Ingrids nya serie

Ingrid Hedström, författare.Bortfall_maltavla_0053

Villette-abstinens

Gillade ni som jag Villette-serien? om undersökningsdomaren Poirot som löste fall i fiktiva Villette? en deckarserie full av av finess, fantastiska miljöskildringar, välskriven intrig och ett nostalgiskt 90-tal. Tyvärr finns det bara 6 böcker i serien men Ingrid har inte slutat skriva. Hon startade en ny serie med två böcker so far.

 

Astrid Sammils

I den nya serien heter huvudkaraktären Astrid Sammil. En kompetent och viljestark diplomat som av en ”olycklig” omständighet hamnar i onåd på jobbet. När hon ärver sin morbrors hus på landet tar hon sin tillflykt dit men hamnar mitt i en gammal mordgåta. Precis som Villette-serien är böckerna en modern variant av pusseldeckare.

Mer ”lantligt” med en touch av Europa

Villette-serien tog oss ut i Europa med en global känsla. Den här serien är mer ”lantlig” men med en touch av världsvana och glamour genom Astrid. Den första boken Borftall var helt ok även om jag inte tycker den håller samma klass som Villette-böckerna. Bok nr 2 Måltavla som kom förra våren är helt klart snäppet bättre. Nu gillar jag verkligen karaktärerna och temat – näthat mot kvinnor – känns väldigt aktuellt. Böckerna är helt klart läsvärda (Måltavla blev nominerad till årets bästa deckare 2015 av Svenska deckarakademin). Jag har en känsla av att bok nr 3 blir ännu bättre men trots det kan jag ändå inte låta bli att önska att Ingrid återupptar Villette-serien.

Lycke av Mikaela Bley

Lycke_pocketframsida

Försvunnen flicka

Boken borde ha en varning – bör ej läsas av föräldrar. Eller är det kanske just för att jag är nybliven förälder som boken skrämmer lite extra. Inget vore värre än om ens barn skulle försvinna och det är precis vad som händer i den här boken när 8-åriga Lycke försvinner spårlöst. Att Lycke inte hade det så lätt får vi snart veta. Hennes föräldrar är skilda och kommer inte överens, pappan är omgift, styvmamman tycker inte att Lycke passar in i den nya familjen, och hon verkar inte ha några kompisar.

Ellen Tamm

Huvudpersonen är kriminalreportern Ellen Tamm som jobbar på TV4 som får till uppgift att bevaka fallet. Det påminner henne om en händelse i hennes förflutna som hon inte har bearbetat till fullo och hon har svårt att hantera sina känslor. Inte nog med det, hennes före detta pojkvän är numera hennes chef, vilket försvårar situationen ytterligare.

Många misstänkta

Boken är lättläst och har ett bra flyt. Kapitlen skiftar åtminstone till en början fokus mellan bokens kvinnliga karaktärer och man får reda på saker de vill dölja för andra. Nästan alla vuxna i boken misstänks till viss del. Jag har fortfarande en del frågor när boken avslutas, men det gör faktiskt inte så mycket och jag gissar att en del spår kommer följas upp i kommande böcker om Ellen Tamm.

En sån som du (novell) av Gillian Flynn

en-san-som-du

Berättaren

Berättaren (vars namn vi aldrig får reda på) är en 30-årig kvinna som älskar skräckromaner. Som liten tiggde hon och hennes mamma för att få ihop ett levebröd och efter en del problem med rättvisan började hon jobba som soft-core-prostituerad i det bakre rummet av en tarotstudio med det fyndiga namnet Anden i handen. Efter en förslitningsskada i handleden (pga. sitt jobb) flyttar hon till tarotstudion i det främre rummet och börjar jobba som medium istället.

Hemsökt hus

Där träffar hon klienten Susan Burke, en rik men rufsig och ovårdad kvinna som tror att familjens viktorianska hus är hemsökt. Berättaren erbjuder sig att rengöra husets aura och samtidigt tjäna lite enkla pengar… trodde hon. Hon inser dock ganska snart att det är något som är väldigt fel, men frågan är om det är huset eller familjen det är fel på? Som väntat när Flynn är författaren så är inte saker som de först verkar och intrigen tar många intressanta vändningar.

Kuslig, vriden och dysfunktionell

Om du har läst någon av Gillian Flynns böcker: Gone Girl, Vass egg, eller Mörka platser, så vet du att hon är en mästare på att skapa kusliga och vridna intriger och dysfunktionella karaktärer. Den här spöklika novellen är inget undantag. Berättelsen kunde ha legat till grund för en hel bok och den har definitivt potential för att göras till film. Gillade du hennes böcker kommer du inte att bli besviken!

Regissören

Regissoren

Hypad debut

Regissören är filmaren Angelika Brauns debut i deckarvärlden. Det har varit stor hype kring boken, inte minst då det planeras en film med Per Moberg i huvudrollen.

Thriller

Boken lanseras som en snabb och filmisk pusseldeckare. Filmisk och snabb är den definitivt men jag har lite svårt att se kopplingen till pusseldeckare. Det här är en spänningsdeckare med klassisk seriemördare i centrum. Någon mördar män runt om i Stockholm på spektakulära sätt. Huvudpersonerna är Signe, en regissör som försöker slå sig fram i den stenhårda filmbranschen. Björn är beteendevetare och lärare som arbetar med sitt häftiga humör.

Film ja! Bok… nja

Jag har inga svårigheter att se den här storyn i filmformat, speciellt inte med Per Moberg i huvudrollen. Karaktärerna är definitivt intressanta men som bok är jag inte övertygad. Det är trots allt skillnad på att skriva manus och böcker och det märks.

STHLM: Inferno

Inferno

Genrebyte

Varg Gyllander har tidigare skrivit 5 böcker i en serie om kriminalteknikern Ulf Holz och hans kollega Pia Levin. Jag och Mi har skrivit ett par recensioner av dem. De hamnar under kategorin polisdeckare med fokus på kriminalteknik. Jag gillade böckerna. Karaktärerna var lagom trovärdiga och intressanta, handlingarna tillräckligt spännande.  Nu har Gyllander påbörjat en ny serie inom kategorin thrillern.

Gondolen

Man kan nästa säga att Gondolen i Stockholm är huvudpersonen i den här boken. Det är runt den mycket kretsar och det är inte svårt att förstå varför. Gondolen är en av Stockholms mest välkända silhuetter som få har missat. Att förlägga handlingen dit var ett smart drag. Boken är som en reklambok för Stockholm. Jag blev i alla fall sugen på att boka ett rum på Af Chapman och tar gärna ett glas vin på Grand.

Skattjakt

Handlingen går kortfattat ut på att få tag på en häststaty i bärnsten som sägs ligga på botten av Östersjön efter att skeppet det fraktades på sjönk för 300 år sedan. Hästen är ovärderlig och många är beredda att göra allt för att lägga vantarna på hästen.

Norma och Joshua

Våra två huvudkaraktärer tillhör en hemlig polisorganisation kallad NOCC som riktar in sig på organiserad brottslighet. Båda har mörka bakgrunder vi säkerligen kommer att få veta mer om i nästkommande böcker. Joshua har svåra krigsminnen och dämpar sin ångest med alkohol och kvinnor/sex. Norma är en super-kvinna med ett förflutet i en kriminell organisation. Det verkar som att Gyllander velat skapa en ”vuxen” blandning av Lisbeth Salander och Uma Thurman i Kill Bill. Norma ska vara i 50-års åldern och det har jag absolut inga problem med. Det enda som stör mig är bilden på framsidan. Var hon tvungen att ha uppknäppt blus… Det känns lite onödigt. Som att man vill locka en manlig publik som växte upp med Modesty Blaise. I mina ögon så ligger hennes sexighet inte i att hon är lättklädd (vilket hon faktiskt aldrig är i boken)  utan mer en exotisk sensualism man blir nyfiken på.

All in

Varg har inte sparat något krut på tempot. Allt utspelar sig under ett par dygn och alla klassiska ingredienser finns med som sprängningar, mord, biljakter, tickande klocka, skurkar, cliffhangers i varje kapitel och huvudkaraktärer som är som seriefigurer. Min känsla efter att ha läst boken är att det här är lite av en debutbok med en del skavanker som det kan vara i en debutbok. I en riktigt bra thriller så flyter allt på och i stundens hetta köper man att en del saker inte är trovärdiga. T.ex. att hjälten rimligtvis inte borde ha klarat det där fallet eller att en person bara ”råkar” vara på rätt plats vid rätt tillfälle osv. I det här fallet bromsades flytet i boken ett par gånger av att jag direkt störde mig på vissa icke trovärdiga saker. Men gissar att han redan i nästa bok har blivit lite varm i kläderna och hittar rätt i genren, därför tänker jag läsa uppföljaren.

Extra plus!

För serie-smakprovet i mitten! Det kommer att släppas en seriebok om Joshua och Norma den ser jag verkligen fram emot!

De försvunna av Caroline Eriksson

De försvunna

Budgivning

Jag läste om den internationella budgivningen till bokrättigheterna för De försvunna och blev nyfiken. Boken har knappt hunnit komma ut i Sverige och redan är intresset så stort utomlands. Vad är det som är så speciellt med den? Jag var tvungen att se vad det handlade om, så jag laddade ner boken och började läsa.

Oförutsägbar

Introtexten beskriver boken så här: ”En solig sensommarkväll tar Greta, Alex och dottern Smilla ut till ön. Greta stannar kvar i båten medan de andra två går iland. De kommer inte tillbaka. Greta letar och ropar, men kan inte hitta Alex och Smilla. Det mystiska försvinnandet, och det febrila sökandet som tar vid, leder Greta ner i en avgrund av förvirring och mörker. Ingenting är som det först verkar i denna oförutsägbara spänningsroman.”

Ska man sammanfatta boken med ett ord så är det just det – oförutsägbar. Man vet sällan vad som är verklighet, dröm, inbillning eller fantasi. Jag får både Gone Girl och Night Film vibbar. Gretas standardfras ”det undflyr mig” beskriver också läsupplevelsen. Man tror man har fått grepp om hur saker och ting ligger till men eftersom berättaren inte berättar hela sanningen är det svårt att veta säkert. De försvunna är en mycket originell bok som överraskar om och om igen.

Kort bok?

Jag måste medge att under den första tredjedelen av boken var jag på väg att ge upp. Den var inte alls min stil. Men eftersom det är en kort bok, bara 209 sidor (på min läsplatta) tänkte jag trots allt inte ge upp. Jag är glad att jag inte gjorde det, för inget är som det först verkar och när boken är slut var jag utmattad efter alla vändningar, men också glad att jag slutförde boken. Annars hade jag ju missat läsupplevelsen som Caroline Eriksson så vackert bjöd på, och det visade sig att boken faktiskt var precis lagom lång.

Ingenting är glömt

-ingenting-ar-glomtAdam Sarafis

Adam Sarafis står för den svenska författaren Linda Olsson (nu vill jag sjunga dig milda sånger), bosatt på Nya Zeeland och den Nya Zeeländska författaren Tom Sainsbury. Ingenting är glömt är den första i en planerad trilogi.

 

Handling

En ung man hittas död på ett bibliotek i Auckland. Polisen är övertygad om att det var självmord, men en god vän till den unge mannen är övertygad om att det är mord och ber Sam Hallsberg, nu bilmekaniker men tidigare expert på terrorism, om hjälp. Samtidigt börjar  Lynette Church, en av landets bästa journalister nysta i en av Nya Zeelands mäktigaste affärsmäns förflutna.

Spänning prio 1

Det här är en renodlad spänningsroman. Oskyldiga människor ramlar över ett mysterium/konspiration, hamnar i trubbel och jagas i jakten på sanningen. Nya Zeeland är ett helt nytt område för mig på deckarfronten så det kändes lite nytt och spännande vilket vägde upp  en del klichéer och det faktum att det inte är den första trasiga/traumatiserade mannen som man sett som huvudkaraktär. Men när intrigen väl tog fart så spelade det mindre roll. Jag ville vända blad för att få veta hur det skulle gå för karaktärerna och det är ju huvudsyftet med en thriller. Resultatet är en ok thriller med gott om frågetecken och trådar att reda ut inför del 2 och 3 i trilogin.