Malin Persson Giolito

Är advokat och dotter till Leif GW Persson. Visst ser man likheter i deras författarskap men Malin P.G har ändå skapat en egen stil och verkar vara en person som står på sina egna två ben utan att behöva hålla pappa i hand.

Sophia Weber

Det här är Malin P.Gs andra bok och jag önskar att jag hade läst den första boken först. Serier ska läsas i kronologisk ordning! Huvudpersonen är försvarsadvokaten Sophia Weber. En kvinna med många ”issues” utan att det blir melankoliskt eller överskuggar själva fallet. Som så många människor med trassligt inre så begraver Sophia sina bekymmer i jobbet. Det finns en man med i bilden men Malin P.G låter dem aldrig riktigt få kontakt med varandra i boken vilket är oerhört frustrerande och det blir en känslomässig cliffhanger.

Oroande tanke

Det har skrivits mycket om det på sistone, inte minst med Hannes Råstams bok ”Fallet Thomas Quick”. Jag talar så klart om rättskandaler med tvivelaktiga fällande domar.  Den här boken kan få en att bli smått paranoid. Malin P.G är skicklig när hon beskriver hur poliserna går till väga med utredningen och hur deras personliga erfarenheter och övertygelser påverkar en hel utredning utan att de för den sakens skull utmålas som skurkar. Hon lyckas också i sin skildring av mediernas roll i samband med fallet och man inser att mediernas ”dom” kan få förödande konsekvenser…

Rättsfallet

Fallet Sophia Weber arbetar med är ett rikskänt och mycket omtalat mord på en tonårsflicka. En läkare som hade en affär med offret, och som i samma veva anklagas av sin exfru för att ha förgripit sig på sin dotter, fälldes för mordet. Nu söker hon resning i fallet. Malin P.G gör helt rätt när hon inte låter allt vara så svart och vitt. Har läkaren blivit dömd felaktigt? Troligtvis, men är han oskyldig till allt?

Tuff författare med stor trovärdighet

Så skulle jag vilja sammanfatta den här boken. Det är skrivet med stort självförtroende och kunskap med mycket rak dialog och ibland en del vardagliga detaljer som en del säkert kan tycka är lite onödiga men som ger boken en realistisk känsla. Klok som hon verkar vara har hon också fattat att böcker aldrig blir bra om man skildrar dem allt för svart eller vitt. Jag gillar det!

Populär serie

Det här var första gången jag läste något av den isländska författaren Arnaldur Indriðason. Det finns 12 böcker i serien om polisen Erlendur och hans kollegor. Böckerna är mycket populära. Han har vunnit flera stora internationella priser för sina böcker och är utgiven i många länder. Det här är den 11 boken i serien. 

Handling

Erlendur återvänder till sitt barndomshem i en avlägsen del av Island. Han fängslas av historien om kvinnan som försvann spårlöst samma kväll en grupp brittiska soldater irrade bort sig i bergen vid fjordarna. Erlendur börjar söka i det förflutna för att hitta spår efter kvinnan samtidigt som han bearbetar sorgen och smärtan över hans egen bror som också försvann i bergen under en storm.

Nordisk melankoli

Nordiska deckare är kända för att vara melankoliska och att ha ensamma och olyckliga huvudpersoner. Exemplen är otaliga. Sjöwall/Wahlöö, Mankell, Åsa Larsson mm. Jag har lite svårt för det om det går till överdrift, speciellt om man desssutom lägger till ett ödsligt landskap. Arnaldur Indriðason böcker använder sig av alla dessa grepp till max!  Trots att jag tycker att språket är vackert och det finns något vackert i allt det sorgsna så är det här inget för mig, det är helt enkelt för dystert och deprimerande för min smak. Men så är några av mina favoritdeckare italienska med livfulla karaktärer och soliga piazzor.