Solen skiner, BadenBaden stolen står ute i trädgården och ropar på mig. Gång på gång tar jag boken jag läser med mig ut och slår mig ner. Men nej. Läskramp.

Läskramp är något som drabbar mig regelbundet, kanske en gång per år. Jag läser några ord och sen tar det stopp. Tankarna vandrar sina egna vägar. Lite som en misslyckad meditationssession. I samma stund som man uppmanas att tömma hjärnan på tankar så ploppar det upp funderingar från alla håll och kanter.

Synnerligen irriterande.

Jag försöker på alla sätt. Tar fram favoriten genom tiderna, Våra vanligaste främmande ord, men icke.

Om man har läskramp, kan man fortfarande skriva då?

KAN det vara så att när läskrampen ”zickar” så ”zackar” skrivkrampen?

Låt oss prova.  Jag skriver en ”börja” och ni kära vänner skriver nästa stycke (2-5 rader med öppen halv mening i slutet.

Kommer du in som nr sju i raden och ska skriva så har du redan en liten story att förhålla dig till… Vad tror ni?

Äh! Vi kör!! Använd lite olika färger så vi ser var de olika bitarna

_ _ _ _

Vem skulle komma på tanken att leta här inne, funderade Saga halvhögt. Det var kanske inte idealiskt, men det fanns inte tid att söka efter ett bättre gömställe.

Hon krafsade runt lite med handen…

Egypterna älskar god mat och dryck!

Den rätta känslan är väldigt viktig och äter man på gammaldags vis sitter man direkt på golvet och äter ifrån ett gemensamt fat. Man delar givetvis på allt.

Nationalrätten är fuul. Det är en bönröra på mosade små bönorna som legat i vatten och kokat länge. Man häller på lite limejuice och olivolja – voilá!

Bönor i alla former och former, kikärter och linser äter man alltid. Hummus är dock egyptiernas favorit nummer ett. Den är gjord av kikärtor och smaksatt med vitlök, spiskummin och chili.

Har du varit på någon arabisk restaurang har du säkert smakat det. Om inte har du chansen att göra din egen nu!

Vad ingår i receptet?

1 burk kikärtor

spad från kikärtsburken, ca 0,5 dl

1 klyfta vitlök

1 tsk mald spiskummin

1 msk citronsaft (gärna färskpressad, men flaskkoncentratet duger också)

1 krm av vardera salt & peppar (smaka av)

En liten skvätt olivolja

Hur gör jag?

Låt kikärterna rinna av, men spara spadet.

Lägg kikärtorna, vitlöken, citronsaften, kummin, salt och peppar i en mixer och kör till det blir en jämn röra.

Rör ner kikärtsspadet lite i taget, totalt kanske 0,5 dl, till dess du tycker konsistensen blir bra. (Tänk lite lös chipsdippa…)

Ät hummusen som pålägg, eller fyllning när du har tacos. Kanske chipsdipp? Ungarna gillar det och kikärtor är nyttigt !

Riktig skräck,däremot…

för en mor är när ens dotter kommer hem och annonserar att NU har hon minsann fått sitt första riktigt SKUMMA modelljobb. Då blir man rädd, kan jag säga.

Hon började lite försiktigt med att säga

– ”du får inte bli arg nu, mamma”…

– Ok…

– Det var lite annorlunda bilder förstår du, fortsätter hon.

Annorlunda. Annorlunda? HUR ANNOLUNDA?? Och varför? Hade hon behövt pengar hade hon väl bara kunnat BE OM DEM här hemma??

WHY, dear God, WHY ???

Var det nu det var dags att få ett utbrott? Jag beslutade mig kvickt för att skjuta upp det eftersom jag insåg att det skulle innebära att jag inte fick mer info än så. Och DET behövde jag. Ville ha? Neeej! Men behövde.

Hon strålade som en sol, tösen. Och jag frågade med spelad nonchalans och totalt spelat ointresse

– Så kul, var och hur ska de bilderna användas då?

– Tja, olika media, tror jag.

Freak out nummer TVÅ stoppas i sista sekunden.  Här har jag fått min misstanke bekräftad. Det kunde inte vara värre!

MIN UNGE??? Va f-n! Var finns den s.k. fotografen? Jag ska minsann göra marmelad av karln!

– Kolla här mamma, jag har några bilder här på datorn redan, vad tycker du?

Öh, tänker ungen VISA mig?

Något lurt här. Har hon ställt upp och blivit fotograferad inför nästa Luciauttagning? Eller Veckans Räddande Ängel och så driver hon med oss?

Nyfikenheten tar över, och både den arme fadern och jag stod och bet på naglarna framför dotterns dator…

Vad vi såg?

Illustration för någon Horror grej!

Skumt? Ja. Men helt klart inte vad vi inbillat oss! PUST! Om dottern visste vad vi trott hade hon väl gjort marmelad av OSS…

Vill du komma i kontakt med den skicklige fotografen? Maila mig så förmedlar jag kontakten.

Jag blir alltid lika orolig när jag ser att det brinner. Häromåret eldade vår lindrigt nyktre granne en liten brasa hemma på sin gård.

Han hade lite otur när han tänkte, kan man säga. Det var inte riktigt jättebra att lasta skräpet som skulle eldas mot ladugårdsväggen…

Resultatet blev att ladugården brann ner till grunden. De skickliga brandmännen och alla grannar tillsammans fick ut hästarna och korna och till och med bondtjyven som snarkade gott på sofflocket.

Nu för tiden turas vi andra bybor om att ta promenader runt gubbstruttens ägor

under hela Valborg. Även under påsken, faktiskt. Det var INTE roligt, den gången.

Det finns förstås andra sorters brasor också.

Bokbål. Jag minns mitt första bokbål. Man kan säga att det var ett slags blandat Valborgs- och bokbål.

Vi hade en sommarstuga utanför Fjugesta i Närke, och vi hjälpte alla till att samla vårskräp att bidra med. Grillkorv och kastanjer fanns med självklart!

(Ni VET väl hur lustigt det smäller när man kastar gamla bruna kastanjer in i elden?)

Och så den där lådan med gamla böcker som en annan gammal bonntjyv tagit med som bränsle.

Jag minns det helt tydligt, känslan inuti den då 11-åriga Mi…

Ujjamejj som min farfar skulle sagt.

Det som vilar på botten

av Varg Gyllander

Nu ska vi se!

Det är hög tid för tredje boken om Ulf Holtz och Pia Levin. Kriminalteknikerna som med stor fascinationen löser brott med tekniska hjälpmedel. CSI och NCIS känns rakt igenom boken. Det är näst intill så att det förefaller vara enbart teknikerna som löser fallen.

Radarparet Holtz och Levin har vi mött två gånger tidigare, först i Somliga Linor Brister och sedan i uppföljaren Bara betydelsefulla dör. Karaktärbeskrivningarna har helt klart tagit sig. I debutromanen kändes de ganska tamt beskrivna, medan alla tekniska små, små detaljer i teknisk bevisning och miljöer helt tog överhanden.

I denna tredje bok är det tvärt om. Miljöerna är lite stereotypt beskrivna, det är lagom tekniskt för att inte jag som lekman ska haka upp mig i storyn, och karaktärerna har fått färg på kinderna!

Då och då har jag svårt att känna om det är brottet eller kanske främst kriminalteknikernas liv som är basen i romanen. Det gör ingenting. Jag till och med gillar det!

Största delen av historien är förlagd till ett kryssningsfartyg. M/S Vega har svårt att göra sig synlig på resenärernas radar. På Östersjön är konkurrensen stenhårt. Rederiet försöker en sista gång, de kommer på den ljusa idén att anlägga en djungel på fartyget. I denna konstgjorda, för att inte säga konstiga, miljö, hittas liket av en man. Holtz flyttar helt mot reglementet in i kaptens hytt för att undersöka brottsplatsen.

Levin jobbar på egen hand. Hon har fått en familjetragedi med tre döda på halsen. Hon biter sig fast, ger inte upp och hittar en skrämmande sanning bakom eländet som ”bara” ser ut som ännu ett massjälvmord.

Att Varg Gyllander kan sina saker har stått klart redan från debutromanen. Jag som var mycket kritisk mot den, måste säga att han i bok nummer två och ännu mer i denna rykande färska bok nummer tre finslipat sin skrivteknik.

Vargs historia drar in mig i sin värld. Precis lagom mycket. Han har hittat ett sätt att tala till mig. Orden ramlar på, mening efter mening, sida efter sida. Och jag märker det inte ens…

Me like !  (och lille vovven Tito också…)

Så har både Deckarhuset och Phileas Fogg seglat vidare.

Nästa strandhugg ni kan förvänta er handlar om Calcutta.

Handen på hjärtat – hur många detektiver från Calcutta är du bekant med? Eller kanske kriminal författare med rötterna i Calcutta?

Den författare som för mig personligen dyker upp när jag tänker på Calcutta är William Thackary. Kriminalförfattare? Mje inte precis. Mer historiska romaner och förstås satir. Ja, och så det han kanske blev mest känd för – Vanity Fair.

Men nej – det är inte Thackary jag tänker presentera er för under Maj månad.  Vem?Vänta och se!

Och kom gärna med era egna funderingar och tips under tiden! Vem tänker du på, vilken författare eller kriminalromanfigur eller titel är det du förbinder med denna spännande storstad?