.
Hämndens skugga

(The Retribution på engelska) är nr 7 i ordningen och kom ut på svenska nu i vår. Val McDermid är en av Skottlands mest kända kriminalförfattare och serien om Tony Hill och Carol Jordan har, som ni säkert vet, blivit en TV-serie – Mord i sinnet (Wire in the blood). TV-serien utvecklades dock i en egen riktning. Val McDermid har även skrivit två andra serier och ett antal fristående böcker.

Tartan Noir

Val McDermid tillhör genren ”Tartan Noir”, från Skottland, som är en mörk, dyster och ofta samhällskritisk genre. Det finns influenser från Dr. Jekyll and Mr Hyde – det vill säga, man visar på det goda och onda i människan, den amerikanska hårdkokta stilen, korruption och även Sjöwall/Wahlöö. Andra författare som räknas till Tartan-Noir genren är bl a Ian Rankin och Denise Mina.

Dynamisk duo

Carol Jordan leder ett specialteam som specialiserar sig på svåra fall, oftast seriemördare. Till hjälp tar de, om ekonomin tillåter, in profileraren Tony Hill som är expert på att förstå hur seriemördare agerar. Carol och Tony är båda svåra människor att komma nära. Tony har svårt för det sociala spelet och i sin roll som tuff yrkeskvinna tar Carol på sig en proffessionell mask på bekostnad av sitt privata jag. Trots deras olikheter har  Carol och Tony något speciellt tillsammans. I den här boken planerar de båda att lämna Bradfield för att bosätta sig i det stora hus Tony ärvde i förra boken.

Seriemördaren från ”Under ingrodda ärr”

I den här bokens rymmer den karismatiske TV-stjärnan och seriemördaren Jacko Vance från fängelset. Efter år av noggrann planering och uppbyggt hämndbegär ligger Tony och Carol högt på hans hämndlista då de var de som satte dit honom….

Inget för den nervsvaga

Val McDermids böcker handlar om seriemördare, groteska mord som beskrivs väldigt detaljerat och alltid är det någon i teamet som råkar illa ut. Jag gillar hennes böcker och TV-serien, men man vill inte läsa flera på raken får då kan det bli lite tjatigt med allt blod.

Böckerna i serien

Det finns idag 7 böcker i serien om Tony och Carol. Den första boken ”The Mermaids singing” blev utsedd till Storbrittaniens bästa kriminalroman 1995. Personligen tycker jag att man kunde ha hittat på bättre titlar på svenska…

.
Sjöjungfrun sjöng sin sång – The Mermaids Singing
Under ingrodda ärr – The Wire in the blood
Den sista frestelsen – The Last Temptation
Andras plåga – The Torments of Others
Med gift i blodet – Beneath the bleeding
I mördarens nät – Fever of the Bone
Hämndens skugga – The Retribution

Så här i sommartid. Solstolen får ersätta den saknade hängmattan. Har flera år i rad önskat mig två rejäla äppelträd i trädgården, mellan vilka en dylik kunnat installeras. Har jag fått några? Nix.  Baden-Baden får alltså duga.  

Hushållsarbete och djupa allvarliga tankar om lösningar på världsproblemen får stå tillbaka och jag lyssnar på Varg Gyllanders ”Ingen jord den andra lik” och orkar möjligen vicka lite på stortån då och då.   

Boken är lite långdragen i början, och jag misstänker att jag slumrade till lite här och var, men nu har det tagit sig, och jag sover INTE. Månne jag hinner höra klart boken innan familjen kommer och stör, framemot eftermiddagen? Håll tummarna!

Så kan man då konstatera att Jean Bolinder och Svenska Deckarakademin slutit fred till slut!   Stort GRATTIS, Jean! 

 Läs artikel om utnämnandet i tidningen Lokal här!

…då gillar du förmodligen Raymond Khourys ”The Templar Salvation” Det är Raymond Khourys andra bok om arkeologen Tess Chaykin och FBI-agenten Sam Reilly. Första boken heter ”Den sista Tempelriddaren”.
…

Historiska konspirationsteorier
Det finns något kittlande med konspirationer. Är de rätt skrivna så lämnar de läsaren misstänksam mot allt och alla och jag måste erkänna att jag var tvungen att titta på tavlan Nattvarden extra noga för att se om inte en av lärjungarna faktiskt skulle kunna ha varit en kvinna… Den här boken ger en liknande känsla även om det i och med Da Vinci koden känns som om det redan gjorts.
…

Högt tempo – mindre substans
Den här boken handlar till 90% om spänning och högt tempo och tur är väl det för skulle man stanna upp så märker man att karaktärerna är stereotyper och superhjältar av den sorten som kan bli torterade, skjutna hur många gånger som helst och ändå bara reser sig upp igen och kastar sig in i nästa självklara fara.
…

Utmärkt bok…
…om man har glömt packa ned en bok till tågresan och ser en bokhylla i närmsta kiosk. Spännande för stunden men sen kan man skänka den vidare, om man inte som jag, har svårt för att skiljas från böcker oavsett kvalité.

TÄNK vad man kan hitta när man slösurfar runt för att se vad som händer inom intresseområdet Deckare!  Någon som känner sig manad? 

Har du en bil i en neutral färg (ej röd eller blå) som vi kan få låna den 1a juni? Kan du själv följa med och hjälpa oss flytta den mellan tagningarna? Anmäl då intresse här! 

 Här i Lomma har vi ett rejält mysterium. Ett olöst dylikt.

I förra veckan gjordes nämligen ett fynd märkligare än vanligt under vårstädningen

av stränderna inför kommande turistinvasion och badsäsong.  TOPS  –  Örontops alltså.

Stränderna var helt översållade med färglada plastpinnar, huller och buller och vackert

men slumpmässigt arrangerade i sjögräset.  

Titelförslag: ”Mysteriet med de uppdykande topsen”

Någon som tar upp tråden?

Blodläge, del tre i Johan Theorins serie om Öland under fyra årstider. Vi har här kommit till näst sista delen – våren.

Blodläget är ett mörkrött stråk som man förr trodde vara förstenat blod från en strid mellan trollen och älvorna. Det löper genom kalkstenen vid den öländska kusten och enligt gammal folktro för det med sig otur att bygga sitt hem mellan trollen som bor i stenbrottet och älvorna som huserar på alvaret.

Trots det står vid påsktid ändå några nybyggda lyxvillor vid det övergivna stenbrottet.

Vi har t ex Vendela och Max Larsson, som gör en förfärlig entré och stöter på Per Mörner och hans son tämligen bokstavligt. Paret är inte det minsta harmoniskt och kärleksfullt, långt ifrån. Det finns hemligheter svarta som natten.

Så har vi som sagt Per Mörner, som avser fira påsk tillsammans med sina två barn i den gamla stenhuggarstugan han ärvt. Pers far blir en lika plötslig som objuden gäst i stugan. Fadern lider av sviterna efter en stroke och som om det inte vore nog hinner hans förflutna inom porrbranschen upp honom och ställer till stora bekymmer.

Den helt underbare 83-årige skepparen Gerlof Davidsson, flyttar tillbaka till sin lilla stuga för att uppleva våren i sitt gamla hem för kanske sista gången. Han har en skattgömma. Den består av hans döda fru Ellas dagböcker. Dagböcker som han efter stor vånda ändå beslutar sig för att läsa. Det han får läsa om är något väldigt märkligt, rent av övernaturligt.

Grannsämjan som till en början är överdrivet artig och försiktig rasar tämligen fort ner i katastrof och svartsjuka, misstänksamheten gror bakom husväggarna och hemligheterna börjar bubbla upp till ytan.

Man måste en god bit in i storyn innan den blir särskilt spännande. ”Nattfåk” och ”Skumtimmen” var betydligt tätare, medan ”Blodläge” handlar mer om relationer och drama runt dessa. Deckare? Mja, Nja.

Mycket bra roman är det i absolut. Läsvärd? Ja, helt klart.

Risk för att Theorinska turistvandringar Öland föreligger. Den litterära turismen har fått ytterligare en författares verk att slå klorna i.