Kategoriarkiv: Okategoriserade

Livrädd av S.J. Bolton

Publicerat av

Ni minns kanske att jag verkligen gillade S.J. Boltons Nu ser du mig i vintras och jag blev givetvis eld och lågor när jag såg att den nya boken om Lacey Flint- Livrädd. Det är faktiskt himla roligt att upptäcka fler och fler författare vars böcker jag verkligen ser fram emot att läsa. Jag tror min lista över favoritförfattare har tripplats det senaste året.

Handlingen

En mängd självmord inträffar i den anrika universitetsstaden Cambridge. Så pass många att det inte kan vara en slump utan något mer ondskefullt är i görningen. Alla offer är vackra, unga studenter vid universitetet. Polisen står handfallna, utan möjlighet att gå vidare. För att verkligen komma in under ytan så skickas Lacey Flint dit under täckmantel. Men ska hennes brokiga förflutna komma ikapp henne? Väl på universitetet så upptäcker hon att hon är mer utsatt än någonsin och hon vet inte vem hon ska lita på. Sen börjar otäcka saker att hända. Mardrömmar så verkliga att Lacey inte vet om hon sover eller är vaken…

Mina egna tankar

Bolton lyckas igen med att skriva en bok som jag har svårt att lägga ifrån mig. Jag liksom sugs in i handlingen och varje sida blir mer spännande än den nästa. Och den stora frågan är givetvis: vad är det egentligen som pågår? Det här är ett typexempel på en bok som jag verkligen gillar: den är spännande, har lite skräckvibbar, en bra hjältinna (även om ingen klår min absoluta favorit Barbara Havers) och en intrig som inte är helt lätt att förutse. Det jag vill läsa är en story där jag inte lyckas klura ut vem mördaren är efter några sidor. Jag vill hållas på spänn till sista sidan och det gör jag i Livrädd. Jag tror faktiskt den här boken skulle bli en väldigt bra film: jag kunde liksom se vissa scener framför mig när jag läste. Speciellt en som innehåller, märkligt nog, kottar. Ni kommer att förstå när ni läser boken.

Den enda nackdelen, om det nu är en nackdel, är att Lacey är lite för perfekt: det finns så många sagolikt vackra hjältinnor med ett mörkt förflutet att det nästan blir lite klichéartat. Jag uppskattar de som inte är så perfekta (återigen, Barbara Havers är den mest mänskliga kvinnliga hjältinna i deckarvärlden enligt mig) eftersom de ger en helt annan dimension. Nu är det så att jag gillar Lacey ändå så detta är egentligen inget som gör att boken blir sämre. Vad tycker ni? Har ni någon favorithjältinna (eller hjälte) och varför gillar ni denne?

 

Recension: ”Fatal friends, deadly neighbors” av Ann Rule

Publicerat av

Hej svej! Jag heter Kristina Jägfeldt, kallas Kriss, och är den nya skribenten här på Deckarhuset! Jag skriver även i min egen deckarblogg Bokdetektiven och vem jag är kan ni läsa mer om i min eminenta presentation.

 

Jag vill börja med att berätta om en läsupplevelse som började tack vare ett försenat plan…

För vad gör man när planet är sex timmar försenat och man inte fått infon innan man åkte till flygplatsen? Inga problem.

Vi har alltid böckerna.

Jag var i Miami, Florida över jul. Om man nyss tillbringat julafton på en sandstrand behöver man inte gräma sig över ännu några timmar utanför råkalla Sverige. Efter lite rotande i närmaste bokhandel fick jag syn på en väldigt röd liten pocket. De flesta billiga amerikanska böcker har, för att uttrycka mig neutralt, väldigt glassiga omslag (glansiga bokstäver som på denna bok, heter förresten ”partiell lackering”). Inte för att jag har något emot glassiga omslag. Tvärtom är jag smått besatt av bokomslag i många olika stilar. Titeln lät ju lite lagom töntig; ”Fatal friends, deadly neighbors”. Men undertiteln var desto mer intresseväckande; ”and other true cases. Ann Rules crime files; Vol. 16”. Mot kassan, med ett löjligt leende på läpparna. Kvinnan bakom disken gav mig en kort blick.

 

TRUE CRIME I SVERIGE?

Inte för att jag på allvar ägnat mig åt bokbranschen mer än några månader, sedan jag började på förlags- och bokmarknadsutbildningen i Lund, men en deckarfanatiker som jag borde hört talas om subgenren ”true crime” tidigare. Visst finns det böcker om verkliga mordfall även i Sverige, till exempel ”Mördaren i folkhemmet” av författarparet Ebervall och Samuelson. Men vi kallar dem väl inte för ”true crime”? Jag har funderat en del över varför och lär återkomma med lite tankar.

 

BOKEN

Oavsett; kommande flygresa blev ett underbart minne. Det är sällan jag så fullständigt sjunker in i en bok som jag gjorde i denna. När alla sov, stöttade av ögonbindlar och sömnpiller, ägnade jag mig åt verklighetens obehagligheter. På bekvämt avstånd.

Boken består av nio berättelser i varierande längd vilket ihop med Ann Rules enkla engelska gör den väldigt lättläst. Det handlar bland annat om mystiska mordbränder på hotell och om de spektakulära dubbelmorden på läkemedelsmiljardären Shacknais flickvän Rebecca Zahau och hans lille son Jonah. Men den berättelse som berörde mest var den första, ”Fire and Ice: The Powell Family Tragedy”, som följer en ung kvinnas väg mot döden i en destruktiv relation (känn ingen oro för spoilers!).

 

ANN RULE

Ann Rule måste ses som USA:s främsta true-crime-författare och bland hennes mer kända böcker finns ”The Stranger Beside Me”, där hon skriver om sin tidigare kollega och senare avrättade seriemördare Ted Bundy (!). Vid senaste shoppingrundan på nätet fastnade jag dock för ”No regrets” (bok nr 11) och har precis börjat läsa den. Roligt och lockande omslag dessutom!

Återkommer med recension. 

Jag rekommenderar Ann Rule för alla som tycker om deckare i någon form!

Nu ska jag iväg på releasefest på Ordkonst!

 

Fridens liljor!

1974 av David Pearce (första delen i Yorkshire kvartetten)

Publicerat av

När jag först fick hem 1974 så var det något som verkade bekant. Jag tänkte genast på en film jag hade sett året innan med bland annat Sean Bean och Andrew Garfield (ni vet, nya Spiderman). Men jag tänkte inte mer på det utan gav mig istället ikast med boken. Den kändes mer och mer bekant för varje sida men jag kunde inte koppla ihop de få scener jag kom ihåg från filmen med boken som jag läste. Ändå verkade det vara samma story. Men den hette väl inte 1974? Eller gjorde den det? Givetvis så började jag söka på IMDB.com och snart hittade jag filmen jag kom att tänka på: Red Riding: 1974. Och visst var det samma!

Handlingen

Eddie Dunford är en reporter på Yorkshire Post och får uppdraget att rapportera om mordet på en 10-årig flicka. När han börjar gräva i storyn så inser han att det finns ett sammanband mellan mordet på den här flickan och två andra småflickor som har försvunnit något år tidigare. Han gräver djupare trots pressen och hoten från den djupt korrumperade Yorkshire polisen. Det han finner är ett våldsamt, sadistiskt nät som spinner över polisen och in kommunfullmäktige. Eddie finner verkligen mer än vad han någonsin trodde och blir mer och mer intrasslad i härvan.

Mina egna tankar

Ibland så får jag hem böcker som verkligen är en överraskning. Nu så var jag ju på sätt och vis bekant med storyn innan eftersom jag hade sett filmatiseringen men tack och lov så hade jag faktiskt, trots att det var en bra film, glömt bort det mesta av handlinge. Men den här bra men samtidigt så tror jag inte stilen kanske tilltalar alla. Berättarstilen är lite ryckig, med tankar, låttexter och dialog blandat. Samtidigt så gillar jag det- det känns uppfriskande på något sätt.

Mordet som själva handlingen utspelar sig runt är väldigt obehagligt, så som det alltid är när det handlar om barn men det finns en väldigt brutal råhet i boken som till och med jag reagerar på. Det är inte ett frosseri i blod och gore kanske utan det är snarare en realism som gör att våldet blir mer påtagligt, mer skrämmande.

Bokensdagspresent!

Publicerat av

Födelsedagar och julaftnar i all ära, men de bästa presenterna brukar alltid landa på bokens dag. Så också i år!

Gissa om jag blev glad för ett paket med två tjocka härliga pocket av Karin Slaughter; Broken och Criminal. Har redan satt tänderna i Broken och rättsläkaren Sara Linton och vependragaren, agent Will Trent är i hasorna på så väl förövare som en polis i området. Mycket spännande från första sidan. Är det något Karin är expert på så är det att hala in sina läsare och hålla dem i järngrepp till sista sidan. Vare sig de har tid att sträckläsa eller inte…
Mycket kan utföras samtidigt som man läser, t ex fotbad. Eller mata hönsen. Röra i grytorna på spisen. Ja, nästan allt faktiskt!

Återkommer inom kort med mina åsiker om verken!

Ny kvartett påbörjad – Mons Kallentoft

Publicerat av

”Vi har gjort vad vi kan”, säger Malin Fors på sista raden i Mons Kallentofts nya roman ”Vattenänglar”.

 

Malin Fors är den som, hittills i de fyra tidigare Kallentoftdeckarna, drivit storyn framåt, och så även i denna den femte romanen. Det är helt ok! Så länge det finns något som driver.

I Vattenänglar rör sig Malin Fors och hennes team sig utanför Linköping. Den lilla ankdamm som de hittills simmat runt i.

Brottet i den här romanen är en härva som blandar in såväl Saab och Ericsson, som en adoptionsbyrå med förgreningar i både Linköping och Köpenhamn.

Historien tar sin början i och med att en snickare kommer till sitt jobb hos en familj i Linköping, och finner man och hustru mördade i jacuzzin.

Malin Fors med kollegor kommer dit och inser att deras adoptivdotter Ella saknas. Mördad? Kidnappad? På rymmen undan mördarna?

Vi får som vanligt höra de mördades röst, insprängda i kursiv stil, genom hela historien. Något som i Kallenfors första roman retade mig oerhört, men som jag nu uppskattar enormt! Det ger en ytterligare dimension till historien.

Vi får möta det nya stjärnskottet i teamet, Elin Sand. En lika intuitiv karaktär, lika jobbig för omgivningen men som tycks kunna lägga band på sig och hantera sin personlighet något bättre.  Genast tänker jag ”ska något hända med Malin, och nu skolas efterträderskan in?”  Kanske, kanske inte…

Historien som Mons Kallenfors byggt upp åt oss är rapp, har ett rasande driv och visar på en skrupellös moral hos både de onda och faktiskt lika mycket hos de goda i historien.

Vattenänglar är den första delen i en ny bokkvartett med tema de fyra elementen.

 

Boken är levande och kryper innanför skinnet, den är klart hans bästa hittills!

En lögn att lita på av Elizabeth George

Publicerat av

Som jag har väntat på den nya från Elizabeth George! Äntligen en ny bok i serien om Lynley och Havers. Barbara Havers är för övrigt en av mina absoluta favoritkaraktärer i deckarvärlden: det finns ingen kvinna som liknar henne och det gör mig överlycklig. Hursomhelst, så har jag verkligen sett fram emot denne eftersom jag läst alla böcker i serien och jag tror det var den här serien plus Tony Hill-serien av Val McDermid som verkligen gjorde att jag fick upp ögonen för deckargenren. Innan så läste jag mer skräck faktiskt. Men, åter till En lögn att lita på.

Handlingen

Uppe i Cumbria, i nordvästra England ramlar den förmögne Ian Cresswell mot sin död: han halkar till, slår huvudet på en sten och faller i vattnet där han drunknar. En olycka verkar det som. Eller är det verkligen det? Cresswells morbror, en känd industrimagnat, utnyttjar sina kontakter i överklassen och får hjälp av, just det: Thomas Lynley.

Lynley, som fortfarande befinner sig i djup sorg efter mordet på hans fru Helen, skickas upp till Lake District för att göra en diskret undersökning. Cresswells död verkar vara en olycka men samtidigt så verkar familjen bära på en massa hemligheter.

Mina egna tankar

Oj, vart ska jag börja? Jag såg verkligen fram emot den här boken eftersom jag är förtjust i karaktärerna och Elizabeth Georges lite klassiska deckarstil men den här boken… Missförstå mig inte nu, jag har stor respekt för George och jag läste snabbt ut den här klossen på 634 sidor, men den här boken är inte särskilt bra. Varför undrar ni? Jo, för att den egentligen inte är en deckare i mitt tycke. Intrigerandet, som faktiskt handlingen bygger på i den här boken, påminner mer om den man hittar i såpoperor och dramaserier. Inget ont om det, många gillar det men det gjorde mig besviken eftersom jag förväntade mig en klassisk mordgåta. Jag vill inte avslöja för mycket om handlingen och resultatet men jag kan säga som så att även om den här boken gjorde mig besviken så kommer jag att skaffa mig nästa bok så fort den blir tillgänglig. Boken var egentligen inte dålig men den var inte det jag hoppades att den skulle vara.