Konsten att döda…

Konsten att döda – Så skriver du en kriminalroman av Sören Bondeson

 

En utmärkt handbok för deckarentusiasten som skriver själv och förstås läser mängder och nu är redo att ge sig på projektet med stort P.

 

Det är många kapitel, och Bondeson börjar med ”Utgångspunkter och historik” där han lär oss vad skillnaden är mellan deckare, polisromaner och thrillers.

Författaren ger sig därefter på att fundera runt ”Metoder och myter”, och vad som egentligen måste till för att faktiskt skriva en kriminalroman.

 

Ja, jag inser ju direkt att den här boken är ett måste, trots att bokhyllorna bågnar och jag redan har såväl Stephen Kings som Elisabeth Georges handböcker i ämnet. Är det här VERKET som kommer att göra all skillnad i världen ? JAAA!!! Förstås.

 

Polis, polis

Som jag nämnt tidigare fick jag av en bekant till familjen, Herr Berntsen, låna en lite annorlunda deckare.  ”Den är annorlunda och verklighetsnära i sina beskrivningar ”inifrån” fick jag med mig i bokpåsen, nämligen  ”Trubbel och plötslig död vid Polisen” .

Jag gav mig i kast med verket och kunde genast konstatera att en lektör inte suttit fel… Dock, det finns en bra story, och det som gör denna deckare annorlunda är miljön. Det är Polismördare, mördarpoliser och kollegor till dessa som är problemlösarna. En salig soppa kan man säga. Men ändå, den röda tråden är tydlig, och vetskapen att det som händer innanför polisens väggar är nära sanningen gör den intressant.

Handlingen utspelar sig i Norrsäter där polisens budget skärs ner, där internutredningarna duggar tätt och där urartande personalfester och mord håller kriminalkommissarie Bo Blixt sysselsatt.  Han förbjuds av och till att utreda polismorden, något som han inte kan begripa och inte heller helt finner sig i. Han blir till och med förpassad ner i källaren för att sortera beslagtaget gods, även om inte det heller hindrar Bosse.

Vem är författaren då?  Per-Olof Ahlström, polischef emeritus. Det är en del av det intressanta, att få tankarna och fantasierna från en författare som varit polischef i 30 år. Hur mycket är sant? Vilken av karaktärerna är en spegelbild av Ahlström själv? Finns kanhända också vår vän fd polischef Berntsen också med på ett hörn?

Romanen har många typiska debutanttecken. En och annan personväxling, några ord som i och för sig FINNS men som gemene man knappast kan förväntas veta innebörden av. Det stoppar i vilket fall upp läsningen lite för ofta, hur det än ligger till.

Slutbetyg torde bli en 2:a av 5. Med korrekturläsning och en något hårdare uppstramning av handlingenhade den fått en 3,75  :a !

Du, Per-Olof,  bra jobbat !  

 

Polis, polis…

Jag fick minsann ett tips om en lite udda deckare, jag! 

En i familjens bekantskapskrets fd polischef berättade om en deckare som en av hans gamla kollegor skrivit. ”Trubbel och plötslig död vid Polisen” . Författaren Per Olof Ahlströms debutbok.

Han har skrivit en historia som helt och hållet utspelar sig inom polisen. Offer, mördare och utredare är alla poliser.

 

Nu sätter jag tänderna i den och återkommer med mina iakttagelser.

 

 

Mons Kallentoft – Vårlik

I julhelgen hann jag med att läsa några av de böcker jag under en tid haft på bordet i läshörnan.

Bl a  den fjärde boken  i serien med kriminalinspektör Malin Fors i huvudrollen.  Jag talar om Vårlik av Mons Kallentoft.  Deckaren som har Linköping som skådeplats.  

Malin Fors hör av någon anledning både levandes och dödas röster. Detta vet kollegorna förstås inte något om. De tycker mest att hon är knepig, lynnig men kompetent och med en rackarns intuition.

 

I övrigt är Malin Fors en rätt stereotypt tecknad personlighet, en Know It All –dam med en nypa mänsklighet som strössel ovanpå.

 

Brottet som begås i ”Vårlik” är inte heller bara ett personligt brott, det tycks ligga något i det som angår det allmänna, som kanske till och med har rötter i ett slags uråldrig, mytologisk ondska. Den som man hittar i Dantes ”Inferno”, de grekiska myterna, ja själva mörkrets hjärta.

 

”Vårlik” är en roman om ren och skär ondska.  Lite väl övertydligt predikas gohet och ondska och trycks ner i halsen på mig som läsare. Ändå fortsätter jag läsa. Storyn är spännande och Malin och hennes kollegor kämpar för att vinna striden. Det goda mot det onda.

En bomb smäller i centrala Linköping. Bitar av små barn sprids över brottsplatsen och frågorna haglar. Vilka är barnen? Varför mördar någon barn? ÄR det barnen som är måltavlorna i denna tragiska historia eller är det Finansfolket och marknaden som ska sättas på plats?

 

Vem eller vilka är det som pratar direkt in i Malins huvud. Hur hänger det de berättar ihop med det hon ser framför sig? Det saknas helt klart pusselbitar som varken brottsplats, vittnen eller rösterna tycks vilja eller kunna ge polisen.

 

Det är ett synnerligen obehagligt scenario Kallentoft målar upp. Inget för den kräsmagade direkt.

Jag skulle ljuga om jag sa att jag tror det är helt otänkbart att något liknande skulle kunna hända. Vi som bor i och runt t ex Malmö, har sett och hört alldeles för mycket för att tvivla. Ondskan i dess renaste form finns. Tyvärr.

 

Vad jag spanar efter? Böcker att avyttra…

Vi bygger om vår gamla skånegård och nu är det dags att tömma mitt arbetsrum. Maken köpte hem 10 stora flyttkartonger från Bauhaus och menade att det väl ska räcka till att ”börja” med.

Jag förstod nog vinken, jag. GÖR DIG AV MED DET SOM INTE FÅR PLATS!

 

Inga löften, inte ett knyst om att jag fattat galoppen.

Med uppkavlade ärmar och laddad med god vilja tar jag mig an värvet.

 

Jag stoppar ner de viktigaste böckerna först. Så de säkert ska få plats. Tekniken är att fylla en papperskasse i taget, bära ut den i garaget och påplatspacka flyttkartongerna en efter en.

Det går inte att lyfta dem annars. Jag vet. Jag har provat.

 

Nu har jag snart tömt en och och halv extrahög Billy bokhylla. På 2 dagar blankt!

Det är det där med att ta en ordentlig titt på (och i) alla verk man tar ner. Det TAR tid.

 

Elvy Ahlbecks ”På den säkra sidan” från 1965. DEN borde jag läsa igen. Det var säkert jättebra eftersom jag sparat den.  Jag måste nog ha en  INTEpacka-hög.

 

Ops..En oläst Denise Rudberg ?  ”Ett litet snedsprång”. Kan just undra varför den fortfarande är orörd? Måste lägga den i  INTE packa  -lagra under sängen för akutbehov-högen.

 

En kort berättelse om en traktor på Ukrainska. DEN ja. Inte precis deckare men väldigt bra och spännande = INTE packa-högen under sängen.

 

Många papperskassar har det blivit, dryga hälften av kartongerna i garaget är fulla till bristningsgränsen, och bara 11 extra höga Billy kvar att beta av. Det ska nog gå, 4 kartonger är ganska mycket plats…

 

Hur det går med högen för de älsklingar som ska få åkta till farbror Antikvariatägaren mitt emot Stadsbiblioteket i Lund?  Mja… JO!  En sebrarandig pocketbok om något vildavästern aktigt har hamnat där. Den saknar ca 50 sidor i mitten och… ok – SLÄNGA-högen, då!

 

Onwards and upwards…

Idag utses årets deckare av Svenska Deckarakademin

De nominerade är

 

Svenska:

Karin Alfredsson: Pojken i hiss 54

Arne Dahl: Viskleken

Lars Kepler: Eldvittnet

Hans Koppel: Kommer aldrig mer igen

Kristina Ohlsson: Änglavakter

 

Översatta:

Belinda Bauer: Mörk jord

Deon Meyer: Tretton timmar

Denise Mina: Getingsommar

Peter Temple: Sanning

Domingo Villar: Nattens mörka toner: Ett fall för kommissarie Leo Caldas

 

Av de svenska författarna är det bara Kristina Ohlssons Änglavakter som jag har läst. Därför är det kanske en smula orättvist att säga att hon bör vinna, men boken var riktigt spännande och jag kan verkligen rekommendera den!

Jag har just påbörjat Denise Minas Getingsommar och eftersom hon är en av mina favoritförfattare röstar jag, redan innan jag läst färdigt boken, på henne som vinnare 🙂

 

Vilka hoppas ni på som vinnare?