Recension: ”Den heta sommaren” av Jenny Berthelius

Som avslutning på denna ovanligt heta sommar fick jag ett enormt sug efter att läsa en av ”retrodeckarna”, som med sina underbara omslag står fint uppställda på några hyllor i mitt hem. Vad är då inte mer passande än en deckare som heter just Den heta sommaren!

MYSIGA RETRODECKARE!

Deckarförfattaren Jenny Berthelius skrev deckare från slutet av 60-talet och in på 80-talet (en 1991 och ännu en 2007), helt i dåtida myspusseltappning. Den här boken köpte jag dels för att omslaget är så snyggt, dels för att handlingen utspelar sig i ett ruffigt gammalt hyreshus i Malmö. Det är något alldeles speciellt med hyreshus. Relationer hyresgäster emellan är inte alltid helt okomplicerade och som vi tyvärr fått se kan det ibland till och med leda till våld människor emellan (därav begreppet ”tvättstugevåld”). Mordoffret i den här boken överlever tvättstugan, men får istället möta döden i ett tomt hisschakt. Att något mordiskt börjat röra på sig i det gamla huset är det ingen tvekan om och skräcken sprider sig i grannskapet…

BLINKNINGAR BAKÅT I TID

Det här var min första bok av Berthelius och jag vill absolut läsa fler. Boken skrevs år 1969, året efter Bo Baldersons Statsrådet och döden (som Joachim recenserar lite längre ner) och det märks även i denna bok att berättelsen är till åren kommen; en del underliga ordval, några smått rasistiska beskrivningar – något som inte sällan förekommer i äldre böcker – och en lite klichéartad mordgåta. Efter lite suckande lyckades jag ändå ha överseende med dessa bitar och tillslut blev det en riktigt trevlig läsupplevelse! I början verkade boken ganska oskyldig, men den tuffar faktiskt till sig och efter ett tag börjar det märkas att den är skriven under den politiskt omvälvande tiden i slutet av 60-talet.

Dessutom har Berthelius en ganska speciell berättarröst; det är dovt och suggestivt, i kombination med en allvarsam form av galghumor – ett allvar som jag ibland kan sakna i till exempel Maria Langs helylledeckare. Boken får ett plus i kanten för att den utspelar sig i Malmö och även har några scener från Lund och Köpenhamn (själv bor jag i Lund). Om någon känner till affischen Hasch Girl av Sture Johannesson och vet vilken uppståndelse det blev när den ställdes ut på Lunds konsthall, som av en händelse faktiskt samma år som denna deckare kom ut, så förstår man blinkningarna till konstverken som beskrivs i Den heta sommaren. Nu är jag definitivt sugen på att läsa fler retrodeckare (äkta sådana) och jag har redan börjat rota i hyllorna…

Trevlig fredag önskar Kriss!

LEONA – Tärningen är kastad av Jenny Rogneby

Sju år och bankrånare

En naken, blodig, sjuårig flicka rånar en bank i Stockholm. Ingen på banken vågar göra något för de är rädda att flickan ska skadas ytterligare. Fallet hamnar hos Roteln för Grova Brott och Leona Lindberg blir ansvarig för utredningen.

Okonventionell karaktär

Den viktigaste komponenten i boken är huvudpersonen Leona Lindberg och hon är minst sagt speciell. Hennes personlighet och handlingar är vad som gör historien intressant och som läsare vill man lära känna henne ännu bättre och med en ordentlig cliffhanger på slutet så får vi säkert den möjligheten.

Leona hade redan som barn svårt att passa in samhällets normer, men som vuxen har hon gjort sitt bästa för att passa in i rollen som fru, mamma och polis med blandat resultat. Att hennes barndom har påverkat henne starkt framgår tydligt och hon har problem med att relatera till andra människor. Hennes handlingar kan ibland ifrågasättas men hon gör det hon tycker måste göras, oberoende av konsekvenserna.

Hon påminner mig en del om den kvinnliga polisen i TV-serien Bron och jag kommer även att tänka på Lisbeth Salander. Leona är en karaktär man minns!

Frisk fläkt

Boken är en frisk fläkt och historien tar flera oanade vändningar som gör den omöjlig att lägga ifrån sig. Den är Jenny Rognebys debutroman och liksom bokens huvudperson är Rogneby också brottsutredare på Citypolisen i Stockholm. Man undrar ju därför hur mycket av sina egna erfarenheter som hon har använt i boken. Nu är frågan – när kommer fortsättningen?

 

”Leona är polis, kvinna och mamma vilket gör att hon förväntas tänka och agera på ett visst sätt. När hon inte gör det uppstår inre och yttre konflikter som jag tycker är intressanta att skildra.” (Jenny Rogneby)

Tjockare än vatten av Carin Gerhardsen

Flera katter dränks och placeras i anslutning till vatten och Hammarbypolisen letar efter den skyldiga. När en psykolog dränks i sitt badkar prioriteras det fallet. Men finns det ett samband? Mysteriet tätnar ytterligare när en man dör i ett misstänkt självmord. Flera av poliserna har personliga kopplingar till fallen vilket försvårar utredningen.

Perfekt titel

I Tjockare än vatten skriver Gerhardsen om familjeband, hemligheter, och hämnd. Titeln är utmärkt med tanke på handlingen! Vi får lära känna en del sidokaraktärer bättre i den här boken vilket uppskattas. Det är några få saker med intrigen jag har lite svårt för men kan inte säga något utan att avslöja för mycket. Klart läsvärd bok dock!

Lösa trådar knyts ihop 

Tjockare än vatten är den sjunde delen i Hammarbyserien. Boken beskrivs liksom de tidigare av förlaget som fristående, men jag håller inte med. Det är många lösa trådar från tidigare böcker i serien som äntligen knyts ihop, så böckerna i serien bör definitivt läsas i ordning! Böckerna har varit av blandad kvalitet och det här är en av de bättre.

Zack av Mons Kallentoft & Markus Lutteman

Fyra asiatiska kvinnor hittas brutalt mördade i en lägenhet. De jobbade alla på en thailändsk massagestudio. Var de i själva verket prostituerade? Handlar det om rasism, människohandel, eller kvinnohat? Fallet hamnar på Särskilda enhetens bord.

Alla hjältar föds ur tragedier

Zack är huvudpersonen och antihjälten i boken. Han är snygg, 27 år, har gjort kometkarriär i Stockholms poliskår och jobbar nu för Särskilda enheten, men han lever ett dubbelliv. På nätterna går han nämligen på svartklubbar och snortar kokain tillsammans med sin kriminelle bäste vän. Som femåring förlorade han sin mamma, som också jobbade som polis. Fallet blev aldrig löst, men han har svurit på att ta reda på vem den skyldige är.

Herkulesserien

Zack är den första delen i Herkulesserien, där böckerna inspireras av Herkulesmyten och hans tolv stordåd. Vi känner Kallentoft från hans kriminalromaner om Malin Fors. Den här boken har dock en helt annan ton och snabbare tempo än vad vi är vana att se.

Kallentofts dröm har varit att skriva ”den stora berättelsen, en roman som går bortom den klassiska thrillern.” Tillsammans med Markus Lutteman, som tidigare skrivit biografier, såg han chansen att förverkliga den drömmen.

Jag vet dock inte om jag skulle kalla Zack ”den stora berättelsen” och Herkuleskopplingen är inte heller klar för mig, men det är trots det en bra bok med mycket action. Jag får lite ”Stieg Larsson-vibe” och de böckerna har ju varit minst sagt populära… Jag gillar dessutom Zacks kollega Deniz och hoppas på en större roll för henne i kommande böcker.

Varg Gyllander – Min är hämnden

Avslut

Under midsommarhelgen hade jag sällskap av Min är hämnden som är Varg Gyllanders femte och sista bok i serien om kriminalteknikerna Pia Levin och Ulf Holtz.

Kidnapningsstory

Handlingen är enkel. Ett barn till en högt uppsatt politiker kidnappas och det finns ett flertal möjligheter. Infekterad vårdnadstvist, maffiakoppling, pedofilspår och politiskt spår. Underrättelsetjänsten verkar också ha med ett finger i spelet, vilket komplicerar utredningen. Maffian och politik hör kanske inte till vanligheten i fall med försvunna barn men vårdnadstvister med föräldrar från olika länder och pedofiler känns i allra högsta grad aktuella. Utöver det tycker jag att Varg har lyckas med den sköra balansgången att skapa en handling som är tillräckligt spännande samtidigt som den är lagom trovärdig.

Pia och Ulf

Jag gillar både Pia och Ulf. De är både aningen stereotyper men samtidigt, det blir aldrig bra när författare försöker slå knut på sig själva för att hitta unika nya karaktärer. Några lyckas, andra inte. Det viktiga är att jag förstår och kan relatera till både Pia och Ulf, eller i alla fall deras handlingar. Det gjorde jag inte riktigt i förra boken så ska du läsa den här boken föreslår jag att du läser åtminstone någon av de andra böckerna i serien först.

Små detaljer

Det är svårt att inte missa kopplingarna Varg gör till sitt eget namn. Vargarna på Skansen är med och  den lilla flickan som kidnappas är klädd i röd kappa… Jag gillar också när författare utnyttjar kända platser/landmärken och i den här boken spelar Kaknästornet en viktig roll.

Framtiden

Med tanke på Vargs unika insyn i polisarbetet, han arbetar som pressekreterare hos Rikskriminalpolisen, skulle jag önska att han i sin nästa bok (för jag hoppas att han fortsätter att skriva deckare) tog med en karaktär som arbetar med just pressfrågor. Men det kanske blir för nära verkligheten?

 

Här är ett par recensioner av böcker i serien som Mi och jag har skrivit tidigare.

Mi om Det som vilar på botten – nr 3
Sara om Ingen jord den andra lik nr 4

Ripper-time i London

The Yard

Är amerikanska Alex Grecians första historiska deckare. Boken utspelar sig i London 1889 strax efter att Jack the Ripper slutat mörda prostituerade. The Ripper är inte med i boken men han finns där som ett kollektivt medvetande bland London-borna och har förändrat staden på så sätt att invånarna förväntar sig det värsta. 

En eller två mördare?

Två obehagliga mord upptäcks. I det ena fallet hittar man en detektiv från Scotland Yard uppstyckad i en koffert med munnen ihopsydd. I det andra fallet har en man med skägg fått sin hals avskuren. Walter Day, som är ny i tjänsten, får uppdraget att hitta mördaren/mördaren. Hans kollegor är varken imponerade eller hjälpsamma men i konstapel Hammersmith hittar han en lojal hårt arbetande polis som hjälper honom med fallen. Day får också hjälp av Dr Kingsley som arbetar som rättsläkare i egen tjänst. Kingsley visar sig vara ovärderlig då han visar dem nya tekniker som kan hjälpa dem i sökandet. (fingeravtryck mm)

Upplägg

Grecian växlar mellan Day, Smith, Kingsley och mördaren vars tankar vi får ta del av i kursiv stil. Om Jack the Ripper är en mystisk figur så är den här mördaren mer verklig. En psykiskt sjuk man som desperat försöker skapa en familj samtidigt som han måste hålla upp en fasad som respektabel företagare.

Stämningen

Är dyster.. Vi befinner oss i en tid där det, i vissa delar, var oerhört fattigt smutsigt och eländigt. Prostitution, hemlösa, fyllon. I jakt på överlevnad eller bara ren girighet utnyttjar folk andra av olika anledningar och på olika sätt. Polisyrket känns allt annat än glamouröst. Stanken hänger bokstavligen med inomhus. Vi håller oss hela tiden på den lägre skalan av samhället, på sin höjd lägre medelklass.Det finns ingen romantisk dimma även om det finns hopp bland människorna.

Om man jämför

med andra historiska kriminalhistoriska deckare så får den ett medelbetyg. Den är aningen rörig och man får kämpa lite för att hänga med i svängarna. Karaktärerna känns inte banbrytande, snarare på gränsen till stereotypa men är  lätta att tycka om. Viktigast av allt är ändå att den är spännande och ger en visuell, om än obehaglig, bild av London under den viktorianska eran.

I maktens skugga av Viveca Sten

Utlandssvensken och riskkapitalisten Carsten Jonsson bor i London, håller på med tvivelaktiga affärer i Ryssland och bygger dessutom ett lyxhus på en av strandtomterna på Sandhamn. Öborna är upprörda över skrytbygget och hans fru vill inte tillbringa sommaren i den svenska skärgården. Huset vandaliseras innan familjen ens har flyttat in.

Efter en överdådig inflyttningsfest brinner gäststugan ned till grunden och polisen misstänker att branden var anlagd och eftersom en person omkom i branden handlar det även om en mordutredning. Polisen Thomas Andreasson avbryter sin semester för att utreda fallet. Som vanligt blir hans vän, juristen Nora Linde, också inblandad.

Girighet

I maktens skugga är den sjunde boken i Morden i Sandhamn-serien. Viveca Sten säger själv att varje bok bygger på en drivkraft till mord och den här gången är drivkraften girighet. Boken börjar lite segt men när man väl kommit in i den är den svår att lägga ifrån sig.