Kategoriarkiv: Recension

Nattfilm av Marisha Pessl

Publicerat av

“Skräckfilmsregissören Stanislas Cordova har inte setts offentligt sedan 1971. För sina beundrare är han en gåta. För journalisten Scott McGrath är han fienden. För Ashley var han en far.”

Hoppade hon eller knuffades hon?

Stanislas Cordova är en mystisk filmregissör med kultstatus. De flesta av hans mörka, obehagliga skräckfilmer fick inte visas på bio och visades istället på hemliga filmvisningar. I början av boken hittas Cordovas 24-åriga dotter Ashley, ett musikaliskt geni, död i ett packhus på Manhattan och det verkar vara ett självmord. Den undersökande journalisten Scott McGrath misstänker dock att så inte är fallet. Förra gången han undersökte Cordova förstördes hans karriär men den här gången tänker han inte låta något stoppa honom. Han får också en del hjälp av Hopper och Nora, vars vägar korsade Ashleys innan hon dog.

Inte en vanlig deckare

Till en början verkar Nattfilm vara en vanlig deckare (vad hände med Ashley?), men allt eftersom tar Pessl boken i oväntade riktingar; det är en berättelse som blandar spänning, skräck, mystik och övernaturliga inslag. Vi får följa McGrath, Hopper och Nora från hemliga nattklubbar till mentalsjukhus till butiker för trollkonst till Cordovas avskilda fastighet. Vad som händer på egendomen vänder upp och ner på allt och McGrath vet inte längre vad han ska tro på.

Gränserna suddas ut

Boken innehåller sidor med gamla foton, anteckningar med kaffefläckar, artiklar och internet skärmdumpar. Det finns en Night Film Decoder, som ger dig tillgång till exklusivt multimedia innehåll och en del finns också tillgängligt på YouTube. Vanligtvis är jag inte ett fan av detta, men i det här fallet fungerar det utmärkt när Pessl suddar ut gränserna mellan olika former av media.

Är boken realistisk? Inte alls. Spelar det någon roll? Inte alls.

Jag måste säga att jag är förvånad att jag gillar den här komplicerade, mörka romanen, men jag tycker den är lysande. Du dras in i Cordovas värld och ju mer invecklad den blir desto bättre blir den. Allt händer av en anledning och varje karaktär har ett syfte, när McGrath följer ledtrådarna för att få reda på mer om Ashleys mångfacetterade karaktär. Pessl knyter också ihop alla lösa trådar på ett imponerande sätt. Boken är tjock, nästan 600 sidor, men låt inte det avskräcka dig för när boken är slut vill du fortfarande ha mer.

 

Engelsk titel: Night Film (Boken publiceras i USA den 20 aug och i Storbritannien den 29 aug.)

Svekets offer

Publicerat av

 

 

Det är ingen hemlighet. Jag älskar historiska deckare. Det är det perfekta sättet att få i sig lite historik på. I de bästa böckerna för man både fakta och en förståelse för hur folk levde.  Är det en bra bok så googlar man flitigt under och efter läsningen. Bästa historiska deckare jag läst är Jean Francois Parots franska deckare. Jag lärde mig nästan mer av att läsa dem än på historielektionerna i gymnasiet. Solkungen, madame pompadour fransk matkultur med mera.

Svekets offer av Set Mattsson

Den här gången var det dags för svenskt 1940-tal. Närmare bestämt 1946/47 efter att andra världskriget tagit slut i Malmö. Det här är Set Matssons andra bok men på baksidan försäkrar man att böckerna som handlar om kommissarie Douglas Palm är fristående. Den första heter Ondskans pris och utspelar sig precis efter kriget 1945. Gillar du den kan du hitta en artikel på Sets hemsida som handlingen till den boken bygger på.

Oroliga tider

För kommissarie  August Palm är det tuffa tider.  Stadens befolkning ökar lavinartat och kommunisterna är på frammarsch. Konflikterna mellan arbetstagare och arbetsgivare är större än någonsin och vid nyår utbryter stora kravaller. På hemmafronten är det inte bättre. August äktenskap hänger på en skör tråd… Tre mord vävs samman under ett års tid. Ett, passionsbrott, ett mord på ett spädbarn, troligen gjort i desperation och ett, till synes, vansinnesdåd. Vi får förutom Douglas Palm följa journalisten Jonnervik, duktiga polisassistenten Ward, arbetarimmigranten Luigi Rossi samt Edward Hansson som på något sätt är inblandad i alla tre morden.

Historiken

Några saker i boken känns idag helt främmande. Sablar i polisens utrustning, barnförlamning, rädslan för kommunismen, och den konstanta rökningen… Samtidigt är det mycket som inte har ändrats nämnvärt. Samhällsklyftor, främlingsfientlighet, män som lämnar gravida kvinnor i sticket och passionsbrott har alltid funnits och kommer alltid att finnas.

Välskrivet

Är vad som slår mig med den här boken. Set Mattsson har ett fint språk, en känsla för tiden och matar oss med lagom mycket historiska fakta. Douglas Palm känns klockren i sin karaktär och tid. Även de andra karaktärerna är skickligt komponerade. Dock ska man ta sig lite tid, det är mycket att ta in och reflektera över. Det är ingen spänningsroman á la Dan Brown och morden är inte huvudfokus. Enda invändningen är att jag, trots att jag inte har något att klaga på de kvinnoporträtt som gestaltas (det var ju en mansdominerad tid),  gärna hade haft någon kvinnlig synvinkel som komplement till de 4-5 män som för berättelsen framåt.   

Läs boken om…

…du gillar kombinationen deckare och historia och inte förväntar dig en actionfylld deckare med högt tempo. Kan tänka mig att det är extra kul att läsa böckerna om man är från Skåne. Själv kommerjag definitivt följa Palm, Ward och polissystern Sara i framtiden. Tack vare artikeln på Sets hemsida som Set byggde första boken på och karaktären Sara är jag också lite sugen på att läsa Ondskans pris.

Sommarens mest lästa bok?

Publicerat av

 

Kan det möjligen vara Dan Browns Inferno? Jag har sett många läsa boken i sommar och jag själv är inget undantag. Tror de flesta här på deckarhuset också har läst eller lyssnat på den. Egentligen tycker jag det går för långsamt att lyssna på en bok i jämförelse med att läsa men det är skönt att ha något i öronen när man kör bil, springer eller liknande.

Igenkännande

Det finns något skönt med en författare som har ett upprepande recept (full fräs framåt, hjälte som jagas, konspiration, koder, lögner och en mängd historik) man behöver inte tänka så mycket, bara ryckas med. Robert Langdon som vi känner igen från Da Vinci-koden är tillbaka och det känns tryggt. Vi har en konspiration som ska avslöjas och en värld som ska räddas. En kvinna finns så klart vid hans sida, denna gång i form av Doktor Sienna Brooks. En högintelligent kvinna som tvingas fly ihop med Langdson när de jagas av okänd lönnmördare.  Det är svårt att lägga ifrån sig boken. Man vill veta hur det ska gå. Mycket tack vare otaliga och skickliga Cliffhangers.

Oroväckande

Boken har ett allvarligt budskap. Skurken är en geni/galning som är övertygad om att världen går mot undergång om man inte gör något åt den skenade folkmängden. Här måste jag erkänna att även jag blev lite nervös… Klart är att det inte kan fortsätta som det är idag… Jag har redan klimatångest och orkar inte riktigt med en till ångest. Nåja, en del forskare säger att om de fattiga i världen får det lite bättre så kommer befolkningsmängden minska radikalt. Jag väljer att lita på dem.

Minus

Det finns en hel del man kan störa sig på. Att det inte är nobelprisnivå språkligt struntar jag högaktningsfullt i. Vill man ha ett fint språk läser man helt enkelt inte Dan Brown.  Det jag störde mig på var att  1. Allt är komprimerat lite för mycket för att det ska kännas helt trovärdigt.  2. Mängden av historiska fakta som i den här boken känns lite väl inklämt. Hur hinner Langdon filosofera över Dantes prosa när det är BRÅTTOM! Man hade kunnat kapa rejält här och ändå fått med det viktigaste.

Varför ska man läsa Inferno?

OBS! SPOILER!

Trots lite för mycket historiska fakta så gjorde boken mig ännu mer nyfiken på, framförallt, Istanbul och jag googlade flitigt på Dantes dödsmask, Sofiakyrkan och istanbuls vattencistern. Andra kanske fastnade för Venedig där en stor del av boken utspelar sig. Spännande underhållning som leder till nyfikenhet på andra kulturer, historia och nya platser kan aldrig vara fel.

Recension: ”En man utan samvete” av Patricia Highsmith

Publicerat av

Efter en bloggpaus under sommarens värsta hetta är jag nu tillbaka med förnyad kraft! Borta är sommarstugor med usla internetanslutningar och rabatter som måste rensas men som på något vis ändå aldrig blir det. Istället har jag ägnat mig åt att läsa. Och visst är det härligt när man kommer över en bok som är så bra att man vill suga åt sig varje ord i den?

 

”RIPLIADEN” – FEM BÖCKER OM TOM

Jag har tidigare recenserat ” The Talented Mr Ripley (”En man med många talanger”) av den psykologiska thrillerns mästarinna Patricia Highsmith, en bok som senare blev en mycket sevärd film med Matt Damon och Gwyneth Paltrow. Frågan är dock om inte andra boken i serien på totalt fem böcker om mytomanen och psykopaten Tom Ripley, ”Ripley under ground” (”En man utan samvete”) är bättre än den första.

Boken är skriven hela femton år efter den första (undrar varför, men det märks i alla fall inte) och utspelar sig på 30-talet. Den här gången har Tom gett sig in i en härva av avancerade konstförfalskningar, en situation som blir allt farligare när en nyfiken amerikan dyker upp och inte bara riskerar Toms angenäma tillvaro i det vackra huset på den franska landsbygden, utan även hans lika behagliga äktenskap med fransyskan Héloïse Plisson (en stormrik ung kvinna med ungefär samma moraliska nivå som Tom själv). Héloïse är för övrigt ett mycket intressant inslag i boken, inte bara för att hon är en spännande karaktär utan även för att jag i den första boken drog slutsatsen att Tom är homosexuell. Kanske är han bisexuell. Eller så är hans äktenskap bara en lögn bland många andra…

Naturligtvis gör dessa frågor Tom ännu mer intressant och komplex. Och snart är mordet oundvikligt. Mordet leder till fler lögner. Som leder till ännu ett mord.

Eller vad är det egentligen som händer?

PATRICIA HIGHSMITH – EN IDOL

 

Det är något med Highsmiths språk som gör berättelsen beroendeframkallande. Det är paradoxalt nog väldigt mysigt; ett stort fransk stenhus, höststormar, dåtidens telefoner som aldrig fungerar… Kombinationen av Highsmiths säregna sätt att skriva som om man befann sig inuti Toms huvud samtidigt som hon lyckas behålla en distans som gör att man aldrig riktigt förstår sig på honom är helt enkelt oslagbar.

Boken är ett perfekt exempel på att nutida deckare och thrillers alltför ofta innehåller mycket ytliga och endimensionella karaktärer.

Tom är inte en sådan.

Fridens liljor! /Kriss

Levande och döda i Winsford

Publicerat av

Ny Håkan Nesser-bok

Den som längtar efter en Håkan Nesser deckare i stil med Van Veeteren-böckerna kan genast sluta hoppas. Det här är en ”vanlig” roman med drag av kriminalroman i sig. Jag var beredd på det så för mig blev det ingen besvikelse. Men, det finns i alla fall ett litet mysterium som väcker nyfikenhet och en möjlig utveckling mot spänningshållet.

I korthet

En vacker kvinna som arbetat en stor del av sitt liv på SVT och varit gift med samma man i många år befinner sig plötsligt på flykt på en hed i sydvästra England. Som läsare får vi sakta men säkert veta varför hon befinner sig där samtidigt som man får pussla ihop delar av kvinnans liv. Kvinnan i sin tur försöker pussla ihop sin mans förflutna. Vem är han egentligen?

Stora livsfrågor

Boken handlar om frågor som många säkerligen drar sig för att ställa till sig själva. Vad blev det egentligen med mitt liv? Hur blev det så här? Och framförallt, går det att göra något åt det? Kan man ändra sitt liv när man är 50+? Självklart tänker ni, man kan alltid ändra riktning. Frågan är bara, hur gör man? får det några konsekvenser och hur tacklar man i så fall dem?

Vad är det med ödsliga hedar?

Naturskildringarna är vackert beskrivna. Jag kan riktigt föreställa mig dimman och ett par hästar långt borta i fjärran. Det kommer nog till sin fulla rätt om man väntar till november med att läsa boken. Den tid på året när man kan kura ihop sig i en fåtölj och inbilla sig något i höstmörkret därute… 

Irritation blandat med hoppfullhet

Ena stunden blir jag irriterad över huvudpersonens beteende både i nutid och i det förflutna. Andra stunden får man pusselbitar från det förflutna som gör att man förstår. För som i flera andra av Nessers böcker finns det ett budskap om att människans val och handlingar har sina förklaringar och orsaker. Det är trösterikt i ett samhälle där man allt för ofta ställer sig frågande till mänsklighetens beteende.  Kanske är det bättre att få ett häftigt men kort utbrott som går över fort, liksom vädra ut skiten, istället för att samla på sig ilska och irritation under en längre tid.

Recension: ”Dexter – dunkla drömmar” av Jeff Lindsay

Publicerat av

Nu fick jag äntligen tid att läsa ”Dexter – dunkla drömmar” av Jeff Lindsay och jag påminns återigen om varför jag älskar böcker.

Boken, som sedan blev älskad tv-serie, är den första i serien om seriemördaren och svärmorsdrömmen Dexter Morgan. Det första som slog mig var hur otroligt bra de – tydligen – lyckats med att hitta rätt personer till de olika rollerna. Dexter, Deborah, Angel, Vince och LaGuerta – alla finns de även mellan bokens pärmar. Till och med Doakes pitbullgestalt finns där (vad överraskad regissören måste ha blivit när de insåg att han fanns i verkligheten!) och det är en underlig känsla att först ha sett serien – förutom sista säsongen som börjar sändas i USA siste juni – och att läsa boken i efterhand. Det fungerar som tur är utmärkt och att jag visste ungefär hur det låg till gjorde absolut ingenting; boken är fortfarande ren njutning. Språket är enkelt och trevligt, men framför allt är det Dexters egen speciella ton jag uppskattar. Det är ingen tvekan om vem han är – och att vi gillar honom skarpt. Jag kommer på mig själv med att gapskratta flera gånger och det beror helt enkelt på att detta är en rolig bok, trots likdelar och minst sagt makabra seriemord…

Dessutom är det en härlig känsla att få återse Miami! Efter att ha varit där två gånger på två år och älskat det från första stund blir det ett plus i kanten för möjligheten att slungas tillbaka till tropiska nätter med röda fullmånar, den där alldeles speciella, varma brisen om kvällarna och till dagens kritvita stränder och mysiga restauranger längs Ocean Drive. Jag har påmints om amerikanarnas vrålåkstendenser på broarna, om Brickells höghus, den mystiska containerön och hur öde gatorna verkar vid Bayside mitt i natten.

Underhållande och intressant är även relationen mellan syskonen Dexter och Deborah, vars djup både bok och serie lyckas förmedla utan att skriva läsaren på näsan. Deb, vilken kvinna, en klockren förebild för alla som gillar regler för att det är så roligt att bryta dem.

Kort och gott – boken rekommenderas starkt och kan bara få full pott!

Någon som läst de andra böckerna? Hoppas på att de håller, för jag tänker inhandla dem alla…

Fridens liljor! /Kriss

Recension: ”No regrets” av Ann Rule

Publicerat av

”No regrets: and other true cases” är bok nr 11 ur true-crime-drottningen Ann Rules serie om verkliga mordfall i USA. Min senaste Rulebok, ”Fatal friends, deadly neighbors” recenserade jag nyligen här på Deckarhuset, en högst angenäm upplevelse!

NO REGRETS

 

Även denna gång är jag mycket nöjd. Ann Rule är en mycket välkänd författare i USA och mindre känd i Sverige – men icke desto mindre underhållande. Hennes böcker finns att köpa på Adlibris och är perfekt sommarläsning för den som tycker om att läsa om verkliga mordfall på engelska (enkelt språk). Även denna gång består boken av en längre och flera kortare berättelser, den ena hemskare än den andra.

Jag är även nyfiken på hennes böcker som innehåller en enda, lång berättelse – kanske kommer man då ännu närmare bokens personer?

BERÄTTELSERNA

Den längre berättelsen, ”The sea captain”, handlar om kvinnokarlen kapten Rolf Neslund (norska rötter) som en vacker sensommardag år 1980 försvinner spårlöst från sitt eleganta hem på ön Lopez Island, Washington. Han är över 80 år gammal och bor tillsammans med sin fru Ruth. Men allt är inte så idylliskt som det verkar… Ruth är inte bara svartsjuk på Rolfs tidigare hustru, deras relation har även en tendens att bli väldigt våldsam, ibland till och med blodig. Ändå är saker och ting sällan som de ser ut att vara…

”The runaway and the soldier” berättar om hur ett ungt par av en slump hittar ett skelett i de djupa skogarna i det vackra Snoqualmie Pass. Det tycks ha legat där under lång tid och som alltid när tid passerat blir arbetet för polisen så mycket svårare. Men speciella omständigheter får snart pusselbitarna att falla på plats för byborna i samhället inte långt därifrån.

Berättelsen ”A Very Bad Christmas” ger läsaren en chans att ta del av en ovanligt hjärtlös mördares inre tankar inför valet att mörda dem som står honom allra närmast…

Över lag är även detta en intressant, skrämmande och hemsk bok av Ann Rule och jag får mersmak så fort den tagit slut. Nästa gång ska jag läsa ”The Stranger Beside Me” om författarens egen erfarenhet av en av USA:s genom tiderna mest ökända seriemördare – Ted Bundy.

 

Men först, första boken om ”Dexter” (som senare blev älskad tv-serie) av Jeff Lindsay! Om den är hälften så spännande och bra som serien är jag mycket nöjd…

Du kan även snoka vidare om vilka andra makabra böcker jag tänker läsa i sommar, detta på min egen blogg, Bokdetektiven. Det blir en gudomlig blandning av blodig verklighet, mysig retropusseldeckare och tuffa mordkomplotter på självaste Bokmässan!

Fridens liljor! /Kriss