Kategoriarkiv: Okategoriserade

Är pusseldeckaren på väg att dö ut?

Publicerat av

Idag såg jag på Mord i Paradiset som är något så ovanligt som en klassisk pusseldeckare i modern miljö. Serien utspelar sig i Karibien med en förvirrad, men i slutändan, briljant kriminalkommissarie. Ett mord har skett i ett slutet sällskap. Alla känner alla och någon av dem har gjort det. Frågan är bara vem?

Vi behöver en ny moderniserad Agatha Christie!

Som så många andra älskar jag Agatha Christies deckare där ”hur” mordet har gått till är det spännande. Tyvärr känns det som om genren har stått stilla sen dess glansdagar innan 2:a världskriget. Mord i Paradiset är ett modernt undantag. I övrigt det känns som om det krävs en BBC produktion med vackra kostymer från 1920-talet och gärna en herrgård för att vi ska bli intresserade.

För lite action? För mycket action?

Vi har blivit så bortskämda med actionfyllda kriminalserier med brutala mord att pusseldeckaren känns som något banalt och enkelt, lite för glatt (som Mord i Paradiset) och icke trovärdigt. Det är i och för sig inget nytt. Den hårdkokta deckaren uppstod just för att folk tyckte att pusseldeckaren inte var speciellt verklighetsförankrad. Men har det inte gått för långt åt andra hållet? Det blir inte automatiskt bättre bara för att morden är mer brutala eller spektakulära.

Ge mig en pusseldeckare som är spännande och trovärdig…

… med en riktigt klurig mordgåta. Ska det vara så svårt? Det behöver inte utspela sig i en herrgård på den engelska landsbygden med en massa rika människor som glatt konverserar med varandra fastän någon nyss har blivit mördad.  Jag vill ha en äkta mordgåta, med lagom mycket våld, där jag själv kan sitta och fundera över ett låsta-rummet-mysterium. Dessutom vore det fint om karaktärerna inte är stereotyper utan ”verkliga” människor. Har ni några bra tips, säg gärna till!

Halsbrytande triangeldrama med ofrivillig isolering

Publicerat av

Djävulen hjälpte mig – Caroline Eriksson

Att basera en berättelse på ett triangeldrama har gjorts i alla tider och har även varit motiv till otaliga mord. Även i denna berättelse står ett ovanligt men verkligt triangeldrama i centrum, och nog överträffar sanningen dikten. Men det är paradoxalt med tanke på att det är just en uppdiktad berättelse av en verklig händelse, om än med påtaglig känsla för det grymma som förekommer i människans natur. Knapphändigt har jag fått beskrivet hur det ser ut i Yngsjö inne på Möllegården, och ändå kan jag den utantill som om jag växt upp där själv. Gården är för mig lika verklig som ångesten som finns inbäddad i dess väggar. 

 

Scener från domstolen varvas med vad som kanske hände de där sista månaderna, fram till de sista timmarna, i Hanna Johansdotters liv. Det är hopplöst att stå vid sidan av när hemska saker sker och då och då när jag läser vill jag ropa rakt ut: ”Akta dig!” som om jag såg en skräckfilm men det är lika meningslöst som det är fånigt. Obönhörligen går denna historia till slakt.

 

”_jag kommer aldrig att låta Per lämna Möllegården, bara så hon vet. Vi stannar här tills döden skiljer oss åt. Hör hon det? Döden.”

 

Det är med viss saknad jag lägger ned den här boken när jag har läst klart den. Men det är en fysisk saknad eftersom den här boken har spelat på mitt känsloregister och jag kan ärligt säga att jag älskar den här boken för det, och samtidigt gör den mig illamående och matt. För Caroline Eriksson gör något listigt i att låta Anna Månsson, svärmodern som håller gården i ett järngrepp, endast möta läsaren genom de andra karaktärernas ögon. Det gör att läsaren aldrig lär känna henne. Jag lider, jag våndas, jag hoppas och tror in i det sista att det ska bli bra. Jag hoppas det fast jag vet att det inte är möjligt. Jag kan ju historien, jag VET hur den kommer att sluta och samtidigt tänker jag att om jag bara önskar tillräckligt mycket så kommer det inte att ske. För det tar jag hatten av för Caroline.

 

Djävulen hjälpte mig är Caroline Erikssons debut som romanförfattare i deckargenren även om boken beskrivs som en psykologisk spänningsroman. Hennes nästa bok i serien Svenska Mord utkommer i augusti i år och den ser jag mycket fram emot.

Morsan, du är ett odjur…

Publicerat av


Sonen, 22 år gammal, kommer på besök till sina åldriga urmodiga föräldrar med öppningsrepliken – Tjena morsan, vet du vad man hittar om man googlar bilder med sökordet ”odjuret” – DIG !! Gossebarnet viker sig av skratt och halar fram sin älskade lilla padda för att morsan själv ska kunna bedömma riktigheten i påståendet genom framlagt bevismaterial. Odjur ? Första tanken är varför googlade du bilder på odjuret? För att sedan gå vidare till …VA? Hur är det möjligt?? Svaret på fråga ett är ”Jag ska på maskerad och gå som ena halvan av Skönheten och Odjuret och behövde göra lite efterforskningar” Gissa vad svaret på fråga två är?

 

Polis av Jo Nesbø

Publicerat av

Jag vet att det säkert inte bara var jag som läste ut förra boken om den ärrade polisen Harry Hole och lämnades med en tom känsla och en klump i halsen. Jag vill inte förstöra eventuell läsupplevelse för er så om ni inte har läst Gengångare så är det nog bäst att ni hoppar över några rader nu.

Spoiler alert!

Ni som läst Gengångare vet att den slutar med att Harry blir skjuten och som läsare så lämnas man med intrycket att han lämnas för att dö. Något som givetvis var hjärtekrossande- har man läst flera böcker om en speciell karaktär så fäster man sig vid dem, eller snarare: jag fäster mig vid dem- de blir som vänner vars liv jag får ta del av, glutta på deras tankar och djupaste känslor. Så när de dör så förlorar jag en vän. Men det kanske bara jag som fäster mig vid fiktiva karaktärer. Hursomhelst så var jag rädd att det inte skulle komma fler böcker om den speciella polisen. Men tji fick jag (tack och lov)

Handlingen

En polis hittas mördad på ett sätt som påminner om ett mord som skedde på samma plats, på samma datum flera år tidigare och det märkliga är att den mördade polisen var den som utredde mordet: ett mord som inte blev uppklarat. Sen mördas en polis till: en brottsplats imiteras in i minsta detalj ur ett fall som samma polis en gång utrett, och sen mördas ytterligare en polis. Oslos poliskår står under mer press än vanligt och en grupp sätts samman för att försöka lösa det. Men en stol står tom.

Samtidigt som morden inträffar så finns en skjuten man, i djup koma, på Oslos sjukhus. EN man som tros ha information om korruptionen i polishusets ledning. Mannen hålls isolerad och ingen får komma honom nära….

Mina egna tankar

Jag mer eller mindre kastade mig över Polis när jag fick hem den eftersom jag ville veta vad som hänt. Hur hade det gått för Harry? Hade han överlevt eller vad hade hänt? Jag vill inte avslöja för mycket om detta eftersom det förstör lite av läsupplevelsen för er men jag kan säga att jag blev inte besviken. Själva handlingen, om vi åtsidosätter det här med Harry, är spännande och det är faktiskt svårt att lista ut vad som ska hända. Som vanligt så är handlingen hård och nattsvart, Nesbøs vanliga stil. Dessutom så ska jag tillägga att jag inte blev besviken på slutet den här gången!

TV-sidan

Publicerat av

Jag fick en kommentar av en läsare här på deckarhuset som undrade varför jag inte hade tagit med The Mentalist och Taggart på TV-sidan här på Deckarhuset  häromdagen. Jag tänkte att jag kunde svara på det och samtidigt passa på att fråga er lite om TV- sidan.

Svar på kommentar

Kerstin: The Mentalist valde jag bort därför att det var en repris och visas i princip varje dag. Taggart var också en repris men visas inte lika ofta, däremot gick det väldigt sent och jag brukar välja de som går lite tidigare, mer ”prime time”. Ibland tar jag med repriser ändå. Tyst vittne tog jag till exempel med även om den går som repris. Men den visas ”bara” en gång i veckan på en bra tid och är, enligt mig, en bättre serie än Taggart. Viasat har jag inte. Hoppas det ger svar på dina frågor!

Om TV-sidan

Sidan skapade jag för att det fanns så otroligt många serier och filmer att välja på de flesta dagar. (Basutbudet) Från början tog jag med allt. Alla serier och alla filmer som innefattar deckare/thriller/spioneri. Det kunde ibland bli upp till 20! serier/dag. Det går nämligen väldigt många repriser. Nu har jag begränsat mig till 3-5 serier per dag och jag väljer ut serier från aktuella säsonger. När det gäller filmer, om det är många på en kväll, väljer jag de som jag tycker är bra eller verkar riktigt bra. Vissa filmer visas väldigt ofta och då kan jag välja bort den till förmån för någon okänd film som verkar spännande. Det brukar oftast lösa sig själv. Ibland tar jag med någon extra om det helt enkelt är omöjligt att välja bort något.

Hur tittar ni?

Jag tillhör dem som fortfarande tittar på TV på TVn. Visserligen tittar jag ofta på playkanaler när jag missar sändningarna på TV men nya serier sänds än så länge oftast först på TV. Homeland säsong 3 visas till exempel på SVT 1 dygn! efter premiären i USA. Jag har inte 200 kanaler utan kör på 15 baskanaler.  Kanske är jag gammalmodig men de gånger jag har provat eller sett hos vänner så känns det ändå som om det till 98 % är repriser.  Hur tittar ni? Ni kanske inte ser på TV längre utan bara ser på playkanaler eller streamar från utlandet. Har ni basutbud eller många fler kanaler? Är TV-sidan för gammalmodig? Fyller den en funktion som är viktig för er?