Kategoriarkiv: Intervjuer

Intervju – Michael Katz Krefeld

Publicerat av

Vi på Deckarhuset hälsar den danska kriminalförfattaren Michael Katz Krefeld välkommen till denna intervju. Krefeld är aktuell med Peter Pans hemlighet som är hans andra kriminalroman om den danska läkaren Maja Holm. Läs recensionen här!

Michael, kan du ge oss lite bakgrundsinformation om dig själv? Ålder, var du bor osv.

Jag är 44 år och bor i Gl Holte  men är uppvuxen i Hvidovre som är en förort till Köpenhamn. Hvidovre är också bakgrundsmiljö till mina berättelser. Just nu bor jag i hjärtat av Köpenhamn tillsammans med min flickvän Lis, som är advokat.
Hur blev du författare?

Jag började med att regissera kortfilmer men blev mer och mer intresserad av att skriva filmmanus. Därför började jag arbeta med ett antal danska TV-serier. Bland annat Nikolaj & Julie, som fick en Emmy vinnare, Hotellet och Nynne. Efter 7-8 år som manusförfattare började skriva min första roman Före stormen parallellt med manusskrivandet. Det tog mig mer än fyra år att avsluta den romanen.

Jag läste en artikel du har skrivit där du skriver väldigt passionerat om kriminallitteratur. När och hur började ditt intresse för kriminallitteratur? och har du några författaridoler?

Jag har alltid varit intresserad av intrigstyrda berättelser och kriminalgenren är en sådan genre. Det gäller både på film och i litteratur. Hitchcook, Orson Wells, Scorsese, och Brian De Palma är stora förebilder. Bland filmmanusförfattare är Towne (Chinatown) Richard Price, (Sea of Love), Joe Eszterhaz (Basic Instinct) förebilder. När det gäller kriminalförfattare är jag speciellt förtjust i författare som Cormac McCarthy, Michael Connelly, Elmore Leonard, och såklart James Ellroy.

Din huvudkaraktär är en kvinna. Jag har alltid varit fascinerad över hur man kan sätta sig in i huvudet på en person av motsatt kön och få denne person att bli trovärdig. Hur gör du?

När jag har arbetat med TV-serier har jag skrivit många kvinnliga karaktärer och därför var det inte konstigt alls att välja en kvinnlig huvudkaraktär till mina böcker. Att välja en karaktär som är så långt ifrån en själv ger unika möjligheter och utmanar ditt sätt att tänka. Jag tror att jag som en manlig författare ser detaljer i kvinnliga karaktärer som en kvinnlig författare inte ser. En kvinnlig författare som skriver om män kommer upptäcka samma sak.

Du skriver också för film och TV. Vill du berätta lite om det?

Jag har regisserat 7-8 kortfilmer och skrivet en rad olika TV-serier. Jag har lärt mig mycket av det och det har gett mig disciplin i mitt arbete. Jag tror att man kan se på mitt sätt att skriva att jag har en väldigt visuell/scenisk sätt att skriva och att jag gillar att skriva dialog. Å andra sidan så är jag glad att jag har lämnat filmbranschen för att satsa på böcker. Jag har precis skrivit på ett kontrakt för 3 ytterligare böcker och är mycket tacksam över att jag kan koncentrerar mig helt och fullt på dessa. Det är ett privilegium som jag har arbetat länge för att uppnå.

Vad anser du är de största skillnaderna mellan att skriva böcker om man jämför med filmer?

Givetvis är det tekniskt helt annorlunda. Manus är ritningar som andra använder, de är korta och tajta utan någon inre dialog. Men den största skillnaden för mig är att jag har fullständig kontroll över hela berättelsen. Med filmer och TV-serier skriver du antingen med andra eller för andra som ska tolka det du skriver. När du skriver en bok är du ensam chef. Det är en stor glädje för mig.

Det har varit mycket snack om nordiska kriminalromaner det senaste årtiondet. Folk blir som galna över svensk kriminallitteratur i vissa länder. Är det likadant med dansk kriminallitteratur? och hur skulle du beskriva nordisk kriminallitteratur? Vad är det egentligen?

Svenska kriminalförfattare har fått stora framgång världen över, men vi i Danmark börjar närma oss. Jag tycker mig finna en ökad försäljning och intresse i de länder mina egna böcker har blivit publicerade och det är lättare att sälja dansk film utomlands på grund av svenska framgångar. Jag tror att det unika i nordisk kriminallitteratur beror på de sociala och ibland politiska teman som ofta finns. Samt realism och kanske kyla (coolness)? Kanske är Skandinavisk kyla den nya svarta?

Kan du nämna 5 danska kriminalromaner/thrillers, 3 danska kriminalfilmer/thrillers och 3 internationella TV-serier du tycker att vi bör läsa/se?

Här är några danska kriminalförfattare som är väl värda att läsa: Leif Davidsen, Jusi Adler Olsen, Mikkel Birkegaard och Elsebeth Egeholm. Alla är stora internationella succéer och väldigt olika i stil. När det gäller filmer, så är det svårt att få kriminalfilmer finansierade i Danmark. Men jag tycker att ni ska se:  ”Rembrandt,” ”Kongekabalen” and ”Kandidaten”. Bland internationella TV-serier väljer jag: ”Forbrydelsen” (Brottet på svenska) som är en dansk serie som har fått stor internationellt framgång internationellt. Jag har precis köpt den första säsongen av  ”Homicide” som får anses som en klassisker. Dialogen är fenomenal och de psykologiska porträtten minst lika bra. ”The Wire” har liknande kvalitéer. Jag längtar efter att få köka den sista säsongen av LOST.

Kan du beskriva en typisk arbetsdag för dig? Jag vill veta var du arbetar, om det är stökigt eller organiserat? Använder du en laptop? sitter du i en soffa, vid ett skrivbord? Hur länge arbetar du? Dricker du kaffe? osv…

En typisk arbetsdag startar vid 8:00 – 8:30 med att jag sätter mig i mitt hemmakontor. Om jag inte går ut för att göra research, vilket innebär att jag antingen tittar på olika platser/miljöer, eller talar med olika experter. När jag börjar på en bok är mitt kontor oftast väldigt rent men väldigt snart kommer det att vara fullt av pappershögar och mängder av researchanteckningar.  Halvvägs genom processen är jag bokstavligen talat begravd i min berättelse. Jag har några arbetsredskap som är ovärderliga i mitt arbete. Min Laptop, en Mac Air ,som jag kan ta med mig överallt och min whiteboardtavla där jag frenetiskt slänger upp mina idéer. Till sist min kamera, en Riccoh, som är världens bästa pocketkamera.

I början av skrivarprocessen, skriver jag 6-8 timmar per dag men när min deadline börjar närma sig blir arbetsdagen längre och längre. Nu i juli har jag skrivit 10-12 timmar per dag 7 dagar i veckan. När det gäller kaffe? Kaffe är oljan som smörjer maskineriet. Jag är kaffeberoende!

Vad gör du på din fritid (Bortsett från läser eller tittar på TV/film? Jag har en liten klassisk segelbåt som jag och min flickvän älskar att segla i Öresund med. Utöver det så cyklar jag med min mountainbike ett par gånger i veckan i skogen runt Köpenhamn. (ja, det är brantare än man kan tro) I båda fallen så älskar att vara närheten av naturen och utöva fysisk aktivitet i naturen.

Vilka är dina tre absoluta favoritböcker (Det behöver inte vara kriminallitteratur)

Wow, bara tre? Då väljer jag några klassiker: “Lawrence of Arabia”. “Taxi Driver” och  “Vertigo”. Böcker som nyligen har gjort intryck på mig är: “No Country For Old Men”, Cormac McCarthy, “The constant gardener” John LeCarré,  och “The end of mr. Y”, Scarlett Thomas.

Jag var lite upprörd över hur Maja (huvudkaraktären i Peter pans hemlighet) agerade i vissa situationer. Men jag antar att det betyder att jag bryr mig om karaktären, annars skulle jag inte ha brytt mig över hennes handlingar. Är det något du önskade att dina läsare skulle känna?

Jag har hört förut att Maja är lite svår att tycka om. Jag kan förstå det – utan att det har varit en medveten handling att få mina läsare att bli provocerade av henne. Jag kommer att försvara henne i alla lägen, även när hon är besvärlig. Mestadels därför att jag tycker att den delen av henne är en del av mig. Jag förstår hennes trots och att hon inte kan låta saker vara utan måste lägga sig i. Katrine Bergman har en liknande sida, om än mer extrem och våldsam. Det kommer man märka om man läser min nästkommande bok där Katherine är huvudkaraktärn. Kanske gillar jag besvärliga karaktärer som utmanar mig och som kräver mycket av mig som författare.

Vad anser du karaktäriserar en dålig författare och en bra författare?

En dålig författare är någon som inte tar sina karaktärer på allvar. Som inte vet vad som står på spel. Om det är inte är personligt för huvudkaraktären kommer det inte att fungera. Jag gillar inte kriminalromaner där huvudkaraktären löser ett fall utan att någon personlig konsekevens. Bra författare tror på sina huvudkaraktärer och att dramat hittas i psyskologin, inte i hur många lik som ligger på bordet.

Kommer du att fortsätta skriva om doktor Maja Holm eller byta ut din huvudkaraktär?
Maja blir så hårt utsatt av händelserna i Peter Pans hemlighet att jag tyckte att hon förtjänade en paus för att återhämta sig. Hon kommer att återkomma i en senare bok men i nästa så är det polisen Katrine Bergman som också figurerade i Peter Pans hemlighet, som får ta över huvudrollen tillsammans med en ny karaktar – Nikolai Storm.

Vad läser du just nu?

Jag fick “All the pretty horses” av Cormac McCarthy som en födelsedagspresent av min flickvän. Jag älskade ”The Road” så jag ser fram emot att läsa den här.

Tack Michael!

Uppföljningsintervju med Ann Rosman

Publicerat av

Hej igen Ann Rosman, och grattis till spridningen av din debutbok inte bara till de övriga nordiska länderna utan även Tyskland, Italien och Spanien!!

Hur känns det nu när uppföljaren till din debutroman kommit ut?

Jättebra! Det ligger så mycket arbete bakom en bok och när man väl står med den i handen är det en fin känsla. Man bläddrar och tänker på alla vägval som lett fram till historien.

.

Du fick stående ovationer för debutromanen – hur upplever du att skillnaden är, om det är någon, nu när reaktionerna på nummer två börjar komma?

Stående ovationer var väl att ta i … Största skillnaden är nog att antalet meddelanden på Facebook och mail via förlaget ökat dramatiskt. Och att de som läst Fyrmästarens dotter även läser Själakistan. Jag blir jätteglad när läsare hör av sig och talar om att det jag skriver berört dem och att de undrar om det kommer någon mer bok. En man berättade om ett viktigt möte som han skulle ha på morgonen men att han inte kunde släppa boken utan låg och läste till klockan fyra på morgonen för han var tvungen att se hur det gick.

En skillnad – för egen del – är nog att jag tänker att ”nu gör jag faktiskt det här – på riktigt”. Två böcker, då vågar man väl kalla sig författare?

.

Jag har funderat lite på hur prestationskravet förändras från debut till uppföljare?

Från min sida förändras inte prestationskraven, jag är så inne i min berättelse och är min egen värsta kritiker. Om jag känner att jag har gjort mitt bästa kan jag inte begära mer av mig själv.

.

Med småbarn runt benen – hur hittar du ro att skriva? Hur VABBar man, eller det gör man inte?

Ja, hur gör man? Hör gärna av er till mig med tips för det undrar jag med. Alla småbarnsföräldrar har nog samma problem med att få tiden att räcka till. Jag har en femåring och en tvååring och i år har den yngste killen varit sjuk en hel del. På sluttampen med Själakistan hade jag halkat efter tidsschemat rejält. Min man fick ta hand om barnen medan jag skrev under helger, kvällar och nätter.

.

Med två romaner i ryggen och en tredje på G… vilket stadie i skrivandet är det mest arbetskrävande? Tråkigaste?

Jag har en rätt tung bit i form av research, men eftersom jag är historieintresserad är den också rolig. Nästan så att jag känner att jag sugs in i det förgångna och försöker föreställa mig hur det måste ha varit förr. Hur det sett ut, luktat. Svårast är nog att inte sväva ut alltför mycket i just historiska fakta och gamla anekdoter som jag tycker är spännande. Men jag vill ju så gärna visa på all den där intressanta historiken som faktiskt finns, berätta om de där människorna som funnits – på riktigt! Det svåraste för mig är nog att inse att jag faktiskt ”får” ändra för att låta händelser passa in i min berättelse. Tråkigast är nog att tvingas ta bort ett stycke jag skrivit och älskar eftersom det visserligen är fint men inte alls har en plats i min berättelse. Den här gången.

.

Det här med signeringar och talk-shows, hur passar du in det i själva skrivjobbet, blir det störningar eller välkomna avbrott?

Oftast är signeringar välkomna, men det innebär också ett avbrott i skrivandet. Inte bara just den stund man sitter i butiken, utan mer att jag i efterhand försöker smälta alla intrycken, tänka på vad som sagts och hur någon uppfattat boken eller någon av karaktärerna. På det hela taget är det väldigt roligt att få prata med människor som tagit sig tid att läsa det jag skrivit.

.

Saknar du ditt ”gamla” jobb alls? Jag tänker på 9-5 tider och arbetskamrater etc.

Kanske inte arbetet som sådant men jag kan sakna mina gamla kollegor och att lösa problem tillsammans i team. Jag har kontakt med många av mina före detta arbetskamrater och brukar i samband med boksläpp åka upp till vårt kontor med en låda böcker och så äter vi lunch och pratar. Den där gemenskapen då man samlas på en arbetsplats, arbetar, fikar och lunchar ihop är trevlig, att man kan knacka på i rummet intill och fråga om råd. Min vardag ser ju inte riktigt sådan ut längre eftersom jag gör det löpande arbetet ensam. Å andra sidan har jag byggt upp ett nytt nätverk i form av bokhandelsmedarbetare, författarkollegor och gänget på mitt förlag som jag har nära kontakt med. Marstrands bibliotek och hembygdsföreningens medlemmar brukar också få en del besök och telefonsamtal … När jag lämnar på dagis och sedan går ut på bryggan för att ta vår båt och åka och kolla upp en sak på en ö, ja då känner jag mig lyckligt lottad.

.

Kan du berätta något om pågående projekt?

Massor! Närmaste pågående projektet är semester men eftersom jag gjort research sedan manuset till Själakistan skickades till tryck i mars har jag en ny historia som håller på i huvudet. Det är kanske det som är nackdelen, att jag inte riktigt kan ta semester från berättelsen. Anteckningsboken finns alltid i fickan och min man plågas ständigt med nya idéer och att söndagspromenaden utvecklas till något annat än vad han tänkt sig. ”Smygresearch” kallar han det.

Marstrand var under åren 1775-1794 frihamn, Porto Franco vilket innebar att ön behandlades som ett eget land och fick otroliga rättigheter. Bäst är den paragraf som säger att ”alla brott som inte har med liv eller ära att göra” inte bestraffades. Det finns mycket mer att säga om den här perioden, framförallt att den samling människor som samtidigt befann sig på lilla Marstrandsön, måste ha varit rätt intressant. Frågan är vilken koppling det kan finnas till vår tid.

.

Lycka till Ann, vi på Deckarhuset följer dig med spänning!

Tack snälla!!

Intervju med Johan Theorin

Publicerat av
Vi på Deckarhuset är mycket glada att välkomna Johan Theorin till en intervju med Deckarhuset!

Hur ser en arbetsdag ut för dig?
Jag har ett skrivrum i ett gammalt hus i centrala Göteborg, och där sitter jag på dagarna mellan 10 och 18. Ibland går det jättetrögt och då blir det bara en enda sida per dag, men när det går bra kan det bli åtta eller tio.


Du är också manusförfattare, berätta lite om vad du har skrivit för manus och hur det skiljer sig från att skriva romaner.
Jag skrev inte spelfilmsmanus utan interaktiva spelmanus för internet och cd-rom. Interaktiva manus är knepiga att skriva eftersom manuset inte blir kronologiskt utan mer likt en labyrint, med många olika vägar som handlingen kan ta. Men det finns förstås en frihet i sådant berättande, jämfört med traditionella romaner som bara har ett enda handlingsförlopp.


Vilken/Vilka författare har påverkat ditt skrivande mest?
I stort sett alla jag har läst! De bra författarna påverkade mig eftersom jag blev avundsjuk när jag läste dem och ville skriva lika bra som dem, och de dåliga var inspirerande eftersom jag tänkte under läsningen att ”det här kan jag göra minst lika bra”.


Förra året fick du det brittiska priset CWA dagger award priset för bästa debutroman. Hur gick det till? Var du på någon prisceremoni?
CWA-priset delas ut av de brittiska deckarförfattarnas organisation, och det är en jury som läser årets böcker och väljer ut vinnarna. Själva ceremonin var en påkostad prisbankett i en festsal vid Hyde park i London, med pressfotografer och filmteam och smokingklädda vakter, så det kändes rätt stort. Det finns en artikel här: Länk…


Dina kriminalromaner är inte så traditionella och inte bundna till en specifik kriminalgenre. Ser du dig själv som en romanförfattare,kriminalförfattare eller något annat?
Jag har inga problem med att folk tycker att det är kriminalromaner som jag skriver. Det är kanske inte polisdeckare, men alla de öländska romanerna handlar om olika brott och mysterier. Sedan har de en del annat i sig också, som folktro, naturromantik och relationsproblem. Jag tycker om att blanda in många ingredienser i berättelsen och se vad som händer.


Dina huvudkaraktärer är inte fulländade människor men ändå (eller kanske just därför) väldigt lätta att tycka om. Jag blev väldigt förtjust i Per från din nya roman Blodläge (förutom Gerlof då så klart). Vilken är din favoritkaraktär i dina romaner?
Förutom skutkaptenen Gerlof är det ju flera nya huvudkaraktärer i varje bok, och jag har umgåtts intensivt med dem allihop under skrivandet. Mördaren Nils Kant i Skumtimmen var lite speciell eftersom jag tyckte så illa om honom i början, men i slutet av boken mest tyckte synd om honom.


Vill du tipsa våra läsare om 2 kriminalromaner 2 skräckromaner 2 novellsamlingar och 2 vanliga romaner?
Krim: Älskade Poona av Karin Fossum, Patricia Highsmith: En man med många talanger.
Skräck: Hemsökelsen av Shirley Jackson och Mörkrädd av Andreas Roman
Novellsamlingar: Fly till vatten och morgon av Thorsten Jonsson, Berättat om natten av Niklas Rådström
Vanliga romaner: Busters öron av Maria Ernestam, Vem älskar Yngve Frej av Stig Claesson.


Dina miljöskildringar är mycket vackra och talande. Är det bara minnen som från Öland som har framkallat detta eller var hämtar du inspirationen?
Det är både barndomsminnen från Öland och nya upplevelser därifrån, eftersom jag fortfarande besöker ön varje år. Men det är inga problem för mig att skriva om Öland var som helst — när jag sitter i Göteborg kan jag blunda och förflyttas till Öland på en sekund.


Hur ser du på författarskapet idag, där en stor del av en författares vardag är marknadsföring?
Böckerna borde vara det enda som är viktigt, inte personerna som skriver dem — men så fungerar det inte i dag. Det finns ett enormt intresse för att höra och se författarna på bibliotek och bokmässor. Jag kan sucka över det ibland som författare eftersom jag trivs med att sitta ifred och skriva, men jag är nog likadan som läsare. Om jag har läst en intressant bok vill jag direkt veta mer om författaren.


Efter att ha läst på lite så har jag förstått så blev du refuserad ett flertal gånger innan du blev publicerad. Vad fick dig att inte ge upp och vad tror du det var som gjorde att Skumtimmen blev publicerad?
På ett sätt har jag varit författare sedan 1980-talet, för jag har publicerat noveller i över tjugo år. Men mina romaner ville bokförlagen inte ha … Det är trist att bli refuserad, men jag gav inte upp eftersom skrivandet var en hobby och en passion, det var något jag hade fortsatt göra hela livet även om jag aldrig hade fått en bok antagen.


Vad kommer du att skriva efter den här Ölandsårstidssviten? Blir det mer Öland eller kanske Göteborg eller Bergslagen där du vuxit upp?
Jag har några romanidéer som känns spännande, men jag har inte bestämt mig än. Jag kommer att ta en paus från Öland, i alla fall.


Vilken svensk deckarförfattare skulle du vilja att vi intervjuade härnäst? och har du någon fråga till den personen i så fall?
Ni kan ju intervjua en nestor som Tomas Arvidsson som skrivit underhållande deckare i nästan 35 år (och dessutom sitter i Svenska deckarakademin) och be honom jämföra läget för den svenska kriminalromanen nu och på mitten av 70-talet, när han skrev sina första deckare Enkelstöten och Dubbelstöten.


Om du ser på kriminalserier på TV och/eller kriminalfilmer vad väljer du då?
Den senaste tv-serien om kommissarie Winter, efter Åke Edwardsons böcker, har varit bra. När det gäller långfilmsdeckare var den senaste deckarfilmen som jag tyckte var riktigt bra filmen Insomnia med Al Pacino och Robin Williams, men det var flera år sedan.


Till sist: Vad läser du just nu?
Jag läser den sydafrikanske författtaren Deon Meyers första bok, Dead Before Dying, en mycket bra polisdeckare.

Intervju med Sara Paretsky

Publicerat av

Vi på Deckarhuset välkomnar Sara Paretsky till denna intervju!

Till vänster ser ni Paretsky med Cartier Diamond priset som hon mottog 2002. Priset delas ut av Crime Writers´ Association i istorbrittanien till författare som har gjort en enastående insats för kriminalgenren under sin livstid.

Du har beskrivit din arbetsprocess på din hemsida och blogg men var skriver du? På ett kontor? I en soffa? Skriver direkt på dator? Är det stökigt eller välorganiserat osv…
Jag bor i ett gammalt hus där vi har gjort om vinden till mitt kontor. Det är en underbart ljust rum som tyvärr är väldigt oorganiserat. Jag gillar att ha många böcker runt omkring mig, jag har dem till och med i sängen.

Din karaktäre V.I var en helt ny typ av karakter på 80-talet och, som du har påpekat i många intervjuer, så portätterades kvinnor i hårdkokta deckare som antingen en vamp eller ett offer innan du ändrade på detta. Kan du namnge några samtida författare som du anser har starka och trovärdiga kvinnokaraktärer och kanske skriver i samma anda som du själv?
Det är svårt för mig att veta vilken anda en annan person skriver i men några starka kvinnokaraktärer som jag gillar i samtida kriminallitteratur är Nevada Barrs Anna Pigeon; De två karaktärerna skapade av Liza Cody, Anna Lee och Eve Wylie; självklart, Grafton och Mullers Milhone och McCone, samt Barbara Neelys Blance; och Valerie Wilsons Weslys Tamara Hayle.

Kan du beskriva lite kort vad Sisters of Crime är? Är det tillgängligt för författare utanför USA?
Vi startade Sisters in Crime 1986 för att försöka ändra diskrimineringen av kvinnliga kriminalförfattare när det gäller recensioner och distribution. Föreningen har fortsatt att förespråka kvinnliga kriminalförfattare ända sen dessoch det finns avdelningar över hela världen. För mer information där du också kan se om det finns en svensk avdelning besök http://www.sistersincrime.org

Kan du rekommendera tre kriminalromaner som du tycker våra läsare ska läsa (utöver dina egna böcker)
Liza Codys Bucket Nut – Den boken är nästan en manual för hur man gör en osympatisk karaktär till någon som läsare gillar starkt.

Frågan är lite svår för det finns serier av böcker som jag tycker är väl värda att läsa –  – Ian Rankin, Nevada Barr, Margery Allingham, Dorothy Salisbury Davis, Jonathan Coe, Karin Alvtegen – för att nämna några författare utan någon speciell titel. Men tre böcker toppar listan är:

Wolf Hall av Hilary Mantel
Gilead av Marilynne Robinson
A Blessing on the Moon av Joseph Skibbell

V.I blir äldre. Kommer hon att gå i pension? och i så fall när? Kommer du att skapa en ny karaktär i så fall?
Jag är lite feg när det gäller V.I. Hon kommer att hålla sig runt 50 ett tag till. Om hon pensionerar sig kommer det säkert sluta med att hon spränger ålderdomshemmet som hon hamnat på. Jag kan tänka mig att skapa en ny karaktär men jag kan inte tänka mig att lämna V I för en ny karaktär.

Du berättade för mig att du gillade Stieg Larssons karaktäre Lisbeth Salander generellt men hade svårt för de mycket visuella bilderna när hon blir sexuellt utnyttjad. Det verkar som om du drar någon form av linje där.  Anser du att böcker i allmänhet har blivit mer visuella när det gäller våldd och sex? om så är fallet, har du någon aning om varför? Är det influenser from TV och film som har påverkat eller är det kanske ett symptom för något annat?
Det är tuffa frågor att svara på på ett kort sätt. Jag tror att sadisitiskt och visuellt våld alltid har varit en del av den här genren men tidigiare ansågs det som pornografiskt, det distribuerades inte och lästes inte på samma sätt som det har börjat att göra de senaste 15-20 åren. Graden av våld tycks bli allt mer extremt. Jag tror att det delvis beror på att en del författare vill skapa en dramtik runt dem själva och deras böcker i en  allt mer konkurrerande författarmiljö för att ”synas”. Jag tror också att en del läsare har blivit så avtrubbade av allt visuellt våld att man måste ”skruva upp volymen” ett steg till för att fånga deras uppmärksamhet. Till sist så tror jag att ökningen av det visuella våldet mot kvinnor är en reaktion mot kvinnorörelsen – en del läsare och författare kanske känner sig så hotade av  det ökande antalet av kvinnor i maktpositioner att de agerar ut sina hämndfantasier genom våldsamma kriminialromaner.

Vilken var den första kriminalroman du läste?
Rex Stouts The Black Mountain (Det svarta berget 1954)

Chicago spelar en stor roll i didna böcker men våra läsare kommer från hela världen och har kanske aldrig varit i Chicago. Kan du ge oss några tips på vad man kan göra i Chicago som turist och deckarfantast?
Alzina Stone Dales Deckarguide till Chicago är perfekt att läsa om man ska besöka Chicago och gillar deckare men jag rekommenderar alla besökare att gå till Chicagos stiftelse för arkitektur: Extern länk

De finns på 224 South Michigan Avenue, mittemot konstmuseet. De erbjuder fantastiska guideturer. Man borde också besöka webplatsen för Chicagos kulturcenter: Extern Länk

De erbjuder bussturer i en rad olika stadsdelar i Chicago och om man mailar i förvag så kan man få en guide som talar ditt språk.

Att skriva är givetvis det som sysselsätter en författare mest men i författarskapet ingår också marknadsföring genom föreläsningar bokturnéer med mera. Denna del verkar bli allt viktigare för författare och jag kan inte låta bli att tycka synd om en del författare som tycka ha oerhört hektiska scheman. Å andra sidan så säljer det böcker och en del författare gillar att komma nära sina författare. Vad anser du om det här?
Jag gillar att turnera förutom att själva resandet gör mig trött. Problemet med att turnera är att du spenderar en dag på en plats och sen åker vidare vilket innebär att du missar njutningen av att utforska staden/landet du kommer till.

Kan du placera nedanstående ingredienser i den ordning du tycker är mest viktig:
Characters, story, milieu, message to the audience, thrills, dialogue
Handling och karaktärer går hand i hand för mig. Jag kan inte berätta en historia utan karaktärer som jag bryr mig om, som blir levande för mig. Dialog är ett sätt att skapa trovärdiga karaktärer. Som läsare är miljö det som är minst viktigast för mig. Jag antar att ett bra skrivsätt är det viktigaste för mig.

Vad tror du/hoppas du att diina läsare känner och tänker efter att ha läst en av dina böcker?
Jag hoppas på att läsaren har engagerat sg i berättelsen så att att den och karaktärerna finns kvar i deras sinne.

Har du en favorit kriminalfilm och tittar du på några kriminalserier på TV?
Jag har flera kriminalfilmer som jag älskar:  Myrna Loy och William Powell i den första Gäckande skuggan filmen (The Thin man 1936) ; Robert Mitchum i Trasdockan (Night of the Hunter 1955). Även om slutet är lite väl sentimenalt är mellandelen, där han jagar barnen, riktigt läskig;  Jag älskar I hetaste laget ( Some Like It Hot 1959) som ärldens bästa gangsterkomedi; Jag  gillar den samtida serien NCIS, även om den på många sätt är förutsägbar. Jag tyckte att The Wire var briljant men lite för nära sanningen….  Jag gillade också den kortlivade serien Uppdrag Chicago (Due South – mitten av 90-talet) med Paul Gross.

Vad läser du just nu?
Jag har just upptäckt Colin Cotterils Laos kriminalromaner. De är lite snälla men jämna och jag älskar karaktärerna. Jag läser också Ian Rutledge-serien skriven av en mamma och en son som skriver under pseudonymen Charles Todd. Den bästa bok som jag läste för ett tag sen är Hilary Mantels Wolf Hall.

Vi tackar Sara Paretsksy!

Intervju med Åsa Schwarz

Publicerat av

 

 

Hej Åsa Schwarz!

Berätta kort om vad för typ av deckare du skriver

Jag skulle kanske inte beskriva det som en renodlad deckare utan snarare som en thriller där aktuella ämnen blandas med historia och religion. En enkel förklaring är att de har likande ingredienser som böcker av Stieg Larsson, Dan Brown och Steven King.

Åsas senaste bok är Nefilim se recension här!

Vad läste du för böcker som barn?

Mina största minnen var i nämnd ordning Barbapappas nya hus, Narniaböckerna och Sagan om Ringen. Sammanlagt så har jag säkert läst dem hundratals gånger. Men då är nog den första mest sliten.

Nämn den största anledningen till varför du valde att bli deckarförfattare

Jag jobbade för mycket och bestämde mig för att jag behövde en hobby. Så jag anmälde mig till en skrivarkurs. Jag kommer fortfarande ihåg att onsdagskvällarna som jag tillbringade där var veckans höjdpunkt. Sedan tog hobbyn över mitt liv.

Jag ser tydliga inspirationskällor i Nefilim (både författare, personer och filmer) vilka skulle du själv säga att de är?

Nej, där har du nog fel. Jag vet att mina böcker liknar flera andra som just nu är populära. Det beror på att jag tycker det är roligt att skriva om saker som råkade bli ett antal storsäljare just nu. Det är inte till exempel Lisbeth Salander som inspirerade mig till Nova, huvudpersonen i Nefilim, även om många tror det. Jag hade inte en tanke på henne när jag skrev om Nova eftersom jag inte ens läst Mellenium-serien då. Jag har bara väldigt tur att jag tycker om att skriva saker som är inne att läsa just nu.Inspirationskällor för mig är snarare Patrick Süskind, Steven King, Jan Ajvide Lindqvist och några av de stora klassikerna som t ex Strindberg och Alexander Dumas. När det gäller film gillar jag actionrullar som Terminator och de flesta filmer av Tarantino.

Jag är alltid nyfiken på hur det ser ut när författare skriver. Är det stökigt? har du några ritualer, Använder du stationär dator eller laptop? sitter du på ett kontor eller i soffan osv.

Jag hyr en kontorsplats vid Hornstull där tio musiker, journalister, fotografer och andra frilansare sitter. Dit går jag på dagarna för att dels få koncentration och fokus, dels för att ha trevliga arbetskamrater som jag kan äta lunch med. Allt är väldigt odramatiskt. Jag häller upp en kopp kaffe och börjar skriva. Om det är stökigt? Ja, jag tror inte min plats är en av de mer välstädade. Jag har alltid en bärbar dator nedpackad i min ryggsäck eftersom jag har ett stort behov av att kunna vara mobil. Den åker sedan fram hemma, på kontoret, på en plats där jag beskriver en miljö i boken eller bara där jag råkade var just då.

Lista dina top 3 svenska deckarromaner samt 3 utländska författare du vill tipsa om.

Nattfåk, Johan Theorin
De flesta av Håkan Nesser
En annan tid ett annat liv av Leif G W Persson

Utländska böcker:
Panic, Jeff Abbott
Parfymen, Patrick Süskind
Greven av Monte Cristo, Alexander Dumas

När kommer nästa bok om Nova?

I Sverige är det våren 2011.

Anade du/ni effekterna av ert PR-trick på facebook? och hur mycket tid lägger du ned på det? (Nova – karaktären i Nefilim finns som person på facebook)

Nej, men det var kul med all den positiva responsen och alla nya vänner Nova fick. För mig var det väldigt oväntat att en del personer blev upprörda för att hon inte fanns. Eftersom jag i mitt andra liv arbetar med IT-säkerhet tycker jag den reaktionen är både farlig och alarmerande. Nästa gång är det en pedofil eller bedragare som sitter bakom spakarna.Jag lägger ned alldeles för mycket tid Nova på Facebook men det är för att det är lite väl roligt. Just nu lever hon ett vardagsliv i väntan på att nästa bok ska dra igång. Många utländska förlag och läsare har blivit vän med henne. Främst lektörer som kan svenska och marknadsförare.

Om det blir film av Nefilim vem skulle du vilja var regissör, spelade Nova och vem vill du ska göra soundtracket?

Om jag får fabulera fritt så väljer jag Tarantino, någon okänd men talangfull skådespelerska och Trent Reznor. En av de viktigaste passagerna i boken innehåller en låt av Trent.

Vilken kriminalserie ser du helst på TV och har du något tips på en riktigt bra deckarfilm?

Tyvärr har jag inte haft tid att se på bio eller ens TV de senaste två åren sedan jag blev mamma. Förut fastnade jag ofta framför Medium och NCIS. Det är inte en rekommendation utan snarare ett konstaterade att det går att slappa bra framför TVn med dom på.

Hur mycket av dig finns i karaktären Nova från boken Nefilim?

Jag tycker hon har fantastisk bra musiksmak. Vi har också båda ett behov av självständighet. Annars är vi inte så lika.

Varför har du valt att gå ut med riktiga namn på till exempel företag?

Riktiga namn generellt använder jag för att hjälpa läsaren att få en verklighetskänsla. Berättelsen utspelar sig här och nu. När det gäller företag som t ex Vattenfall är det för att jag är genuint upprörd över deras beteende och vill förmedla information och fakta som vi inte annars hör och ser. Mina böcker bygger på månaders research.

Hur skulle du rangordnar dessa ingredienser i en bok om du var tvungen till det? Bra karaktärer, Bra story, Tydlig ideologi, Spänning, vackert språk? (Något mer jag missat?) när du skriver en bok?

1. Bra story
2. Spänning (om det är en deckare)
3. Bra karaktärer
4. Vackert språk
5. Noggrann research så att läsaren även lär sig intressanta saker på vägen
6. Effektfulla miljöbeskrivningar
7. Tydlig ideologi

Vad läser du just nu?

Ett manus som en bekant har skrivit och som inte är publicerat ännu. Jag har nyligen avslutat ”Någon i din säng” av Andreas Roman. Det är psykologisk skräckis som handlar om en på ytan framgångsrik kvinna. Inombords är hon ensam, olycklig och har uppfunnit en låtsatskompis. Men när hon bestämmer sig för att sluta med sina lekar så är inte kompisen med på det. Rekommenderas att läsas vid brasan med släckta lampor.

Vi på deckarhuset tackar Åsa för denna intervju!

För mer info om Åsa och hennes böcker kan ni besöka hennes hemsida www.asaschwarz.com

 

Intervju med Ulf Diktonius

Publicerat av

Hej Ulf Diktonius, roligt att du ville ställa upp på en intervju för Deckarhuset/TheCrimeHouse!

Kan du beskriva ditt författarskap med fem ord för de läsare som ännu inte är bekant med dig eller dina alster.

Fem ord… Cynisk livsnjutare med vass penna.

.

Din senaste bok, Lidelser, är minst sagt en annorlunda historia. I grunden har den alla ingredienser för en klassisk polisdeckare: Huvudpersonen är kriminalassistent, ett mord begås och utreds sedermera av huvudpersonen…

…men, trots allt detta är den ganska långt ifrån en vanlig deckare. Hur skulle du själv beskriva boken?

Lidelser är ett språkligt och dramaturgiskt experiment, där jag under skrivprocessen valde att frångå det traditionella upplägget av en roman som följt oss sedan grekernas drama. Den vill tränga ner djupare i människornas sinnen än vanliga deckare gör, varför jag valt att berätta mer om människorna bakom brotten än ge grafiska beskrivningar av ondskan. Ändå finns ju ondskan där som en naturlig del. Jag ville skapa en deckare jag själv skulle vilja läsa, varför Lidelser kom till. Det är en snabb bok där jag valt att på ett effektivt men ändå språkligt vackert sätt beskriva skeendet, varför man kan uppleva den i små scener. Detta kan läsaren känna är skillnaden mellan Lidelser och ”traditionella” spänningsromaner, och naturligtvis hoppas jag att boken ska upplevas som ett positivt och friskt inslag i den enorma deckarfloran.

.

Språket i Lidelser skiljer sig även det ganska mycket från det vi är vana vid i svenska deckare. I mitt tycke gränsar det lite åt poesihållet, är det något du håller med om? Eller hur skulle du själv vilja beskriva språket?

Visst är boken skriven med en känsla som kanske är starkare än de vanliga svenska deckarna. Detta är ett medvetet val. Jag ville skapa något mer än ”bara” en deckare, och därför var ju språket en viktig del som jag jobbade mycket med under skrivprocessen. Det var ett experiment som jag själv blev nöjd med och förhoppningsvis kommer även läsaren att tycka om sättet att skriva. Att språket är poetiskt kan ju stämma då jag sökt efter en stämning som lättast gick att åstadkomma om jag valde det tempus som Lidelser är skriven i.

.

…Sedan måste jag även passa på att fråga om ditt val av tempus…

Det var som sagt ett medvetet val. De flesta deckare och spänningsromaner är skrivna i imperfekt, vilket har sina fördelar. Det går att på ett enkelt sätt bygga upp en spänning och en otäck känsla men det är samtidigt svårt att tränga ner djupare med detta tempus. Därför valde jag presens då jag själv kom närmare berättelsen och huvudpersonerna men samtidigt närmare händelserna. Presens är dessutom utmärkt att beskriva känslor i. Som läsare tror jag att man lättare lär känna de personer som figurerar i historien.

.

Läser du själv många deckare?

Jag läser mycket över huvud taget och tror att detta är ett sätt att utveckla sitt språk och sitt skrivande. Att studera andra författare resulterar samtidigt i att man skapar sitt eget språk och får inspiration att skapa något bättre än det andra skriver.

.

…Någon favoritförfattare i gengren?

Det finns många men de jag uppskattar mest är nog Aino Trosell och Kerstin Ekman om vi talar om svenska deckarförfattare. Även Roslund & Hellström är spännande.

Sedan finns ju en mängd utländska. De norska deckarförfattarna gillar jag och en bra översatt amerikansk thriller sitter heller aldrig fel. För att nämna några utlänska namn kommer jag att tänka på Thomas Harris och Val McDermid. Underbara stilister som försöker göra mer än att bara skriva dussindeckare.

.

Har du något bra skrivtips för de av våra läsare som själva sitter hemma med författardrömmar, men som inte lyckas få ändan ur vagnen?

Våga skriva. Och tänk på att ingen text är perfekt från början. Skriv, kasta, skriv om och skriv nytt. Men det viktigaste är att skriva. Jag har som författarcoach mött många som gått omkring med skrivardrömmar men som aldrig riktigt satt sig ner och skrivit. Detta är det viktigaste. Det är ju väldigt lätt att vandra runt och fånga inspiration. Men det handlar om att börja skriva ner upplevelserna, miljöerna och händelserna. Det är inte det lättaste men det är enormt spännande!

.

Skriver du på något nytt för tillfället?

Just nu jobbar jag på nästa bok i serien om Daniel Bengtsson. Tanken är att det ska bli tre böcker, varav Lidelser är den första i en trilogi men det tar ju tid. Skrivandet är en ständig process och däremellan måste man jobba för att få ihop till sitt dagliga bröd. Så jag tar mig tid när jag har tid. Men någon gång nästa år bordet det finnas något nytt färdigt.

.

Med det tackar hela Deckarhuset/TheCrimeHouse Ulf Diktonius för att han har tagit sig tid att svara på våra frågor 🙂

Läs mer om Lidelser här…