Kategoriarkiv: Recension

Svara om du hör mig av Ninni Schulman

Publicerat av


Älgjakten har börjat och Pär Sanners fjortonåriga dotter följer för en gångs skull med ut i skogen. Polisen Petra Wilander jagar i samma jaktlag och blir misstänksam när far och dotter inte kommer tillbaka till jaktlagets samling. Pär hittas skjuten på sitt pass medan dottern är försvunnen.

Pär var inte speciellt omtyckt i byn och alla i jaktlaget är misstänkta. Petra kopplas därför bort från utredningen. Pärs änka har egna hemligheter som hon inte vill att någon ska få reda på och ljuger för polisen. Journalisten Magdalena Hansson är mammaledig men hon är rädd att förlora sitt jobb då tidningen ska skära ner och ger sig därför in i rapporteringen om fallet.

Livet i ett litet samhälle

Svara om du hör mig ar Ninni Schulmans tredje deckare och den utspelar sig i Hagfors med omnejd. Precis som i hennes tidigare böcker så skildrar hon småstadslivet och relationerna där och hon gör det på ett mycket bra och trovärdigt sätt. 

Tidigare på Deckarhuset

Flickan med snö i håret

Pojken som slutade gråta

Rörgast – Slutet på Ölandskvartetten

Publicerat av

Sommar på Öland

Rörgast är den fjärde och sista delen i Johan Theorins Ölandskvartett och utspelar sig under den korta men intensiva sommarsäsongen. Den tid då halva Sveriges befolkning spenderar sin semester, eller åtminstone midsommar, på ön.

Det förflutna

I Rörgast möter vi ”Hemvändaren” en äldre man som återvänder till sitt forna hemland bärandes på ett hat riktat mot familjen Kloss, ägare till Ölandic Resort. Var hatet kommer ifrån avslöjas sakta men säkert i historiska återblickar samtidigt som hämnden trappas upp. Boken innehåller ett par överraskningar där man dunkar sig i pannan och tänker ”självklart”! Avslutet är dramatiskt på flera olika sätt som jag inte tänker avslöja här.

Legender

Som vanligt finns det legender och historier med i boken. Knackningar från en grav, Rörgast (Gravröse med gast) och ett spökskepp. Inte lika kusligt som i Nattfåk men ger ändå en härlig rusk-känsla i fåtöljen ihop med filt och en kopp te.

Växlande karaktärer

Författaren skiftar ofta mellan ett antal karaktärer i kortare kapitel.  Vi får följa Gerlof, tonårspojken Jonas Kloss, ”Hemvändaren” och Lisa – en säsongsarbetande DJ och trubadur – varvat med tillbackablickar i det ”Nya landet”.Växlandet mellan karaktärerna ger fler synvinklar och skapar mer dynamik. Spelet mellan människorna är skickligt uttänkt men innehåller klassiska teman. Hämnd, kärlek, utanförskap och vänskap.

Kan man få önska sig en kvintett?

I fyra böcker har vi fått följa den charmiga Gerlof – den perfekta morfadern tillika en manlig och mindre irriterande Miss Marple. Tillsammans med honom har vi fått följa landskapets växlingar och skiftningar genom de fyra årstiderna . Från ett höstruskigt och dimmigt Alvar, till ett blåsigt och folktomt vinterlandskap vid kusten. Via vårens spirande grönska och slutligen den intensiva turistsäsongen. Jag har längtat till varje bok. För Johan Theorin är bäst i genren ”Ett till synes idylliskt sverige, helst vid kusten, med människor som bär på mörka hemligheter.” Språket, miljöerna och karaktärerna är helt enkelt en eller flera nivåer bättre än de flesta andra deckarförfattare i detta land. Därför önskar en del av mig att han ska skriva en bok till i serien, ”bara en till!” En annan del tycker att serien faktiskt är fulländad som den är så varför skulle han krysta fram en till bok? Efter överläggande bestämmer jag mig. Jag vill inte ha en kvintett. Istället får vi hålla tummarna och sätta vår tilltro till att Johan Theorin har nya spännande romanidéer på lager.

Svensk spionthriller i Tysk miljö

Publicerat av

Thomas Engström

Thomas Engström är ny i spionthrillerbranchen. Med Väster om friheten lanserar han en trilogi som utspelar sig i internationell miljö. Ett vågat drag i en tid då deckare som utspelar sig i skandinavisk miljö är heta på marknaden. Frågan är om trilogin kan hävda sig på den internationella marknaden och vad tycker svenska läsare? Det återstår att se.

 

Väster om friheten

Handlar om Ludwig Lichtenstein, en före detta stasiagent i Östtyskland/ spion åt CIA. Efter murens fall har det sakta men säkert gått utför för Ludwig som nu arbetar som krögare av lägre rang. Då och då får han också fortfarande uppdrag av CIA. När en kvinna hör av sig till amerikanska ambassaden med intressanta uppgifter om två amerikaner som dödades i Marrakech är det Ludwig som får uppdraget att hämta upp kvinnan. Uppdraget börjar enkelt men saker och ting blir snabbt komplicerade. Det blir inte lättare av att Ludwig har en indrivande som flåsar honom i nacken och vill ha tillbaka sina pengar.

 

GT

Är smeknamnet på Stationschefen på CIA-kontoret i Berlin. Konceptet GT är inget nytt. En stagnerad manlig gammal agentchef som sörjer tiden före murens fall då öst och väst spelade ett sofistikerat schackspel som var spännande för spelarna. Hur det gick för schackpjäserna spelade mindre roll. En bonde offrades lätt för lite hemlig information av en springare. Den nya ordningen ställde till det för dessa män som aldrig anpassade sig till den nya verkligheten. Tillsammans med Ludwig bildar de ett tragiskt radarpar med skillnaden att Ludwig alltid har och alltid kommer att ha mer att förlora än GT.

 

Skickligt av Engström

Om jag inte visste namnet på författaren hade jag nog aldrig gissat att det var en svensk författare. Språket, atmosfären karaktärerna och miljöerna känns äkta. Trots att karaktärerna i mångt och mycket är stereotyper så är de unika i den meningen att de har sina specifika bakgrunder och egenheters. I stil är det mindre action som i klättra på husfasader, snygg hjälte, och cool utrustning och mer John le Carré – så gick det sen.

 

Den eviga frågan

Vad gör vi åt kvinnokaraktärerna! Nu har Engström med ett par kvinnor i boken, även om de har mindre roller att spela, min frustration är mer allmän. Är jag för krävande/orealistisk? I min önskan att författarna skulle kunna anstränga sig lite mer för att trycka in lite fler kvinnor i böckerna och framförallt ge dem mer utrymme? Jag menar, efter succén med Homeland tror väl ingen längre att folk aldrig skulle acceptera en kvinnlig huvudkaraktär. Visst är spioneri av tradition ett mansdominerat yrke men det är ju inte så att det inte existerar kvinnliga spioner. Jag såg en dokumentär förra veckan om kvinnliga spioner under andra världskriget. Min känga riktas inte bara till manliga thrillerförfattare utan även till kvinnliga författare. Varför skriver inte fler kvinnor spionromaner? Var är ni?

Evert Bäckström i högform

Publicerat av

 

 

Jag har som så många andra fattat tycke för den obehagliga och sviniga men samtidigt helt oemotståndlige Evert Bäckström. En antihjälte man älskar att hata och inte vill vara utan. Jag skrattade högt ett flertal gånger åt bland annat Bäckströms supersalami, historien om papegojan och hans helt galna tankegångar.

Den sanna historien om Pinocchios näsa

Den ökända advokaten Thomas Eriksson hittas mördad i sitt hem. Fiender tycks det ha funnits gott om och spåren leder till gangstervärlden. Fallet tar en oväntad vändning när Bäckström får ett tips om värdefulla konstverk som försvunnit i samband med mordet. Ett av konstverken handlar om den lilla pojken Pinocchio som har märklig historia som går tillbaka flera generationer. Bäckström tvingas balansera mellan sitt utredningsteam och sina mörkskygga ”kontakter” för att sätta dit mördaren samtidigt som han försöker få ut så mycket av hela affären för sin egen skull.

Saknar en värdig motståndare

Bäckström har figurerat i flera av Leif GW Perssons böcker i mer eller mindre stora doser. I den här är hans närvaro totalt dominerande. Bäckström sopar banan med ALLA och är större än storyn. Även om det finns några karaktärer som har förmågan att sätta honom på plats, åtminstone för stunden, så händer det inte. Bäckström har fått fritt spelrum vilket är roligt stundtals men det hade varit ännu roligare om han hade haft något verkligt motstånd. Någon som kunde trycka dit honom rejält eller åtminstone utmana honom på allvar.

Nästa gång

Vill jag se lite mindre av Bäckström. Det mesta är ju bäst i lagom doser. Helst en Bäckström som får svettas och utsättas för lite mer press. Dessutom efterlyser jag mer fokus på storyn igen. Gärna lite konspirationsambitioner. Det råder ju absolut ingen brist på kapacitet och skrivarglädje hos författaren som producerat flera mästerverk. Bland annat trilogierna med Grisfesten, profitörerna och samhällsbarnen samt trilogin Välfärdsstatens fall. Det finns säkert mängder av rättsvidriga saker och historier om maktmissbruk som GW kan plocka fram ur bagaget. Med det sagt så vill jag ändå påpeka att den här boken är bra underhållande.

Dirigenten från Sankt Petersburg

Publicerat av

Dirigenten från Sankt Petersburg utspelar sig i Moskva i början av 2000-talet och två svenskar står i centrum. Först har vi Tom Blixen, en finansman på investmentbanken Pioneer Capital, som får i uppdrag att ta hand om oljebolagets RusOils förvärv av ett annat bolag. Det är en stor möjlighet för honom, men uppdraget får oanade konsekvenser. Sen har vi hans vän, advokaten Fredrik Kastrup, som för flera år sedan hjälpte en klient att registrera ett bolag i landet och fick två procent av aktierna i bolaget som RusOil nu försöker få kontroll över i utbyte för sina tjänster.

Moskva Noir

Dirigenten från Sankt Petersburg är den första boken i serien ”Moskva Noir” av Paul Leander Engström i samarbete med Camilla Grebe. Boken är en mix av politisk korruption, maffiametoder, nyrikedom, oljebolagsbranschen, våld och rysk vodka. Som läsare får man uppleva en tid i Ryssland då det var möjligt att skapa sig en förmögenhet över en natt.

Rysk inspiration

Paul har arbetat i Ryssland som underrättelseagent, entreprenör och finansman i mer än tio år. Det märks att han använt sig av sin tid i Ryssland som inspiration, men trots det var boken bara okej, inte mer. Kul med en ny miljö dock, för jag har inte läst så många böcker som utspelar sig i Ryssland.

Märkta för livet av Emelie Schepp

Publicerat av

Jag snubblade av en slump på Märkta för livet av Emelie Schepp. Hade jag vetat att den var utgiven på eget förlag hade jag kanske varit lite skeptisk, men det hade varit helt obefogat, för den här debutromanen fängslar läsaren från första stund och är omöjlig att lägga från sig.

Handling

Hans Juhlén, verksamhetschef på Migrationsverket i Norrköping, mördas i sitt eget hem. Åklagaren Jana Berzelius får i uppdrag att leda förundersökningen. Man hittar hotbrev och en granskning av ekonomin visar att en större summa pengar togs ut från hans konto varje månad. Handlade det om utpressning? Polisen förbryllas då det verkar som att det uppmärksammade mordet begåtts av ett barn, en pojke som senare hittas mördad.

Jana Berzelius har inte berättat för någon att hon som nioåring vaknade upp på ett sjukhus utan minnen. Parallellt med mordutredningen får vi följa hennes jakt på sanningen om sin egen barndom och i sökandet av sanningen om den döde pojken korsas vägarna på ett skrämmande sätt.

Karaktärer

Karaktärerna är en av de viktigaste komponenterna i en berättelse och ju mer ”speciella” de är desto mer minns vi dem. Jana Berzelius är en sådan karaktär. Hon har en brokig bakgrund men har trots det skapat sig en framgångsrik karriär. En del av hennes handlingar kan ifrågasättas men trots det finner man sig på hennes sida. Sådant gillar läsaren. Poliserna Henrik Levin och Mia Bolander brottas däremot med mer vardagliga problem. Men vi läsare gillar ju det också.

Den som väntar på något gott

Jag hade inte kollat upp utgivningsdatumet och så fort boken var slut försökte jag leta upp efterföljaren. Men jag får ge mig till tåls, för Emelie Schepp jobbar på bok nummer två i serien om Jana Berzelius just nu.

Status 12 av Martin Melin

Publicerat av

Martin Melin har jobbat som polis i 22 år, men för det svenska folket är han mest känd som den förste Robinson-vinnaren och deckardrottningen Camilla Läckbergs ex-man. Just därför kanske en del avfärdar hans skönlitterära debut och visst är det möjligt att spaltmetrarna i skvallerpressen gjorde det lättare för honom att få in en fot genom förlagsdörren, men författardrömmarna är inte nya och han har även några kurser från Poppius Journalistskola i bagaget. Jag måste erkänna att jag själv var lite tveksam, men efter att ha läst boken står det klart att Martin Melin med gott samvete kan titulera sig författare.

Status 12

Thomas Hallgren, huvudpersonen i Status 12, har följt i sin fars fotspår och blivit polis och vi får följa hans första tid på Norrmalmspolisen. Hans närmaste chef Jan Mårtensson jobbade ihop med hans far och Mårtensson tar därför på sig rollen som Thomas mentor. Thomas inser dock ganska snart att det han lärde sig på polisskolan inte alltid överensstämmer med verkligheten. Efter ett huliganbråk dras en internutredning igång och han undrar om han verkligen har valt rätt karriär. I samma veva blir hans fru vittne till en misshandel utan att tala om det för honom, vilket får en del obehagliga konsekvenser.

Riktig polismiljö

Eftersom Martin Melin själv är polis så tvivlar man inte på att polismiljön är korrekt beskriven. I en promotion video säger Martin ”Min största förhoppning med den här boken är att den ska kännas äkta, för det är den”, vilket får mig att undra hur mycket i boken som har sin bakgrund i verkligen händelser.

Det är mycket dialog i boken, vilket gör det svårt att hänga med ibland, men man vänjer sig. Liksom Läckbergs böcker är det en lättläst bok och en uppföljare är redan på gång. Jag tror inte att det är något tvivel om att även Martin kommer få en trogen läsarkrets. Jag får dock inte kläm på vad Status 12 egentligen betyder, att uppdraget är slutfört, eller?