medan Johannas styrka låg i själva psykologiserandet av olika karaktärer. Idag är det väldigt svårt att säga vem som har skrivit vad eftersom vi hela tiden arbetar tillsammans (men inte samtidigt) med våra texter. Vi har dessutom lärt oss av varandra och det är inte längre Johannas eller Martins språk utan snarare ett tredje, vårt författarspråk. Vanligtvis börjar en av oss med ett kapitel, den andre tar vid och bygger ut och kommer med förändringsförslag. Därpå tar den första personen vid och så fortsätter vi, tills vi båda är nöjda. Eftersom vi har barn så blir det också att vi får arbeta i skift, den ena skriver medan den andre tar hans om barnen. Fast det har hänt att vi suttit med båda barnen i knäet, lyssnande på musik samtidigt som vi försökt skriva.

.

Vem av er kom på temat till Böljelek?

Idén var ursprungligen Martins. Han var på biblioteket i Karlshamn och såg ett fotografi från Oscar II besök i Karlshamn (Oscar II stannade tillfälligt i Karlshamn när han var på väg till Karlskrona för att inviga en staty av Karl XI). En massa finklädda människor, dagen till ära försedda med flaggor och blomster. Johanna lyssnade till idén och godtog den, på ett villkor: att huvudpersonen var en storväxt präst som hette Simon Eldfeldt. Martin, i sin tur, tyckte prästen lät lite halvtråkig och torr och skapade en kontrast till honom, Eldfeldts systerson och tillika dräng, Ivar Jönsson.

.

Hur gjorde ni researchen till Böljelek och hur lång tid tog det?

Arbetet med research är nog det svåraste med att skriva historiskt. Martin läste exempelvis alla Karlshamns Allehanda från 1897 för att få en uppfattning om nyhetsflödet i en mindre stad. Vad som hände, vad som upptogs människors tankar och vardag. Vidare har vi läst in oss på Karlshamns historia och använt oss mycket av den. Att säga hur lång tid själva researchen tog är svårt att säga eftersom den hela tiden pågått jämsides med själva skrivandet av boken.

.

Bygger karaktärerna på några verkliga personer? (eller kanske några personer från idag?)

Det fanns en stadsfiskal i Karlshamn som hette Kant, han var dock verksam tidigare än vår stadsfiskal och blev dessutom suspenderad från sin tjänst för att han misshandlade fångar. Vi gillade namnet men förflyttade honom fram i tiden och gjorde honom dessutom mer sympatisk (utifrån den beskrivning som finns). Ibland har vi lånat riktiga personer, som skeppsredare Meyer, stadsläkare Wiedeman och borgmästare Söderbergh, men Simon Eldfeldt och Ivar Jönsson är helt igenom påhittade karaktärer. Ibland är vi lite rädda för att någon ska säga ”sådär var inte min morfars far alls”.

.

Vad har ni för förebilder när det gäller skrivandet?

Det finns många bra författare och lika många goda stilister. Martins absoluta förebilder i subgenren (historiska kriminalromaner) är Ian Pearce och Umberto Eco. Johanna i sin tur tycker mycket om Dennis Lehane.

.

I min recension av er bok så skrev jag att jag tyckte att ni antingen skulle ha utvecklat sidostoryn eller kapat den. Håller ni med om det? och vad var er tanke bakom den?

Vi hade egentligen flera tankar med perspektivet med den norska kvinnan (sidostoryn) från början, bland annat ville vi få in ett slags historiskt makroperspektiv. De händelser som det talades om detta år var bland annat Andrées luftfärd, Industriutställningen i Stockholm och så Norgeproblematiken förstås. Dessa ambitioner får möjligen stiga tillbaka i senare böcker i Simon Eldfeldt-serien för främjandet av en rakare intrig och fördjupade personporträtt. Man kan diskutera detta fram och tillbaka, det är inte säkert att historien varit densamma utan sidostoryn. Allting handlar om balans.

.

Hur ser det ut där ni skriver? Var skriver ni? står den ena upp medan den andra sitter? Dricker ni kaffe? Te?

Vi har nog det minsta skrivbord man kan tänka sig, det är knappt en kvadratmeter stort. Så nej, vi kan inte sitta där samtidigt och absolut inte skriva samtidigt. Skrivhörnan rymmer också en mycket liten fläkt, en mycket liten lampa och för inspirationens skull, en tavla över Karlshamn anno 1911. Martin kör koffeinfritt kaffe och Johanna kör med koffein (och mjölk).

.

Brukar ni helst köpa inbundna böcker, pocketböcker, låna på bibliotek, lyssna på böcker och har ni en e-platta?

Vi har lyssnat en del på böcker när vi åker bil och gillar den formen av läsupplevelse. Annars är det nog mest biblioteket och pocket som gäller. Biblioteket framför allt när det gäller böcker till våra barn.

.

Hur mycket tid i veckan lägger ni på att skriva?

Det är lite beroende på och svårt att avgöra i tid men vi försöker hålla ett snitt på cirka 3 kapitel i veckan.

.
Står ni bakom olika karaktärer i böckerna? I så fall vill jag veta vem som är Jönsson och vem som är Eldfeldt.

Som sagt, ingen av oss. Kanske Eldfeldt (och hans tungsinne) lånat mest drag av Johanna. Vi har ändå valt en präst av den anledningen, att få kanalisera lite av egna tvivel och tankar. Skulle man lite skämtsamt göra en freudiansk tolkning kan man väl säga att Eldfeldt representerar Johanna eller Martins ”överjag” medan Jönsson då skulle vara ”detet”.

.

Vad tycker ni om deckarkulturen eller snarare kriminalromanskulturen idag?

Vi tycker den är ganska bra och bred. Att det kommer fram nya subgenrer ser vi som något positivt. En av anledningarna till att vi valde just historiska deckare var att vi var lite trötta på att läsa och skriva om modern tid. Därmed inte sagt att moderna nutidsdeckare är tråkiga, tvärtom visar den stora framgångarna utomlands på att det finns många riktigt bra. Och ja, vi gillar att läsa dem.

.

Vad ser ni på för kriminalserie på TV och har ni någon favorit kriminalfilm?

Båda två är lite av vad man skulle kunna kalla ”anglofiler”. Vi gillar engelska deckarserier och filmatiseringar skarpt, exempelvis Midsomer Murders. Martin är dessutom förtjust i Sherlock Holmes-serier/filmer och en gammal amerikansk serie med Michael Douglas i huvudrollen, The Streets of San Fransisco.
Johanna tittar gärna på Law & Order.

.

Vad har ni för författarambitioner inför framtiden?

Just nu är det mest en rolig grej som vi håller på med men det är klart att drömmarna på att kunna försörja sig på författandet finns där.

.

Vad läser ni just nu?

Martin läser en bok om diskret matematik och Johanna läser Q & A (Vikas Swarup).

.

Tack för er medverkan!

Vi välkomnar översättaren Marlaine Delargy till Deckarhuset! Marlaine har bland annat översatt Johan Theorins och Åsa Larssons böcker.

Berätta kort om din bakgrund, Vad har du för utbildning? Hur blev du översättare? och hur kommer det sig att du kan svenska?

Jag har en examen i svenska och tyska från University College i Wales, Aberystwyth. Efter det arbetade jag i Sverige ett år. Laurie Thompson, som har översatt många svenska romaner som till exempel Henning Mankell, Håkan Nesser, Åke Edwardsson och Mikael Niemi, var min handledare i Aberystwyth, och när han startade tidskriften Swedish Book review 1983, frågade han mig  om jag ville göra några översättningar.

Mellan 1986 och 2004 undervisade jag i tyska på gymnasiet i England och gjorde inte många översättningar under den perioden, eftersom det är svårt att klara deadlines när man har ett krävande heltidsjobb. Men, när jag slutade undervisa 2004, hade jag turen att kunna fortsätta med översättning igen och jag har gradvis byggt upp ett visst anseende.

.

Hur fick du jobbet med att översätta Johan Theorins och Åsa Larssons böcker?

Det var Lauri igen – han rekommenderade mig till Bonnier Group Agency, och jag fick översatta utdrag från flera av deras romaner åt dem. En av de första jag gjorde var Åsa Larssons Solstorm. När boken såldes till Random House, New York frågade de mig om jag ville översätta, inte bara den utan även hennes två böcker efter den. Samma sak hände med Johan Theorin – Jag översatte ett utdrag ur Skummtimmen och hade tur nog att bli tillfrågad att översätta den och Nattfåk.  Jag har precis sänt iväg översättningen av hans tredje roman, Blodläge, till utgivaren – den kommer ut i April nästa år (2011).

.

Vad är de största skillnaderna mellan det engelska och svenska språket?

Det är en svår fråga! En stor skillnad är att engelskan tenderar att använda fler ord. En engelsk översättning är vanligtvis en tredjedel längre än det svenska originalet. Ofta finns det många alternativ i engelskan för ett svenskt ord, och det gäller att välja det som passar bäst för kontexten. context.

.

Just nu håller du ju på att översätta Johan Theorins Blodläge kan du ge oss ett par exempel på något ord eller meningar som har varit extra knepiga att översätta? Jag är också nyfiken på hur du och Johan samverkar? Talar ni kontinuerligt medan du översätter?

Johan är väldigt bra att arbeta med. Jag skickar honom frågor om jag är osäker på vad han menar med ett speciellt uttryck och han svarar alltid inom en dag. Han är också väldigt mottaglig för ändringar som måste göras för en icke-svensk publik. I hans senaste roman var vi tvungna att ta bort ett par låtar som hade låtit fruktansvärda på engelska. Jag fick helt enkelt referera till dem i texten istället.  Jag kan inte komma på något som har varit specielt svårt med den här romanen, men generellt så är svordomar väldigt svårt att få till då det är svårt att bedöma påverkan av ett ord. Jag kan ge ett exempel: Den svenska serien Wallander visas nu på TV i Storbritannien och det har varit en hel del kritik över hur ofta ordet ”fuck” och liknande uttryck nämns. Varje gång den svenska dialogen använder ”fan” eller ”djävlar” har översättaren använt ordet ”fuck”, vilket har förolämpat många tittare.

.

Finns det någon översättare som du ser upp till och tycker är fantastisk?

Jag måste säga att Laurie Thompson är den översättare som jag respekterar mer än någon annan. Han har varit både uppmuntrande och stöttande från början, och har frekvent påpekat vikten av att leverera den bästa texten och att klara deadlines. Han har en imponerande känsla för språket som är sammankopplat med en stor kännedom av Sverige och dess historia och traditioner, vilket han alltid är villig till att dela med sig av. Han är en ärlig kritiker, och är alltid fullständigt jordnära. Jag är väldigt stolt över att få kalla honom min vän.

.

Läser du mycket svensk litteratur? och i så fall tycker du att finns det något som kännetecknar just svensk litteratur/svensk kriminallitteratur?

De flesta av de svenska böcker jag läser är kopplade till mitt arbete idag. Den brittiska pressen brukar fokusera på den dystra aspekten av svensk kriminallitteratur, och även om jag håller med om det till viss utsträckning, så tycker jag också att karaktärsbeskrivningarna är väldigt starka, så även känslan för miljöer.

.

Hur lång tog det att översätta Skumtimmen och Nattfåk?

Det tar mig vanligtvis tre till fyra månader att översätta en roman, beroende på längd givetvis. Mitt mål är ca 40 sidor per vecka, med tillräckligt med tid kvar i slutändan för ändringar och korrekturläsning.

.

Hur ser det ut när du arbetar? Arbetar du hemifrån? På ett kontor? Är det stökigt? välstädat? Hur många timmar/ dag arbetar du? Behöver du mängder av kaffe? osv…

Jag bor i ett litet hus i staden Shropshire och arbetar på mitt kontor i mitt hem. Jag är en ordningsam person och mitt skrivbord är alltid rent i slutet av dagen och allt pågående är på plats på brickan på arkiveringsskåpet. Jag brukar arbeta 2-3 timmar per dag, men inte i sträck, det beror på vad som pågår i övrigt. Jag lär ut IT för vuxna också, vilket tar upp en dag i veckan för tillfället. Jag brukar också att träffa vänner ett par gånger i veckan. Om en översättning går bra behöver jag inga distraktioner och är rätt så bra på att koncentrera mig. Om det inte går bra brukar jag plötsligt komma på att fönstren behöver putsas… eller att jag måste kolla min e-post… eller att det går något intressant på TV.

.

Vad läser du helst på din fritid? – vad läser du just nu?

Jag läser kriminalromaner på engelska hela tiden och är ett stort fan av  P D James, Ruth Rendell, Peter Robinson, Val McDermid,  Peter Lovesey, Reginald Hill, och naturligtvis Colin Dexter. Jag uppskattar också författare som Katie Ford, Rosie Thomas, Marcia Willett, Erica James, Elizabeth Noble, Jane Moore, Jane Green and Alexander McCall Smith. Jag har precis avslutat Katie Fords A Perfect Proposal, som var riktigt rolig, och jag ska påbörja Alexander McCall Smith’s The Double Comfort Safari Club. Jag tycker att Precious Ramotswe är en fantastisk karaktär!

.

Vad var det första du gjorde när du fick reda på att Johan Theorin hade vunnit CWA internationella pris med din översättning?

Jag ringde mina två av mina bästa vänner och mailade några fler!

.

Finns det något verk som du önskar att du fick översätta?

Det finns alltid ”Den som kom undan” Jag fick nästan ett kontrakt på att skriva Mari Jungstedt’s två första romaner men förlorade kontraktet till Steven T. Murray. Jag kommer tyvärr inte heller översätta Åsa Larssons fjärde roman  Till dess din vrede upphör; Laurie Thompson arbetar nu på den för MacLehose Press, som ger  Stieg Larsson romaner i England.  Jag hoppas verkligen att Åsa får den framgång och erkännande hon förtjänar i Storbrittanien.

.

Vad är det absolut viktigast när man översätter böcker tycker du?

Utan tvekan så måste romanen kunna läsas bra på engelska. Självklart är en noggrann översättning viktig, och översättaren måste kunna fånga känslan i originalet men när en läsare läser en roman vill han eller hon inte konstant påminnas om att det här är en översättning.  När jag är klar med det första utkastet av en bok brukar jag låta den ligga ett par veckor. Sen läser jag utkastet som om det vore en roman skriven på engelska, och gör sen alla nödvändiga förändringar. Ibland arbetar man så intensivt med en översättning att man inte inser att man kopierar den svenska fraseringar som  inte låter bra på engelska.

.

Har du några tips och råd till den som vill arbeta med att översätta skönlitteratur?

Jag tror man måste vara en läsare framförallt, och man måste kunna skriva bra på engelska.  Sarah Death, redaktören på Swedish Book Review, brukar alltid uppmuntra lovande nya översättare, och det finns mycket stöd och råd som är tillgänglig genom  SELTA – The Swedish-English Literary Translators’ Association. Webbadressen till SBR är www.swedishbookreview.com , och för  www.selta.org.uk Ett annat alternativ är att kontakta svenska bokförlag som till exempel Bonniers eller Norstedts, som ständigt behöver någon som kan översätta utdrag både av skönlitteratur och facklitteratur. Att kontakta brittiska eller amerikanska bokförlag är bortkastad tid om man inte har mycket att visa upp för dem.

.

Vad är ditt nästa uppdrag efter Blodläge?

Jag håller för tillfället på med att översätta en novel av Liza Marklund för  the Ellery Queen Mystery Magazine i USA och i september ska jag börja arbeta med John Ajvide Lindqvist’s Lilla Stjärnaför Text Publishing i Melbourne . Min översättning av  Människohamn kommer att ges ut under namnet Harboursenare i år. Camilla Cederss Frozen Moment publicerade i augusti och Lars Keplers The Hypnotist borde komma nästa April. Bonniers har precis skickat Keplers senaste roman Paganinikontraktet som jag ser fram emot att läsa och få veta mer om Joona Lind.