Kategoriarkiv: Recension

Den sista akten – Mari Jungstedt

Publicerat av

Baksidestexten berättar att denna nummer tio av Mari Jungstedts serie om Anders Knutas på Gotland, Den sista akten, utspelar sig under Almedalsveckan. Journalisten Erika Malm hittas död på sitt hotellrum. Vem har gjort det? Högerextremister eller en hemlig älskare?

Jag tänker ganska snart att det nog är hög tid att avrunda serien om Anders Knutas på Gotland. Intrigen är rätt förutsägbar, en bit in i historien pekar författaren ut en potentiell mördare, vilket jag genast uppfattar som ett enkelt sätt att försöka lura mig. Det framgick med all önskvärd tydlighet att det var just ett trick. Därmed lurade Mari mig på välbefinnandekänslan som annars alltid kommer när jag överraskas av insikten om vem som gjort det. Synd.

 

Mari skriver som vanligt skickligt, hon är fantastiskt duktig på relationsdrama och på att beskriva karaktärer och miljön Gotland. Jag undrar genast om det kan vara så att författaren helt enkelt tröttnat på Knutas? Vid närmare eftertanke knyts faktiskt en hel del lösa trådar upp i denna förhoppningsvis sista del i Knutasserien.

 

Mari, du kan SÅ MYCKET BÄTTRE! Jag vet att Gotland ligger dig varmt om hjärtat, men varför inte byta ut det mot dina egna hemkvarter? Sätt dig på bakgården och lyssna in! Kika ut på gatan genom porten. Vad döljer sig där?

 

Överraska oss, dina trogna fans!!

 

Anders de la Mottes trilogi…

Publicerat av

 

… är nu avslutad och jag har drabbats av en mild variant av ”post spelet depression”. Tre böcker har det blivit [geim], [buzz] och [bubble] som för mig har symboliserat den moderna kriminalromanen, steget efter Stieg Larssons Millenniumserie. Jag kommer att recensera trilogin som en helhet för man ska inte läsa den sista boken [bubble] utan att ha läst de två första.

Seriens huvudpersoner

Serien har två huvudpersoner. HP är en ung kille full av självförtroende och visioner men inte så mycket att backa upp dem med. Han är småkriminell men definitivt inte elak eller helt utan moral. Fast att säga att han har ett hjärta av guld är att säga för mycket… Som motpol har vi hans äldre syster Rebecca som är en typisk prestationsprinsessa. Hon arbetar på SÄPO, är driftig och satsar helhjärtat på sin karriär på bekostnad av kärlekslivet.

[geim]

I första boken hittar HP en telefon på ett säte i tunnelbanan som han givetvis norpar åt sig. Men så kommer det ett meddelande på telefonen som är riktat till honom! Han får ett erbjudande han inte kan motstå. Vill han vara med på ett ”spel”? Ja eller nej? Via spelet får han uppdrag som han ska utföra och för det får han poäng men uppdragen blir svårare och av allt mer tvivelaktig karaktär. Geim var verkligen en total överraskning för min del även om jag hade blivit tipsad av flera andra. Jag verkligen sögs in i spänningen och spelet! 

[buzz]

Utan att avslöja för mycket så fick den här boken mig verkligen att gå igång på olika konspirationsteorier ännu mer än geim. Den ändrade helt min syn på olika bloggar och sidor på nätet. En utmärkt uppföljare och min favorit i trilogin.

[bubble]

Det är såklart ännu svårare att berätta om den sista boken utan att avslöja för mycket men det är många frågor som får sitt svar och trådar som löses upp. Det är inte den bästa boken i trilogin men det är ändå en spännande resa. Jag hade inte kunnat gissa mig till slutet, det hade kunnat sluta precis hur som helst. Det enda problemet är att jag kanske förväntade mig ännu mer. Hur det skulle ha gått till vet jag faktiskt inte men ironiskt nog kan man likna det vid en bubbla av förväntan som byggdes upp till gigantiska proportioner. Den sprack inte men det blev ändå en liten pyspunka som man trots allt lyckades reparera till en ok nivå. Som helhet spelar det dock ingen roll för trilogin är bland det bästa som hänt sen Stieg Larssons Millenniumtrilogi!

Vad handlar serien om egentligen?

Säkerhetsfrågor. Anders de La Motte har tidigare arbetat inom säkerhetsbranschen och det märks. Vad händer med allt material vi producerar på nätet, var hamnar all information? och vad händer om informationen hamnar i fel händer? Det är högaktuella frågor som berör dig och mig som individer (integritetsfrågor) men det är också nationella och globala frågor. Efter att ha läst böckerna kan man lätt bli konspirationstokig för det som händer i böckerna skulle kunna hända på riktigt, eller ja, kanske inte lika dramatiskt, eller?…

Generationen ”Varför?”

Jag nämnde tidigare att serien känns modern och det beror på att Anders de la Motte har lyckats fångat den moderna livsstilen. Karaktären HP är präglad av den ständiga uppkopplingen på nätet, filmer och TV vilket Anders de La Motte på ett klockrent sätt fångar i HPs språk som är fullt av svordomar, slang, ”nätord” och film/tv-serie referenser. HP har också ett konstant bekräftelsebehov och, framförallt, han tillhör Generation ”Why?”. Emma Pihl har skrivit boken ”Att leda nästa generation” Där beskriver hon 80- och 90-talisterna som egocentriska och bortskämda. De kräver ”Största möjliga utlopp för sina talanger och applåder för sina resultat” och ”funderar konstant på om en mer utmanande arbetsplats väntar runt hörnet. De kallas Why generationen eller den ifrågasättande generationen. De gör helt enkelt inte saker bara för att någon säger till dem att de ska göra det. De vill veta varför de ska göra det och vad de själva får ut av det. Läs gärna Emmas bok eller den här artikeln om henne av Anette Lind där citaten ovan är tagna ifrån.

Framtiden

Jag anar en öppning till bok nr 4 då det fanns några trådar som aldrig riktigt löstes upp. Och varför skulle Anders de la Motte sluta nu? Trilogin har blivit en stor framgång, ska filmatiseras och är såld till ett flertal länder. Han vore dum om han inte fortsatte. Dessutom är jag nog inte den enda som inte är riktigt redo att släppa HP och spelet…

Manusförfattare debuterar med deckare

Publicerat av

Cilla & Rolf Börjlind

Är ett par som har en, minst sagt, gedigen meritlista när det gäller film. De har skrivit manus till Beckfilmerna, Serierna Graven och Morden med bl.a. Kjell Bergkvist och filmerna om A-gruppen. Nu debuterar de med boken…

 

Springfloden

Springfloden handlar om polisstuderande Oliva Rönning och den f.d. kriminalkommisarien Tom Stilton. Olivia får ett frivilligt skolarbete som går ut på att hon ska gå igenom ett gammalt fall. Hon fastnar för ett 25 år gammalt fall som hennes far (numera avliden) arbetade med. En dödades på ett brutalt sätt på en strand på västkusten. Kommissarien Tom Stilten arbetade också med fallet men ingen verkar veta vart han har tagit vägen…

 

Karaktärerna

Jag tycker Tom Stilten var mycket intressant. Olivia däremot är jag kluven till. Det går tillbaka till frågan om man vill ha en realistisk karaktär eller en karaktär som har lite av superwoman/man i sig á la Lisbeth Salander. Jag vacklar ständigt i denna fråga. Vill man att karaktären ska göra som de flesta av oss om de utsätts för fara? Dvs. få panik och skrika eller vill man att de ska kicka arslet av motståndaren. Jag har inget bra svar. Olivia lutar i alla fall mer åt den realistiska karaktären.

 

Film VS Bok

Det går inte komma ifrån att paret är präglade av att skriva för film. Allt är medvetet eller omedvetet filmiskt uttänkt. Jag kan verkligen se allt framför mig i bilder. Är det då en nackdel? Njae det är det väl egentligen inte, inte för mig i alla fall men så älskar ju jag film! Det jag saknar ibland är att karaktärernas egna tankar och funderingar inte riktigt får löpa hela linan ut i text. Det är desto mer av beskrivningar av vad karaktärerna gör och på det sättet så kan jag i mitt huvud räkna ut eller ”se” hur de reagerar och känner. Som om jag själv vore skådespelaren som tolkar en text. Låter det vettigt? Jag inbillar mig också att dialogerna är lite kortare en vanligt.

 

Överraskningar

Boken hade ett par överraskningar som jag inte förutsåg men som jag i efterhand tänker att jag kanske borde ha listat ut.  Men som jag ser det så är alla gånger jag blir överraskad/lurad i en bok ett plus i kanten för det är långt ifrån alla böcker det händer!

 

Slutresultat

Boken som helhet är en typisk modern deckare. Jag kan absolut tänka mig att läsa fler böcker (det ska bli en trilogi) men jag är inte wowifierad.

Sovereign av C.J. Sansom

Publicerat av

Året är 1541 och kung Henry Tudor är på väg norrut för att ta itu med rebellerna i York. Med sig har han sin nya unga fru, Catherine Howard, hela hovet med alla betjänter samt en hel hög soldater. Matthew Shardlake och hans assistent Jack Barack har skickats till York för att ta hand om en del rättsliga dokument samt överse transporten av en konspiratör som ska föras tillbaka till the Tower i London. Shardlake har blivit ditskickad av Ärkebiskop Cranmer. Men väl i York så börjar oförväntade saker att hända. Oförklarliga mord inträffar och Shardlake verkar befinna sig i mitten av dem.

Handlingen

Som vanligt så hamnar Shardlake på något sätt i mitten av härva av våldsamma mord samtidigt som intriger som pågår kring hovet är centralt. Det var en tid då man var tvungen att vara mycket försiktig med vad man sa eftersom ett ont ord om kungen (eller någon i hans närmsta krets) kunde orsaka en tripp till the Tower där tortyr väntar.

Förutom morden så fördubblas Shardlakes problem då han lyckas komma över en mängd dokument som kan ifrågasätta den nuvarande kungens rätt till tronen. Shardlake förstår att han är i trubbel. Bara vetskapen om den är ett hot mot hans egen säkerhet. Men frågan är: vad ska han göra med dem?

Mina egna åsikter

Som vanligt så lyckas Sansom med att skriva en deckare som helt och håller slukar mig. Du glömmer tid och rum och förs tillbaks till 1500-talets England. Det är en skrämmande och illaluktande tid. Sansom har väldigt grafiska beskrivningar och han besparar läsaren inga detaljer. Det spelar ingen roll hur obehagliga de är. Jag skulle faktiskt vilja se mitt eget minspel när jag läste vissa magstarka delar.

Som vanligt så är det en otroligt spännande bok Sansom har skrivit och jag vill bara läsa resten i serien. På något sätt lyckas han skriva spännande deckare och blanda i historia. De är inte bara för dem som är intresserad av historia utan de funkar nog för de flesta deckarentusiaster.

 

Grebe/Träff – Innan du dog

Publicerat av

Serie om den neurotiska terapeuten Siri Bergman

Systrarna Grebe Träff är nu aktuella med Innan du dog som är den 3:e boken om terepeuten Siri Bergman. Första boken heter Någon sorts frid och andra boken Bittrare än döden. Jag hoppas att det här inte är den sista!  Böckerna är välskrivna, oerhört spännande (utan att vara blodiga) och psykologiskt kittlande.

 

Siri

Fokus i den här serien har (hittills) legat på terapeuten Siri och förlusten av hennes man. Bitvis så har jag irriterat mig oerhört på henne och tänkt tanken ”skärp dig!”, andra stunder vill jag bara krama om henne och trösta henne och  ibland har jag till och med känt igen mig i henne. Men hela tiden har hon känts som en verklig person, långt från superhjältar och actionhjältar.

 

Handling

Nu har det gått några år och Siri har startat ett nytt liv med man och barn men så går hon igenom en kartong med saker från hennes första man Stefan och hittar en del märkliga saker…och eventuella kopplingar till ett mord!? Siri ställer sig frågan ”Kände jag verkligen den här personen?”. Desperat efter någon form av avslut och nyfikenhet börjar hon nysta i Stefans förflutna trots familjen och kollegornas avrådan.

 

Krypande spänning

Boken börjar i en idyll men snart lurar katastrofen bakom hörnet. Man vet att det inte kommer att sluta bra eller åtminstone att någon/eller några kommer att offras på vägen. Frågan är bara hur, när och vem/vilka… Tillbakablickar som sakta leder oss fram till katastrofen, ett par oväntade vändningar och ett förhållande som går från rosenskimrande till krackelerande… Sätter man ihop ingredienserna ovan ger det en ruggig känsla. Förbered er på sträckläsning med filt i fåtöljen/soffen eller – om ni börjar på kvällen – Nattvaka.

 

Hat-Trick!

Böckerna går från bra, bättre till bäst! De har hela tiden fått bra kritik men förtjänar att få samma uppmärksamhet som Åsa Larsson och company både nationellt och internationellt. Jag håller tummarna för en filmatisering i framtiden.

Hämndens skugga av Val McDermid

Publicerat av

Som jag har väntat på en ny bok i serien om Tony Hill! Speciellt eftersom jag blev så besviken på de två innan: Med gift i blodet och I mördarens nät. Jag upptäckte Val McDermids böcker genom första avsnittet av Wire in the blood (med Robson Greene) eftersom jag föll handlöst för den lite udda psykologen. Att det sen gick utför med serien efter att Hermoine Norris (som spelade Carol Jordan) hoppade av och de ”hittade på” en ny kvinnlig karaktär kan vi ju inte hålla böckerna skyldig för. Det är ett klassiskt exempel på hur böcker och tv-serier skiljer sig från varandra. Lite som serien om Inspector Lynley.

I Hämndens skugga så återkommer vi till Jacko Vance som var huvudperson i Under ingrodda ärr (Wire in the blood, som serien döptes efter) och han är en otroligt otrevlig figur.

Handlingen

Jacko Vance, före detta superstjärna, som nu sitter inne för flera mord på tonårstjejer planerar hämnd. Hämnd på dem som satte fast honom: Carol Jordan och Tony Hill. För tio år sedan lyckades de ta fast honom trots att han var en hyllad idrottshjälte och en av de mest populära programledarna i landet. Nu sitter han inlåst på en rättspsykiatrisk klinik där han smider sina planer. Nu är tiden inne. Han genomför en nästan omöjlig rymning och ger sig ut för att ta hämnd.

Mina egna tankar

Äntligen (?) har Val McDermid kommit tillbaks till det mörker som kännetecknar de första böckerna i serien. Det är ingen pusselthriller: vi vet ju redan vem ”the bad guy” är. Frågan är bara hur mycket han lyckas ställa till med innan de tar honom. För de lyckas väl ta honom? Eller? Handlingen är våldsam, blodig och även väldigt grafisk på sina ställen. Det är en grym bok, i betydelsen att den är skoningslös och blodtörstig.

Jag måste nämna en sak till och det är Tonys mamma som gjorde inträde i ett par böcker sedan. Hon är en intressant karaktär, främst eftersom det är tack vare hennes ”oortodoxa” uppfostran av Tony som gjort honom så insiktsfull om människors inre mörker men också för att hon verkligen är en kossa. En stilfull kossa visserligen och jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag gillar henne eller ej.

 Och slutligen, vill du läsa Saras recension av samma bok så kan du göra det här.

The Helper av David Jackson

Publicerat av

Det är alltid roligt att få möjlighet att läsa en helt, för mig, okänd författare. Jag hade aldrig hört talas om David Jackson innan jag läste the Helper. Det är givetvis lite pinsamt att erkänna att man aldrig hört talas om en författare tidigare men det är alltid skoj att skaffa nya ”bekantskaper”.

Handlingen

The Helper utspelar sig i New York (modern tid) och inleds med ett våldsamt mord på en ung tjej i en bokhandel. Bokens hjälte, mordutredaren Callum Doyle, tilldelas fallet. Men han upptäcker snabbt att han har en märklig koppling till mordet. På offrets handled står ett telefonnummer nedkladdat. Ett telefonnummer som han har personligt anknytning till. Doyle ser det bara först som ett obehagligt sammanträffande men snart så börjar någon ringa honom. Någon som har information om mordet: och om framtida mord. Den mystiska ringaren ger honom en möjlighet: lyssna på de ledtrådarna han ger och lista ut vem nästa offer är. Ska Doyle verkligen ödsla tid på den här personen och kanske kunna förhindra ett framtida mord?

Mina egna tankar

The Helper är lite annorlunda och följer inte riktigt det klassiska mönstret. Någonstans i bakhuvudet så finns en gnagande känsla att det är något som inte riktigt stämmer. Att det finns något underliggande. Men vad? Det är inte en explosiv, actionpackad bok som är späckad av ”shoot-outs” och bilkrascher. Men jag gillar faktiskt det. Även om boken börjar med ett blodigt mord så är det inte en våldsam bok i den bemärkelsen. Istället så tänker du och försöker klura ut vad själva ”twisten” är. För det måste ju vara en twist där någonstans? Vem är egentligen den mystiska personen som ringer Doyle? Kommer Doyle att kunna förhindra några mord? Jag hoppas verkligen att den här kommer ut på svenska inom en snar framtid eftersom jag tror att många läsare här skulle uppskatta den, speciellt nu på sommaren. För vi vet ju att sommaren och deckare (oavsett om det är böcker eller tv-serier) går hand i hand.