Kategoriarkiv: Recension

Fallet med mannen som dog skrattande

Publicerat av

En feel good deckare för oss som gillar den makliga lunken och det vardagliga livet mer än blodslafsande terror!

Det är nog första gången jag läst en detektivroman, för det här är verkligen en äkta dylik, där offret dör i ett fnissanfall!

 

Indiens mest diskrete detektiv Vish Puri är visserligen djupt troende hindu, men att det som vittnena menar var gudinnan Kali som tog livet av Professor Jha vid institutet för rationalism och utbildning.

 

Den rundlagde, ständigt hungrige, Vish Puri tvivlar.

 

När jag läser Tarquin Halls berättelse får jag samma härliga myskänsla som när jag läser om McCall Smiths Mma Ramotswe. Allt går sin gilla gång, i synnerligen maklig takt, och den utredande detektiven rotar diskret men effektivt upp alla inkonsekvenser som till slut leder fram till lösningen.

 

Hall har en fantastisk förmåga att få dofter och bilder att kliva ur texten och rakt in i sinnet på mig som läsare. Jag hör Dehlitrafikens larm och känner doften av indisk mat när jag vänder blad i jakten på sanningen. Tempot är långsamt.

 

 

”Ny” Sherlock Holmes!

Publicerat av

Vem är Anthony Horowitz?

2011 kom Sherlock Holmes-boken House of Silk ut i Storbrittanien. Det är första gången ägarna till Doyles verk bad en författare att skriva en ”officiell” Holmes-bok. Den som fick den stora äran är den brittiska författaren och manusskrivaren Anthony Horowitz. Han skapade serien Foyle´s war och har skrivit manus till Morden i Midsomer och Poirot-serien. Ni kan se Horowitz berätta om boken här:

 

Handling

Den unge antikhandlaren Edmund Carstairs kommer till 221 Baker Street efter att ha blivit förföljd av en man med keps. Carstairs tror att mannen är en amerikansk gangster som har kommit för att hämnas sin bror efter en misslyckad konstkupp. Holmes tar hjälp av gatungar för att hitta mannen vilket leder till att ett av barnen mördas brutalt. Runt ena benet har någon knytit ett vitt silkestyg som refererar till det mystiska ”House of Silk”. När Holmes fortsätter sina efterforskningar upptäcker han en konspiration med kontakter långt upp i det brittiska samhället som gör allt för att stoppa honom.

 

Jämförelse

Horowitz har lyckats otroligt bra med att skapa en ny Holmes-bok. Det känns verkligen som om Doyle hade kunnat skriva den här boken. Allt och alla man känner igen är med. Dr. Watson som den ständiga följeslagaren, Mrs Hudson, Lestrade, Mycroft, Moriarty och Holmes barnagenter. Dimman, kontrasterna mellan eleganta damer i överklassen och skitiga bakgator med tandlösa fyllon, förklädnader och slutledningsförmågan som överträffar allt. Jag hade glömt den upprymda känslan av börja på en ännu oläst Holmes-bok och den inte lika roliga känslan när man läst sista sidan… Känslan av saknad. Var det här allt? Jag vill ha mer!

Mörka platser av Gillian Flynn

Publicerat av

Nu har flera av mina kollegor recenserat Gillian Flynns böcker och plötsligt slog det mig att jag inte har recenserat Mörka platser än! Joachim gillade verkligen den och Sara hade bara gott att säga om Sharp Objects och Linda gillar en annan av Flynns böcker, nämligen Gone Girl. Jag måste sälla mig till skaran och hylla Gillian Flynn, helt enkelt, för hennes bok Mörka platser ÄR bra och jag ser verkligen fram emot att läsa fler av hennes böcker.

Handlingen

Eftersom Mörka platser redan har recenserats här en gång så tänker jag inte gå så djupt in på själva handlingen utan bara dra en kort summering:

En kall natt i Kinnakee mördas en ung mamma tillsammans med två av sina döttrar i sitt hem. Den yngsta dottern Libby lyckas fly och hon pekar sedan ut sin äldre bror Ben som mördaren. 25 år senare blir Libby uppsökt av en grupp entusiaster som hävdar att hennes bror faktiskt är oskyldig. Mot sin vilja men lockad av pengarna så börjar Libby rota i det förflutna igen. Är den rätte mördaren verkligen bakom lås och bom? Eller har hon begått en hemskt misstag?

Mina egna tankar

Som jag avslöjade tidigare så gillade jag verkligen Mörka platser. Det är en sådan där bok som liksom är som gjord för att bli film. Jag vet inte hur jag ska beskriva det riktigt men det är hur spänningen byggs upp som gör att den verkligen är perfekt. Som läsare så vet man att något inte stämmer men det är omöjligt att veta exakt vad.

Som huvudkaraktär så är Libby väldigt intressant. Det finns inget som är stereotypsikt med henne och hon är långt ifrån den heroiska överlevaren. Istället är hon ganska småsint och bryr sig bara om pengar: hon är typen som rotar igenom sina barndomsprylar för att hitta något skräp att sälja till den som hostar upp nog mycket pengar. Hade det inte varit för hennes sorgliga förflutna så skulle man inte ha mycket sympati för henne och på något sätt så gillar jag den kontrasten. Det är verkligen inte vanligt att kvinnliga karaktärer är såpass osympatiska. Speciellt inte när de har ”hjälterollen” i handligen.

Ny kvartett påbörjad – Mons Kallentoft

Publicerat av

”Vi har gjort vad vi kan”, säger Malin Fors på sista raden i Mons Kallentofts nya roman ”Vattenänglar”.

 

Malin Fors är den som, hittills i de fyra tidigare Kallentoftdeckarna, drivit storyn framåt, och så även i denna den femte romanen. Det är helt ok! Så länge det finns något som driver.

I Vattenänglar rör sig Malin Fors och hennes team sig utanför Linköping. Den lilla ankdamm som de hittills simmat runt i.

Brottet i den här romanen är en härva som blandar in såväl Saab och Ericsson, som en adoptionsbyrå med förgreningar i både Linköping och Köpenhamn.

Historien tar sin början i och med att en snickare kommer till sitt jobb hos en familj i Linköping, och finner man och hustru mördade i jacuzzin.

Malin Fors med kollegor kommer dit och inser att deras adoptivdotter Ella saknas. Mördad? Kidnappad? På rymmen undan mördarna?

Vi får som vanligt höra de mördades röst, insprängda i kursiv stil, genom hela historien. Något som i Kallenfors första roman retade mig oerhört, men som jag nu uppskattar enormt! Det ger en ytterligare dimension till historien.

Vi får möta det nya stjärnskottet i teamet, Elin Sand. En lika intuitiv karaktär, lika jobbig för omgivningen men som tycks kunna lägga band på sig och hantera sin personlighet något bättre.  Genast tänker jag ”ska något hända med Malin, och nu skolas efterträderskan in?”  Kanske, kanske inte…

Historien som Mons Kallenfors byggt upp åt oss är rapp, har ett rasande driv och visar på en skrupellös moral hos både de onda och faktiskt lika mycket hos de goda i historien.

Vattenänglar är den första delen i en ny bokkvartett med tema de fyra elementen.

 

Boken är levande och kryper innanför skinnet, den är klart hans bästa hittills!

Gillian Flynn – Sharp Objects

Publicerat av

Innan jul så skrev Joachim att Gillian Flynchs bok Mörka platser var en av de bästa deckarna han läst och eftersom jag hade köpt Gillian Flynns bok: Sharp Object på Bokmässan i höstas fick den raskt klättra upp överst i bokhögen och fick äran att följa med över jul.

Psykologisk thriller

Så skulle man kunna sammanfatta den här boken. Det är ingen trevlig läsning i det avseende att det är mycket hemskt som händer, framförallt på det psykologiska planet. Allra först tyckte jag den var mest deprimerande men ganska snabbt sögs jag in i handlingen. En krypande känsla av obehag växte men jag kunde inte släppa boken förrän sista sidan var läst. Det här är en bok som sitter kvar i en till skillnad från många dussindeckare. Det här är riktigt, riktigt bra!

Förutsättningarna

Camille är uppväxt i en småstad i södra USA men ”flydde” från den kvävande småstadsmentaliteten, och framförallt hennes mycket märkliga mamma, till Chicago där hon arbetar som reporter på en halvsunkig dagstidning. När ett brutalt mord på en ung flicka sker i hennes hemstad skickar hennes chef dit henne för att luska reda på detaljer kring mordfallet. Motvilligt beger hon sig dit.

Mörka familjehemligheter

Ganska snart förstår man att Camilles familjesituation är mer än märklig, den är helt bisarr och ordet häpnar har aldrig varit så otillräckligt. Camilles syster dog när hon var liten och hon har en ny halvsyster som hon aldrig ens har träffat. Det finns kopplingar till mordfallet och hennes systers död. Frågan är hur?

Camille – Antihjältinna

Camille är allt annat än en traditionell hjältinna. Hennes barndom har präglat henne mer än hon trodde och frågan är om hon någonsin kommer att kunna leva ett normalt liv. Camille har likheter med Denise Minas karaktär Maureen i Garnethill men Gillian Flynn är ännu bättre i sitt författarskap.

Vill ni veta mer?

För er som vill läsa den på svenska ska den tydligen finnas utgiven i Sverige men på ett mindre förlag under namnet ”Vass egg”. Tyvärr hittade jag den inte på adlibris och på Bokus var den slut men Bokia verkar ha den. Det ryktas också att boken ska bli film vilket vore fantastiskt! Förutom Dark Places (Mörka platser) har hon nyligen kommit ut med boken Gone Girl som på svenska kommer att heta Kvinna saknad.

 

Här kommer ett klipp där Gillian Flynn själv berättar om boken.

Nu ser du mig av S.J. Bolton

Publicerat av

Ibland så får man hem en bok som man inte har hört talas om och därmed inte har några direkta förväntningar och så visar det sig att det är en riktig pärla. Det händer inte ofta men jag kan glatt säga att S.J. Boltons Nu ser du mig är en otroligt bra och väldigt ruggig deckare. Nu vill jag bara läsa uppföljaren.

Handlingen

Lacey Flint, som jobbar vid London-polisen, hamnar mitt i ett obehagligt mordfall när det första offret snubblar blodig in i hennes famn. Plötsligt får hon ta del av en jakt på en mördare som härmar den mest ökända av världens galning – Jack the Ripper. Blodiga brev, med mördarens signatur skickas till Lacey. Uppenbarligen är det någon som studerat morden ingående eftersom de är nästan kopior av de breven som sändes under slutet av 1800-talet. Men varför är denne så fäst vid Lacey? Vet mördaren om hennes specialintresse för Ripper-morden? Och det som värre är, mördaren tycks veta om Laceys hemligheter.

Mina egna tankar

Nu ser du mig är berättat i ett jag-perspektiv i många av kapitlen, det vill säga det är Lacey som berättar historien. Detta gör att den allt som händer blir mer påtagligt. Det blir lite mer ”in your face” om ni förstår vad jag menar. Det är kanske ett lite sidospår men jag tycker det är himla intressant. Dessutom tror jag inte att jag förut läst en bok där det berättas ur en kvinnlig huvudpersons perspektiv. Det är inget jag reflekterat över förut utan jag kom på det efter att ha läst ett kapitel och av någon anledning trott att Lacey var en kille. Tro mig, det blev himla märkligt.

Men Nu ser du mig är väldigt bra och otroligt obehaglig. För det första så är det obehagligt för att Ripper-morden är än i dag fruktansvärt makabra och blodiga och dessutom så utspelar sig hela boken i ett sorts mörker. Det är det kvävande mörkret runt Laceys lägenhet, det kompakta mörkret över Camden och framförallt mörkret som verkar finnas inom Lacey själv.

Boken handlar till stor del om unga kvinnors utsatthet och det är alltid ett aktuellt ämne. Att författaren lyckas fläta in det i en raffinerad deckare/thriller är imponerande. Det är nämligen inte så påtagligt utan det kommer liksom lite successivt, speciellt när man tänker tillbaks på den. Så jag rekommenderar Nu ser du mig, men kanske inte till er som är mörkrädda. Jag vill inte förstöra er nattsömn…

 

Spelappar

Publicerat av

 

Den här veckan har jag provat ett par deckarspel till Ipaden som jag har köpt via Itunes.

 

Nick Chase and the deadly diamond

Är en uppföljning till – Nick Chase a Detective story. Spelet får högsta betyg för stil och snygghet. Den är gjort i serieanda med mörka och murriga färger i en 40-talsmiljö. Nick Chase är en klassisk hårdkokt detektiv med hatt och trenchcoat.

 

 

Spelet är enkelt och går ut på att man får ett mystiskt uppdrag. Man ska leta efter ledtrådar i olika rum, det kan vara pussel gåtor som till exempel att man ska ta sig ur ett låst rum. För det behöver man en apparat men först måste du hitta alla delar till apparaten osv.

 

Det här är snyggt, roligt och lagom klurigt. Den enda nackdelen är att det tar slut alldeles för fort. Det tog bara någon dag eller två vilket gör att priset, 38 kr känns sådär. Rekommenderas

 

Tintin och enhörningens hemlighet

Jag hade inga större förväntningar på det här spelet. Det kostar bara 7 kr men jag blev mycket positivt överraskad. Precis som Nick Chase är det här ett enkelt spel och kan spelas av barn ganska långt ner i åldrarna. Det är också väldigt snyggt. Man använder sig av en konsolliknande kontroll fast på skärmen som fungerar sådär.

 


 

Spelet följer filmen men man har givetvis komprimerat det en hel del. Det gör inget, man får springa omkring på lastfartyget, vandra i öknen och så vidare. Tintin får klättra på väggar för att ta sig in i hus och ibland byter man till Milou som skickas ut på miniuppdrag av Tintin.

 

Det här spelet är enkelt, roligt, snyggt och prisvärt! Dessutom varar det hyfsat länge, det man kan störa sig på är kontrollen. Rekommenderas starkt!