Förra året kom Cilla och Rolf Börjlinds första deckare Springfloden. Paret har i många år skrivit film- och seriemanus till Beck-filmer och serierna Graven och Morden bland annat. Huvudpersonerna i serien är den f.d. polisen Tom Stilton och polisutbildade Olivia Rönning.
Den tredje rösten
Den första boken slutade rätt oväntat vilket fick stora konsekvenser. Av den anledningen börjar boken med att Olivia kommer tillbaka från Sverige efter en lång utlandsvistelse medan Tom Stilton sakta men säkert börjar få grepp över sitt liv. Runt huvudpersonerna finns ett nätverk av karaktärer som vi också får följa. En av dem är Abbas som ber Tom följa med till Marseille där han gör upp med sitt förflutna. Olivia dras in i ett mordfall när en grannes pappa hittas hängd i sitt hus. Trots att hon har lagt sin karriär som polis på hyllan kan hon inte låta bli att lägga sig i utredningen. Allt vävs så småningom ihop på ett prydligt och rätt skickligt sätt.
Spännande
Det här är en spännande bok med högt tempo. Här finns inget som bromsar upp. Det beror säkerligen på att författarna är vana att skriva manus för film och TV där man oftast måste kapa så mycket som möjligt för att få ihop tidsramarna. Balansen mellan spänning och action och att verkligen hinna få ett djup och känsla i karaktärerna är svår. I det här fallet tycker jag de lyckas hyggligt. Jag sträckläste boken.
Olivia och Tom
Jag har fortfarande lite problem med Olivia. Jag har lite svårt att fästa mig vid henne och jag köper inte att hon kommer undan med så mycket som hon gör. Tom Stilton däremot är en riktigt bra karaktär, likaså karaktärerna runt omkring.
Stevens familj består av hans mamma, lillebror och mormor, men det förflutna påverkar deras liv mer än något annat. För nästan 20 år sedan försvann Stevens morbror Billy och alla drog slutsatsen att seriemördaren Arnold Avery mördade honom, så som han gjorde med de sex andra barn vars död han redan erkänt. Men Stevens mormor kan inte komma över sorgen efter sonen och står varje dag och väntar på honom vid fönstret, medan hennes och resten av familjemedlemmarna tvingas leva i skuggan av vad som hände. Stevens sätt att hantera situationen är att gräva. Han har nämligen bestämt sig för att hitta platsen där morbror Billy ligger nergrävd, någonstans bland de andra barnen på den vidsträckta Exmoorheden. När han slutligen accepterar dess omöjlighet bestämmer han sig istället för att skriva brev till fängelset där Avery sitter av sitt livstidsstraff. Beslutet visar sig vara startskottet på en lek med minst sagt dödliga regler…
Nu är jag dock glad att jag gav boken en andra chans, för trots en lite seg första halva ökar bokens hastighet alltmedan Steven kommer närmare Arnold Avery… Eller är det tvärtom? Och faktum är att upplösningen är riktigt, riktigt spännande. Och otroligt bra skriven. Ibland kan jag tycka att Bauer förvillar sig i långa beskrivningar av allt från vad en person tänker medan han äter en smörgås till vad han funderar på medan han drar på sig strumporna – och det sänker bokens takt. Faktum är att en ovanligt stor del av handlingen egentligen utspelar sig inne i människornas huvuden, främst Steven och Averys. Det ökar min förståelse för varför Steven gör det han gör trots att det är farligt, och hur det kanske kan låta när en notorisk pedofil smider sin illvilliga plan. Men det gör också boken mindre spännande. På sätt och vis är boken fram till sista tredjedelen ett sätt för författaren att visa varför bokens karaktärer gör som de gör. Det är riktigt bra gjort, men också lite monotont.
