Inspirerad av den stora högen vackra  men gigantiska fotbollsstora påskägg i vår lokala bybutik inhandlade jag omedelbart fyra ägg.  Ett till var telning. Godis lika så.

Mängder och åter mängder…

VET ni hur mycket godis det får plats i ett dylikt ägg? MÄNGDER.

Fyra påsar av vardera : skumägg, likörägg, prickiga geléägg, chokladägg utan fyllning och med fyllning,  ägg av marsipan, Anton Bergs mandelägg. Många påsar blir det…

Hemkommen…

Maken tittade misstänksamt på mina två papperskassar fulla med fyra ägg, och min knöfulla kasse innehållande godis.

Han sa inget, gud välsigne honom  –  men han TÄNKTE,  det är jag övertygad om.

Väl gömda…

Nu har jag gömt skatten på vinden, där bland sågspån, plank och verktyg, bland våra snickare som jobbar på med vår övervåning. Ingen av ungarna kommer garanterat att leta där.

Godis eller inte godis…

Och jag funderar över påskägg i allmänhet, och de där STORA bauta-äggen i synnerhet. visst är det väl så att man förväntas lägga saker i dem?  Godis… Eller?

Hälsan går först…

Jag lurar på om det ändå inte vore hälsosammare för ungarna att mamma helt enkelt åt upp godiset och stoppade trevliga uppbyggliga böcker av god kvalitet i äggen till dem istället? DET skulle de alla fyra bli överraskande av!

Hjälp!

Gott folk, hjälp mig med inköpslistan!

 Mottagare: 

Sanna 22 år, djurgalen glamrockande sköterska

Sebastian 19 år, seglande fotointresserad båtbyggare

Lovisa 17 år, läpplansberoende gymnasist och shopoholic

Daff 15 år, fotbollsspelare med hörlurar fastvuxna i öronen

Jag tackar ödmjukast för hjälpen!

Nu är det dags att damma av vår gamla favoritenkät igen. Dela med er av vad ni läser för stunden, lämna en kort beskrivning och hissa eller dissa boken.

Här kommer mina svar.

1) Vad läser du just nu?

Hämnden av Reginald Hill.

2) Vad handlar den om?

En rik man hamnar i fängelse och förskjuts av sina närmaste efter att ha dömts för pedofili och bedrägeri. Efter samtal med en fängelsepsykolog blir han villkorligt frigiven. Väl ute i friheten börjar han ruva på hämnd mot dem som satte dit honom.

3) Hur långt har du kommit?

Jag är på sidan 186 av 573.

4) Betyg 1-5, hur bra är boken så här långt?

Reginald Hill är en av mina favoritförfattare, och nu när jag kommit över besvikelsen av att det inte var någon Dalziel & Pascoe-deckare inser jag att det är minst en 4:a, kanske en 5:a jag har i handen.

5) Tror du att du har löst mysteriet/vet vem mördaren är?

Nej… än så länge är det stora mysteriet huruvida huvudpersonen talar sanning eller inte, men jag har inte hunnit mer än en dryg tredjedel av boken och mycket kan fortfarande hända.

Nu är det din tur att svara!

Då var årets rea över för min del. Jag har lovat mig själv att inte gå in i en enda bokhandel till förrän alla rea-skyltar är bortplockade.

Resultatet från förra årets rea var inte så smickrande – 13 köpta och 13 olästa. I år har jag handlat 20 st böcker.

Jag tycker att det här är mitt största fynd.

Och… Jag har redan läst ut den!!!

Jag och pojkvännen flyttade till ny lya för en tid sedan. En av förtjänsterna med det nya boendet är att det finns en terrass med utgång från sovrummet ned på innergården. Då vi sprang runt på visningar och stötte på denna pärla, var det alltjämt tidig oktober. Det var fortfarande relativt trivsamt väder och de dåvarande ägarna hade en hel oas av växtlighet på terrassen. Jag förtrollades och såg framför mig hur jag skulle sitta på vår lummiga lilla terrass, läsa böcker och ha det bra i sommarvärmen. Jag tänkte dock inte på att det låg en hel lång vinter emellan oktober och sommaren. Samma dag som vi flyttade in började det snöa.

Men när våren kommer är jag beredd.

Ordbok? Nix. Här handlar det om familjen Hybris, som glatt och obekymrat emigrerar till främmande land där vi förstås inte talar tungomålet, utan ordbok.

Klokt? Tja. Det har gått rätt bra. Jag tänkte mig en dag en tidning som såg ut lite som vår svenska Misstänkt. Jag gjorde ett försök att på min mycket rudimentära spanska förklara för den gamle mannen vilken tidning jag ville ha och langade fram de 1.09 EUR som alla veckotidningar kostar i detta land. Mannen stoppade snabbt ner tidningen i en brun helt neutral papperspåse. Hmm. TJUUUSIGT…tänkte jag. Väl hemma igen slängde jag påsen på vardagsrumsbordet och slog mig ner bredvid sonen, i soffan. Satt en stund och funderade över vad som får killar som Jo Nesbö att skriva som han gör. Har just läst klart en annan roman, inte kriminalroman, men där skrivsättet påminner inte så lite om Jos.

Sonen i Familjen Hybris tar papperspåsen, drar fram tidningen och ser först förväntansfull ut. Sedan förvånad, varpå i en viss förlägenhet spred sig över gossens ansikte, innan förvirringen släpper och han räcker sin moder tidningen med en svårt NEDLÅTANDE blick.

Vad jag köpt? En så kallad ”Herrtidning”…

Jag skrev för någon månad sedan ett inlägg om hur svårt jag har för att läsa böcker med oattraktiva omslag och fick då frågan vad som är ett i mitt tycke bra omslag. Vilken svår fråga! Jag har grubblat och grubblat och vet inte om jag kommit fram till så himla mycket egentligen, men jag ska försöka plita ned lite olika tankar jag har kring ämnet i alla fall.

När jag var liten köpte jag ofta Wahlströms ungdomsböcker utifrån vilka omslag som såg intressantast ut. En sak som kunde reta gallfeber på mig då, och lika mycket idag faktiskt, är när omslaget inte motsvarar innehållet. Det är lite samma sak med titlar. Jag tycker att både titel och omslag ska spegla bokens karaktär, känsla och innehåll. Ibland ser man hur (jag antar att det är) förlag försöker hotta upp en bok genom att ge den till exempel ett glansigt, glammigt omslag som utlovar lite flärd och fart. Sedan läser man boken och det är en ganska allvarlig, tung historia. Big no-no. Omslag som försöker lura mig att köpa boken går alltså bort. (Däremot ska det ju fortfarande på ett ärligt sätt locka mig att köpa boken så klart!)

Vidare tycker jag om genomtänkta omslag. Det får inte se ut som att formgivaren utgått från en mall för då finns det inte en chans att jag väljer just den boken. Om de som arbetat med boken inte orkar lägga någon större möda på boken, varför skulle då jag bemöda mig med att läsa den? Nej, en bra framsida är personlig för boken i fråga och får gärna vara stilren, vacker, intressant, tankeväckande eller varför inte förbryllande. Men igen – den måste fortfarande korrespondera med innehållet!

Jag har sagt det många gånger och jag säger det igen – jag älskar pocketböcker, det är helt klart mitt favoritformat. Av någon anledning tycker jag att svenska pocketutgåvor ofta är väldigt tråkiga. Då är det sååå mycket roligare att gå på Akademibokhandelns engelska pocketavdelning ¬– engelskspråkiga pocketböcker ser ofta ut som små karameller tycker jag! Jag kan lätt spendera en timme där medan jag går och väljer ut fyra böcker (de brukar ju ha dealet ”Köp fyra, betala för tre”) och jag skulle ljuga om jag inte erkände att det oftast är omslaget som avgör när jag står och väger mellan två böcker som jag gärna vill läsa. En bok med ett riktigt bra omslag skapar ett enormt ha-begär hos mig! 🙂

Jaha ja, nu har jag svamlat fram och tillbaka, men vad kan man egentligen dra för slutsats utifrån det jag sagt? Jo, ett bra omslag är i mitt tycke helt enkelt ett omslag som känns genomtänkt och personligt för just den bok det representerar – ett omslag som får mig att inte bara vilja köpa boken ifråga utan också behålla den i min bokhylla efter att den är utläst!