Kategoriarkiv: Recension

Mördaren i Marais

Publicerat av

Kriminalhistorisk serie om Paris

Mördaren i Marais är den fjärde boken i franska Claude Izners serie om Paris i slutet av 1800-talet. Izner är en pseudonym för systrarna Liliane Kerb och Laurence Lefèvre. Varje bok fokuserar på en del av Paris. Första boken handlade om Eiffeltornet, andra boken om den berömda kyrkogården Père-Lachaise och tredje boken om Montmartre. Gillar man Paris som stad och/eller att sjunka ner i soffan med historiska byggnader, personligheter och allmänkultur är serien ett måste. Jag är dessutom väldigt förtjust i de fina omslagen.

Paris 1892

Paris i slutet på 1800-talet var en stad full av både lyx och fattigdom. Marais (gamla stan) var ett slumområde fylld av fattiga personer och immigranter. Idag är Le Marais ett trendigt och lite alternativt område med många barer och restauranger (Hipsterställe?). 1892 var också ett år då Paris var utsatt för bombningar av anarkister som satte skräck i parisborna.

Kenji och Legris bokhandel

Böckerna kretsar kring bokhandlarna Victor Legris och Kenji Mori, ägare till en charmig bokhandel i Paris. Deras koppling till varandra är god, med en komplicerad bakgrund. Bland övriga karaktärer finner vi bokhandelsassistenten Joseph, en aspirerande författare, Victors flickvän, den frigjorda konstnären Tasja, samt ytterligare en ung kvinna som jag inte berättar mer om eftersom det är en spoiler för de som inte läst de tidigare böckerna. Victor är den som har rollen som ”detektiv” men har god assistans av Joseph och Kenji.

Mördaren i Marais

Någon stjäl en skål av Kenji. Varför är en gåta, visserligen är den gjord av ett apkranium men dess värde tycks inte vara så stort… När människor hittas mördade i skålens fotspår inser de att skålen är så viktig för någon eller några att de är beredda att mörda. Jakten tar dem till slumområdena i Marais som är fylld av lumpbodar och kuriosabutiker. Joseph och xx fortsätter sin ”hemliga” kärlekshistoria till Kenjis förtret och Victor börjar tvivla på om Tasja verkligen är honom trogen…

Fortfarande charmigt och intressant

Även om jag inte riktigt tycker att boken håller lika hög klass som de tidigare böckerna, mordgåtan var sådär, så är den charmig. Karaktärerna är inneslutna i en slags charmig-mys-bubbla med en lagom blandning av bohemkänsla, mys och charm kryddat med detaljer från tiden, som rader av bokhyllor med vackra ryggar, frasiga baguetter, doftande torghandel och vackra klänningar. Att böckerna sen innehåller inblickar i vardagen för fattiga, med miljöer som är mindre trevliga gör böckerna mer realistiska. Jag antar att Paris var en kontrasternas stad vid den här tiden. Det viktiga är att böckerna väcker intresse för historia. Jag var naturligtvis tvungen att googla på anarkister i Paris och området Marais.

Recension: ”Betraktaren” av Belinda Bauer

Publicerat av

Artonårige Patrik har Asperger syndrom och en mamma som inte riktigt kan hantera det. Deras relation är minst sagt tyngd och blir inte mindre komplicerad av att hon anklagar Patrik för att ha del i faderns död ett antal år tidigare. Mamman försöker med tveeggade känslor att nå sin son – ändå vill hon aldrig tala om det Patrik vill tala om, nämligen döden. När Patrik börjar en kurs i anatomi öppnar sig en ny värld för honom, men det dröjer inte länge förrän Patriks uppmärksamma sinne ser något som alla andra i klassen missar… Och kanske kan det även leda honom till svar på gåtor i hans eget förflutna.

ÄNNU EN ANNORLUNDA BAUERDECKARE

Även denna Bauerbok börjar inte kännas som en deckare/thriller förrän en bit in i boken, vilket gör mig lite otålig. Dock förbättrar det naturligtvis läsarens förståelse för varför Patrik och hans mamma agerar som de gör och det är värt att lägga lite tålamod på. Jämfört med Bauers succédebut Mörk jord har Betraktaren definitivt en tätare handling från början till slut – och jag tycker verkligen om slutet. Det är inte bara spännande, utan intressant! Nästan lite Den-Store-Gatsby-känsla, mer tänker jag naturligtvis inte berätta. Personligen saknar jag någon att identifiera mig med, men det här är definitivt ännu en läsvärd och annorlunda deckare från Belinda Bauer.

Läs och njut. Att det är ännu ett härligt bokomslag från Modernistas Lars Sundh är bara pricken över i:et.

Ta det lugnt i stormen och fridens liljor!

/Kriss 

Stefan Einhorn goes thriller!

Publicerat av

Professorn som blev snällhetsambassadör och författare.

Stefan Einhorn är en utbildad läkare och arbetade som framgångsrik forskare vid Karolinska institutuet. Efter en livskris valde han att omvärdera sitt liv, som han kände inte fokuserade på de viktigaste sakerna i livet, som till exempel, att vara en god medmänniska. Succesivt började han fasa ut sin karriär för att ägna sig åt skrivande. Många kanske känner igen Stefans bok ”Konsten att vara snäll” som blev en stor succé 2007.  Andra kanske har hört honom föreläsa om moral och etik runt om i Sverige. Nu har han börjat prova genrer som rör sig in på vårat område, nämligen spänningslitteratur.

Stenträdet

Är en solklar thriller med religiösa förtecken som har stora likheter med Dan Browns böker och Raymond Khourys böcker. Jag anar att Stefan är väl bevandrad i genren.

 

  1. Vi har en medelålders singel man som huvudperson

  2. Huvudpersonen ackomanjeras av en tuff, snäll och intelligent kvinna

  3. Radarparet kastar sig in i ett scenario där de måste lösa ett mysterium som skulle omkullkasta mänsklighetens världsbild om sanningen kommer fram.  

  4. Det handlar om relgion/er

  5. De reser kors och tvärs och fort ska det gå!

  6. Det finns flera ”hjälpare” som guidar dem rätt i deras jakt

  7. Berättelsen är uppbyggd i cliffhangers

  8. De följer ledtrådar som ibland är falska och ibland leder dem fel

  9. En eller flera intressegrupper (oftast fanatiker) gör allt för att stoppa dem eftersom de inte vill att sanningen ska avslöjas. 

  10. De utsätts för hot, våld, och någon/några runt dem kommer definitivt att dö. 

 

Huvudpersonen, psykiatrikern, Daniel Weiss ska träffa en patient som har bett att få prata med Daniel. Mannen berättar en historia som får Daniel att tro att mannen både är paranoid och lider av vanföreställningar.  Helt plötsligt skjuts mannen framför honom och hans påstående om att Daniel är en person utvald till att rädda mänskligheten genom att hitta det mytomspunna trädet känns helt plötsligt inte lika osannolikt längre. Mannen har lämnat ledtrådar till Daniel som för honom till Uppsala, Israel, Scwheiz och Italien.

Etik, moral och existensialism

Stenträdet är en klassisk thriller med religiösa och existensiella motiv men Stefan Einhorn går lite djupare än,exempelvis, Dan Brown. Han låter de existensiella frågorna få mer utrymme och låter Daniels tvivel (agnostiker) genomsyra boken. Det rationella styr till 90% men så är det det där oförklarliga. Saker som inte kan förklaras rationellt. Vad är gudomligt? Vad är ondska? Vem/Vad skapade oss? Vad är mirakel? Vad vet vi egentligen? Boken väcker onekligen tankar på ett lättsamt och lagom spännande sätt. 

 

Som vanligt i den här genren har jag lite svårt för snabbheten. Det vill säga, jag köper inte att folk övertygas så fort att de bara kastar sig iväg. Att de alltid tycks ha medel att flyga kors och tvärs, och aldrig har några praktiska bestyr att lösa innan de åker. Antar att det är därför det alltid är singlar som är huvudpersoner i den här genren. Jag önskar att Stefan hade vågat köra lite mer stickspår utanför thrillerformeln för att kunna skapa en lite mer unik bok. Kapaciteten finns där.

Lyckliga gatan av Liza Marklund

Publicerat av

En före detta riksdagsman torteras och hans liv hänger på en tråd när han hittas medvetslös i sitt hem i villaförorten Solsidan utanför Stockholm. Hans fru Nora är spårlöst försvunnen och deras barn hittas hemma hos hans syster. Händelsen blir förstasidesstoff i media och man försöker ta reda på vad som hänt.

Annika Bengtzon

Journalisten Annika Bengtzons familjeliv har förändrats och nu bor hon med en ny sambo, hans barn och sina egna barn som hon har delad vårdnad om. Hennes ex-man Thomas tampas med sviterna efter kidnappningen i förra boken och har inte accepterat Annikas nya liv.

Annika jobbar kvar på Kvällspressen och tidningens chefredaktör Anders Schyman anklagas för att ha fabricerat historien som gav honom Stora Journalistpriset många år tidigare. Han ber Annika undersöka historien igen.

Blandad kvalitet

Lyckliga gatan är den tionde, och näst sista, boken i serien om journalisten Annika Bengtzon. Det kanske är lika bra det. Även om jag respekterar Annika Bengtzon och uppskattar att Marklund valde en kvinnlig huvudperson så känns det lite som hon har gjort sitt, åtminstone för ett tag framöver. Serien har hållit blandad kvalitet; Lyckliga gatan är bättre än den senaste boken, Du gamla, du fria, men når inte riktigt upp till En plats i solen.

Ett dockhem

Marklund säger hon att hon har inspirerats av Henrik Ibsens drama Ett dockhem. I Ibsens drama överger Nora sin man och sina tre barn och Nora väljer ett liknande öde i Marklunds version. Boken handlar om människors strävan att visa upp ett perfekt fasad, dubbelmoral, föräldraskap och social acceptans.

Debut: Simmaren av Joakim Zander

Publicerat av

Alldeles nyligen släpptes Joakim Zanders debutbok Simmaren. Joakim är advokat och arbetar nu som advokat för EU i Finland. Han har även bott i Bryssel och i Sverige, Syrien och Israel under sin uppväxt.

Boken i korthet

En amerikansk agent överger i början på 1980-talet sin nyfödda dotter i Damaskus efter att en operation gått snett. 30 år senare får Mahmoud Shammosh, en svensk forskare i krigsförbrytelser, kontakt med en person som säger säg ha hemligstämplad information som olika intressen är beredda att göra allt för att förhindra att de kommer ut. När han inser att han är en jagad man vänder han sig till sin gamla kärlek Klara Walldén som arbetar som EU-jurist i Bryssel. Tillsammans måste de hitta den gömda informationen som finns någonstans i Europa, samtidigt som de jagas av livsfarliga agenter. Berättelsen kulminerar i en uppgörelse där den amerikanska agenten till slut måste sluta fly från sitt förflutna.

Intryck

Formen är en mycket klassisk actionthriller á la konspirationsthriller Harrison Ford – Jagad. Helt vanliga och oskyldiga människor hamnar helt oväntat i en situation där de plötsligt anklagas för olika saker. Deras enda utväg är att fly och själva finna sanningen för att på så sätt rentvå sig själva. Boken uppvisar också några typiska trender för det här årtiondet.

1. Författaren håller sig inte till Sverige utan den utspelar sig i en internationell miljö (med svenska huvudkaraktärer). Miljöerna känns trovärdiga då författaren har en bakgrund och yrke som har gett honom inblickar i världar som Eu-livet i Bryssel, mellanöstern och juridik. Thomas Engström som nyligen kom ut med sin bok Väster om friheten gick ett steg ännu längre och placerade handlingen i Tyskland med en tysk huvudkaraktär.

2. Boken skulle med lätthet kunna omvandlas till en film. Som så många andra författare idag så är böckerna skrivna väldigt ”sceniskt”. Här finns scener från ett vintrigt (exotiskt) och stormig skärgård. Eller, tänk er ett panoramafönster högt upp i en kontorsbyggnad. En man med dyr kostym och maktlysten blick ser ut över Bryssel. En jagad kvinna springer över en tågstation i Paris med agenter hack i häl, tortyrscener som blixtrar förbi, amerikanska agenter som möter rebeller i ett stenigt och kargt afghanistan och så vidare.

3. Att väva in återblickar från det förflutna är inte direkt en ny trend. Den började redan i början på 2000-talet. Här växlar vi mellan nutid och 80-talet som sakta men säkert tar sig fram till nutid. Det är ett effektivt grepp för att bygga upp spänning men samtidigt en aning tjatigt. Det skulle inte skada med ett nytt grepp.

4. Bisexualitet är sannerligen inget nytt det heller men visst har det hittills varit rätt ovanligt med huvudkaraktärer som inte tillhör den heterosexuella normen utan att de är överdrivet fjolliga eller ”butchiga”. Det känns därför helt klart som ett tecken i tiden.

Politiska ståndpunkter

Zander ger flera politiska kängor. Bland annat till EU-politiker, giriga lobbyister och karriärister i Bryssel, övervakningssamhället och framförallt USAs handlande i mellanöstern. Det är en mycket trött och desillusionerad agent som berättar om en underrättelseorganisation som fullständigt har tappat sin moraliska kompass.

Bra och dåligt

Boken är välskriven och har karaktärer som känns genomtänkta och intressanta. Det är lagom med action och miljöerna känns trovärdiga och lite exotiska. Några överraskningar på vägen gladde mig men de får ni uppleva själva. Ett par småsaker som störde mig var att tonårstjejen Blitzie hade posters med Notorius B.I.G och Tupac på väggarna ihop med Grafitti och marijuanablad (Det hade man på 90-talet) och finns Shell verkligen kvar i Sverige? Till sist så hade jag önskat att slutet inte hade känts så självklart eller att det åtminstone hade funnits någon större twist på slutet. Jag tror att det här skulle kunna bli en internationell hit och jag skulle inte bli ett dygg förvånad om det så småningom även blir en film.

Recension: ”Förkunnaren” av Unni Drougge

Publicerat av

Oj, vad det varit fullt upp på sistone – så fullt upp att jag knappt hunnit läsa. Det betyder fullt upp. Det hindrade mig dock inte från att läsa bok nr 2 i den gudomliga serien om Berit Hård; Förkunnaren av Unni Drougge! Första boken, Bluffen, recenserade jag för ett tag sedan på Bokdetektiven och gav den full pott! Tack till Massolit förlag (ett av mina favoritförlag) för recex! Naturligtvis var jag tvungen att läsa vidare om Berit Hård som den överviktiga, tuffa, pilska, minst sagt dekadenta, ormälskande och alldeles, alldeles underbara karaktär hon är…

 

YOGADOFTANDE HANDLING

 

Unni Drougge har tidigare inte skrivit deckare och det är, som jag skrev i recensionen av Bluffen, svårt att avgöra om böckerna verkligen är deckare. Klart är dock att de i så fall är väldigt annorlunda och unika deckare! Den skandalomsusade skvallerjournalisten Berit har äntligen slutat på blaskan ”Veckans OJ!”, men trivs inte riktigt på Arbetsförmedlingens kramkurs. Hon vill hellre jobba. Via en kontakt från första boken, den tidigare utslagna tjackbruden Stina som nu blivit ren och dessutom toppsäljande författare av halvdåliga självhjälpsböcker, får Berit uppdraget att följa den folkkäre artisten Lotuz af Love – han som predikar om ödmjukhet och kärlek, men som plötsligt bränner Koranen under en konsert…

Naturligtvis blir Berit återigen indragen i en både fartfylld, skrämmande och fascinerande serie händelser som sträcker sig ända bort till ett mystiskt ashram i Indien och som slutar på ett minst sagt oväntat sätt. Vem är egentligen denne kjolbärande, strålande Lotuz af Love som alla tycks lyssna på men ingen vet någonting om? (Och som påminner lite vagt om Thomas Di Leva…men det är säkert bara ett sammanträffande.) Varför beter sig människor i hans omgivning så underligt – och varför dör de? Och vad försiggår egentligen i hans pengastinna chakraverksamheter?

 

ANNORLUNDA DECKARE…

 

Visst är det oväntat att Unni Drougge började skriva deckare. Samtidigt tycker jag att hon är trogen sitt författarskap; böckerna är både verklighetsanknutna och till och med lärorika! Och det är sällan en författare klarar av att kombinera underhållning med att förmedla ny kunskap till läsaren.

Varför läsa böckerna om Berit? Jo, för att de är originella, helt unika bladvändare om en oförglömlig karaktär. Det jag tycker så mycket om hos Berit är att hon inte bara är en tuff brud i smaklös leopardförpackning; hon är dessutom mänsklig. Det är verkligen ett fint porträtt av någon som är hård på ytan men inte för den sakens skull okänslig. Berit drabbas av både förälskelser, besvikelser och olycka. Samtidigt är hon så mycket starkare än vad hon själv tror. Att läsa böckerna om Berit Hård är faktiskt som att hitta en ny litterär vän och det var kul att återse henne.

Den enda invändningen jag möjligen har är att böckerna är snudd på för långa, men samtidigt är innehållet aldrig tråkigt och de är väldigt lättlästa. Böckerna kan läsas fristående utan problem, men jag skulle ändå börja med Bluffen – dels för att den är så bra, dels för att det är kul att få följa Berits personliga utveckling!

Nu ska jag dyka in i Betraktaren av Belinda Bauer och klassikern Glaskupan av Sylvia Plath, den sistnämnda boken en del av mitt Klassikerprojekt på Bokdetektiven!

Fridens liljor! /Kriss

Jussi Adler-Olsens första bok – Alfabethuset

Publicerat av

Alfabethuset

Är Jussi-Adler Olsens första bok och gavs ut 1997 i Danmark och 2001 i Sverige. Nu släpps den igen, vilket antagligen beror på den enorma succé han fick med Q-serien.

Del 1

Boken handlar om soldater som under 2:a världskriget simulerade sinnessjukdom för att, av olika anledningar, undkomma krigstjänst. Första delen handlar således om två engelska soldater som blir nedskjutna över tysk mark. De lyckas ta sig ombord på ett tåg med skadade och ser en möjlighet att undkomma genom att ta över två tyskars identiteter som dött av sina skador. Dag och natt måste de spela lagom sinnessjuka, låta bli att tala, speciellt i sömnen, och undvika synlig kontakt med varandra. De är dock inte ensamma om att simulera sjukdom. Frågan är bara vilka som är sjuka på riktigt och vem man kan lita på.

Del 2

Utspelar sig 30 år senare. Utan att avslöja för mycket så har det gått bra för den ena och mindre bra för den andra. Den det har gått bra för kan inte låta bli att försöka ta reda på vad som hänt med sin kamrat och återvänder till Tyskland för att göra efterforskningar och göra upp med sitt förflutna.

Som två olika berättelser men ändå inte…

Jag måste erkänna att jag var nära att ge upp under första delen. Boken är säkerligen helt fantastisk om man är en sådan som älskar alla skildringar som har med 2:a världskriget att göra, och visst, det är naturligtvis psykologiskt spännande att se vad som händer med människor som simulerar sinnesjukdom, kan man spela galen en längre period utan att bli galen? Tyvärr blev det lite för segt för min del. Kanske beror det på att jag hade en vag tanke om att boken skulle ha liknelser med Q-serien som både är rolig, allvarlig och spännande. Någon humor finns överhuvudtaget inte i den här boken och jämförelsen med Q-serien kan man glömma, men… Så läste jag ändå del 2 och då hände det grejer!  Nu kommer konsekvenserna från del 1. Hemligheter avslöjas, karaktärerna får mer djup och grävandet i det mänskliga psyket får helt nya dimensioner. Nu känner jag igen Jussi-Adler Olsens briljans och del 1 känns helt plötsligt fullkomligt  självklar. Första delen tog över en vecka att ta mig igenom eftersom det bara blev några sidor/gång. Del två slukade jag på en kväll. Kanske är det så att formatet med köra hela ”dåtiden” i sträck och sen ”nutid” i sträck känns konstigt då de flesta deckarförfattare idag tenderar till att baka in lite återblickar i ”nutid”. Men då får man ju komma ihåg att det här vara hans debutbok.

Alltså

Alfabethuset är inte en tidig bok i Q-serien utan en helt fristående bok som framförallt handlar om krig och vad som händer med människor under stor psykisk press. Förvänta er ingen humor. Första delen kan vara seg, i alla fall tyckte jag det, men det är värt att kämpa på lite för del två är väldigt bra och sammantaget så är det en bok väl värd att läsa!